Thorell – en politisk överlevare

Jag träffar en tidigare kollega på stan. Han säger:

”Thorell har slutat som ordförande i Ronneby fullmäktige efter många år. Vad tänker du skriva om det?”

Inget alls! Han skriver så mycket om sig själv på Facebook, så… Nej, helt onödigt att lägga tid och kraft på det.

I bilen hem tänker jag på frågan. Jag parkerar bilen och har bestämt mig, jag kan ju skriva det som Nils Ingmar Thorell inte själv skulle välja att torgföra. Inte heller bör det bli en dödsruna, det är ju trots allt bara en tämligen unik politisk gärning på slak lina som har avslutats. Med det sistnämnda menar jag att han har varit en politisk överlevare i olika konstellationer på såväl kommunal- som landstings- och regional nivå. Folkpartiet, som numera går under benämningen Liberalerna, har ju inte direkt varit något parti som samlat några större skaror.

Det har alltså gällt för den förre ombudsmannen Thorell att hoppa rätt och riktigt på tuvorna som i flera fall utgjort bräckliga politiska konstellationer.

Jag tänker speciellt på valet 2006 som blev inledningen på en utfasning av ett 80-årigt långt socialdemokratiskt styre i Ronneby. När Jan Anders Palmqvist i det läget gjorde sitt yttersta för att få sitta kvar på ordförandestolen i kommunstyrelsen blev det en mycket märklig konstellation som räddade honom.

Dåvarande Folkpartiet med Nils Ingmar Thorell i spetsen valde då att kroka arm med såväl socialdemokrater som Kristdemokraterna, med Ulla Svensson som boss. En verkligt udda kommunal regering som dessutom bara kunde ståta med 23 mandat av 49. Man ville bygga på samverkan, betonade man. Jo, jo det var väl lätt att säga men betydligt svårare i praktiken.

Så mycket samverkan blev det inte trots att man hade goda avsikter. Näringslivsråd skulle skapas och en isbana utredas. Men jag tror att Thorell var den som gjorde den bästa affären. Han fick ta över klubban i kommunfullmäktige efter socialdemokraten Nils Olov Olofsson och det greppet släppte han först i torsdags den 29 september 2022! Dessutom blev han ordförande i dåvarande förskole- och grundskolenämnden.

Den märkliga konstellationen klarade sig hjälpligt fram till valet 2010 men då kom ångvälten Alliansen och tog över styret. Det blev tack och farväl till Socialdemokraterna och Jan Anders Palmqvist. Men Thorell hoppade nu till en betydligt större politisk tuva och räddade därmed både sig själv och partiet kvar vid makten. Dessutom fick han behålla ordförandeklubban i fullmäktige.

Och med den klubban har han utövat en hel del makt. Mest makt utövade han den 14 december 2008 då i den bräckliga trepartiregeringen, s, fp och kd.

Man ville lägga ner högstadiet i Bräkne-Hoby. Röstförfarandet i fullmäktige blev en thriller. Den slutade 24 – 24 eftersom Ulla Svensson, kd lagt ner sin röst. Nils Ingmar Thorell hade i det läget utslagsröst i sin egenskap av ordförande. Han tvekade inte och nedläggningsbeslutet var ett faktum. Gruppen i Bräkne-Hoby hade redan bildat ”Landsbygdsupproret”. Beslutet följdes av en omfattande demonstration med elever och föräldrar som tågade genom stadens gator. Beslutet stod fast.

Då hade Nils Ingmar Thorell inte många vänner i Bräkne-Hoby. Men han stod pall i stormvinden och med min erfarenhet, som har mött honom i många journalistiska uppdrag, måste jag säga att han alltid varit rak och tydlig.

Nu slutar han som kommunfullmäktiges ordförande efter att hanterat klubban där i 16 år. Fullmäktige har varit hans hemvist under 43 år i följd. Nu svingar han en betydligt lättare klubba, nämligen som distriktsordförande i SPF Seniorerna Blekinge.

Nu måste Sd bekänna färg i Ronneby

Jag måste erkänna att jag fortfarande, efter en vecka, befinner mig i ett slags chocktillstånd. Jag noterade att den borgerliga alliansen i Ronneby vill höja sina arvoden. Man vill t ex att kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, ska tilldelas en ersättning som motsvarar vad en riksdagsledamot har per månad – 66 900 kronor. En ökning med ca 10 000 kronor i månaden.

Kostnaden för höjda arvoden skulle landa på i runda slängar 2 miljoner kronor! Det är när jag samtidigt hör om skolans behov av 75 extra miljoner till en budget på 711 miljoner och när jag nu följer utvecklingen med elever som ska tvingas till busstransporter för att det saknas utbildade lärare till skolan i Backaryd som jag har svårt att förstå logiken i alliansens lönepåslag. Det är till alla delar grovt provocerande när man vet behoven inom lagstadgad verksamhet.

Därför känns det nu extra bra i maggropen när jag får veta hur den röd/gröna oppositionen vill fördela pengarna i sin s k skuggbudget. De säger blankt nej till höjning av politikerarvoden och vill dessutom se över förvaltningarnas administrativa kostnader. Läs personalminskningar.

De röd/gröna vill lägga merparten av sina budgetslantar på skola och socialtjänst och det genom att bl a ta 17 miljoner ur Ronnebys reserv. Oppositionen pekar i sin budget på betydande behov inom socialtjänsten och vill där skjuta till ytterligare tolv miljoner.

Det är i denna motsägelsefulla situation med så radikalt oliktänk mellan borgerlig allians och den röd/gröna oppositionen som jag snabbt tänker tanken – hur ser vågmästarpartiet Sverigedemokraterna på detta? Vill dom vara med och rädda skolan och socialtjänstens behov i en kommun med betydande behov av förebyggande verksamhet? Hur tänker de kring kraftiga höjningar av politikers arvoden?

Aldrig tidigare har det i Ronneby varit två så tydliga och viktiga ekonomiska alternativ att ta ställning till. Det måste väl ändå vara tämligen lätt att välja väg när det är så tydligt att slantarna behövs i verksamheterna och inte i redan välavlönade toppolitikers plånböcker.

Borgerliga alliansen kan få 17 röster med hjälp av Anna Carlbrant, politisk vilde utvandrad från Ronnebypartiet. De röd/gröna har 18 mandat men kan få 19 om Sune Håkansson, Ronnebypartiet, gör allvar av sitt beslut att gå i opposition. Frågan är då var Sverigedemokraternas 13 röster hamnar. Tänker de också på sitt eget välmående eller tar de riktigt ansvar för ett samhällsengagemang värt namnet? Den 29 november får vi svaret.

Det har sagts att två miljoner kronor till höjda politikerarvoden inte har någon större betydelse för budgeten i sin helhet. Men märk väl, så brukar det inte låta när föreningar eller annan kommunal verksamhet ropar på ekonomisk hjälp. Då är det alltid den gemensamma budgeten som påverkas och motfrågan blir alltid den samma – ”var i budgeten tycker du att vi ska ta den summan? Vad ska vi då ta bort i stället?”

Den 29 november, om ca en vecka, väljer Ronneby väg.

Bred offensiv för framtida Johannishus

Det blev en konstruktiv träff när Ronneby kommun i tisdags bjöd in till framtidssamtal med ortsbefolkningen i Johannishus och Listerby. Anledningen till mötet var att en ny översiktsplan för de kommande 15 åren ska ta form under innevarande år.

Denna gång testas en ny form av samråd. Nu är det inte politikerna som åker runt för att tala om vad man föreslår utan nu är det folkviljan som får råda. Ett tydligen uppskattat upplägg eftersom det lockade ett 60-tal att avge sina synpunkter i Rydsgården.

DSC04535

 

Det som genomsyrade kvällen var: ropen skalla, fiber åt alla! Det är hög tid att anmäla intresse till Miljöteknik som har full fart på grävandet och väljer områden efter antal inkommande anmälningar. Fibernätet är viktigt för nuvarande och framtida företagsetableringar. Även allmänheten har intresse av en snabb och stabil uppkoppling.

Styrkan för området Johannishus/Listerby är ett attraktiv boende med låga markpriser. Lediga tomter finns redan i området. En skola att slå vakt om är viktig för samhällets framtida utbyggnad. I Johannishus finns en livsmedelsaffär med god service med bl a post- och paketutlämning, vilket är viktigt för en levande landsbygd.

På möjligheternas konto fanns naturligtvis kravet på ökad tågtrafik och att ett tågstopp åter kan bli verklighet i Johannishus. Sista tågstoppet på linjen var 1965. En cykelväg mellan Johannishus och Listerby har diskuterats i 20-talet år men där tycks det vara Trafikverket som utgör bromsen, enligt ansvarigt kommunalråd, Roger Fredriksson.

En svaghet är ortens dåliga kollektivtrafik som måste byggas ut. Förr pendlade boende på orten till arbete i Karlskrona med tåg men i dag är kollektivt pendlande näst intill omöjligt. En landsvägsbuss går till Karlskrona på morgonen och återvänder sent på eftermiddagen.

Gatubelysning måste byggas ut och förfinas.

Framtida hot mot Johannishus/Listerby är fortsatt långa handläggningstider. Ett hot kan också vara om det inte skapas bra äldreboende och om skolans framtid står på spel om det inrättas en stor skola centralt i Ronneby.

Civilflyget med stationering är ett måste för framtiden och därför ser man fortsatta diskussioner om Brommas vara eller inte vara som ett direkt hot för framtiden.

Deltagarna såg också till hela Ronneby kommuns bästa för framtiden och vilka möjligheter som finns. Naturligtvis nämndes ”Guldgubbarna” i Västra Vång utanför Johannishus som en framtida satsning av rang. Även hanteringen av ”Gribshunden” är ett minst lika stort guldläge för framtiden.

För mig personligen var det glädjande att höra önskemål om ett öppnande av Ronnebyån för mer båttrafik och därmed ökad turism. Samma att ett nytt sjukhus bör uppföras vid Ronnebys östra infart. Detta sagt trots att flera aktiva socialdemokrater var på plats.

Mötet leddes av planarkitekter och med kommunens två styrande politiker, Roger Fredriksson och Kenneth Mikaelsson, ordförande respektive vice ordförande i kommunstyrelsen.