Nu i semestertider har utländsk och inhemsk fläskytterfilé en strykande åtgång. Naturligtvis kommer då också nya larm om salmonellavarning i just fläskytterfilé. Inte oväntat är den producerad i Danmark där grisarna har det sämst. Axfood är importör och leverantör och uppmanar nu oss konsumenter att lämna tillbaka köttbitarna.
Varför är då fläskytterfilé så begärlig och efterfrågad? Jo, därför, precis som massmedia uppmärksammade i förra veckan, att restauranger nu i semestertider passar på att tjäna en extra slant genom att lura oss matgäster. Nästan alla matställen lockar med fläskfilé men det är oftast fläskytterfilé som serveras.
Det värsta med det här tilltaget är inte själva olagligheten i sig utan vår undfallenhet och flathet att inte direkt påtala bedrägeriet. Vi upptäcker snabbt skillnaden på köttets koncistens, men ropar vi på servitör eller servitris? Nej, vi vill inte bråka. Vi är hungriga, trötta och vill snabbt ha mat och vill ogärna vänta ytterligare en stund på någon annan maträtt.
Eller så tycker vi synd om de unga sommararbetande ungdomar som sliter så svetten lackar.
Vi svenskar är flata i detta sammanhang och jag inbegriper även mig själv i detta mitt påstående.
Jag har under en vecka varit på utflykt i vårt vackra land. Det blev en hel rad olika kök och naturligtvis av skiftande kvalité. Vid minst två tillfällen erbjöds fläskfilé som naturligtvis bestod i fläskytterfilé!
I det läget var jag typiskt svensk i mitt agerande. Jag påpekade inte felet till serveringspersonalen men noterade noga vad som hänt när hotellet ville ha mina omdömen av besöket.
På tal om danskt salmonellasmittat kött så är vi också enbarmligt dåliga på att fråga efter köttets ursprung. I affären kan jag välja svenskt eller utländskt. Jag får det jag betalar för… men på restaurangen är vi inte lika noga med vårt val. Varför? Är det typiskt svenskt?
Vi måste bättra oss på dessa punkter och lära oss att ställa krav. Fråga, fråga, fråga. Den som vill sälja måste vara beredd på att svara annars går vi till nästa restaurang. Om det nu finns ett eller flera alternativ. Givetvis kan krögaren lura oss ändå, men vi tvingar honom eller henne att tänka till.
Obs! Bilden ovan knäppte jag i Eksjös gamla stadsdel men där valde jag rostbiff med potatissallad på det centralt placerade Stadshotellet.