SD och politiska makten i Ronneby

I dag återkommer Sune Håkansson i Ronnebypartiet till sin nuvarande hjärtefråga, vilken makt som Sverigedemokraterna ska tilldelas i Ronneby efter valet.

Läs och begrunda. För egen del återkommer jag med kommentar inom kort.

Bengt Mauritzson (BM) är mäkta störd över mitt förslag om att ge någon tyngre post till SD. Jag saknar dock varje antydan till förklaring till varför fjärdedelen av väljarna skall särbehandlas. Skall samma behandling ges till SD-are i idrottsföreningar och hembygdsföreningar?

BM synes förespråka ett närmare samarbete mellan Alliansen och S. Samarbete kan ha sina fördelar. I fallet Ronneby har det också risker. I alla sammanhang behövs det opposition. Just nu synes inriktningen vara 2-3 kommunalråd, med rejält höjda arvoden. Allt hamnar hos M, C och S. Till oppositionen ges intet.

Det kan bli en återgång till ”Det slutna rummets politik”. Allt är klart när det kommer till KSAU. Allmänheten får inget veta.

BM efterlyser självrannsakan. Han ser S som det goda exemplet. Det är kanske inte så konstigt. S förlorade flest röster i valet. Det hade sannolikt blivit en ännu större förlust om inte S, liksom M, kraftigt närmat sig SD i invandrarfrågan.

BM talar om SD:s högersmocka. BM synes placera SD på högerkanten. Varför? I Ronneby har SD ofta röstat med vänstern.

Nu behöver inte en valförlust påverka ståndpunkterna. Jag har under valrörelsen predikat att det är bra för både våra äldre och för kommunens ekonomi, om det byggs fler trygghetsboenden. Valet gick uselt. Jag avser inte att byta åsikt i frågan. Vill majoriteten fortsätta med en låg takt i byggandet av trygghetsboenden, i kombination med stora satsningar på Vård- och omsorgsboenden, kommer jag även fortsättningsvis att protestera. Politik är inte bara att maximera antalet röster.

Eringsboda

BM hänvisar till röstetalen i Kallinge. I Eringsboda torde det ha varit kringsvid likadant. Exakt vet vi inte, då det inte är eget valdistrikt.

Den tidigare församlingen hade en snabb befolkningsminskning, med lägst invånarantal kring 2015. Sedan dess har befolkningen ökat fån ca 600 till ca 635. Antalet invandrare, och deras barn, torde vara fler än 50.

Utan invandringen hade befolkningsminskningen fortsatt. Skolan hade varit allvarligt hotad. Nära nog 40 procent röstade med SD. Eringsbodaborna synes föredra en döende bygd före en levande bygd, där det finns en del nyanlända!

Lösningar

Valutslaget kan i stort ses som en missnöjesyttring mot de styrande. SD har ju, som BM påpekar, på lokal nivå knappast kommit med några konstruktiva förslag.

Jag har i en motion föreslagit mer närdemokrati. Låt bygdens befolkning själva bestämma mer. Vad vill Eringsbodas befolkning göra, om man får 500 000 kronor om året av kommunen?

Ronnebys problem är delvis sysselsättningen. Under perioden 2013-2016 ökade antalet arbetstillfällen i kommunen med en procent. I Olofström var ökningen elva procent.

En förklaring kan vara att Ronneby, utan kompensation och utan hörbara protester från den dåvarande kommunledningen, släppte Högskolan.

Solsken

Avslutningsvis en solskenshistoria. Jag mötte på valdagen ett äldre par. ”Vi hade egentligen tänkt rösta med Folkpartiet. Men BM skriver på sin blogg att Rp ligger illa till. Så vi kryssade för dig i stället”. Därmed ökade mina kryss från 49 till 51, och jag sitter kvar i kommunfullmäktige.

Tack Bengt!

Sune Håkansson

Ronnebys festliga 80-tal på film

Festernas fest! Den som var med på Ronnebys 600-årsfest 1987 fick uppleva kommunens i särklass längsta och mest innehållsrika fest. Den startade nyårsafton 1987 och avslutades först ett år senare. Man kan säga att Ronnebys hela 80-tal var en enda lång fest.

Tre år innan festen (1984) hade ”Den stora fredsresan” startat från Ronneby. Bakom arrangemanget stod ”Internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet” som med ett antal vita bussar besökte 105 länder för att ställa mäktiga statschefer mot väggen och avkräva dem kärnvapenstopp.

Alla dessa oförglömliga arrangemang dokumenterade Mats Harrysson och jag på film. Det blev flera filmer men nu har Mats redigerat ett slags jubileumsfilm som kommer att visas på Centrumbiografen i Ronneby den 12 oktober. Klockan 18 startar den med förhoppningsvis fullsatt salong.

Intresset är naturligtvis redan på topp och blir det riktigt bra tryck kan det bli fler visningar. Premiären blir extra festlig med röd matta och allt som tillhör en filmpremiär av klass. Du bokar genom Centrumbiografen.

Nedräkningen har börjat för Ronnebys bejublade 1980-tal i nyredigerat skick. Fram till nu har inget arrangemang kunnat slå det som skedde. Kungabesök, ministrar i rad och direktsända tv-program var vardagsmat vid den här tiden.

Sune Håkansson tänker helt fel om SD

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, får i dag ännu en gång stort utrymme i Sydöstran när han upprepar sitt förslag att släppa fram Sverigedemokraterna till ledande poster.  Sker inte det kommer de att gynnas än mer i nästa val, är hans upprepade utspel.

Jag tycker att Sune Håkansson tänker fel och gör det väl enkelt för sig. I stället för att lägga sig platt för sd borde han ha satt sig på kammaren och varit självkritisk i sitt tänkande för framtiden; ”Vad har vi och övriga partier i alliansen, även socialdemokraterna inräknade, gjort för fel?”

En enda politiker i Ronneby har hittills varit självkritisk i sina kommentarer till valnattens resultat och det är Magnus Pettersson, s. Bl a har han i en intervju i Blekinge Läns Tidning sagt:

– Vi har varit ute extra mycket i Kallinge under valrörelsen. Många känner sig otrygga och missnöjda. Vi fick veta att många inte längre har förtroende för oss i Kallinge och det är ganska tydliga signaler som vi måste ta på allvar.

-Det har lagts för mycket fokus på säkerhetsvakter och kameraövervakning de senaste åren.

I Kallinge, Häggatorp har nu Sverigedemokraterna sitt starkaste fäste. I detta distrikt fick sd 40,5 procent i riksdagsvalet. I länet minskade socialdemokraterna med 11 procent medan sverigedemokraterna ökade med 10,6.

Naturligtvis finns det en förklaring till sd:s höga siffror i Kallinge. Orten ligger för nära stadshuset i Ronneby centrum men har ändå hamnat i politisk skugga. Det räcker inte att rusta upp en ishockeyrink och sedan slå sig till ro.

Eller är det så att den gamla bruksortsandan fortfarande lever kvar? Dvs att leva i en ganska stängd miljö där man inte tillät eller var van vid det som var främmande. Jämför t ex med Bräkne Hoby som inte har samma bruksbakgrund och där man aktivt gått ut ur stugorna och välkomnat nyanlända.

Allt för mycket fokus har lagts på människors säkerhet i centrum av Ronneby. Lägg därtill ivern att fylla Viggenområdet i Sörby, strax väster om centrum och strax söder om Moabacken som skiljer Kallinge från tillväxtområdet i Sörby.

Jag förstår mycket väl att Ronneby kommun behöver nya företag, och det har man fått, men man får inte glömma en hel ort som i Kallinges fall. Vem har brytt sig om deras otrygghet? Vem har kommunicerat deras kritik och behov?

Sverigedemokraternas framgångar borde redan tidigare ha gett alliansen och socialdemokraterna anledning att ompröva sitt tänkande och sätt att arbeta. Nu blev det en högersmocka och en spark i baken på alla när sd sopade golvet och blev det parti som missnöjda och bortglömda medborgare tog till för att visa sitt missnöje.

Naturligtvis är det ett riktat missnöje som sd nu rider på i ännu högre grad än tidigare. I Ronneby har sd inte visat någon större handlingskraft när det gällt att presentera konstruktiva idéer eller ens genomarbetade budgetar.

Alliansen i Ronneby har en ordentlig läxa att göra. Gör den i samarbete med socialdemokraterna som tycks vara det enda parti som hittills visat självkritiskt tänkande. Bygg på ett nytt och brett samarbete. Jag tror att Magnus Pettersson i s är mannen som har den styrkan och viljan.

M + C + S i Ronneby snart verklighet

Jag har även i denna valrörelse haft förtroendet att få leda ett antal politiska utfrågningar i Ronneby kommun. En stundtals tämligen omtumlande upplevelse.

Jag vill inte peka ut enskilda politiker men jag ska ändå nämna några exempel där jag häpnat över hur dåligt pålästa flera av dem varit och då menar jag inte partiernas förstanamn. Även kandidater längre ner på listorna borde väl rimligen känna till sitt eget partis ståndpunkt.

Dessutom har jag vid två tillfällen frapperats över den nästan gemytliga stämning som rått mellan huvudmotståndarna och då syftar jag på socialdemokrater och moderater. En koalition mellan s – m och c skulle ge en betryggande ställning och göra slut på Sverigedemokraternas vågmästarroll. Fyll på med några liberaler och det hela skulle vara löst, men då måste centern ta ett antal mandat mer än de fem man i dag förfogar över och det pekar de senaste mätningarna på att så blir fallet. Moderaterna har dessutom stärkt sin ställning och det kan innebära något ytterligare mandat mot de nio man nu har.

Det är socialdemokraternas byte av kandidat till kommunstyrelseposten som har öppnat för ett fungerande samarbete. Stridslystna karriäristen Malin Norfall har bytts ut mot betydligt samarbetsvillige, Magnus Pettersson och det kan öppna för en koalition som skulle kunna fungera. Men då under förutsättning att s tappar något eller några mandat och att c och m samtidigt ökar.

Personkemin har inte fungerat mellan Malin Norfall och Roger Fredriksson vilket i många fall har inneburit strid enbart för att förhala och bromsa ärendens handläggning.

Mycket tyder på att Kristdemokraterna kan åka ur fullmäktige. Man har ett enda mandat i dag och jag tycker inte att Willy Persson har uppträtt nog hungrigt. Men han har trots allt en liten men trogen väljargrupp inte minst inom företagandet.

Även Miljöpartiet och Ronnebypartiet hänger på en skör tråd och kan mycket väl hamna utanför fullmäktige. Att som mp göra utspel i stil med ett bilfritt centrum och utkräva parkeringsavgifter vid stormarknader kan jag inte se skulle gynna Ronneby. Dessutom kan mp inte kräva parkeringsskatt på mark som kommunen inte äger.

Vid ett tillfälle ställde jag frågan till Miljöpartiets representant varför det har blivit så dyrt att leva på landsbygden? Svaret blev – det höga bensinpriset! Politikern visste inte ens hur hög skatten på bensin är.

I övrigt tycker jag att den lokala valrörelsen varit förvånansvärt lam och tystlåten. Jag har i varje fall inte kunnat hitta några större stridsfrågor. Jo, möjligen då att s vill riva upp Loven och dom skulle bli störst.

För stunden, dagen före valdagen, har det kommit en liten bris till följd av att s och l bråkar om var valaffischer får hängas eller inte. Lyktstolpar anses tydligen vara förbjudet område i detta fall. Att dom bara orkar.

I morgon röstar vi på den vi tror klarar uppdraget bäst att förvalta våra surt förvärvade skattemedel. Ingen lätt uppgift men vi klarar det om vi alla bara hjälps åt.

Nej-sägare ända in i kaklet

Dörrknackning, affischering längs gatorna eller torgmöten i all ära men ett sammanträde med fullmäktige en dryg vecka före valdagen kan vara väl så avslöjande. Sammanträdet i Ronnebysalen i torsdags kväll visade på ett tydligt sätt vad partierna vill. Det visade på skillnaden mellan att vilja utveckla kommunen respektive bromsa.

Jag vill nämligen tro, kanske är jag enfaldig i den tron, att alla, och då menar jag verkligen alla, mår bäst av att en kommun utvecklas. Men i den här kommunen har den röd/gröna sidan under innevarande mandatperiod på ett tydligt sätt satt klackarna i marken och på alla sätt försökt bromsa eller fördröja ett stort antal företagssatsningar. Ett sådant handlande lockar inga väljare.

Här kommer några avskräckande exempel. Dessutom nästan dagsfärska.

Ronneby har i dag Blekinges högsta skatt. Lägg därtill att vi dessutom har den högsta arbetslösheten, 12,5 procent. Detta borde väl rimligen få samtliga partier i Ronneby kommun att arbeta för en lösning av dessa problem. Vi behöver fler jobb, fler företag för att på sätt öka skatteintäkterna.

Vad händer då när två företag vill utveckla respektive etablera sig på östra piren i Ronneby hamn? En företagare vill köpa den mark han i dag arrenderar av kommunen. En annan vill köpa en ännu större markbit för att på plats etablera ett nytt företag. Båda ärendena fanns på dagordningen i fullmäktige i torsdags kväll.

Den mest relevanta reaktionen i det läget borde ju ha varit att ordföranden lätt skulle ha kunnat klubba beslutet i full enighet. Nej, inte i Ronneby. Upp rusar socialdemokraten Ola Robertsson, sjua på deras valsedel till kommunfullmäktige, och yrkar på avslag! Samma markering har skett i tidigare två instanser.

Denna gång heter det i försöket att bromsa utvecklingen att s, mp och v vill ha en helhetslösning av östra piren innan man tänker säga ja, eller snarare nej. Det man bortser ifrån är att en sådan utvecklingsplan redan finns och vad alliansen vill med östra piren. Men ändå blir det nej från de tre oppositionspartierna. Obegripligt men samtidigt klargörande i en valrörelse som är nära final.

I ena fallet handlar det om Marine Design AB med Paul Svensson som ägare. Företaget tillverkar båtdetaljer som har avsättning i Skandinavien men också i Asien och övriga världen. Det bildades 1989 och nu vill företaget köpa den mark på 1700 kvm som man tidigare har hyrt av kommunen. Att driva företag på ofri grund är ingen trygg framtid.

I det andra fallet gäller det Havsklippan Marin med Fredrik Nilsson som ägare. Han vill köpa 7 000 kvadratmeter mark på östra piren och i detta fall handlar det om en nyetablering. Man kan också se det som ett välkommet komplement till tidigare nämnd tillverkare. Havsklippan vill på marken uppföra lokaler för vinterförvaring av båtar samt försäljning.

Tidigare har det dessutom tagits beslut att på östra piren inrätta en uppställningsplats för husbilar. Hittills alltså en klar inriktning mot turism och båtliv. Därmed har denna markbit vid hamnen fått en rejäl ansiktslyftning från förslumning med fallfärdiga magasin (se bilder) till framtidsinriktad företagsamhet.

Alliansens förslag att sälja markbitarna gick igenom, men först efter votering och stöd från Sverigedemokraterna. Att oppositionen samma kväll även försökte stoppa försäljningen av Stallet på Möllebacksgatan 4 är inget att ens höja på ögonbrynen över. Det följer endast en sedan länge vald strategi att bromsa en självklar utveckling.

Jag kan i sammanhanget inte heller glömma att oppositionen naturligtvis ihärdigt försökte stoppa försäljningen av såväl huvudbyggnad som magasinsbyggnad till det numera så framgångsrika företaget Mandeltårtan.

I sådana här fall behövs inga valbroschyrer eller debatter. Svaret är entydigt och handlingen enfaldig.

 

 

 

 

 

Ronnebys företagare möter politiker

På tisdag kväll (28.8) i valrörelsens slutskede är det dags för Ronnebys företagare att fråga ut kommunens ledande politiker.

Jag har fått förtroendet att leda utfrågningen och kan konstatera att många av frågorna har samma innebörd för såväl landsbygd som centrala delar av kommunen. Detta sagt efter att ha upplevt en debatt i Hallabro för ca en vecka sedan.

Det handlar om infrastruktur, kommunikationer och en väl utbyggd och fungerande välfärd. Men det handlar minst lika mycket om tillväxt och sysselsättning.

Företagarna är väl medvetna om att 4 av 5 jobb skapas av mindre och medelstora företag och vill därför påminna politikerna om att det i sin tur kräver minskad regelbörda och kompetent arbetskraft. Kan framtida valda politiker leva upp till dessa krav? Ja, det är frågan som måste få ett svar på tisdag kväll.

Under många år styrdes Ronneby kommun av politiker som trodde sig vara företagsvänliga. En stark överdrift som visade sig i upprepade bottennoteringar i näringslivets mätningar. Med en borgerlig allians och ett betydande stöd av Sverigedemokrater under snart två avverkade mandatperioder har betyget blivit klart bättre. Ett resultat av detta har bl a inneburit att etableringsintresset har ökat.

Kan då denna ökade förståelse för företagandets betydelse ha fått den röd/gröna oppositionen att vakna till? Största partiet på den sidan, socialdemokraterna, säger i allmänna termer att man vill stärka förutsättningarna att bedriva företagsverksamhet i hela kommunen. Vad detta innebär rent konkret återstår att reda ut.

Båda sidor tycks vara överens om att ett tågstopp i Kallinge måste bli verklighet, men då är frågan om man menar i anslutning till flygstationen eller vid gamla järnvägsstationen i Kallinge. Ett tågstopp 300 meter söder om flyget skulle stärka såväl flyg- som järnvägskommunikationerna i Blekinge.

Moderaterna har i god tid inför tisdagens utfrågning berättat att man ytterligare vill stärka ett företagsvänligt klimat som bygger på en god dialog mellan kommun och företag.

Lokala Ronnebypartiet, som har ingått i alliansen, är inte alls lika nöjt med företagsklimatet som övriga partier i gruppen. De anser att det startas alldeles för få företag i Ronneby kommun.

Som framgår av detta är förutsättningarna för en spännande utfrågning på tisdag kväll väldigt goda.

Vill bygga idrottshall i Listerby

Alliansen i Ronneby har bjudit in till presskonferens i Listerby i eftermiddag. Anledningen är, enligt en välinformerad källa, att man vid fortsatt styre lovar att bygga en idrottshall.

Den ursprungliga idén har ca 20 år på nacken. Vid det tillfället ville dåvarande Folkpartiet, nu Liberalerna, att man skulle lägga ner skolorna i Kuggeboda och Johannishus och i stället uppföra en skolbyggnad i Listerby. I samband med dåvarande utspel fanns också en idrottshall.

Nu dammar Ronnebyalliansen av en liten del och stannar vid att föreslå att en idrottshall uppförs i Listerby.

Blekinges nonchalanta politiker

Bekväma och nonchalanta politiker finns det många, men varför i hela friden måste flertalet av dessa vara verksamma i just Blekinge?

Jag tillhör inte den del av mänskligheten som längtar efter reklam i brevlådan men jag hade gärna sett fram emot någon form av politisk information inför valet. Valet är bara tre veckor från att förverkligas och då är det dags för alla oss väljare att utse bästa möjliga politiker.

Dessutom anses årets val vara ett av de viktigaste men också svårast i mannaminne enligt vad som sägs. När då till synes uppgivna politiker inte lyfter ett finger för att hjälpa oss, ja, då är det väl endast att kasta tärning om vilka som ska styra nästkommande mandatperiod.

Hittills har det i min brevlåda ramlat in tre ganska tunna blad med minst lika tunt innehåll. Se bild!  Ett av partierna önskade oss en skön sommar, men det vet vi ju alla hur den blev. Grillförbud och bevattningsförbud. När kommer ursäkten?

I Ronneby tycks politikerna ha infört ett slags självplockningssystem, nämligen att det är vi väljare som ska söka upp politikerna och inte tvärt om. Några av dom sitter i sina valstugor på torget i Ronneby centrum och kurar. Ett parti ska dyka upp på hemliga platser medan ett annat tänker tälta. Enda parti som tycks vara rörligt, nåja enbart i Ronneby centrum, är Ronnebypartiet vars ordförande har sagt att han ska vandra runt, runt. Detta om man ska tro vad lokaltidningarna har berättat.

Osynligheten till trots har det aldrig tidigare varit så många politiker i Ronneby som känt sig manade att få en bänk att sitta på i riksdagen. Vad vill de åstadkomma där då? Det får vi inte veta och då kan de lika gärna stanna kvar hemma. Nuvarande kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, m, vet inte ens vad HAN själv ska välja om han blir inröstad i såväl riksdag som fullmäktige! Men med den tystnad som hittills har rått lär han inte få så värst mycket att välja mellan.

Inte heller hörs det något nämnvärt i lokalmedia om vårt nya val här i Blekinge. Jag tänker på landstinget som denna gång gäller en sammanslagning av landsting och region. Sammanslagningen innebär bl a att fler politiker ska utses men om detta har det hittills varit tyst. Dessutom har vi det gamla valsveket om akutfrågan i Karlshamn.

Jag har en stark känsla av att alla, även i det fallet med landstinget och regionen, är tämligen nöjda. Detta gäller inte minst oppositionen som verkar vara mer nöjd med tingens ordning än någonsin tidigare. Men oppositionen bör ju rimligen ha minst lika dåligt samvete som de tre styrande partierna när det gällt att handskas med verksamheten och med urdålig ekonomi som följd.  Men nu lovar regeringspartiet Socialdemokraterna i ett utslag av inre stress och katastroftänkande att dom själva ska avskaffa allt vad som heter stafettläkare. Men man vet inte hur det ska gå till!

Nej, politiker, om ni vill ha era s k förtroendeuppdrag kvar så vill det till att vakna nu. Hittills har valrörelsen mest handlat om vem som ska regera med vem. Inte mycket om vad man vill med landet, kommunen eller regionen.

Skärpning anbefalls. I annat fall anammar vi er nonchalans och likgiltighet och stannar hemma den 9 september.

Hur svårt att hitta en politiker?

I Blekinge kan man med fog påstå att vi väljare lever nära våra politiker. Inte minst nu i valtider kan det väl inte vara allt för svårt att nå kontakt om behov skulle uppstå.

Men när jag läser Sydöstran tycks det vara svårt för att inte säga helt hopplöst att finna en politiker. Tidningen tycks nu på fredag eftermiddag haft två dygn på sig för att nå kontakt med vänsterpartisten Erik Ohlson, Ronneby.

Redan klockan 10.15 i onsdags publicerade tidningen en artikel med rubriken – ”Domstol godkänner campingförsäljning”.

Erik Ohlson hade som ledamot av fullmäktige i Ronneby överklagat beslutet att sälja Järnaviks camping. Han överklagade till Förvaltningsrätten och ansåg att försäljningen var olaglig. Ett påstående som rätten ogillade och gav Ronneby kommun rätt. Artikeln på nätet, som fortfarande ligger kvar med samma text, avslutades med att tidningen söker Erik Ohlsson.

Sökandet har ännu inte varit framgångsrikt.

När en känd politiker som Erik Ohlsson inte kan nås på två dygn tycker jag det finns anledning till oro. Speciellt nu i valtider.

Kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, var tydligen också orolig när han på onsdagskvällen via Facebook fastslog att Erik Ohlson vid den tidpunkten varit oanträffbar i tio timmar. Detta inlägg har nu redigerats bort.

Därför var min förvåning stor när jag i torsdags kväll träffade en livs levande och väldigt pigg Erik Ohlson.

-Där har vi den eftersökte. Du finns alltså, var min spontana kommentar.

Han reagerade över min kommentar och jag förklarade hur länge Sydöstran sökt honom för en kommentar.

Han tog upp sin telefon. Bläddrade ett tag och utbrast.

-Ingen har sökt mig!

Erik Ohlson deltog i en politikerutfrågning om landstingsfrågor arrangerad av Neuroförbundet i Blekinge. Även när jag såg honom lämna debatten senare på kvällen såg han ut att må väl.

Lycka till Sydöstran. Han finns! och vi är fortfarande intresserade av hans kommentar.