Ronneby tar höjd för framtida klimat

Sune Håkansson, Ronnebypartiet gästar i dag bloggen. Han gör det efter att ha tagit del av den nya översiktsplanen för Ronneby som för första gången väger in fakta på hur den framtida klimatförändringen kan påverka oss. Bland annat måste hänsyn tas till en stigande havsnivå som beräknas till en centimeter per år.

”Vårt framtida klimat

De flesta synes räkna med att en världsomspännande klimatförändring är på gång. Förvisso finns det en del, som tror annorlunda.

Nåväl, det torde vara första gången, som Ronneby kommun tar allvarligt på frågan i översiktsplaneringen. I den nya översiktsplanen har den tänkta temperaturhöjningen tagit plats.

I det nu presenterade underlaget finns antaganden om att havsnivån skall stiga med en centimeter per år. Det låter inte mycket, men investeringar i byggnader, vägar och broar förväntas ofta hålla i ett sekel. Stiger havsnivån en meter, stiger Ronnebyån ungefär lika mycket, åtminstone fram till Torget.

I genomsnitt förväntas det inte hända så mycket. Medeltemperaturen förväntas stiga med en grad på 20 år. Men vädret förväntas svänga mer, med fler värmeböljor och fler skyfall. Medelnederbörden påverkas knappast alls.

Vegetationsperioden förväntas förlängas, så att gräset växer mer än 300 dagar om året i kustbandet. Därav följer att vi alltmer sällan får se snö. Redan nu är det sällan snön behöver plogas bort för oss, som bor kustnära.

Det vi vet är att vi själva knappast kan påverka klimatet. Om våra skogsägare ändrar på skogsbruket så att ett ton koldioxid lagras, hjälper det föga. Mängden koldioxid i landets atmosfär blir ett kilo lägre, inflödet från övriga världen ökar med 999 kilo.

En klimatförändring påverkar, positivt och negativt. Våra granar trivs troligen sämre, många tycker sig redan se effekterna. Men det finns andra trädslag. Älgarna trivs sämre, men troligen inte hjortarna.

Fritiden blir trevligare, menar en del. Badsäsongen förlängs här hemma, man behöver inte åka till Medelhavet. Där är det redan, ofta, för varmt.

Det viktiga torde vara att vi är medvetna om riskerna, så att vi kan gardera oss.”

Sune Håkansson

Vattnet hindrar turismen i Ronneby

Lämna aldrig över ett gott råd till någon politiker. Det lönar sig föga. Av ren slentrian blir det i stället tvärtomleken. Hen vet nämligen alltid bäst och har idén ingen politisk bakgrund är det kört.

Vi var ett antal godtrogna personer som 2012 fortfarande hade en stor portion tro på våra folkvalda politiker. Vi ville väl och trodde att även ledande politiker i Ronneby kunde ha samma ambition. Vi drog igång ett slags upprop som gick ut på att åter få uppleva att båtar skulle kunna ta sig från havet vid Ronnebyhamn upp till centrum av Ronneby.

Det fanns då och finns fortfarande flera hinder i vägen för att en lyckad turistsatsning skulle kunna återupptas, nämligen en bastant betongbro vid hamnen. Den ligger där den ligger och har de senaste somrarna gjort många turister besvikna.

Problemet är nämligen att det allt högre vattenståndet i ån har hindrat även passagerarbåtar från att ta sig under betongklumpen. Bron är ett gammalt problem som tog sin början redan sommaren 1960! Med start då kunde endast båtar lägre än 1,4 meter ta sig under bron, detta under förutsättning att dåtida normalvattenstånd gällde.

En dröm för framtiden att få se båtar av detta slag i Ronnebyån

Numera är det inget normalvattenstånd som gäller och det var just detta faktum vi påtalade redan för elva år sedan. Ledande politiker ställde sig på miljöförnekarna- och klimatskeptikernas planhalva. Vi och andra som varit ännu tidigare med att påtala problem som skulle komma hade fel, menade man och fortsatte att sitta med armarna i kors.

Mycket av motståndet speglade också rädslan att inte oroa ledningen för Tarkett. Företaget transporterar tillverkade mattor från fabriken söder om betongbron upp till sitt lager strax norr om stoppklotsen. I oroliga tider skulle kanske Tarkett välja att flytta fabriken utrikes om man skulle byta ut bron över Ronnebyån? Det framfördes sådana farhågor från politiskt håll. Detta trots att företagets tidigare vd, Willi Senn, lovat stadens dåvarande politiker att aldrig flytta fabriken från Ronneby. Willi Senn är avliden men hans själ och löfte lever fortfarande kvar.

Mycket talar för att så är fallet när Sydöstran i fjol höstas lät berätta att Tarkett vill flytta fabriken och bygga nytt längre norr ut. Nu visade det sig att tidningen var på tok för tidigt ute och att det inte alls var så att fabriken i Ronnebyhamn var för liten. Skälet till en eventuell flytt är nämligen intressant i sig och bakgrunden är densamma som vi påtalade redan 2012. Man vill helt enkelt gardera sig för en framtida vattenhöjning. Nuvarande fabrik ligger nämligen farligt nära strandkanten.

Deras sätt att tänka är intressant och ger oss som fortfarande vill ha en levande Ronnebyå med båttrafik rätt i vårt sätt att väcka framtida tankar.

När nu Ronneby kommuns ledande politiker åter vill utveckla området Östra Piren och Karön, en satsning på fyra miljoner kronor, borde väl byte av betongbron vara en självklarhet. I satsningen ingår nämligen också den länge utskällda skärgårdstrafiken.

Kom igen nu betongsossar, höll jag på att utropa, men det är ju Sd, m, kd och l som har tillkämpat sig makten och därmed också ansvaret för en lyckad turistsatsning även i Ronnebyån med den historiskt vackra bebyggelsen utmed Nedre Brunnsvägen. Kom igen! Ni ser ju hur vattnet stiger på den gamla åbottnen, alltså i Brunnsparken.

Vatten – stan är full av vatten.

https://youtu.be/_Xw9AgNqilQ?t=19

Turism viktig näringslivsgren

Ronneby har på senare år haft en kraftig tillväxt av företag/varuhus. Inte minst är det etableringar i Sörby och nu närmast östra infarten vid E 22 som har lockat. Förhoppningsvis blir etableringarna lyckade även om flera av de nya varuhusen numera finns tätt utspridda i det lilla länet Blekinge.

Däremot är det svårt att ge beröm när det gäller näringsgrenen turism. Hur den verksamheten har omhuldats tidigare år och inte minst denna sommar kan enbart få ett starkt underbetyg. Långt ifrån godkänt. Kan det rent av vara så att såväl politiker som tjänstemän inte ser turismen som en näringslivsfråga?

Det är lätt att bli fartblind av nya etableringar som kan resultera i att mycket annat inom näringslivets ram blir styvmoderligt hanterat eller rent av bortglömt.

Till saken – det är främst den usla hanteringen av den båttrafik som man under försäsongen målade upp som en storartad satsning. Man skrev kontrakt med Blekingetrafiken och turtätheten mellan centrum och skärgården skulle utökas. Båten Astrid skulle ersätta den tidigare omtyckta och folkkära veteranen Karöline som förpassades till kajplats.

Nu blev det dessvärre inte fullt så många turer med Astrid som man utlovat. Var det inte motorhaveri så var det för högt vattenstånd i Ronnebyån vilket vid allt för många tillfällen omöjliggjorde för Astrid att passera under vägbron vid Ronneby hamn. Sistnämnda problem påtalat under många år – inte minst i denna blogg.

Den miserabla turtätheten fick till följd att besöksnäringen och inte minst krögaren på Karön ställdes inför en hopplös och icke alls så inkomstbringande verksamhet som han hade haft anledning att se fram emot med utlovade båtsatsningar.

Även fastighetsägare på Karön har drabbats liksom stuguthyraren. Den sistnämnde har fått motta en omfattande kritik av hyresgäster som sagt att man har svårt att se en ny säsong i Ronneby skärgård om båttrafiken inte blir radikalt förbättrad.

En av mina mångåriga kontaktpersoner på Karön, med god insyn i båttrafikens tillkortakommande och fastighetsägare på ön, har inkommit med en ny rapport om båten Astrid.

I fredags (2022-08-26) väntade han besök till ön. Besöket fick dock ställas in. Astrid hade fått ”motorhaveri” som ledde till att återstående turer den eftermiddagen fick ställas in.

Orsaken till Astrids stopp i fredags var att startmotorn inte fick ström – batterierna var urladdade. Anledningen till att batterierna laddas ur, fortsätter fastighetsägaren, beror på att Astrids resa fram och tillbaka till Karön inte genererar ström, vilket i sin tur innebär att efter 4 – 5 korta resor blir batteriet tömt.

Av detta drar fastighetsägaren den enda tänkbara konsekvensen – Astrid är inte lämplig för denna trafik. Ej heller har Blekingetrafiken satt in någon reservbåt. Karöline som skulle vara reservbåt kom inte heller till användning, vilket i sig är högst anmärkningsvärt.

Naturligtvis skulle Ronneby kommun som upphandlat båttrafiken förvissat sig om att reservbåt fanns att tillgå vid eventuella haverier eller liknande. En utlovad trafik kan plötsligt inte bara utebli. Det förstår alla att detta innebär dålig marknadsföring för turismen i Ronneby, en nog så viktig näringsgren.

Detta har onekligen skötts på ett klandervärt sätt. Svårt att förstå när turismen här i Sverige och naturligtvis i Blekinge har rika år att se fram emot med ett ökat turisttryck i och med det allt mer varma klimatet i södra Europa.

Ska den framgången bli möjlig även i Ronneby måste politiker och ansvariga tjänstemän snabbt förstå att även turism är en viktig näringsgren, fullt jämförbar med de nya etableringar som har skett.

Brantafors har alltid fascinerat

Brantafors kraftstation utmed Ronnebyån med intilliggande berg och damm var ett lockande mål för mig redan i unga år. Inte minst efter att jag blivit medlem i orienteringsklubben Skogsvandrarna. Med bastu och klubbstuga intill Sänksjön hade vi ofta anledning att komma förbi anläggningen i Brantafors.

Vi hade terrängbanor som strök strax intill och även träningsrundor i orientering medförde att platsen ofta besöktes. I dag är det Karlsnäsleden mellan Ronneby, Kallinge och Karlsnäsgården som får människor att stanna till för en fika intill kraftstationen.

Men det är inte bara kraftstationen, som nästa år fyller 100 år, som har fått många av oss att titta i backspegeln och fundera över platsens industriella betydelse i svunnen tid. Bl.a vittnar en större husgrund norr om kraftstationen om detta.

När jag nu i dagarna tog del av BLT:s reportage om en ansiktslyftning av kraftstationens yttre blev jag inspirerad att leta upp ett par bilder som visar Brantafors bebyggelse innan nuvarande kraftstation kom på plats.

Den första kraftstationen vid Brantafors var betydligt anspråkslösare än nuvarande hundraåring.

Fabriksbyggnaden till höger köptes av Djupafors kartongbruk 1886. Här tillverkades torkad massa som fraktades till Djupafors i Kallinge för att där förädlas till kartong och papp. Byggnaden i Brantafors revs 1915 och Djupafors kartongbruk i Kallinge i sin tur gick i graven 2014 efter att ha verkat på platsen sedan 1868.

Annan bro hade räddat turismen

Vad var det vi sa?

Jag hatar att skriva meningen men beslutande politiker i Ronneby har framtvingat den.

Redan 2013 insåg vi, några krögare, affärsmän och vissa politiker, att havsnivån successivt skulle höjas vilket skulle leda till att varken mindre eller lite större båtar skulle klara en passage under betongbron vid hamnen.

Det är mycket vatten som har runnit under broarna i Ronnebyån under de sju åren. Båttrafiken i ån har vid allt för många tillfällen stoppats upp vid bron på grund av just för högt vattenstånd. Inte minst den kommunala skärgårdstrafiken med MF Astrid har hindrats från passage allt för många gånger.

Demokrati brukar ta lång tid men till slut brukar ändå beslut kunna tas. I detta fall har inget hänt under sju år! När viljan att satsa på den självklara turismen är den större än verklighetsförankringen om den miljöpåverkan som redan gör sig påmind.

MF Astrid har upprepade gånger tvingats vända vid hamnbron, och då kommer naturligtvis reaktioner från turisterna. Insändaren nedan är hämtad från en av lokaltidningarna för några dagar sedan.

Dagens ris:

… vill jag ge till dem som har hand om båten som går från torget som inte kan kolla om det är högvatten innan de tar emot passagerare. Har hört flera som åkt den och inte kommit längre än till bron och inte får pengarna tillbaka som de betalat för turen.

Besviken

Besökare känner sig lurade på sin avgift och blir besvikna på utlovad skärgårdstur.

Detta är naturligtvis ingen positiv marknadsföring av Ronneby.

Jag trodde i mitt stilla sinne att moderaternas vallöfte 2010 att satsa på hamnpiren skulle innebära att man också ville möjliggöra trevliga upplevelser på ån från centrum ut till havsbandet. För många är Ronneby den lilla staden vid ån. Ronneby ligger även vid havet och därför ser jag naturligtvis positivt på den satsning som sakta håller på att genomföras vid hamnen och att presenterade planer där kommer att förverkligas.

Tanken är helt rätt. Ronneby har också på ett föredömligt sätt satsat på bra cykelvägar som förbinder centrum med havet. Ytterligare ska bostadsområdet Kilen mitt emot järnvägsstationen naturligtvis dra nytta av närheten till Ronnebyån.

Människor har alltid haft stort behov av närhet och upplevelse av vatten. Ronneby har just dessa kvaliteter men låter en felplacerad industri vid havet och ån bestämma över det som borde vara kommunens självklara beslut – att riva betongbron och bygga en klaffbro som kan öppnas för all trafik i Ronnebyån. Ån i sig är vacker och den skulle med en framtida fri passage göra Ronneby till den sjöstad den är och borde vara.

Vårtal Snäckebacken 2018

Det blev ett dramatiskt förspel inför årets vårhälsning uppe på Snäckebacken. Himlen mörknade och molnen tömde sitt innehåll i form av ett skyfall ackompanjerat av blixt och dunder. Regnet medförde att Ronneby Blåsorkester, som skulle inleda firandet, tvingades avblåsa sin medverkan.

Efter regnet kom nästan solsken och sångkören Decibellerna skakade av sig regnet och gav den tillströmmande och aldrig svikande publiken den vårstämning den förtjänade. Mitt vårtal kom därför att till stor del präglas av traditionens starka kraft.

Välkomna alla ni djärva våraktivister. Ingen SMHI-varning i världen, inte heller blixt och dunder med skyfall, lyckas skrämma er till hemmasittning. Men så handlar det också om att leva upp till en av våra kära traditioner.

Traditioner är inte att leka med. Dom rubbar man inte på hur som helst. Det har inte minst Sveriges Television tvingats lära sig. Plötsligt ansågs inte Lunds studentsångare nog poppiga till att få sjunga in våren. Eller så skulle pengarna sparas till sändningar från fotbolls-VM.

Hur som helst, det blev naturligtvis vilda protester och SVT backade, men bara delvis. Man skulle visa en repris!! Då tilltog proteststormen i styrka och den närmade sig orkan. I det läget gjorde SVT en pudel och plötsligt fanns det slantar till en direktsändning. Och så blir det. Lunds studentsångare i morgon 1 maj klockan 18.15 i TV 1. Allt blir som vanligt. Frid och fröjd.

På tal om att försöka ändra på traditioner, har jag svårt att glömma det man i Ronneby försökte ändra på för arton år sedan.

Det skulle inte som vanligt bli majbål uppe på Snäckebacken.  Det skulle i stället bli ett majbål i BRUNNSPARKEN. Men inte nog med detta tilltag, det skulle också bli mösspåtagning, på samma sätt som vid universiteten. Det var på den tiden vi hade en högskola i Ronneby.

Det blev inget majbål i Brunnsparken. Det ställdes in och frågan har därefter varit död. Det är Snäckebackens högsta punkt som gäller och här står vi nu i dag. Traditionen lever vidare.

Traditionen tycks också vara tung när det gäller att INTE öppna bron vid Ronnebyåns mynning. Att tre politiska partier har haft det i sina valprogram har föga hjälpt. Sedan 1960 har inga båtar högre än 1,4 meter kunnat trafikera bron vid hamnen. I fjol tvingades man ställa in flera turistbåtturer för att vattenståndet var för högt. I år när man ska genomföra nya båtturer måste man, tror jag utrusta båtresenärerna med hjälmar. Betong är hårt!

Inte heller hör vi mycket om det diskuterade museet. Det sägs att man arbetar med frågan, men det hörs inget. Däremot dyker det upp allt fler s k kopior av gribshunden. Det blir mer tingel/tangel och en bild av tivoli än seriösa och framtidsinriktade satsningar som vi Ronnebybor, ja, givetvis också alla övriga Blekingebor, kan vara stolta över och som kan utgöra mål för långväga turister.

Däremot är jag i dag jublande glad över att TURISTBYRÅN, som har varit ute på en mindre rullande och irrande turné nu har återbördats till utgångsläget, nämligen Clarbergshuset. Jag tror inte jag är ensam om denna glädje.

Jag ser också att vi, ett antal medlemmar i Kallinge museum, kan nå framgång i vår önskan att återställa Bredåkra hed i ett skick som på ett seriöst sätt kan få minna om ett beväringsförbunds historia, nämligen Blekinge bataljon som hade sin storhetstid åren 1886 till 1902. Vi vill att platsen också ska återfå sin minnessten som i dag finns inne på F 17:s område. Löftet är att platsen ska vara återställd vid årsskiftet.

Däremot omfattas vårt torg inte av någon tradition. I skogen heter det föryngringsyta när man tar ner virket och planterar nytt. På torget, där man t o m rycker upp träd med rötterna, är väl klåfingrighet det mest passande namnet på det som sker på denna plats.

Jag måste bara kommentera den senaste uppfinningen som nu intar lite plats på torget. En stolpe med vägvisare som talar om åt vilket väderstreck man kan nå landsbygden!!

Det sägs att man i Bräkne-Hoby, Hallabro, Kallinge och Eringsboda ska sätta upp liknande skyltar som visar åt vilket håll Ronneby centralort ligger. Jag vet inte om det stämmer. Men ingen rök utan eld.

Per Ericsson från arrangerande Ronneby Musei- och Hembygdsförening höll i trådarna och var glad över att arrangemanget kunde genomföras och att så många trotsade ovädret. Eldmästare var som vanligt Lars Martinsson.

Foto: Gustaf Leufstedt

 

 

 

 

 

 

 

 

Lyft bron och rädda skärgårdsturer

Det är aldrig roligt att behöva ropa – VAD VAR DET VI SA!!!

I eftermiddag har BLT berättat att MF Spättans skärgårdsturer i Ronneby måste ställas in. Anledningen är högvatten som omöjliggör passage under den omtalade bron vid Ronneby hamn. Pinsamt.

Ända sedan 2013 har vi en liten grupp påtalat att bron vid Ronnebyåns utlopp (betongklumpen) måste bort och ersättas av en öppningsbar bro.

Lyft bron och det blir ett lyft för hela Ronneby, har vi tjatat, tjatat och åter tjatat. Vi vill inget annat än att öppna upp Ronnebyån för båttrafik, vilket i sin tur skulle gynna hela Ronnebys affärscentrum.

Vi har gång på gång påpekat att även mindre fritidsbåtar många gångar har svårt att passera bron vid hamnen. Det har ofta hänt att man på förmiddagen eller morgonen kommit ut med båten under bron men vid hemkomsten tvingats inse att båten då inte har kommit under bron på högt vattenstånd.

Jag vet att vi har många politiker på vår sida men hittills har frågan förhalats av tekniska nämnden som presenterat siffror i stil med 40 till 50 miljoner för att på platsen få till en sväng- eller klaffbro.

I det läget saknar det betydelse hur ledande politiker än försöker påpeka hur viktigt det är att knyta samman Ronneby centrum med skärgården. För några dagar sedan var det en brygga vid en av öarna som inte var färdigbyggd.

Skärpning! Skynda på utredningen. Gör t ex ett studiebesök utefter Göta kanal. Där har man lyckats lösa broproblemen på ett bra sätt. Inte heller har det kostat 40 till 50 miljoner kronor.

Att lova turister vackra båtturer och sedan inte kunna leva upp till detta är ingen bra reklam. Broproblemet hade med lätthet ha kunnat lösas under de fyra år som har försvunnit till ingen nytta. Att satsningen med MF Spättan redan har blivit till ett fiasko är ingen bra reklam för Ronneby.

Ny öppning för bro I Ronnebyhamn

DSC02339Kommunstyrelsens arbetsutskott har givit tekniska förvaltningen i uppdrag att fortsätta utredningsarbetet med en öppningsbar bro i Ronnebyhamn. Nu kräver politikerna alternativa lösningar till den utredning som tidigare utmynnade i ett förslag kostnadsberäknat till ca 50 miljoner kronor.

Ett bra och framsynt förslag som i förlängningen kan möjliggöra ökad båttrafik i Ronnebyån. Vi hoppas dock att nu begärda utredningsalternativ också ska innehålla förslag på klaffbro och inte enbart vridbar bro.

Tekniska förvaltningen har nu förklarat varför tidigare utredning saknade alternativ:

”Då inga utredningsmedel tilldelats har Tekniska förvaltningen genomfört utredningen på ett mycket övergripande plan.” Se vidare text från sammanträdesprotokollet den 15.8.2016.

 Sammanfattning

Tekniska förvaltningen har i budget 2016 erhållit uppdrag angående att utreda förutsättningarna för att bygga om vägbron över ån vid Ronnebyhamn för att på så sätt möjliggöra mer båttrafik i Ronnebyån. Då inga utredningsmedel tilldelats har Tekniska förvaltningen genomfört utredningen på ett mycket övergripande plan och berör i sin utredning endast frågorna kring möjlighet till genomförande samt investerings-, drift- och underhållskostnader. Huruvida projektet bör genomföras eller ej lägger inte Tekniska förvaltningen någon aspekt på varför detta inte berörs i utredningen.

Bedömning

Tekniska förvaltningen gör bedömningen att det är fullt möjligt att anlägga en öppningsbar bro över Ronnebyån vid Ronnebyhamn. Vid handläggningen har vi tittat närmare på en motsvarande bro, Universitetsbron i Malmö (2004), och de siffror vi beskriver är omarbetade jämfört med det projektet.

Skall öppningsbar bro anläggas vid Ronnebyhamn är vår bedömning att detta bör ske som en vridbar bro. Detta medför följande uppskattade kostnader:

Investeringskostnad (exkl. byggherrekostnader), ca 40 Mkr

Byggherrekostnader, ca 5 Mkr

Kostnader för flytt av elanläggning mm, ca 1 Mkr

Driftkostnad (maj-sept), minst 500 tkr/år

Underhållskostnad, minst 500 tkr/år

Många hinder om viljan saknas

DSC02436

För tretton år sedan motionerade Monia Svensson, då centerpartist, för att få en ombyggnad av vägbron vid Ronneby hamn. Skälet då liksom i dag är att möjliggöra båt- och fartygstrafik upp i Ronnebyån.

Kommunledningskontoret gjorde 2003 en översiktlig uppskattning av kostnaderna för att uppföra en klaffbro. Man gissade att kostnaderna skulle bli 20 till 25 miljoner kronor. Dessutom bedömdes kostnaderna för drifttekniken bli relativt höga. En klaffbro skulle dessutom vara till men för den trafik som har samband med industriverksamhet i området.

Nu när Ronneby kommun låtit tekniska förvaltningen göra en liknande utredning är det nästan exakt samma hinder som sätts upp som för 13 år sedan. Jag kan inte slå bort tanken på att ”utredarna” rent av har studerat motionen från 2003 och ordalydelsen då. Det är endast kostnaden som har dubblerats. Nu stannar kostnaden på ca 50 miljoner kronor.

För tretton år sedan hette kommunalrådet i Ronneby, JanAnders Palmqvist, s. Politiker verksamma då har ännu inte glömt hur den ”utredningen” gick till. Beredande tjänsteman ringde till Söderköping, där E 22-an då fått en ny klaffbro över Göta kanal. Tjänstemannen ställde frågan vad den hade kostat och fick svaret – 22 miljoner kronor. Därmed ansågs utredningen vara klar.

Naturligtvis ett oseriöst sätt att bl a jämföra vad en bro för E 22-an drog för kostnader jämfört med en bro vid Ronneby hamn med betydligt mindre trafik och vägbredd.

När tekniska förvaltningen nu har presenterat sin utredning är det nästan komiskt att jämföra ordalydelsen med vad som skrevs 2003.

Tekniska förvaltningens tjänstemän föreslår en vridbar bro vilket har fått personer med kunskap i ämnet att reagera starkt negativt.

-En svängbro låter både dyrt, komplicerat och olämpligt, är det samlade omdömet.

Förslaget innebär att ett mittfundament mitt i ån som ska bära brotyngden måste uppföras. Då har hela idén med att öppna Ronnebyån vid brofästet förfelats eftersom betongklumpen då blir ett hinder för den tilltänkta båttrafiken.

Det är naturligtvis en klaffbro med en en eller två klaffar som bäst ska lösa problemet vid Ronneby hamn. Den linjen är Björn O Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening helt inne på efter att han under flera år satt sig in i broproblematiken. Han säger:

-Nuvarande bro med sina kraftiga landfästen skulle gå att bygga om genom att ersätta däcket över den 8 meter breda porten med rörliga klaffar. Porten räcker bra för enkelriktad båttrafik – åt båda hållen – som regleras med trafikljus. Prislappen skulle kanske hamna på tiondelen av de 50 miljoner kronor man har dragit till med. Dessutom skulle ett års byggnadstid, som nu har föreslagits, kunna minskas till ett par månader, anser Björn o Svensson.

Utredningen har nyligen presetrats för kommunstyrelsens arbetsutskott som valde att bordlägga ärendet. Ett bra beslut eftersom utredningen bör granskas kritiskt då mycket i den känns igen från 2003. Jag och många andra intresserade av att få se ett rikare båtliv i vackra Ronnebyån vill denna gång se en seriös behandling av ärendet.

Bro

Varför saknas t ex alternativet klaffbro som är betydligt mer i takt med dagens teknik. Titta på Göta kanals många lösningar och inte minst hur man i Holland numera löser broöppningar.

Till politiker och utredare – gör om, gör rätt med fler alternativ.

Ronneby-expressen satte nytt rekord

Det händer i RonnebyNu har det hänt. Långköraren som politiskt käbbel i Ronneby fullmäktige, frågan om turistbyråns placering, har nu fått en efterträdare. Även den under rubriken ”Turismen i Ronneby”.

Det handlar om Turisttåget eller Ronnebyexpressen, som det i folkmun numera är döpt till. Maxhastigheten för tåget är nämligen 20 km/timmen.

Debattrekordet för turistbyrån rök all världens väg vid torsdagens sammanträde med fullmäktige. Nu har rekordet med bred marginal tagits över av Ronnebyexpressen.

När ledamöterna skulle ta ställning till taxan för att få åka med expressen utbröt en debatt som vida överglänste t o m årsredovisningen/bokslutet för 2015.

Meningen är att expressen ska trafikera sträckan från centrum till Ronneby brunnshotell. Vissa ledamöter hade velat ha en annan och längre sträckning, nämligen ut till Ekenäs och bryggan för Karöbåten. Det förslaget skrotades på grund av expressens låga hastighet, 20 km/timmen. Skulle vändpunkten ha varit Ekenäs hade en hastighetsbegränsning av Reddvägen till 50 km/timmen varit nödvändig men det hade kommunstyrelsen redan avslagit.

Nu höjdes plötsligt röster för alternativa sträckningar för expressen. Silverforsen och Vidablick var några mål som nämndes. Dessutom blev det debatt om hur många alternativ det finns att ta sig från centrum till Ekenäs. Vissa sa tre andra fyra.

Kommunstyrelsen hade föreslagit nolltaxa för att åka med expressen medan Sverigedemokraterna yrkade på 10 kr för äldre än 10 år, men gratis för pensionärer. Kravet fick någon att varna för rånrisk medan en annan ledamot hetsade upp sig över att SD varnade för okynnesåkning om det blev nolltaxa.

Fartdåre

En ledamot ansåg att Ronnebyexpressen var ett överskattat nöje medan Lova Necksten, mp, varnade för expressens låga hastighet ocvh vad det skulle innebära för resande med tåget ut till Ekenäs. Hon gav själv några eexempel på hur det skulle kunna låta i expressens högtalare:

-Nu åker vi långsamt, nu åker vi långsamt, nu åker vi långsamt, nu ser vi ån, nu ser vi ån och nu ser vi ån.

När expressendebatten pågått allt för länge stegade kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, upp i talarstolen och läxade med några korta meningar upp ledamöterna som han ansåg inte hade uppmärksammat vad kvällens ärende gällde, nämligen taxa och inget annat. Han såg trött ut och avrundade med att ge Fritid- och Kulturnämnden en känga:

-Innan man köper in ett tåg av detta slag bör man utreda och förankra samt se till att ha täckning innan man handlar på Blocket.

Fullmäktiges ordförande, NilsIngmar Thorell betygsatte tågdebatten med följande ord:

-Mycket skrik för lite ull!