På grund av andra spännande uppdrag har tiden inte räckt till för att uppdatera denna bloggs innehåll. Men ser jag till vad som har hänt under denna period upptäcker jag att det är samma gamla frågor som ältas.

När jag t ex lyssnade in hemmakommunens (Ronneby) sammanträde med fullmäktige den 28 februari lät det som så många gånger dessförinnan. En lång stund debatterades äldreboendet Ålycke i Johannishus innan Ronnebyalliansen med stöd av Sverigedemokrater gjorde allvar av sin ”panikbromsning” och stoppade en upprustning av Ålycke. I samma stund hade Ronneby kommun ”Sparat” 50 miljoner kronor som nu istället kan användas till att rusta upp en annan förfallen byggnad – Soft Center Arena i Kallinge.

Arenan i Kallinge ska rustas upp för 32 miljoner och byggstart är planerad till innevarande månad. Men nu har det visat sig att även detta planerade bygge kommer att bli dyrare än vad man tidigare beräknat. Nya behov, som det heter, innebär att det behövs ca 9 miljoner kronor ytterligare. För att då citera ledande politikers senaste inlägg, att det gäller att få ut det mesta och bästa möjliga för pengarna, riskerar väl då rimligtvis även detta bygge att stoppas i likhet med Ålycke? Eller måste man här ge efter för en betydligt röststarkare grupp än de äldre?

Det har diskuterats tidigare, och kan mycket väl jämföras med debatten om Ålycke, att hade det inte varit bäst att bygga en ny hockeyrink istället för att lappa och laga? Bara en enkel fråga som allt fler har börjat ställa sig efter Ålycke-debatten. Det handlar om respekt inför invånares rätt till lika behandling.

Intressant är att äldrefrågorna är lagstadgad verksamhet i kommunerna. Dvs politikerna måste genomföra det som krävs inom det området. Fritidsfrågorna däremot är inte lagstadgad verksamhet för en kommun. Men – en ny hockeyarena får ju rubriker på ett helt annat sätt än ett äldreboende hit eller dit. Tyvärr kan medel som kunnat användas för äldre alltför snabbt användas för att finansiera  flaggskepp som isarenor.