Varför socialdemokrater inte hälsar

Socialdemokraterna i Ronneby har överklagat beslutet som innebär att Anna Carlbrant, Ronnebypartiet har fått en insynsplats i kommunstyrelsens arbetsutskott. Hon har ingen rösträtt men har yttranderätt.

Socialdemokraterna har också gjort en affär av att hon är fullt arvoderad med ca 20 000 kronor i månaden. Enligt en intervju i tidningen Sydöstran har det av detta skäl gått så långt att vissa socialdemokrater slutat att hälsa på Anna Carlbrant, en vuxenmobbning ej värdig aktiva politiker.

Man kan lockas tro att Carlbrant inte har någon uppgift att fylla i utskottet, men det är fel, hon utgör en kommunikationslänk mellan kommunstyrelsens arbetsutskott och den nybildade personalberedningen. Enligt beslut i fullmäktige ska hon också utforma tjänsten efter hand som den nya organisationen sätter sig.

Sossar

Anna Carlbrant berättar att hon upplever dagens situation med agerande socialdemokrater som olustig. Hon nämner också att hon efter valet blev uppvaktad av s-ledningen som ville ha ett samarbete med Ronnebypartiet, Miljöpartiet och Vänstern. Ni som läser denna blogg vet att medlemmarna i Ronnebypartiet sa nej till ett sådant samarbete. Men Carlbrant berättar inte hela sanningen.

Så här ser dock sanningen ut:

Malin Norfall, socialdemokrat uppvaktade flitigt just Anna Carlbrant efter valet och då var arvodet inget problem.  Malin Norfall erbjöd henne att utan vidare bli 1:e vice ordförande i Kommunstyrelsen om Ronnebypartiet gick i allians med dem.

Problemet var bara att Norfall inte hade sitt erbjudande förankrat hos varken vänstern eller miljöpartiet. Det är nämligen högst osannolikt att t ex. Peter Bowin, v, skulle ha sagt ja till en så eftertraktad position ur såväl prestige som ekonomisk synvinkel och själv bli utan.

Men socialdemokraterna kör naturligtvis ett helt annat spår när de nu överklagar insynsuppdraget och inte minst dess arvode.

Det är politisk maktkamp av detta slag som utgör största hindret mot en kommuns behövliga utveckling och då med bred politisk förankring.

All politik kan inte förklaras

Jag läser Grönköpings Veckoblad för de tokiga nyheternas skull. Det anses ofta att bladets nyheter faktiskt har hänt i det vardagliga politiska livet. Vissa nyheter behöver inte skruvas eller vinklas av journalister, verkligheten är ofta tokig nog.

Jag kan i dag inte låta bli att kommentera två händelser här i Blekinge. Jag har hämtat uppgifterna från SVT:s Blekingenytt, men det är inte journalisten där och hans alster som jag vill likna vid händelser hämtade från Grönköping. Det räcker så bra med det vi får uppleva här i Blekinge.

SD

Rubriken gäller fem socialdemokrater i Karlskrona som hade två kandidater att välja på när man skulle rösta fram politiker till arbetsmarknadsnämnden. De två var Christopher Larsson, Sverigedemokrat och Johan Eriksson, Vänsterpartist. Efter sluten omröstning hade de fem socialdemokraterna lagt sina röster på Christopher Larsson!

När Blekingenytt frågar nämndens ordförande, Jan-Anders Lindfors, (s) kan han inte förklara varför det blev som det blev.  Inte heller Heléne Gustafsson har något svar. Men hon säger:

– I efterhand tycker jag nog inte att det blev särskilt lyckat.

Angela Sandström, (s) berättar för Blekingenytt att de följt sin lokala partilednings riktlinjer att vid en votering välja den kandidat som representerar det större partiet. I detta fall SD.

Socialdemokraterna i Karlskrona skyller på ett missförstånd! Hur då? Har S-politiker i Karlskrona ingen egen vilja? Eller blir det för komplicerat att välja mellan två personer? Det är ju så lätt att göra fel!

Händer detta i Karlskrona eller i Grönköping?

Willy P

Vi som följer det politiska livet i Ronneby kommun vet hur kämpigt Willy Persson har haft det genom åren. Ideligen har han tvingats till byte av parti när han inte nått rätt maktnivå i det aktuella partiet. Tänk bara att bli kallad hoppjerka på grund av många partibyten. Sådant måste slita och nu när partikamraterna ville placera honom som ersättare i Miljö- och byggnadsnämnden istället för en ersättarplats i kommunstyrelsen, är det lätt att förstå Willys frustration. Nu finns det inga fler partier att fly till och det är klart att man i det läget måste ta saken i egna händer.

Willy ändrade helt enkelt på ett fattat beslut och justerade i listan så att han själv blev ersättare i betydligt mer prestigefyllda kommunstyrelsen. Willy har dessutom en ordinarie plats i kommunfullmäktige.

Willy fick överlägset flest personkryss (53) av kd:s ledamöter och anser att han gjorde rätt som vände upp och ner på listan. Mer märkvärdigt var det inte, anser Willy Persson. Ja, är man diktator så är man…

Händer detta i Ronneby eller i Grönköping?

Vad vill Ronnebys socialdemokrater?

images

Jag måste få det ur mig. Men hur? Jag förstår inte. Är jag ensam om detta bryderi? Det borde inte vara så.

Jag förstår inte hur socialdemokraterna i Ronneby ska kunna genomföra en valrörelse värd namnet. Naturligtvis tänker jag på trovärdigheten. I dag är den noll. Sjukhusfrågan är nämligen hur sjuk som helst. I varje fall sedd med icke socialdemokratiska ögon.  I detta fall hjälper inga ambulanser.

Det är den insändare som publicerades i Sydöstran den 10 juni som har fått mig att fundera på tingens tillstånd i Ronneby socialdemokratiska förening.  I den föreningens namn skrev någon eller några följande:

” För Socialdemokraterna i Ronneby är ett sjukhus i Blekinge det självklara alternativ som ger länet den mest kostnadseffektiva sjukvården. Det är också det alternativ som långsiktigt säkerställer att vi får behålla en kvalificerad sjukhusvård i länet och det alternativ som bäst ger möjlighet till en mängd positiva spiraler i länet.”

Dessutom slår man i insändaren fast:

” Vi är också övertygade om att detta alternativ långsiktigt är det billigaste och det alternativ som därmed ger de bästa möjligheterna till vidgade satsningar inom primärvården”.

”Hela Blekinges framtid är så beroende av sjukhusfrågans hantering att vi inte får ta beslut i denna fråga utan att noga ha tänkt igenom de långsiktiga konsekvenserna”.

Så långt insändaren den 10 juni. Sex dagar senare viner partipiskan när fyra socialdemokrater från Ronneby ska rösta i landstingsfullmäktige i just sjukhusfrågan.

S i Ronneby har fyra mandat i landstingsfullmäktige: Jeanette Andréasson-Sjödin, Teo Zickbauer, Agneta Wildros och Lennart Hägglöf. Röstade då dessa i den anda som insändaren gett uttryck för? Naturligtvis inte! Partidistriktet hade redan innan insändaren publicerades gjort klart för Ronneby vad som skulle gälla.

Det är i det läget som orden i insändaren blir obegripliga och snudd på bedrägliga. Socialdemokraterna i Ronneby vill, men får inte. Detta till trots försöker man slå i väljarna att man har något att säga till om i sjukhusfrågan. Trovärdigheten är noll!

Flera frågor inställer sig. Vilka och hur många s-medlemmar i Ronneby står bakom det som sägs i insändaren?

När nu Teo Zickbauer, Agneta Wildros och Lennart Hägglöf vill bli återvalda i höstens val tilll landstinget och JanAnders Palmqvist ny på listan är naturligtvis en röst på dessa en bortslängd röst. Det hjälper inte att man har petat bort Jeanette Andréasson-Sjödin. I hennes fall var det inte partidistriktet som gav s-föreningen i Ronneby bannor, där ingrep t.o.m. socialdemokratiska partiledningen och kallade henne till den innersta kretsen kring Löfvén i det fortsatta valarbetet.

Kan inte räkna – men satsar miljarder

Hälsa 4

Vid åtskilliga tillfällen har revisorerna talat om för landstingets ledande politiker och tjänstemän i Blekinge att de inte kan räkna. Vid ett av tillfällena var felräkningen så allvarlig att revisorerna vägrade att ge politikerna ansvarsfrihet.

I det läget bytte man ut revisorerna och körde vidare. Dessutom sparkade man en nyanställd och kunnig (allt för kunnig?) ekonomichef.

Senaste felräkningen uppstod när ledningen bjöd på personalfest för 3000 anställda. Festen fick kosta 900000 kronor men har redan blivit drygt 200000 kronor dyrare.

Dessutom klubbade s, mp och kd vid dagens landstingsstyrelse för en satsning på 3,5 miljarder kronor. Beslutet togs i trotsig ton och utan att besvara oppositionens alla relevanta ekonomiska frågor. Den politiska majoriteten (s,mp,kd) påstår att pengarna ska användas till länets båda sjukhus. Landstingsdirektören, Peter Lilja, har dock påpekat att pengarna inte räcker så långt.

Med andra ord – de trotsar oppositionens ekonomiska frågor, de trotsar sunt förnuft, de trotsar allmänheten som också har rätt att få veta vad 3,5 miljarder kronor ska användas till. Ett sådant förfaringssätt kan bara ske i landstinget Blekinge där revisorer ideligen ger IG i matematik men där ”nollorna” ändå ger sig själva rätten att fortsätta.

I dag ville majoriteten dessutom ge Blekinge Idrottsförbund en halv miljon extra till ungdomsverksamhet. Nu stoppades visserligen valfläsket i malpåse eftersom ärendet återremitterades.

Det märks på mer än ett sätt att det är valår. Personalfesten var noga planerad, men enbart tidsmässigt. Kostnadsmässigt vet vi ännu inte vad kostnaden stannar vid. Så planerar en landstingsledning som bara har som mål att bli återvald och det tydligen till vilket pris som helst.

Den 16 juni sammanträder landstingsfullmäktige och då kommer trotsandet att fortsätta. Därefter kan endast kloka blekingar med sin valsedel sätta stopp för miljardrullningen som ingen vet hur den slutar. Det har nämligen majoriteten vägrat att svara på.

Det är valsedlar märkta med s, mp och kd du ska undvika om du vill ha en modern, miljövänlig, demokratisk och tekniskt fulländad sjukvård värd namnet.

Nytt blekingesjukhus förenar partier

Sjukhus

Jag känner inte igen mig längre. Jag var på ett av de större varuhusen i Ronneby i dag. Ja, Maxi om det är viktigt att veta.

Där vid en av kassorna mötte jag vänsterpartisten Per Bengtsson. Egentligen kom han bakifrån och skulle liksom jag plocka ner det inhandlade i kassar.

Han var som vanligt sprudlande glad. Han sa:

– Jag håller på och filar på en grej om ett nytt sjukhus.

– Egentligen är det rätt fantastiskt. Jag och en centerpartist har samma åsikt. Va? Helt otroligt, men roligt.

– Du menar Petronella Petersson, sa jag mest som en kontrollfråga.

– Ja, visst, svarade Per och såg snäppet gladare ut än för en minut sedan. Han betonade:

– Slutar Petronella blir det för sorgligt!

Jag hörde rätt, men jag känner inte igen mig. Men vad gör det. Tänk om partierna i Blekinge kunde tänka rätt och gemensamt även i andra viktiga frågor.

Men visst är det härligt att det finns rakryggade politiker som inte väjer för partipiska och som har en sund inställning till ekonomi och miljö, vilket ett nytt sjukhus garanterar.

I sjukhusfrågan har det märkliga inträffat att såväl socialdemokrater som miljöpartister, kristdemokrater och folkpartister plus landstingsdirektör först tar beslut om att lappa och laga och sedan inte kan förklara hur de har kommit fram till sitt beslut.

Mer än en gång har jag hört dem säga:

– Vi har fattat beslut om att rusta upp lasaretten i Karlskrona och Karlshamn för ett antal miljarder och det efter en ”samlad bedömning”.

Som av en händelse läser jag i Grönköpings Veckoblad:

”Någon bestämd definition av nämnda begrepp torde icke finnas, vilket också förklarar dess flitiga användning. Enligt vad ett i staden känt stadsråd en gång anförtrott mig mellan skål och vägg, går den samlade bedömningen till så att man först bestämmer, vilket mål man vill komma fram till, och sedan samlar ihop de data som stöder beslutet.

Om man vill variera sig kan man i stället för ”samlad bedömning” säga, att ”övervägande skäl” talar för den lösning man redan valt.”

Men så kan det väl ändå inte gå till i Landstinget Blekinge?!?

Valrörelse i Blekinge med förhinder

Kommer valrörelsen i Blekinge, detta supervalår, att någonsin kunna starta? Jag tillåter mig tvivla.

Hur ska partierna få tid till att föra ut den ideologiska dagordningen när de har fullt upp med interna uppgörelser? Vi väljare som suktar efter satsningar för Blekinge som helhet och lokala upprustningar i kommunerna, ja, vi sitter där vi sitter och bara häpnar över det vi tvingas åse.

Hur ska någon av de politiker som nu klöser och river håret av varandra kunna få oss övertygade om dess duglighet att leda länet inom vård, skola och arbetsmarknad? Aldrig tidigare har Blekinge med sina fem kommuner varit så splittrat som inför detta valår. Det skrämmer mig och det skrämmer näringslivets företrädare som kräver ett enat län för en gemensam och framåtskridande utveckling.

Mest överraskande är personstriden inom länets socialdemokrater där öst har ställts mot väst och där ledande socialdemokrater i Ronneby tycks ha valt västsidan. Men även lokalt i Karlskrona finns utbrytare/svikare som hellre la sina röster på Richard Pelle Vidén istället för sin ”egen” Manhammar.

 Hämnd för Kerstin Haglö

Det fanns medlemmar i Karlskrona som var ute efter hämnd för att Kerstin Haglö hade fått stryka på foten för Magnus Manhammar. På kongressen i Ronneby blev det därför ”hela havet stormar”.

Detta avslöjade Sydöstrans politiska chefredaktör Hans Bülow i måndagens huvudledare som också tvingades vara självkritisk:

”Ombud från västra länsdelen nedgraderade den geografiska faktorns betydelse när de talade för Richard Pelle Vidén.

Sydöstran har på ledarplats varnat för vad som kan hända när det blir strid om kandidaterna på valbara platser. Den varningen har inte uppskattats av alla socialdemokrater i Blekinge. Antipartierna mot Karlskrona finns i partiet.

Ett antal socialdemokrater i Karlskrona gick emot valberedningens och egna arbetarkommunens linje att stödja Manhammar på tredje plats. Socialdemokraterna i Blekinge höll inte ihop i lördags.”

 Vad vill Michaelsson?

Även sjulkhusfrågan splittrar Socialdemokraterna, inte minst i Ronneby. På tal om Ronneby så kan väl ingen politiker som där kandiderar till posten som kommunstyrelsens ordförande säga nej till ett centralt nybyggt sjukhus någon stans i Ronneby kommun. Eftersom det har skördats offer även inom Centerpartiet i detta fall, ska det bli intressant och invänta Kenneth Michaelssons ställningstagande i frågan. Säger han nej till nytt sjukhus centralt i Blekinge, och det verkar så just nu, ja, då är han redan på förhand en förlorande kandidat.

Moderaterna i Karlskrona har också svarat för en högst märklig uppvisning. I det fallet har de interna striderna inneburit delning och avknoppning som naturligtvis har försvagat ”De nya moderaterna” och inte minst ”De pånyttfödda moderaterna” som har antagit Karlskronapartiet som namn och tror sig kunna arbeta för en sjukvård endast avsedd för en kommuns invånare.

Inte heller Folkpartiet har undgått avhopp och även i detta parti råder djup splittring i sjukhusfrågan.

Kommer årets valrörelse i Blekinge någonsin att starta? Vad vill partierna förutom att bråka inbördes? Vad vill de ska hända med Blekinge och dess fem spretande kommuner?

Dörrknackarna är på gång

 

DSC02934

Säkert tillhör du också skaran av människor som hatar telefonförsäljare som  naturligtvis ringer när du minst av allt vill ha ett erbjudande om något onödigt. Det finns motmedel, jag vet, och det heter NIX-Telefon och är ett spärregister för telefoni med marknadsförsäljning.

Glada kan vi dock vara över att den mesta försäljningen via dörrknackning tycks ha upphört.

Det finns dock det som är nästan mer illa än försäljare och det är när politiska partier tar till ”operation dörrknackning”. Jag läste för någon dag sedan att Nya Moderaterna i Sölvesborg ska inleda sin dörrknackning nu på lördag. Andra partier sägs stå på tur. Vi kan således förvänta oss att vi kommer att få uppleva besök i en omfattning som mest kan liknas vid gräshoppors svärmar. Om ni nu har upplevt detta?

Fortsätt läsa