Det behöver inte vara antalet sidor i en bok som avgör innehållets spräng- eller genomslagskraft. Det kan räcka med tolv sidor för att berätta en sanning som av många ansetts vara en myt, nämligen att Sverige inte sedan 1950 kränkt sovjetiskt luftrum. Sverige och dåvarande Sovjetunionen utväxlade en not 1957 om att upphöra med kränkningar i respektive luftrum.

Redan året efter notväxlingen, 1958, genomförde svenskt spaningsflyg under en vecka en topphemlig spaningsoperation. Åtta S 29:or (flygande tunnor) flög då på lägsta höjd över Östersjön och in över Sovjets territorium. Flygplanen kom från dåvarande flygspaningsflottiljen F 11 i Nyköping men var under veckans specialuppdrag ombaserade till F 17 i Kallinge. Detta för att korta ner flygtiderna till de olika målen för fotospaningen.

Tre flygare som var med om att genomföra de riskfyllda uppdragen berättar nu för första gången vad som skedde och varför. Det är fältflygarna Jan H Mattsson, Birjer Östling och Roland Strandberg som delar med sig av uppgifter som fram till nu varit strängt hemligstämplade under 60 år.

Deras spännande vittnesmål är en gåva till Nyköpings Flyghistoriska Museum – Sveriges flygspaningsmuseum men naturligtvis en viktig pusselbit till alla aningslösa svenskar. Men också ett efterlängtat klargörande för vad som egentligen skedde mellan stormakterna på öst- respektive västsidan och med Sverige som utförare.

De två böckerna som utgör ett bokpaket blir till ett utförligt dokument av dåtidens kalla krig och vad inte minst Sverige som uppgav sig vara neutralt hade för kontakter och inte minst uppdrag. Man ska dessutom hålla i minnet att det svenska flygvapnet i mitten av 1950-talet var det fjärde största i världen, bekostat med egna medel. Sverige hade 1958 1 000 krigsflygplan fördelade på 650 jakt-, 250 attack- och 100 spaningsplan.

Av texten framgår att svenskt spaningsflyg främst bestod av S 29 C. ” Kamerorna var toppmoderna och gav skarpa bilder även i höga farter och på låg höjd.”

”En rad nya kameratyper med lång brännvidd hade utvecklats och de lånades ut till det svenska flygvapnet av bland andra USA, med löftet att det amerikanska flygvapnet skulle få del av det svenska spaningsflygets resultat från fotospaningen mot sovjetiska mål.”

Jag ska inte föregripa din egen läsupplevelse men låt mig göra några laddade citat:

”Torsdag eftermiddag den 28 augusti 1958 beordrades oväntat 3 div att ombasera till F 17 i Ronneby. Vår divisionschef kapten Gösta Lundström, ”Luffarn” kallad, meddelade att vi under ett antal dagar skulle genomföra en ”övning” i lågflygning över hav samt fotospaning mot främmande kust.”

Nästa morgon på plats i en låst barack på F 17:s område sker ordergivning klockan 0500. Piloterna får veta att allt de gjorde, hörde och såg från och med den stunden var belagt med högsta militära sekretess.

”Uppgiften var offensiv fotospaning mot eventuellt sovjetisk militär uppladdning längs Östersjökusten.”

”Flygplanen hade under natten avidentifierats. Alla nationalitetsbeteckningar var övermålade med breda svarta ränder runt flygplanskropp och vingar, likt de allierades flygplan under D-day.”

Flera av uppdragen redovisas utförligt och med färdvägar, fart och höjd angivna och berättade av de piloter som utförde uppdragen.

Av piloternas berättelser är frågan ofrånkomlig: tog inte Sverige orimligt höga risker? Ett av uppdragen var t.ex. nära att sluta med ett fallskärmshopp antingen över polska landsbygden eller Östersjön. Birjer Östlings S 29:a fick plötsligt varvtalsfel och han tvingades fatta ett snabbt beslut, hoppa över land eller ta maskinen ut till internationellt vatten?

Bokpaketet innehållande två böcker kan du beställa via e-mail: nff@nykoping.nu. Upplevelsen kostar 280 kr. inkl. porto.