Storslagna planer för Ronneby

Publicerat 2023/05/17 av Bengt Mauritzson

Loreen vann eurovisionsfinalen och nu har huggsexan startat när det gäller vilken plats som får äran att hysa nöjesspektaklet när finalen avgörs i Sverige nästa år. Stockholm hade längst arm och räckte upp handen först av alla tätt följd av Malmö och Göteborg.

Men jag saknar en kommun, nämligen Ronneby. Har kommunalrådet Roger Fredriksson tappat stinget? Han vill ha det mesta. Nu är han helt tyst. På hans önskelista hittills finns främst ett kärnkraftverk och ett stort och rejält fängelse. Platsar kanske inte direkt på nöjeskartan har det visat sig när oppositionen mest buat och gjort tummen ner för Fredrikssons önskemål.

Ronneby har ingen lämplig och stor nog lokal för att hysa en eurovisionsfinal, säger vän av ordning. Men en sådan kan lätt byggas om det sker i privat regi, kan jag höra Roger Fredriksson viska. Inte minst har vi kommunala bolaget ABRI som bygger på beställning, snabbt och behändigt. Markområde finns också och blir över, nämligen östra infarten.

Nåja, skämt åsido, Ronneby ÄR för litet i sådana sammanhang så den här gången hedrar det Fredriksson att han varit tyst.

Men när det gäller hans två andra önskningar inställer sig frågor. Varför är det enbart Roger Fredriksson som framför önskemål på kärnkraftverk och fängelse. Vart tog den nya politiska ledningen vägen – ”Samling för Ronneby”? Varför har inte Roger Gardell, L, Anna Ekberg, Kd eller Nicolas Westrup, SD, som också ingår i maktkoncentrationen, liknande förslag?

Att Fredriksson vill ha ett fängelse någonstans inom kommunen och längs riksväg 27 har inslag av humor. Det kanske många har missat. När Fredriksson 2017 gjorde ett antal polisanmälningar riktade mot bland annat kommunala bolag utnämndes han av lokalbefolkningen till sheriffen! Nu fortsätter han i samma riktning när han önskar ett stort fängelse.

Mest motstånd lokalt har hans önskan att bygga ett kärnkraftverk på egen mark, som det hette i lokalmedia, mötts av. Nu ska inte detta tolkas som att det gäller mark som Fredriksson äger utan på mark som kommunen äger. Det handlar om ca 50 hektar.

Men som sagt, var står övriga partier som ingår i ”Samling för Ronneby” i dessa två önskningar? Det vet vi inte.

Jag hade önskat att Fredriksson snabbt hade räckt upp handen och hojtat högt och ljudligt när det stod klart att Blekinge Museum vill sälja Saxemara Båtvarv. En klenod och diamant väl värd att rädda för framtiden. Men hittills har det inte hörts ett enda litet pip i den frågan från Fredriksson. Att rädda stora kulturvärden kan vara nog så viktigt som att ropa på kärnkraftverk eller fängelser även om jag förstår att det till stor del handlar om arbetstillfällen. Men herr Fredriksson ska inte underskatta vad ett anrikt och historiskt båtvarv kan åstadkomma när det gäller en viktig besöksnäring. Naturligtvis borde det vara en självklarhet för Ronneby kommun att rädda detta kulturarv.

Dessutom vill jag påminna Fredriksson om hans storstilade önskningar för inte så länge sedan och hur det slutade. Året var 2015 och hett då var att man ville bygga en postomlastningscentral på Viggenområdet för Postnords räkning. I oktober sa fullmäktige ja till en investering på 60 miljoner kronor. Pengarna skulle användas av ABRI för byggande av denna omlastningscentral. Lokalerna skulle därefter hyras av Postnord. Av dom storslagna planerna blev intet.

Önskemål är en sak, att genomföra storslagna önskemål en helt annan.

Blekinge Museum missköter Saxemaravarvet

Publicerat 2016/08/25 av Bengt Mauritzson

Nu tar Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, till storsläggan. Det är ägaren till Saxemara Båtvarv, Blekinge Museum som läxas upp.

”Hur tänker museets styrelse över huvud taget om sitt varv och dess framtid? En mindre engagerad huvudman och ägare är svårt att tänka sig.”

”Tyvärr ser det ut som om Blekinge Museum inte var den lämpligaste huvudmannen för Saxemara Båtvarv.”

Det är i Hembygdsföreningens senaste nummer av medlemsbladet ”Åkröken” som Svensson pekar på en rad anmärkningsvärda åtgärder/möjligheter som antingen har uteblivit eller slarvats bort.

Han tar upp behovet av målning av verkstadsbyggnadens plåttak som redan 2006 ansågs ha ett akut behov. Nu tio år senare är det arbetet ännu inte utfört, konstaterar Björn O. Svensson som också pekar på annat underhåll som släpar efter.

”Visst har museet en begränsad budget, men finns det en vilja finns det i regel en väg,” säger han och pekar på de pengar som Ronneby kommun årligen betalar till Blekinge Museum.

”Ronneby kommun har betalat museet ett årligt bidrag på 100 000 kronor sedan starten (det blir väl ungefär en miljon) riktat till Saxemaravarvet och avsett för underhåll och reparation. Tror någon att det beloppet har lagts ned i eller för Saxemara”, frågar Svensson.

Han tar ett annat exempel för att belysa museets ointresse för det anrika varvet i Saxemara:

”Museet har i snart tio år förhandlat om ett donationsavtal med en familj angående en välskött större motorbåt, byggd i Saxemara 1933 och i all sin tid använd i Ronneby. Den skulle skötas och exponeras på varvet som de andra museala båtarna vid ”klassikerbryggan”.

”Nu i dagarna har museet dragit sig ur det generösa erbjudandet. Till ägarna skriver Marcus Sandekjer att RAN (som båten heter) sannolikt snart skulle behöva förvaras på land och eftersom man nu beslutat att inte bygga någon båthall i Saxemara utan i stället prioritera investeringar i Karlskrona måste man tacka nej. Ägarna uppmanas ta kontakt med Sjöhistoriska museet.”

”Var hamnar RAN då”, frågar Svensson. ”Ja, inte i Stockholm utan på Stumholmen i Karlskrona, dit Sjöhistoriska skickat ned en skock gamla fritidsbåtar! Den absurda situationen har därmed uppstått att Blekinge Museum motgarbetar sin egen institution i Ronneby kommun till förmån för ett främmande etablissemang i Karlskrona”.

I övrigt öser Björn O. Svensson beröm över den nuvarande entreprenören:

”Niklas Nyström från Mönsterås med medarbetare har befäst sin ställning som den stora plusposten. De är inte bara duktiga träbåtbyggare, praktiskt och teoretiskt kunniga utan också starkt medvetna om att varvet är ett kulturellt besöksmål som måste hålla en god standard beträffande städning, ordning och reda och ge ett så tilltalande intryck att besökaren kommer tillbaka”, konstaterar Björn O. Svensson

Niklas och Maria lyfter Saxemaravarvet

Publicerat 2014/05/19 av Bengt Mauritzson

Med 15-timmarsdagar har Niklas och Maria fått det gamla anrika båtvarvet i Saxemara att leva som i fornstora dagar och det redan efter två månader.

Niklas Nyström tog formellt över driften av varvet den 1 mars och nu är det full fart framåt. Det märktes inte minst när de två jämte ägaren, Blekinge Museum i söndags bjöd in till öppet hus.

När vi går upp för den hårt slitna och branta trappan till övervåningen i varvsbyggnaden är det en köksavdelning och ett angränsande kontorsrum vi har som mål.

I köket lagar kompisar mat och det bryggs kaffe till gästerna som gärna låter sig smaka. Ännu en dörr slås upp på vid gavel och där är varvets administrativa hjärta.

Här är det Maria som basar och Niklas betonar stolt att städningen av båtvarvet i Saxemara inte är ett enmansuppdrag.

Utsikten är bedövande vacker med havsviken och välfyllda bryggor där Saxemarabyggen ligger tätt intill varandra vid de många bryggorna.

Niklas är nöjd med starten och avslöjar att han i dag har fler uppdrag än vad han hinner med. Han trodde inte att det skulle finnas så mycket arbete som låg och väntade. Härligt, naturligtvis men samtidigt är det så mycket de vill ha klart.

Redan nu efter bara två månader har uppstädningen förändrat hela varvet. Trots att vi är många som vill se och lyssna till framtidsutsikterna är det lätt att få plats.

Byggnaden är bra men några detaljer är viktiga att snabbt åtgärda, betonar Niklas och nämner taknocken som är för smal. Under vintrarna kommer det in snö under taket och den blöter ner sågspånen på vinden.

Dessutom ett läckage i sluttningen mot norr. Regnvatten läcker in vid grunden och det måste snabbt stoppas med olika insatser.

Nästa stora åtgärd är att reparera och rusta upp den gamla båtslipen så att även lite större båtar ska kunna tas upp och in i stora varvshallen.

Niklas Nyström är utbildad vid Litorina Folkhögskolas båtbyggarlinje i Karlskrona men han är också skribent och kulturbärare. Han har drivit ett båtbyggeri i Mönsterås men är nu etablerad Bleking och bosatt i Ronneby.

Han har naturligtvis redan träffat Per Dunsö. Tillsammans hoppas de kunna förverkliga en av Pers innersta drömmar, att arrangera ”Musik i skjulet”. Niklas hoppas att det kan bli verklighet redan i sommar.

I varvsvimlet träffar jag naturligtvis chefen för Blekinge Museum, Marcus Sandekjer. Han strålar av lycka och uttrycker sina framtidstankar med fyra ord – det här blir jättebra!

Han berättar att styrelsen är på betydligt bättre humör nu när de har kunnat se den snabba förändringen. Nu drar alla åt samma håll.

På en av bryggorna står en av varvets stora tillskyndare, Björn O Svensson. Han ser ut att må väldigt bra just nu och han berömmer det arbete som redan har utförts.

Därefter pekar han stolt ut bryggornas stora raritet framför alla andra.

– Ett Saxemarabygge, säger han och pekar mot den tvåmastare som ligger förtöjd vid bryggan. Nästan brevid försöker en man få liv i en gammal tennkulemotor. Vi väntar och vill njuta av välljudet men måste ge upp. Mannen måste också ge upp. Det vill sig inte riktigt denna dag.

Blekinge Museum äger sedan 2006 Saxemara båtvarv i Ronneby kommun. Ambitionen från museets sida är att göra Saxemara båtvarv till både ett levande kulturarv men också ett tillgängligt besöksmål.

När jag lämnar varvet gör en tanke sig påmind: underbart att unga människor med kunskap och idéer vill föra kulturarvet vidare. Vi har flera sådana exempel i Ronneby för närvarande. Härligt!

Läs mer och titta på fler bilder på min hemsida; www.mediam.se

Klicka för större BILDER.

Saxemara båtvarv byter entreprenör

Publicerat 2013/12/20 av Bengt Mauritzson

Niklas Nyström, Mönsterås blir ny entreprenör efter Sonny Olsson som lämnar Saxemara båtvarv efter nyår.

Klart är också att Blekinge Museum fortsätter att vara ägare till detta sista kvarvarande båtvarv med historisk miljö och med ambitionen att hålla träbåtsbyggeriet i Blekinge levande.

Dagens pressmeddelande från Blekinge Museum och dess chef Marcus Sandekjer får du här i sin helhet.

Pressinformation: Ny entreprenör på Saxemara båtvarv

Blekinge museum äger sedan 2006 Saxemara båtvarv i Ronneby kommun. Hösten 2013 sade Sonny Olsson som driver verksamheten upp sitt kontrakt från årsskiftet 2013/14. Museets styrelse har gett museichefen i uppdrag att via en arbetsgrupp tillsätta ny arrendator.

Arbetsgruppen, bestående av Blekinge museums representanter samt Björn O Svensson (Hembygdsförbundet och närboende), Lars Werner (Litorina Folkhögskola) och Lena Brorsdotter (Ronneby kommun) har efter många överläggningar valt att gå vidare med Niklas Nyström som ny entreprenör på Saxemara båtvarv i Ronneby.

Niklas Nyström är bl.a. utbildad på Litorina Folkhögskolas båtbyggarlinje i Karlskrona. Han har sedan 2003 arbetat delvis som navigationslärare och båtinstruktör för Medborgarskolan och för Båtägarskolan (bl.a. förarbevis, kustskepparexamen och utsjöskeppare). Niklas är även leveransskeppare samt frilansreporter för tidningen Klassiska Båtar. Han innehar i dag en båtverkstad i Mönsterås kommun och en välbesökt båtbyggarblogg ( www.grisslan.blogspot.se )

Viktigt för beslutet var Niklas dokumenterade hantverksskicklighet, liksom hans upparbetade kontaktnät i båtvärlden samt hans utåtriktade arbete. Ambitionen från museets sida är att göra Saxemara till både ett levande kulturarv och ett tillgängligt besöksmål – och då krävs kunskap på många olika områden.

Kontraktsförhandlingar inleds efter årsskiftet och tillträde sker i vår.

Guldläge för Ronneby

Publicerat 2013/11/15 av Bengt Mauritzson

Nu är jag trött på att höra och läsa den ständigt upprepade meningen – ”Dystra tider för Ronneby”.

Det är i verkligheten tvärt om. Politiker och vi andra behöver bara öppna ögonen och se alla möjligheter. Givetvis kan det kosta kraft och även pengar, men med god vilja och väl utstakade mål kan vi i Ronneby skapa turistmål med internationell och inhemsk hög status.

Jag tänker på de redan i dag riksbekanta och mycket omtalade guldföremål som har hittats i Västra Vång, strax norr om Johannishus i Ronneby kommun. Fyndet är i storleksordningen tredje största i landet och det är s.k. guldgubbar, 29 till antalet, som visar att detta på järnåldern var en kultplats av rang. Dessutom ett maktcentrum som vid fortsatta utgrävningar kan ge än mer svar på storlek och omfattning. Exempel på guldgubbe funnen i Västra vång. (bilden). Foto: Blekinge Museum.

Jag tänker på Gribshunden som har hittats på nio meters djup vid Ekösund i Ronneby skärgård. Vraket dateras till 1400-talet och återfinns i den första danska skeppslistan från år 1487. Vraket har redan rönt stort internationellt intresse, inte minst i Danmark.

Jag tänker på Saxemara gamla båtvarv som nu är föremål för diskussioner. Bl.a. handlar det om ägarförhållandet när Blekinge Museum uppvisar en sinande kassa.

Jag tänker på den motion som i dagarna har lämnats in till kommunfullmäktige i Ronneby av Ronnebypartiet. Motionen visar på önskemål att utveckla Ronneby till en kust- och skärgårdskommun. Bl.a. vill man öppna upp Ronnebyån för trafik med fritidsbåtar och en utbyggd service för båtturister.

Jag tänker i detta sammanhang på moderaternas utspel inför förra valet att bebygga Östra Piren i Ronnebyhamn med bl.a. en marina och med ett antal seviceinrättningar.

Detta sammantaget visar att Ronneby har rena guldläget. Ta fram en samarbetsform med Blekinge Museum och gör det till en turistmagnet med såväl stenåldersfynd som fartygsvrak. Se till att Saxemara båtvarv blir kvar som museum och levande båtvarv där gammal båtteknik får leva vidare.

Det här kostar miljoner, men vilken satsning gör inte det?! Dra nu inte dessa projekt i långbänk utan se till att de spadar som redan grävt fram guld kan bli till guld när turister i en nära framtid kommer att vallfärda till Ronneby.

(”Guldgubbe” 2 till vänster, Mikael Henriksson, antikvarie vid Blekinge Museum.)

Museet ska naturligtvis inte enbart vara en angelägenhet för Karlskrona och Landstinget. Gör det till hela länets museum och då tänker jag inte minst ekonomiskt. Kopplingen till Världsarvet i Karlskrona gör inte besöksnäringen sämre. Politiker i Ronneby har ett extra stort ansvar att allt detta inte glider oss ur händerna.

Grupp ska utreda varvets framtid

Publicerat 2013/10/26 av Bengt Mauritzson

Det är tidig lördag. Tämligen varmt för att vara sista dagarna i oktober. Diset dröjer sig kvar när vi samlas i små grupper utanför församlingshemmet i Saxemara. På avstånd skymtar de svagt röda brädväggarna som omsluter Saxemara båtvarv, en del av det blekingska kulturarvet.

Båtvarvet startades 1917 och är det sista i sitt slag och ska naturligtvis värnas och räddas åt eftervärlden. Det ligger i Ronneby kommun men borde naturligtvis vara en hela länets angelägenhet, tänker jag i samma stund som jag sträcker fram handen för att hälsa på K G Svensson, moderat och vice ordförande i Blekinge Museum. I dag ägare av Saxemara båtvarv.

Vi har i stort sett bara skakat hand när jag frågar hur han ser på ägarrollen. Svaret kommer snabbt:

– Varvet borde ägas av Ronneby kommun! Vår ekonomi i museet är sådan att vi inte på ett bra sätt kan förvalta denna fastighet och verksamhet. Vi borde aldrig ha köpt varvet.

När jag lite senare i mötets inledning konfronterar honom med uppgiften upprepar han i stort sett sin inställning. Museichef Marcus Sandekjer leder samtalet och gör snabbt klart för de många deltagarna att detta är vad en styrelsemedlem, K G Svensson tycker. En viktig upplysning, i annat fall hade diskussionen redan där kunnat vara punkterad.

Om båtvarvet haft en annan geografisk placering, t.ex. i Karlskrona kommun, hade han då haft samma krassa inställning, funderar jag medan samtalen fortsätter med olika förslag på framtida lösningar.

Salen i församlingshemmet är utnyttjad till sista plats. Museichefen är uppriktigt förvånad men glad över att så många har kommit.Alla har dessutom samma inställning – det anrika båtvarvet i Saxemara måste bevaras och leva vidare som båtbyggeri men också som en turistattraktion.

I slutet av mötet får vi veta att en arbetsgrupp nu har bildats som ska utreda och lämna förslag på hur varvet bäst ska kunna bevaras i kombination med ett modernt båtbyggeri av träbåtar. I gruppen ingår bl.a. markägare, museichef, historikern Björn O Svensson och Lena Brorsdotter, Ronneby kommun.

Gruppen ska ha sitt första sammanträde den 4 november och en inriktning ska kunna presenteras för styrelsen i Blekinge Museum den 11 december.

Flera styrelseledamöter jämte museichefen bedyrade att den fortsatta hanteringen ska ske med en öppen attityd.

Flera efterlyste Ronneby kommuns eventuella inställning till den framtida verksamheten vid varvet. Fram till i dag har kommunen betalat 100.000 kronor per år. En avsiktsförklaring antogs i kommunen 2006 då man gjorde klart att pengar skulle kunna plockas fram om behov uppstod. Sedan dess har det varit tyst från museets sida.

Björn O Svensson betonade vikten av att Blekinge museum måste leva upp till stiftelsens stadgar, att bl.a. slå vakt om kustkulturen.

Rädda Saxemara båtvarv

Publicerat 2013/10/25 av Bengt Mauritzson

Du som är intresserad av kultur ska i morgon lördag styra dina steg till församlingshemmet i Saxemara. Inbjudare är Blekinge Museum som vill ha en diskussion om det anrika båtvarvets framtid. Tiden är 10-12.

Blekinge Museum äger varvet som man köpte för 2,5 miljoner kronor av Tage Olsson. Meningen var att det skulle skapas underlag för en entreprenör och att varvet genom detta skulle bevaras i kombination med ett modernt båtbyggeri av träbåtar.

Tanken var dessutom att varvet som besöksmål skulle utvecklas och att det i utställningsdelen skulle användas ny teknik för att visa varvet för intresserade besökare.

När nuvarande entreprenör och arrendator av varvet, Sonny Olsson sa upp kontraktet stod det klart att Blekinge Museum kan stå utan arrendator vid årsskiftet.

Blekinge Museum söker en efterträdare till Sonny Olsson men kan också tänka sig en försäljning av varvet, vilket museets chef, Marcus Sandekjer försökt tona ner efter att han citerats om detta i Blekinge Posten den 26 september.

Ronneby Musei- och Hembygdsförenings ordförande, Björn O Svensson var den som 2005 initierade köpet av Saxemara båtvarv. Han satt då också i Blekinge Museums styrelse.

I dag är han kritisk och har mött beskedet om en eventuell försäljning med bestörtning.

Lördagens diskussion med allmänheten kommer att bli vägledande för hur båtvarvets framtid kan komma att te sig. Att Blekinge Museum saknar pengar är inte heller bra, men en del anser att rätta intresset aldrig har funnits hos styrelsen att agera och leva upp till ursprungsidén att göra Saxemara båtvarv till en betydande turistattraktion.

Samtal utlovas om Saxemaravarvet

Publicerat 2013/10/02 av Bengt Mauritzson

Den 26 september, för en knapp vecka sedan, publicerade Blekinge Posten nyheten att anrika träbåtsvarvet i Saxemara kan bli föremål för en försäljning. Det är Blekinge Museum som äger varvet efter ett inköp 2006. Köpeskillingen då var 2,5 milj. kronor.

Nu vill Sandekjer tona ner frågan och säger i en kommentar att det enbart rör sig om en diskussion. Hans inlägg kan du läsa här nedanför.

Fortsätt läsa →

Sandekjer på väg mot varvsskandal

Publicerat 2013/09/26 av Bengt Mauritzson

Lokala veckotidningen Blekinge Posten presenterar i dag ett scoop. ”Saxemara båtvarv är hotat”. ”Museum berett att sälja kulturarv”.

Marcus Sandekjer slutade vid årsskiftet som näringslivschef i Ronneby. Han blev chef för Blekinge Museum och nu efter nio månader på posten har han upptäckt att Blekinge Museum har dålig ekonomi. Så dålig att han är beredd att sälja Saxemara båtvarv som Blekinge Museum köpte 2006 för 2,5 miljoner kronor.