Etikettarkiv: Skärsjön

Hittaut och hittastege

Publicerat av

När man väljer att hittaut kan man för egen del göra upplevelsen än mer lustfylld. När jag under gårdagen traskade runt i ett underbart område norr och väster om Skärsjön i Ronneby la jag in ytterligare ett tävlingsmoment – hitta stegen, ja, snarare hela stegen. Inte att förväxla med stegräkning som är något helt annat.

Jag kände på mig att det kunde bli lurigt. Numera sitter jägarna i vackert snickrade jakttorn. Förr kunde det räcka med en hemmasnickrad stege rest mot en större sten. Det var den senare modellen jag tog som min uppgift att hitta.

Efter ca en timmes letande, jag skulle samtidigt leta upp ett antal checkpoints, ja, kontroller, kommer jag upp på en större bergknalle. Där mot just en större stenbumling finns antydan till en stege. Konstaterade snabbt att det måste saknas några steg. Annars skulle det bli svårt för i alla fall mig att svinga mig upp.

Resten av stegen fanns men med åren hade naturen gjort sitt till att återta den. Gräset, efter sommartorkan, hade bleknat betydligt och liksom lagt sig som ett täcke över den bortglömda jaktstegen.

På väg ut ur terrängområdet leker tanken med hur många klövdjur som har lagts ner från denna höga sten. Eller var den halvruttna och nerfallna stegen ett bevis på nutidens brist på älg?

Fiske i Ronneby ingen lustupplevelse

Publicerat av

Vill man sälja en vara ska förutsättningen att fullt kunna njuta av den uppfyllas på olika sätt. Säljer man, som Ronneby kommun, fiskekort i en sjö bör några självklara krav vara uppnådda. Tycker jag.

Många invånare i Ronneby har allt för länge, klagat på tillgängligheten när det gäller fisket i Skärsjön strax utanför stadskärnan. När man för åtskilliga år sedan började plantera in ädelfisk i sjön var det en rik upplevelse att ta sig till denna sjö.

Det fanns en bra gångstig runt sjön. Utefter stigen fanns det bryggor varifrån ett bra fiske möjliggjordes. I sjön kunde man hyra en båt och det fanns också en väl tilltagen p-plats.

En dagsrapport nu i juli månad 2020 visar ett påtagligt förfall som på intet sätt inbjuder till att betala för fiske. Stigen är väl upptrampad och används flitigt av intillboende. Problemet är att naturen lever och växer som den vill i full frihet, vilket bl a innebär att sjön blir allt svårare att se och nå.

Bryggorna är i ett miserabelt skick vilket en av bilderna ovan också visar. Halva bryggor ligger på kant i vattnet och utgör ingen lockande plattform för fiske.

Båten i sjön är borttagen. Ronneby kommun uppger på en av sina hemsidor att skälet till detta är förstörelse. Kanske inte så konstigt eftersom misskötseln ger intryck av att kommunen inte bryr sig.

Nu måste eventuella köpare av fiskekort i Skärsjön slåss med sly vilket innebär att ett kast med spö innebär mer trassel än att lyckas få en firre på kroken.

Upplevelsen när man glad i hågen anländer med fiskekortet i handen ska inte vara en besvikelse i stil med att hamna på en förfallen bakgård i en storstad.

Skärpning Ronneby kommun. Rusta snarast upp och gör Skärsjön till en välkomnande fiskesjö värd namnet – och pengen. Arbetskraft lär inte saknas.

Legendaren vid Skärsjön

Publicerat av

Hyland

Den 8 september skrev jag på Twitter:

”Ännu en bok om Lennart Hyland. Vad nytt????”

Jag vill tro att dessa två korta meningar var anledningen till att en av julklapparna därför innehöll den bok jag kommenterat, nämligen ”Hyland – legenden och hans tid” av Lars Ragnar Forssberg.

Innan jag ens hunnit bläddra i boken hade kompisarna Mats och Mats velat låna ut sitt bokexemplar.

– Jag har den, har bara inte hunnit börja läsandet.

– Läs den snabbt, sedan vill vi diskutera den över en fika, blev kommentaren som mer lät som ett hot än en uppmaning att läsa.

Nu har jag tagit del av den, på rekordtid, bara några dagar och jag måste säga att mina vaga förhoppningar har kommit ordentligt på skam. Lars Ragnar Forssberg med eget förflutet inom såväl SR som SVT har aldrig lämnat ifrån sig något halvdant.

Först blev jag förvånad över att Forssberg tagit sig an uppgiften att ge en bild av fenomenet Lennart Hyland. Forssberg har gjort sig känd som en vänsterradikal författare och programledare och har naturligtvis varit den bäst skickade att skildra denna unika personlighet inom radio och tv. Det vet jag nu.

Lennart Hyland kommer aldrig att få någon efterföljare som kan bli större. Det har inte minst mångfalden inom media medverkat till. När han startade sin karriär fanns det en radiokanal. Lite senare en enda tv-kanal. Hyland ägde svenska folket. Hade ingen konkurrens.

Synd dock att kötthandlarens son från Tranås skulle få ett så tragiskt slut där alkoholen spelade en allt större roll samtidigt som bitterheten raskt ökade och tog ett allt starkare grepp om Mediasveriges legend.

Lennart Hyland

Jag fick träffa fenomenet Hyland en gång på tidigt 70-tal. Dåvarande ordföranden i Fritidsnämnden, socialdemokraten Nils- Otto Olsson hade lyckats locka ner TV-storheten till Ronneby. Hyland skulle bl.a. ge draghjälp åt en då tämligen ny golfbana vid Rönninge.

Hyland hade lockats till kräftfiske vid Skärsjön och jag var inbjuden att följa fisket (!) som representant för media. Jag var anställd på BLT vid den tiden och tackade naturligtvis inte nej till att frottera mig med tv-storheten.

Innan mörkret sänkte sig över Skärskön tog jag modigt fram kameran som var en spegelreflex 6 x 6 och fick in Hyland med bur i sökaren. Så mycket kräftfiske blev det inte.

Jag tror inte kräftburarna vittjades en enda gång. Det blev mest grillad korv och dricka, alltså snaps som kvällens värd Olsson bestod sällskapet med. Mitt i natten tog spriten slut och Olsson beordrade en tjänsteman på fritidskontoret att snabbt ta sig hem för att hämta påspädning.

Det uppstod dock ett problem. Tjänstemannen gick vilse i den mörka skogen och kom aldrig tillbaka.  Kräftfesten med Lennart Hyland rann så att säga ut i intet och fick fortsättas på Ronneby brunn. Utan kräftor.