Etikettarkiv: Ronneby

Att ändra sig är en demokratisk rättighet

Publicerat av

Jag har tidigare upplevt det, men måste tillstå att det är ytterst ovanligt att någon trotsar en vinande partipiska i ett stort och betydande ärende. I den nu aktuella kovändningen i Ronneby är det Kristdemokraterna som går emot en tidigare uppgörelse i Ronnebystyret, och det anser jag vara unikt.

Det är tämligen purfärska gruppledaren i kd, Anna Ekberg, som har visat prestigelöshet och mod att ändra ett tidigare ja i Kommunstyrelsens arbetsutskott till ett nej i kommunstyrelsen. Effekten av hennes beslut blir att Ronneby inte kan lämna Räddningsförbundet Östra Blekinge på det sätt som styret tidigare beslutat.

Frågan kommer att avgöras i kommunfullmäktige där det kan komma att handla om var ett av de 49 mandaten hamnar. Ronnebypartiet med Sune Håkansson har ännu inte tagit ställning i frågan.

Anledningen till Anna Ekbergs beslut att helt vända i frågan är att hon medgett att hon som inhoppare inte var tillräckligt påläst när det i arbetsutskottet skulle röstas för att lämna samarbetsavtalet i Räddningsförbundet Östra Blekinge.

Till SVT Blekingenytt har hon sagt att ”jag hann inte riktigt göra min läxa. Jag vill inte fatta beslut i all hast. Jag vill fatta väl underbyggda beslut.”

Jag har i tidigare fall varit kritisk mot Anna Ekberg men i detta fall gillar jag hennes mod att först backa från ett redan fattat beslut tillsammans med Ronnebystyret där Kd ingår, men dessutom erkänna att hon varit dåligt påläst. För framtiden måste detta ge annars partilojala politiker i Ronnebystyret kalla kårar utefter ryggraden. När en politiker i ett samstyre agerar självständigt blir övriga i detta samstyre bara den röstboskap som dom hittills visat att dom vill vara för att få tillhöra makten.

Hittills har media, när man uppmärksammat den oväntade vändningen, enbart inriktat sig på hur ett framtida samarbete med Ronnebystyret har kunnat påverkas. Jag vill däremot trycka på en högst relevant uppgift, nämligen hur mycket pengar och kraft som Anna Ekberg genom sitt beslut har besparat skattebetalarna i Ronneby.

Att snabbt lämna samarbetsavtalet med Räddningsförbundet Östra Blekinge, ja, uppsägningstiden är två år, hade kunnat innebära betydande kostnader i samband med utträdet. Rekrytering av personal hade varit en både svårhanterlig som dyrbar och ofrånkomlig åtgärd. Övriga partier i Ronnebystyret med Moderaternas Roger Fredriksson i spetsen har haft som mål att bilda ett länsgemensamt räddningsförbund, men enligt Anna Ekberg finns det ingen plan för hur man skall gå vidare efter ett utträde.

Roger Fredriksson har hittills mest sett till vad samarbetet med Karlskrona har kostat. Han menar att det handlar om en orättvis överdebitering för Ronneby på sex miljoner kronor årligen. Varför har Ronneby då under alla år godkänt den ekonomiska uppgörelsen, frågar sig vän av ordning? Att plötsligt och till synes förhastat och utan underbyggda argument säga upp ett mångårigt avtal utan att förvarna andra parten är inte seriöst.

Arbetsmiljö en klassfråga i Ronneby

Publicerat av

Orättvisor har alltid gjort mig för***d och för stunden är det Ronneby som utmärker sig på ett flagrant sätt. Det sägs att vi blir klokare med åren, men det tycks inte gälla inom den politiska sfären. När politiker dessutom bevisligen ljuger för att rättfärdiga ett dåligt beslut, ja, då har man helt tappat förmågan att iklä sig förtroendeuppdragets fulla ansvar.

Du ska i en förkortad version få min reaktion och upplevelse av två olika frågor om arbetsmiljö i Ronneby kommun. Båda har beslutats av högsta politiska instans och av samma politiker men med rakt motsatta resultat.

Den ena frågan gäller arbetsmiljön för personal inom omsorgen. Under lång tid har denna personalkategori begärt att arbetsgivaren, Ronneby kommun, bekostar fotriktiga arbetsskor. Ett lika berättigat krav som att det måste finnas arbetsklädsel.

 När man går långa sträckor varje dag sliter det på kroppen, höfter och rygg tar stryk och risken för belastningsskador är därför stor.  Det finns mätningar som visar att vårdpersonal avverkar upp mot 30 000 steg per arbetspass.

Allt fler kommuner har insett vikten av att erbjuda personal såväl arbetskläder som arbetsskor. En felaktig men ofta förekommande uppfattning från politiker har varit att till exempel fria arbetsskor skulle innebära att personal blir förmånsbeskattad. Detta är enligt Skatteverket fel och det har nu öppnat upp för kommuner att inhandla arbetsskor. Det måste bara tydliggöras att arbetsskorna inte får användas privat. Även om flertalet kommuner valt att lita på sina anställda i just denna fråga har en del valt att märka upp skorna.

Just detta med förmånsbeskattning har Ronneby kommuns högsta politiska ledning angett som ett av skälen till att avslå personalens skobegäran. Dessutom har man påstått att skorna måste vara utrustade med stålhätta. Även detta ett svepskäl för att avslå personalens begäran. Sådant krav finns inte.

Mot detta exempellösa beslut i en viktig arbetsmiljöfråga har nu Socialdemokraterna med all rätt reagerat högljutt. Bland annat betonar partiet att det är fråga om en viktig jämställdhetsfråga. Man skriver i en insändare i dagens BLT (2023-08-25):

”Inom många mansdominerade yrken är det en självklarhet med fria arbetsskor. En god arbetsmiljö är viktigt för alla. Därför måste vi även säkerställa att det blir lika självklart med arbetsskor inom de kvinnodominerade yrken där behoven finns.”

En helt annan arbetsmiljöfråga som uppmärksammades av Sydöstran i juni i år gällde kommunfullmäktiges ledamöter. Tidningen påpekade helt riktigt att Ronneby kommuns organisationer ska spara mångmiljonbelopp men samtidigt har fruktkorgen till politikerna i kommunfullmäktige kommit tillbaka.

Beslutet försvarades av kommunfullmäktiges ordförande, Lennarth Förberg, m, som ansåg att kommunalt betalad frukt till politikerna var en viktig arbetsmiljöfråga:

”Jag var inte med när beslutet att ta bort frukten togs. Men flera ledamöter har kommit till mig och sagt att de är trötta.

Fullmäktiges sammanträden har på sistone haft en tendens att pågå länge, ända fram till klockan elva på kvällen, ibland till och med längre än så.

Vi behöver visa respekt och garantera kvalité för de viktiga beslut vi fattar. Därför är frukten tillbaka, så att de som behöver får något i sig, säger kommunfullmäktiges ordförande Lennarth Förberg.

Vi har kvällssammanträden för att man som ledamot ska kunna arbeta på dagen. Frukten är till för dem som har arbetat och behöver få upp sockernivån.”

Att förbättra arbetsmiljön på sammanträden med kommunfullmäktige är ordförandens ansvar. Kanske är ett sätt att göra detta att strama åt debatten, begränsa tiden för hur länge politiker ska få agera i talarstolen och sätta streck på talarlistan.  DÅ skulle sockernivån inte medföra den dvala som lätt uppstår då mötestiden får gå åt till evinnerliga upprepanden.

I detta fall ansågs arbetsmiljön så pass viktig att den inte ens behövde diskuteras. Kostnaden går inte att jämföra, anför kanske någon. Jag håller med men förändrar ändå inget i sak. Arbetsmiljö är viktigt och måste gälla alla. Här har beslutande politiker brustit i omdöme. Kanske på grund av låg sockernivå. Vad vet jag. Men ljuga för att försöka rättfärdiga ett dåligt beslut i en viktig arbetsmiljöfråga borde vara under politikers värdighet. Gör om. Gör rätt.

Är okunskap hela förklaringen?

Publicerat av

Det är inte bara gentemot föreningsledare i Folketshus- och bygdegårdsföreningar som Ronneby kommun har agerat bristfälligt. Även kulturarbetare har vittnat om ett bemötande som är minst sagt otillständigt. Frågan är hur det kan få fortsätta? Finns det ingen enda politiker som kan återställa förtroendet? Det är hög tid att så sker.

Efter upprepade händelser har resultatet blivit att välkända och erkänt duktiga kulturarbetare har sett sig tvingade att ge upp. Ronneby har därmed gått miste om värdefulla krafter som valt andra scener i kommuner som har en mer positiv syn på vad kulturarbete kan betyda för människors välbefinnande. I Ronneby saknas i dag den viljan och framtida inriktning.

Det är främst bemötandet från tjänstemän vilka har visat sig sakna såväl kunskap som vilja att förstå att kulturfrågor inte kan behandlas på samma sätt som inom idrott och fritid, anser kritikerna. Kulturarbetare har vittnat om total oförståelse och därmed har det även på detta område uppstått brist på dialog.

Ulf Fembro, välkänd och meriterad kulturarbetare, är en av de mest röststarka kritikerna som valde att till slut överge Ronneby och Folkteatern när ingen förståelse visades från tjänstemännens sida. Hans kritik är allvarlig och nedgörande.

” Jag som haft den dystra möjligheten att träffa de två tjänstemän som bereder dessa frågor finner det inte så konstigt att det blivit så illa. Det är fullkomlig avsaknad av förståelse varför föreningar och kultur är ett politikområde över huvud taget och att man som tjänsteperson har i uppgift att hjälpa politiken att utveckla detta inom givna ekonomiska ramar till hela kommunens väl.

Dessa två (tidigare tre) rår ingen på. Och detta med det tuffa kommunalrådet RFs (Roger Fredrikssons) goda minne. Om dessa två stannar kvar på sina poster kan alla glömma kloka regelförändringar, även om Ola Robertsson, s, skulle lyckas driva igenom detta. Jag har under min drygt 40-åriga karriär aldrig varit med om något liknande. Och detta i en kommun som tidigare haft såväl grundläggande som omfattande förståelse och kunskap om politikområdet!”

Ulf Fembro är en mångårig kulturarbetare som startade UDG i Karlskrona 1983. Han har varit teaterchef för Folkteatern i Gävleborg och Tornedalsteatern och senast rektor för kulturskolan i Halmstad. Då har jag ändå utelämnat stora och betydande insatser på andra områden som frilansande regissör och dramatiker.

När en kulturarbetare med så mycket i sitt bagage stångar sin panna blodig och ger upp faller denna kritik tungt gentemot Ronneby kommun. Det blir inte bättre när det framkommer att ingen handläggare på teknik, fritid och kultur har kompetens inom just området kultur. Hur är detta ens möjligt? Vem bär ansvar för rekrytering? Fram till nu är det tjänstemän som har pekats ut, men det är ändå ytterst politikerna som bär ansvaret.

I stadshusets korridorer talas det numera om en begynnande framtid för kulturen. Det tas politiska initiativ i riktningen att låta kulturen framöver sortera direkt under kommunstyrelsen. Låt oss då hoppas att man samtidigt rekryterar personal med rätt kunskap. Sker så kan Ronneby mycket väl se framtiden an med tillförsikt och kanske till och med damma av ett gammalt kärt faktum, att Ronneby 1995 var årets kulturkommun. Det är lång väg dit, men kom loss!

Nu gäller plötsligt sunt förnuft

Publicerat av

I dag har kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, m, visat att han är talbar. Däremot är han fortfarande kompromisslös när det gäller att försvara nygamla bidragsregler från 2020. Han försvarar även den tolkning som har införts först i år. En tolkning som inneburit att Folketshus-föreningarna i Bräkne-Hoby och Kallinge samt Bräkne-Hoby bygdegårdsförening och hembygdsföreningen i Möljeryd i år blivit nekade bidrag för sina lokaler. Detta trots samma regler som föregående år, då bidrag har delats ut.

Däremot kommer nu Roger Fredriksson med ett förslag till lösning av problemet som vållat en lång debatt och upprörda känslor på grund av utebliven dialog.

Hans förslag går ut på att berörda föreningar, alltså ekonomiska föreningar, bara behöver genomföra ett extra årsmöte för att där besluta om att övergå till att bli ideella föreningar. Kan man visa upp ett sådant protokoll skall bidrag kunna delas ut.

”Med lite sunt förnuft behöver det här inte bli en stor grej”, kommenterar Roger Fredriksson till BLT:s nätupplaga.

Är det då enbart kommunalrådet Fredriksson som kan ståta med sunt förnuft bland nämndledamöter och tjänstemän inom berörda områden? Nej, så är det naturligtvis inte.

Redan tidigare har Socialdemokraterna lagt samma förslag som Fredriksson nu torgför. Det togs upp i Teknik-, Fritid och Kulturnämnden (TFK) när bidragstolkningen diskuterades där. Då valde såväl Sd som M att rösta nej till förslaget. Nuvarande debatt och långvariga frustration hade kunnat undvikas om sunt förnuft hade fått råda redan då. Så har Mikael Mårtensson, s, kommenterat dagens helomvändning med kommunalrådet Roger Fredriksson, m, i spetsen.

Fredriksson gör ett erkännande, nämligen: ”Vi kunde ha varit igång och haft en dialog med föreningarna tidigare”.

Naturligtvis väcker dagens förslag från Roger Fredriksson en rad frågor. Är ledamöterna från sd och m så bakbundna av interna direktiv att dom själva inte vågar använda sitt eventuella sunda förnuft? Är det kommunalrådet Roger Fredriksson som utfärdar direktiv i alla frågor? Jag menar, ett handlande där enbart kommunalrådet kan hoppa in och ändra på givna direktiv i olika frågor vittnar om dåligt förtroende och en demokrati i stark upplösning.

Den lösning som nu har föreslagits visar med all tydlighet vem som styr och ställer i Ronneby kommuns nuvarande politiska konstellation.

Odemokratiskt och opedagogiskt

Publicerat av

Nu har politiska veteranen i Ronneby Knut Svensson i likhet med många andra tröttnat på den lokala sommarplågan – kommunens regelverk för föreningsbidrag som tydligen genomförts utan någon som helst dialog. Den utdragna debatten är bevis nog.

Han sågar den nya tolkningen jäms med fotknölarna och i gårdagens BLT ( 2/8 ) luftade han tydligt och klart vad han anser:

”Hela historien är löjlig!”

Jag håller med Knut. Kommunen har inte ens kunnat eller orkat bemöda sig om att på ett vettigt sätt förklara de regeländringar som klubbades redan 2020. Hittills har föreningsmänniskor bara mötts av kalla handen och noll förståelse. Det handlar om till synes ogenomtänkta regeländringar och tolkningar som innebär mer frustration än hjälp i det oegennyttiga föreningsarbetet.

Knut Svensson är inte längre aktiv som politiker men har mångårig erfarenhet och kunskap inom området som såväl politiker som föreningsledare. Hans uppgift har nu blivit att hjälpa drabbade ledare inom hembygds-och bygdegårdsföreningar som plötsligt blivit blåsta på kommunala bidrag för sina samlingslokaler. I stället för viktigt föreningsarbete tvingas man nu författa tidsödande skrivelser med överklagan till förvaltningsrätten.

Endast ideella föreningar får bidrag, vilket i praktiken innebär att Folkets husföreningar samt bygdegårds- och hembygdsföreningar stängs ute eftersom dom är organiserade som ekonomiska föreningar. Hittills har inte det hindrat att dessa föreningar fått årliga bidrag, men nu är det slut på det. Det hjälper inte att föreningarna kan redovisa att man inte tar ut någon vinst. Inte heller har det hjälpt att föreningarna pekat på tidigare årsbidrag med samma organisationsform.

Nuvarande regler klubbades redan 2020 och kommunen har haft tid på sig att kommunicera och ha samtal med alla berörda föreningar.

Med aldrig så lite pedagogisk kunskap och vilja hade kommunen kunnat undvika den nu infekterade och långdragna diskussionen om man bemödat sig om att nogsamt informera föreningsfolket om kommande regeländringar. I dag skriver vi 2023 och först nu genomförs förändringarna med onödig frustration som följd.

Först i går (2/8), genom BLT:s försorg, får allmänheten vetskap om det regelverk som gäller. Det finns många punkter att leva upp till. Ett exempel är att föreningarna ska främja och redovisa en jämnare könsfördelning. Så långt är allt bra, men jag kommer osökt att tänka på den manskör som tidigare var aktiv i Ronneby kommun. En kör med bara män. Med dagens regler hade det varit helt kört. I alla fall för manskören. Eller vad sägs om mångåriga och välkända gymnastikföreningen Ronnebyflickorna.

Lika dålig för att inte säga helt obefintlig var informationen och dialogen när styrande politiker (Sd,M, Kd och L) klubbade igenom försäljning respektive rivning av en rad föreningslokaler vid sammanträdet före sommaruppehållet. Trots att en mängd relevanta frågor ställdes från oppositionen vägrade styret förklara bland annat tidpunkt och framförhållning. Hur lång tidsfrist kunde föreningarna räkna med? Inga som helst svar.

När oppositionen har fortsatt att ställa frågor genom media efter uteblivna svar har ledande politiker i stället valt att svara med att kritisera dem för frågeställningarna. Roger Gardell, liberal, hävdade att oppositionen med sina fortsatta frågor skrämt upp föreningsledarna helt i onödan! Enligt min mening är detta helt sanslöst. Hade ledande partier innan klubban föll valt att informera och bjuda in till dialog, ja, då hade ingen föreningsledare behövt leva i ovisshet vilket dom fortfarande gör. Skamligt beteende och brist på dialog är såväl odemokratiskt som opedagogiskt. Gör om och gör rätt!

Det är också vad oppositionsrådet Ola Robertsson nu kräver, nämligen att snarast se över regelverket för föreningsbidrag. Sker inte detta, ja, då kan man verkligen tala om fientlig inställning till föreningslivet. Dialog kan lösa många problem, men då måste först dom uppblåsta makthavarna kliva ner från sina höga hästar.

Det slutna rummets politik i Ronneby

Publicerat av

I dag gästspelar Sune Håkansson, Ronnebypartiet, i denna blogg. Han har granskat omtalade men ännu hemliga förslag på var eventuella besparingar ska kunna ske. Han skriver bland annat:

” Här kommer en redovisning av de största, delvis också de mest spektakulära tankegångarna. Därtill finns olika belopp, där det inte står mycket mer än ”omorganisation sparar 500 tkr. per år”.

Han fortsätter:

” SÄNKT AMBITIONSNIVÅ är den stående rubriken. Ett exempel: Billigare mjölk, begränsat utbud och variation, billigare råvaror, besparing 8 miljoner kr per år! Om det är skolmaten, eller också maten till våra gamla, framgår inte.”

Sune Håkansson redovisar fler besparingsförslag som kan bli verklighet när politikerna återvänder efter semestern. Besparingsförslagen upptar drygt fyra A4-sidor. Tag del:

”Det slutna rummets politik

Jag klagar ofta på protokollens utformning. Man läser, men begriper inte så mycket. Man får söka andra vägar, vilket tar onödig tid. Protokollet från senaste sammanträdet i Kommunstyrelsen tar likväl en klar bottenplats. Alla vet att kommunalrådet kan bättre, men vill inte.

Protokollet handlar om besparingar. Kommunen skall ju spara en del miljoner kronor. Här redovisas tankegångar från ledande tjänstemän, som visar potentiella besparingar. KS-majoriteten tog delvis ett annat förslag, men vilka förändringarna är framgår alls inte av protokollet.

Här kommer en redovisning av de största, delvis också de mest spektakulära tankegångarna. Därtill finns olika belopp, där det inte står mycket mer än ”omorganisation sparar 500 tkr. per år”. Sådana omorganisationer torde ske fortlöpande, bör knappast vara med.

SÄNKT AMBITIONSNIVÅ är den stående rubriken. Ett exempel: Billigare mjölk, begränsat utbud och variation, billigare råvaror, besparing 8 miljoner kr per år! Om det är skolmaten, eller också maten till våra gamla, framgår inte.

Lugnevi kan spara 2 miljoner per år. Skall Willy Perssons skötebarn gå i graven, utan att KD protesterar?

Kallinge simhall kan gå i graven,

Ingen skogscertifiering sparar 300 tkr per år, tror man. Södra brukar påpeka att certifieringen snarast är lönsam. Södra, och andra, betalar mer för certifierad råvara.

Fritidsgårdarna I Hoby och Johannishus kan spara en miljon. Kulturskolan 8,7 miljoner, nattis  2,6 miljoner.

Skärgårdstrafiken kan stryka 2,1 miljoner, Visit Ronneby och Visit Blekinge sammanlagt 1,5 miljoner kr per år. Nostalgia och Tosia sammanlagt en halv miljon.

Var det hamnar vet vi inte. Det viktiga kravet är likväl öppenhet från makthavarna.

Visst märker jag att den yngre generationen tycker annorlunda än vi äldre. Det är fegt att inte vilja spara, heter det nu. För de vaga grupperna nämns inga undantag.”

Sune Håkansson

Kräv tydlighet av politiker om du vågar

Publicerat av

Efter senaste sammanträdet med kommunfullmäktige i Ronneby ansåg jag att Anna Ekberg, Kristdemokrat, svarat för ett obegripligt inlägg som gällde kommunens försäljning respektive rivning av fastigheter. En stor del av berörda fastigheter rymmer betydande och omfattande föreningsverksamhet.

Förslaget har resulterat i stor oro bland föreningsfolket och vid sammanträdet med fullmäktige hade många hoppats på svar på en rad frågor. Svaren uteblev och förvirringen blev inte mindre av Ekbergs inlägg. Hon räknade upp all lagstadgad verksamhet som måste utföras trots kommunens dåliga ekonomi. I nästa andetag fastslog hon att husvilla föreningar kan söka pengar och hyra av privata hyresvärdar. Fråga på det: hur mycket pengar blir kvar när den lagstadgade verksamheten har betalats? Hittills är den viktiga frågan obesvarad.

Vad händer då efter att jag påtalat bristen på svar och luddigt inlägg av Anna Ekberg? Jo, följande.

På sociala medier blir jag anklagad för att bedriva manlig härskarteknik.

Jag anses vidare ha ”fultolkat” Ekbergs inlägg, jag har förminskat henne och jag har dessutom lagt ord i hennes mun.

Jag blir beskylld för att ”verka ingå i sossemaffian”. Därmed inget nytt under solen eftersom jag genom åren placerats i alla förekommande partier beroende på vad som diskuterats.

Hon tar hjälp av sin bror Daniel som uppträder i en slags självpåtagen roll i vad som får eller inte får sägas i en debatt som urartar mellan Anna Ekberg och en socialdemokrat. Jag själv deltar inte i den debatten som förs på Facebook. Jag behöver inte men nämns ändå och anses dela den manliga härskartekniken med socialdemokraten.

När jag dessutom i blogginlägget efter fullmäktiges sammanträde påtalade att Anna Ekberg inte fick någon hjälp av övriga partier i det politiska styret att svara på frågor kring försäljning respektive rivning av fastigheter, ja, då kommer nästa beskyllning. Jag har förminskat henne som politiker och människa!!

Det jag ville ha sagt var att alla i styrande partier satt tysta och hukande i bänkarna medan frågorna haglade från oppositionen. Anna Ekberg var ensam om att yttra sig men även om hennes inlägg nästan förvärrade i stället för att ge svar i en oerhört viktig fråga gjorde hon ändå ett försök.

Min fråga till slut måste ändå bli: varför ska politiker som i Anna Ekbergs fall i efterhand behöva tolkas?

Hon blev feltolkad, uppgav hon, efter att Kd gjort sitt beryktade avhopp i Region Blekinge. Och nu har jag efter fullmäktige behövt tolka hennes inlägg där. En tolkning av vad hon sagt som blev en ”fultolkning” i Anna Ekbergs ögon.

Ja, vad ska man säga?!

Ronneby snabbt vid vägs ände

Publicerat av

Ronneby kommun är bankrutt. Invånarantalet sjunker vilket bl a får till följd att kommunen enbart har råd att finansiera lagstadgad verksamhet. Föreningslivet lämnas därhän och blir dessutom av med viktiga lokaler eftersom kommunen vill avyttra 21 fastigheter. Ytterligare fem ska behållas men rivas senare för att ge plats åt nybyggnation. Detta framkom vid sammanträdet med kommunfullmäktige på onsdagskvällen.

Tidigare på dagen hade ledande politiker informerats om detaljerna i ett besparingsprogram som omfattar 30 miljoner kronor. Ingen organisation kommer att få fribiljett varför personalminskningarna kan bli omfattande. Passande nog har sparprogrammet fått titeln ”Sänkt ambitionsnivå”!!

Besparingsprogrammet är ännu så länge hemligstämplat vilket innebär att personalen kommer att hållas ovetande till efter semestern.

Däremot blev det offentliga sammanträdet med fullmäktige en bedrövlig uppvisning i sättet att negligera och förminska vikten av föreningslivet i Ronneby. Ordföranden, Lennarth Förberg, kallade felaktigt tillställningen för debatt när han vid flera tillfällen manade ledamöterna till att inte onödigt förlänga samtalet som gällde att sälja ett stort antal fastigheter och behålla fem. De sistnämnda dock enbart för att senare rivas.

Effekten av detta blir att föreningslivet i Ronneby kommun i stora drag ställs på gatan. Dom blir utan lokaler på grund av kommunens exempellösa sätt att lösa en mångårig brist på fastighetsunderhåll.

Säkert hade många föreningsledare, som också besökte fullmäktige, väntat sig att få ett antal förklaringar till försäljningarna eller rivningsalternativen. Men de svaren kom aldrig. Frågorna från Socialdemokraterna och vänstern blev pinsamt obesvarade eftersom maktens ledamöter valde att huka sig i bänkarna och i stället titta på sina datorskärmar och telefoner. Till talarstolen var det allt för långt.

Men Anna Ekberg, Kristdemokraterna, skäms inte i första taget. Hon tog plats i talarstolen och gjorde kvällens mest obegripliga inlägg. Först förkunnade hon att Ronneby kommun framöver enbart har råd med lagstadgad verksamhet. I nästa andetag manade hon framtida husvilla föreningsledare att söka bidrag för att hyra lokaler av privata intressenter, exempelvis SOFT Center.

Men Anna Ekberg, där blev snabbt logiken obegriplig.

Först förkunnade hon att endast lagstadgad verksamhet kan komma i fråga framöver. I nästa andetag kan hon tänka sig att ändå dela ut bidrag till föreningar!?! Så dumma är inte föreningsledarna i Ronneby att de går på den dumheten.

Genomförs det som nu beslutades att sälja respektive riva fastigheter med betydande andel föreningsverksamhet, ja, då blir Ronneby snabbt rent ut föreningsfientligt.

Anna Ekbergs påpekande att kommunen endast ska ägna sig åt lagstadgad verksamhet väcker ytterligare frågor; kommer kommunen inte att avsätta medel eller bidrag överhuvud taget till icke lagstadgade verksamheter som kultur, fritidsgårdar, Idrottsföreningar m fl ???

Är detta bara Kristdemokraternas uppfattning eller står övriga styrande partier bakom den inriktningen?

Sandekjer knyts till projekt Gribshunden

Publicerat av

Vid årsskiftet avgick han som chef för Blekinge Museum och nu har han engagerats av projektgruppen Gribshunden i Ronneby. På vilket sätt hans tjänster ska användas är fortfarande en aning osäkert men rekryteringen är inte oväntad. Han känner väl till projektet om 1400-talsvraket i Ronneby skärgård.

Efter tio år som chef för Blekinge Museum är Marcus Sandekjer alltså tillbaka i Ronneby där han tidigare var näringslivschef under fem år.

Om rekryteringen av Marcus Sandekjer ska ses som ett svar på kommunalrådet Roger Fredrikssons kritik mot projektgruppens allt för saktfärdiga framfart återstår att se. Det var i mars i år som Fredriksson röt till och bildligt talat slog knytnäven i bordet och gjorde genom uttalandet i media klart för allmänheten vad han ansåg.

Projektgruppen har en längre tid diskuterats, inte enbart i politiska kretsar utan också bland många engagerade Ronnebybor som också är medlemmar i ”Gribshundens vänner”. De mest kritiska tycker att projektgruppen snarast borde bytas ut, en uppfattning som fick ny fart när kommunalrådet vädrade sin kritik.

Inte heller tycks det vara tillräcklig fart på arbetet med att söka kapitalstarka sponsorer. Från politikerhåll har det framhållits att det är en summa på ca 500 miljoner kronor som bör vara riktmärket. Hittills har endast sponsorer som stöder Gribshundens vänners verksamhet presenterats.

Det är dock inte enbart låg ambitionsnivå och jakt på pengar som är problemet för dagen. Tidsaspekten är minst lika allvarlig och den uppgiften bygger jag på ett samtal med en sakkunnig inom museivärlden.

När jag talade med L G Nilsson i februari 2020, gestaltningsansvarig för flertalet museer och utställningar, nationellt och internationellt betonade han:

”Att starta ett museum är bara halva resan. Den andra halvan, och än viktigare, är att skapa förutsättningar för en långsiktig överlevnad.”

Han hade också en klar uppfattning av tidsperspektivet, hur tidtabellen för ett museums tillblivelse, måste se ut:

”När frågan väl har väckts får det gå högst tre till fyra år, blev svaret. Men då måste allt stämma i planering, ekonomi och huvudmannaskap. Drar det ut på tiden är risken stor att idéer och önskemål rinner ut i sanden,” var hans uppfattning baserad på mångårigt arbete i branschen.

På kommunal nivå har det fram till nu mest handlat om platsen för ett framtida museum. Markområdet som har pekats ut är där nuvarande brandstationen är inrymd. Bakom den ligger gamla elverket som också ska tas i anspråk för att eventuellt förverkliga denna dröm som av kommunalrådet nu bedöms vara mest en dagdröm.

Att nu knyta Marcus Sandekjer till projektet Gribshunden vill jag tro kan ha en positiv inverkan om hans kunskap och kraft utnyttjas på rätt sätt. Han har genom sitt chefskap på Blekinge Museum haft en framträdande roll när det gällt hur Gribshunden bäst ska hanteras för att möjliggöra att ett museum uppförs i Ronneby.

Sökes: inflytelserik riksdagspolitiker

Publicerat av

I dag kommenterar Sune Håkansson, Ronnebypartiet mitt förra blogginlägg.

Jag berättade om alla högtflygande planer som kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, har torgfört på senare tid. Bland annat vill han att det byggs ett kärnkraftverk men också att Ronneby kommun får ett fängelse uppfört på lämplig mark.

Håkansson gillar förslagen men säger samtidigt att Blekinge saknar en riksdagspolitiker som har inflytande gentemot riksdag och regering. Han skriver:

” Kommunens och Blekinges underläge mot övriga Sverige synes vara en följd av att det inte finns någon politiker med inflytande på riksnivå, som därtill har stöd på hemmaplan.”

Sune Håkansson har fler synpunkter som du kan ta del av här:

” Kommunpolitiken i Ronneby

Vad tycker de olika partierna i Ronneby? Frågan ställs i Bengtbloggen. Frågan ställs i huvudsak till företrädarna för SD, L och Kd. Frågan synes mest gälla utspelen från kommunalrådet, dels om kärnkraftverk, dels om fängelse, inom Ronneby kommuns gränser.

Förvisso kan jag hålla med. I sig kan frågan ställas också till M. Min tolkning är att man också inom M är oklara.

Ett dilemma i sammanhanget är att länets tidningar numera nära nog struntar i att följa kommunfullmäktiges sammanträden. Nog borde väl timslånga debatter innehålla något av intresse?

Åter till grundfrågorna: Jag, och såvitt jag förstår med RP:s majoritet bakom mig, ses båda förslagen från kommunalrådet som positiva. Detta har, i olika sammanhang, också framförts. Kommunens barrskogar är en bättre placering för ett fängelse än Trelleborgs jordbruksmark, vilket är den senaste fängelseplaceringen. ”Fankens Farstu” heter en plats uppe i Ulvamoen, på gränsen mellan Eringsboda tidigare församling och Småland. Den var tidigare ett tillhåll för bland annat Nils Dacke, enligt sägnen. Den kan vara lämplig.

Kommunens, och Blekinges, underläge mot övriga Sverige synes vara en följd av att det inte finns någon politiker med inflytande på riksnivå, som därtill har stöd på hemmaplan. Möjligen skulle Åsa Coenraads kunna bli ett sådant namn? Scb förutspår en fortsatt befolkningsminskning i länet, och i Ronneby kommun.

I närtid torde två andra frågor kunna ge lokal debatt. Den ena är den nya översiktsplanen. De styrande synes vilja ha planeringsmålet att kommunens invånarantal skall öka med 4000 fram till år 2045. Scb spår 2000 färre invånare. Ett oförändrat antal invånare är enligt min mening ett rimligt grundalternativ.

Folks klagomål på äldreomsorgen uppfattar jag som växande. Ett problem är att kön till himmen är längre än på många år, Därtill klagas på vårdens kvalité.”

Sune Håkansson, Ronnebypartiet