När politiker vill testa ett nytt lagförslag brukar det heta att man skickar upp en testballong. Man vill veta hur den klarar sig, om det blir storm eller inga vindar alls.
Nobelstiftelsen däremot valde en helt annan metod. Man laddade och spelade rysk roulett inför kungahus, politiker och svenska folket.
Stiftelsen inledde med ett löst skott. Tidigare blockerade Jimmie Åkesson skulle nu få vara med och skåla med Kungen. Nobelstiftelsen hade mjukat upp sina regler för inbjudan till Nobelfesten. Det resulterade i att folk lyfte på ett ögonbryn, möjligtvis hördes också ett lågmält mummel.
Sverigedemokraternas ledare kom med ett snabbt svar – han tänkte inte gå på nobelfesten. Han var upptagen! Ett inte alls överraskande svar efter alla år av isolering.
Nästa skott från Nobelstiftelsen var betydligt starkare. Nu var det helt andra och mäktigare personer som skulle bjudas in för att skåla med Kungen och internationella pristagare. Nu var även ambassadörer från Ryssland, Belarus och Iran inbjudna till fest.
Bland de första att protestera var Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, som avstod festligheter om Rysslands ambassadör skulle delta. Lika snabb att avstå var Centerpartiets Muharrem Demirok som avstod av samma skäl som Dadgostar.
Även L-ledaren och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson var överraskande snabb och rak i sin reaktion. Han sa:
”Jag kommer inte att sitta och skåla med den ryska ambassadören samtidigt som Putins vidriga och blodiga anfallskrig fortsätter i Ukraina.”
Även Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi hade samma uppfattning.
Statsminister Ulf Kristersson hade betydligt svårare att bestämma sig. Han sa sig ha reagerat ganska starkt, men sa till media att han ville återkomma. Han poängterade att ”det är upp till Nobelstiftelsen att bestämma vem som välkomnas”.
Magdalena Andersson, s, skrev på sociala medier att ”Nobelkommittén behöver ta en allvarlig funderare på vad det innebär att till prisceremonin bjuda in en representant för den regim som bedriver ett vidrigt och illegalt krig i Ukraina och som dessutom hotat Sverige.”
En partiledare som aldrig tvekade var Kristdemokraternas partiledare, Ebba Busch. Hon tänkte gå oavsett vilka som skulle bjudas. Tyvärr överraskas jag inte av hennes svar. Fest och glamour med vackra klänningar och en extra chans att få visa upp sig för media är för Ebba mer lockande än att kraftfullt protestera mot det krig som pågår inte långt från oss och mot att krigsherrens ambassadör skulle sitta med och skåla. Skrämmande att Sveriges vice statsminister blottar en så ovärdig inställning till ett vidrigt och illegalt krig.
I detta läge lät Nobelstiftelsens ordförande, Vidar Helgesen, meddela att man trots protester stod fast vid sitt beslut att bjuda in nämnda regimers företrädare, men de skulle bara få närvara vid ceremonin och inte den efterföljande festen.
Det sägs att Sveriges Kung inte har någon makt, och det stämmer ju. Eller? Sent på kvällen sipprade det ut att Kungen starkt övervägde att avstå Nobelfestligheterna om stiftelsen framhärdade i sitt beslut.
Redan morgonen efter lät Nobelstiftelsens ordförande meddela att man ändrat sitt beslut. Ingen ambassadör från Ryssland, Belarus och Iran skulle längre bjudas in!
Även om Nobelstiftelsen starkt förnekar Kungens betydelse och tveksamhet att delta var det han som fick stiftelsen att göra en helomvändning. Hur skulle det ha sett ut om Kungen uteblivit som prisutdelare och vem skulle ha iklätt sig värdskapet och utbringat kvällens skål?
I det här fallet hade Kungen makt och han var dessutom kristallklar på vems sida han står när det gäller kriget i Ukraina. Dessutom slipper vice statsministern Ebba Busch en annars ofrånkomlig svekdebatt som lätt kunnat sänka en redan kantrad Kd-skuta som hela tiden tar in alltmer vatten.
