Etikettarkiv: Snäckebacken

Vårtal Snäckebacken Ronneby 2019

Publicerat av

Siskorna i björken,

sipporna på marken,

sipprande sav i barken,

sprängande knoppar i alla snår.

Humlesurr och klöver,

snart är vintern över,

se hur naturen växlar dräkt till sol och vår.

Det känns tryggt men också en aning overkligt att ta del av dåtida naturbetraktare som i detta fall älskade och saknade Povel Rammel.

När Povel lät sig förföras av vårens prakt 1954 var det mesta som vanligt. Våren kom när den skulle – i maj månad.

Vid den tidpunkten kunde människor inte ens tänka tanken att vi 65 år senare, alltså i dag 2019 skulle begåvas med ordet FLYGSKAM.

Vi som växte upp i omedelbar närhet av F 17 kunde först 1958 uppleva att folkflyget kom till Blekinge och då med tämligen tystgående propellerplan som DC 3. Att själv få flyga och inte bara titta på militära flygplan var en himmelsk lycka.

Naturligtvis kunde vi då inte heller tänka oss flygandets utveckling, framförallt då på längre distanser.  Sverige är ett avlångt land och tanken har ju hela tiden varit att göra landet lite kortare med hjälp av just flyget.

Jag tycker inte att vi ska behöva skämmas om vi flyger inrikes när inga andra val finns att tillgå. Bilar smutsar också ner miljön och tågen, ja, den utvecklingen går ju mer mot avveckling eftersom osäkerheten att komma fram i tid eller helskinnad beror på nedsliten materiel.

Med detta sagt kan ni lätt förledas tro att jag är en klimatförnekare, men så är inte fallet. Jag är väl snarare en klimatkramare som oroligt följer utvecklingen men som vill tro att vi människor är så kloka att vi över alla gränser räddar vårt enda och älskade jordklot.

Jag ska nämna bara ett exempel. Å trots att vi denna kväll välkomnar våren ska jag hämta ett exempel från våra många älskade vinteraktiviteter. Många av oss gillar pimpling eller att i självvalt tempo glida fram på sjöisarna med hjälp av långfärdsskridskor, men allt detta kan vara i farozonen för nästa generation.

Om medeltemperaturen fortsätter att öka i nuvarande takt kan över 35 000 sjöar på norra halvklotet bli isfria året om. Det i sin tur skulle främst drabba sjöar i framför allt södra Sverige med bl a stora konsekvenser för ekosystemet.

Algblomningen skulle öka eftersom växtsäsongen i sjöarna skulle bli längre. Dricksvattenkvaliteten kan försämras eftersom inflödet av skadliga ämnen till sjöarna skulle öka om de aldrig täcks av is.

Naturligtvis har vi svårt att ta in all den information som sköljer över oss men jag vädjar till er – ta forskarnas rapporter och varningar på allvar. Vi måste inte minst rädda miljön för våra efterkommande generationers skull.

På tal om förändringar. Vem av oss, inte jag i varje fall, hade för bara något år sedan kunnat gissa att när bönder släpper ut sina kor på vårbete ska behöva göra det under polisbevakning. Varför har inte korna släppts ut långt tidigare förresten? Det har ju varit vår länge! Nej, framöver kommer det nog inte att bli så många publika kosläpp; allteftersom temperaturen höjs kommer det att vara självklart att korna betar och lever utomhus en mycket längre period under året. Och kommer att släppas ut allteftersom som något helt naturligt – utan publik.

Jag vill tro på ett lagom vårregnande och en för oss lagom varm sommar med bara ett ringa antal fästingar som ska vara av normal storlek och att fjolårets omänskliga grillförbud inte ska behöva upprepas och att fjolårets rekordartade skogsbränder ska vara ett minne blott.

Jag vill tro att vi klarar utmaningarna och därför hälsar vi med optimism våren 2019 med ett fyrfaldigt leve.

Som traditionen bjuder var det som vanligt Ronneby Musei- och Hembygdsförening som arrangerade och med medverkan av Ronneby Blåsorkester och Decibellerna.

Vårtal Snäckebacken 2018

Publicerat av

Det blev ett dramatiskt förspel inför årets vårhälsning uppe på Snäckebacken. Himlen mörknade och molnen tömde sitt innehåll i form av ett skyfall ackompanjerat av blixt och dunder. Regnet medförde att Ronneby Blåsorkester, som skulle inleda firandet, tvingades avblåsa sin medverkan.

Efter regnet kom nästan solsken och sångkören Decibellerna skakade av sig regnet och gav den tillströmmande och aldrig svikande publiken den vårstämning den förtjänade. Mitt vårtal kom därför att till stor del präglas av traditionens starka kraft.

Välkomna alla ni djärva våraktivister. Ingen SMHI-varning i världen, inte heller blixt och dunder med skyfall, lyckas skrämma er till hemmasittning. Men så handlar det också om att leva upp till en av våra kära traditioner.

Traditioner är inte att leka med. Dom rubbar man inte på hur som helst. Det har inte minst Sveriges Television tvingats lära sig. Plötsligt ansågs inte Lunds studentsångare nog poppiga till att få sjunga in våren. Eller så skulle pengarna sparas till sändningar från fotbolls-VM.

Hur som helst, det blev naturligtvis vilda protester och SVT backade, men bara delvis. Man skulle visa en repris!! Då tilltog proteststormen i styrka och den närmade sig orkan. I det läget gjorde SVT en pudel och plötsligt fanns det slantar till en direktsändning. Och så blir det. Lunds studentsångare i morgon 1 maj klockan 18.15 i TV 1. Allt blir som vanligt. Frid och fröjd.

På tal om att försöka ändra på traditioner, har jag svårt att glömma det man i Ronneby försökte ändra på för arton år sedan.

Det skulle inte som vanligt bli majbål uppe på Snäckebacken.  Det skulle i stället bli ett majbål i BRUNNSPARKEN. Men inte nog med detta tilltag, det skulle också bli mösspåtagning, på samma sätt som vid universiteten. Det var på den tiden vi hade en högskola i Ronneby.

Det blev inget majbål i Brunnsparken. Det ställdes in och frågan har därefter varit död. Det är Snäckebackens högsta punkt som gäller och här står vi nu i dag. Traditionen lever vidare.

Traditionen tycks också vara tung när det gäller att INTE öppna bron vid Ronnebyåns mynning. Att tre politiska partier har haft det i sina valprogram har föga hjälpt. Sedan 1960 har inga båtar högre än 1,4 meter kunnat trafikera bron vid hamnen. I fjol tvingades man ställa in flera turistbåtturer för att vattenståndet var för högt. I år när man ska genomföra nya båtturer måste man, tror jag utrusta båtresenärerna med hjälmar. Betong är hårt!

Inte heller hör vi mycket om det diskuterade museet. Det sägs att man arbetar med frågan, men det hörs inget. Däremot dyker det upp allt fler s k kopior av gribshunden. Det blir mer tingel/tangel och en bild av tivoli än seriösa och framtidsinriktade satsningar som vi Ronnebybor, ja, givetvis också alla övriga Blekingebor, kan vara stolta över och som kan utgöra mål för långväga turister.

Däremot är jag i dag jublande glad över att TURISTBYRÅN, som har varit ute på en mindre rullande och irrande turné nu har återbördats till utgångsläget, nämligen Clarbergshuset. Jag tror inte jag är ensam om denna glädje.

Jag ser också att vi, ett antal medlemmar i Kallinge museum, kan nå framgång i vår önskan att återställa Bredåkra hed i ett skick som på ett seriöst sätt kan få minna om ett beväringsförbunds historia, nämligen Blekinge bataljon som hade sin storhetstid åren 1886 till 1902. Vi vill att platsen också ska återfå sin minnessten som i dag finns inne på F 17:s område. Löftet är att platsen ska vara återställd vid årsskiftet.

Däremot omfattas vårt torg inte av någon tradition. I skogen heter det föryngringsyta när man tar ner virket och planterar nytt. På torget, där man t o m rycker upp träd med rötterna, är väl klåfingrighet det mest passande namnet på det som sker på denna plats.

Jag måste bara kommentera den senaste uppfinningen som nu intar lite plats på torget. En stolpe med vägvisare som talar om åt vilket väderstreck man kan nå landsbygden!!

Det sägs att man i Bräkne-Hoby, Hallabro, Kallinge och Eringsboda ska sätta upp liknande skyltar som visar åt vilket håll Ronneby centralort ligger. Jag vet inte om det stämmer. Men ingen rök utan eld.

Per Ericsson från arrangerande Ronneby Musei- och Hembygdsförening höll i trådarna och var glad över att arrangemanget kunde genomföras och att så många trotsade ovädret. Eldmästare var som vanligt Lars Martinsson.

Foto: Gustaf Leufstedt

 

 

 

 

 

 

 

 

Vårtalet på Snäckebacken i Ronneby

Publicerat av

Bästa VÅRDIGGARE!

Ännu en gång ska ni känna er välkomna hit upp på Snäckebackens högsta punkt för att med gemensamma krafter försöka locka fram våren.

Även om vi gläds över ljusare tider i samband med vårens ankomst måste vi konstatera att vi lever i en ond å mörk värld. Människoliv släcks med bomber och folk drivs på flykt mot okända mål. Sverige är ett av dessa mål och här måste det vara vår gemensamma önskan att ge dessa utsatta en så trygg vistelse som det bara går.

I samband med terrorbrottet i Stockholm visade vi svenskar att med gemensamma krafter -vänskap – kärlek och medkänsla kan vi klara stora och betydande motgångar. Jag var säkert inte ensam att bli extra varm i hjärtat när den svenska solidariteten sattes på prov. Vi klarade det och vi bevisade att ensam är du inte stark men med gemensamma krafter kan vi klara det mesta.

Samtidigt tvingas vi åse, läsa och höra om världens ledande makthavare som på olika sätt trappar upp sina hot. Vem har den största och mest förstörande bomben? Ja, det är frågan för dagen när man i öst och väst spänner muskler för att visa vem som har störst makt.

Det är nära till hands att göra jämförelsen med grabbarna på skolgården som förr slogs för att imponera på en viss tjej. Visst blir kapplöpningen och världsledarnas uppvisning till en tämligen bisarr historia när vi andra, alla jordens miljarder människor inget annat vill än att leva ett fredligt liv. Vi är ju så många fler men det tycks inte hjälpa.

Av allt detta drar jag därför den starkt förenklade men fullt mänskliga slutsatsen att inte ens våren har vågat sig fram. Det har inte hjälpt ett dugg att vi många vårdiggare har försökt hjälpa till. I år har april varit precis så kall och oberäknelig som den är känd för att kunna vara om man tittar långt tillbaka för att jämföra.

På tal om flydda tider – hur blir det med våra ”Guldgubbar”, ja, ni förtstår säkert vad jag åsyftar.

Jo, jag vill påstå att gubbarna rör på sig. Enligt kommunalrådet, Roger Fredriksson handlar det numera enbart om NÄR ett museum kan stå klart – dessutom här i RONNEBY.

Naturligtvis ska detta för Ronneby så viktiga landmärke också hysa vrakdelar från det danska kungaskeppet ”GRIBSHUNDEN”. Två ädla pärlor som också kan få samsas med Ronnebys rika historia. Ett beslutsunderlag ska vara klart i höst har chefen på Blekinge Museum, Marcus Sandekjer intygat och honom brukar man kunna lita på.

Visst är detta efterlängtade besked värt en värmande applåd!

Jag vill avsluta med några kloka ord från en begåvad man som i alla lägen försökte göra världen lite bättre. Jag tänker naturligtvis på professor Hans Rosling som gick bort på tok för tidigt. Han har sagt:

Ingenting stödjer tanken att du blir lyckligare av att vara klok, bildad och öppen.

Däremot ökar klokhet chansen att du tillbringar din stund på jorden som en positiv kraft. Ett ljus som gör mörkret lättare att bära – för andra.

Å mer än så kan du inte begära av livet.

Med dessa kärleksfulla och optimistiska ord gör vi nu ett rejält försök att locka fram våren med värme och ljusa dagar. Å det genom att för just våren utbringa ett fyrfaldigt leve. LEVE VÅREN!!!

 

 

Igelkottsfritt firande på Snäckebacken

Publicerat av

Valborgsmässoafton med de sista kalla och blåsiga timmarna av april 2017 kommer traditionsenligt att avnjutas på Snäckebacken i Ronneby.

Traditionen kräver också värmande toner av Ronneby blåsorkester och Decibellernas sång. Den efterlängtade vårvärmen ska frammanas av bålet som naturligtvis är garanterat igelkottsfritt. Den garantin har utfärdats av eldledaren Lars Martinsson.

Jag själv har fått det stora förtroendet att hålla vårtalet.

Arrangörer är Ronneby Musei- och Hembygdsförening och start sker klockan 20.

Vårtalet Snäckebacken 2016

Publicerat av

DSC04652

Arrangör Ronneby Musei- och Hembygdsförening. Medverkan av sångkören Decibellerna och Ronneby Blåsorkester.

Välkomna till Snäckebacken

Naturligtvis är vi glada att ni har klättrat upp till Snäckebackens högsta punkt ännu en gång.  Trevligt att så många nyanlända vill dela kvällen här med oss.

Först några ord om denna vackra plats som i kommunens Grönstrukturplan från 2010 beskrivs på följande sätt:

Dagens Snäckebacken hyser stadens förstamajbrasa och har en pulkabacke som används vintertid, men annars är det en bortglömd och undanskuffad oas mitt i centrum.

Inga positiva ord där inte men nu ska denna plats kanske få en lekpark- i varje fall om parkchefen får sin vilja igenom. Andra förslag har varit kaffestuga och museum. Vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Men det är mycket annat just nu när våren knackar på dörren och får oss att vakna till och få spring i benen.

Nåja, springa är väl att ta i men vi ska kratta mossa i gräsmattan, så sallad och andra små goda grönsaker.

Å så ska vi hänga med i det intensiva nyhetsflödet. I dag fyller t ex kungen 70, men han tänker fortsätta sitt kneg.

En musikalisk prince har avlidit men nästan samtidigt har en svensk prins fötts och genast blivit hertig av Södermanland och Blekinge blev glömt även denna gång.

Ministrar sparkas ut och nya sparkas in.

I Ronneby är det också tämligen stressigt. Trafiken leds nu i alla tänkbara å osannolika riktningar. Torget ska byggas om  – ännu en gång. Det sägs att den s k Berlinmuren ska tas bort å att träd åter ska få en chans – men nu utan bajsande fåglar. Allt för turisternas och matgästernas trevnad.

I Ronneby lever vi högt på våra skatter. Nu menar jag inte att skatten ska höjas – nej, jag tänker på våra redan rikt omtalade kulturskatter där vissa av dem redan har europeisk hög status.

Naturligtvis tänker jag på Danska kungaskeppet Gribshunden från 1400-talet som har börjat bärgas. En skatt som har fått rutinerade forskare att häpna över fyndet.

Jag tänker på alla de s k Guldgubbar som har grävts fram i Vång, strax norr om Johannishus. I detta fall anser forskare att fyndet kan vara större än vad Birka har stått för. Fortsatta utgrävningar får visa om forskarna har rätt.

Chockartat var det också när det nyligen hittades ett gammalt mynt i Kalleberga norr om Kallinge. Fyndet som gjordes på en äng visade sig vara ett Persiskt mynt från 400-talet.

Jag menar – finns det en rikare kommun än just Ronneby? Antagligen inte. För vart vi än vänder oss ligger det rika kulturskatter och väntar på att bli omhändertagna och uppskattade.

Jag tänker också på Heliga Kors kyrka. Antagligen är det endast några av er som vet hur unik denna kyrka egentligen är. Denna mer än åttahundraåriga helgedom har klassats som en av de åtta mest sevärda kyrkorna i Sverige.

Kyrkan utgör dessutom temat för hela årsboken för Blekinge Museum och Blekinge Hembygdsförbund. Boken finns sedan några dagar att köpa.

Men – å nu måste jag till sist vädra problemet med våra rika kulturskatter.

Vi har ännu ingen byggnad i vilken våra skatter skulle behöva inrymmas. Målet måste rimligen vara ett museum. Intresset är stort och naturligtvis skulle dessa samlingar kunna utgöra precis den turistmagnet vi så länge har behövt.

Ett museum har diskuterats i Ronneby sedan 1935, drygt 80 år, så låt innevarande år 2016 bli ett kulturskatternas år. Naturligtvis är detta också att betrakta som ett nationellt intresse.

Ronneby Musei- och Hembygdsförening har kämpat med frågan sedan starten 1965 och kan med sin kunskap och sitt ideella arbete och inte minst med envishet nu väcka politikerna till ett gemensamt ställningstagande. Annars är det fara värt att våra skatter hamnar på annan plats i landet.

Låt oss nu hoppas att ett under kan ske i denna fråga och när vi nu fyrfaldigt hurrar för vårens ankomst inbegriper vi också ett rungande lycka till för kvällens arrangörer och deras framtida arbete.

De leve…

Vatten och kanoner i Ronnebys vårtal

Publicerat av

Våren 2015Så är vi då åter på klassisk mark – högst upp på Snäckebacken har vi tagit oss för att välkomna våren.

Vad tycker ni om våren? Har den varit bra?

April var väl en ganska härlig vårmånad.

Våren kommer ju allt tidigare numera å vi riskerar ibland t o m eldningsförbud i Valborg.

Men traditioner måste få leva vidare – allt behöver vi inte ändra på.

För oss nordbor är våra liv indelade i ett antal årstider som vi på olika sätt har ett förhållande till.

Är vi barn längtar vi till sommaren å sommarlovet med bad och njutning.

Är vi mångåriga är det våren vi längtar intensivast efter. Vi har klarat en vinter till och vi föds på nytt. Vi människor blommar i kapp med bladen på björk och bok som bäddar in vårt landskap i ett mjukt och vackert täcke.

Det är ingen tillfällighet att det är just våren som har beskrivits i ett otal dikter. Ewa Rawling, t ex har tecknat den här bilden:

 Spännande äventyr i solens sken, het på vissa ställen – kjol och bara ben. Ljum blir kvällen – kort blir natten, varma dagar och krokus i rabatten.

En sorglös tid – mycket som händer, njut varje minut, ta en dag i sänder – innan ljuset vänder. Gå på upptäcktsfärd i vår värld – våren är kort, sedan bleknar minnen – men dör aldrig bort.

Vårt viktiga dricksvatten måste jag nämna utan att bli för dramatisk.

Utan vatten kan vi inte leva. Nu införs vattenförbud i våra trädgårdar, men det kan vi väl leva med, men när landets bästa vatten – ja, vattnet i Brantafors var under många år det bästa i landet – när detta vatten då plötsligt har visat sig vara giftigt, ja, då måste vi alla reagera å ställa krav.

Men till vem ska vi rikta våra krav? Kommunen kan inte av egen kraft bära den ekonomiska bördan när nu nya brunnar måste borras och kilometerlånga ledningar krävs för transport av vattnet till Brantafors pumpstation.

Å vem tar hand om alla oroliga människor som druckit av det förgiftade vattnet? Här krävs insatser av hela samhället långt utöver det vanliga.

Till sist måste jag också ta upp den kapprustning och försvarsdebatt som har blossat upp. Och då tänker jag på den lokala försvarsförstärkningen här i Ronneby. Jag tror nämligen att ni har missat att kvällens arrangörer – Ronneby Musei- och Hembygdsförening – vill få tillbaka åtta försvunna kanoner.

Vem tog dom? Naturligtvis var det Lede Fi.

Jo, så är det och det gäller försvaret av just den plats vi nu står på – Snäckebacken. Eller som man också skulle kunna säga – SNACKEBACKEN. En historisk plats av rang.

Men låt oss vara optimistiska. När nu Snäckebacken ska intas av lekfulla barn istället tror jag att allt kommer att ordna sig till det bästa. Vi måste tro på framtiden. Vi behöver inte bebygga varje grön yta. Vi behöver små oaser.

Därmed har det blivit dags att utbringa ett fyrfaldrigt leve för våren å i denna hyllning ska naturligtvis även kvällens värmande underhållare, Ronneby Blåsorkester, Sångkören Decibellerna och inte minst kvällens arrangör ingå.

De leve