Nej-sägare ända in i kaklet

Dörrknackning, affischering längs gatorna eller torgmöten i all ära men ett sammanträde med fullmäktige en dryg vecka före valdagen kan vara väl så avslöjande. Sammanträdet i Ronnebysalen i torsdags kväll visade på ett tydligt sätt vad partierna vill. Det visade på skillnaden mellan att vilja utveckla kommunen respektive bromsa.

Jag vill nämligen tro, kanske är jag enfaldig i den tron, att alla, och då menar jag verkligen alla, mår bäst av att en kommun utvecklas. Men i den här kommunen har den röd/gröna sidan under innevarande mandatperiod på ett tydligt sätt satt klackarna i marken och på alla sätt försökt bromsa eller fördröja ett stort antal företagssatsningar. Ett sådant handlande lockar inga väljare.

Här kommer några avskräckande exempel. Dessutom nästan dagsfärska.

Ronneby har i dag Blekinges högsta skatt. Lägg därtill att vi dessutom har den högsta arbetslösheten, 12,5 procent. Detta borde väl rimligen få samtliga partier i Ronneby kommun att arbeta för en lösning av dessa problem. Vi behöver fler jobb, fler företag för att på sätt öka skatteintäkterna.

Vad händer då när två företag vill utveckla respektive etablera sig på östra piren i Ronneby hamn? En företagare vill köpa den mark han i dag arrenderar av kommunen. En annan vill köpa en ännu större markbit för att på plats etablera ett nytt företag. Båda ärendena fanns på dagordningen i fullmäktige i torsdags kväll.

Den mest relevanta reaktionen i det läget borde ju ha varit att ordföranden lätt skulle ha kunnat klubba beslutet i full enighet. Nej, inte i Ronneby. Upp rusar socialdemokraten Ola Robertsson, sjua på deras valsedel till kommunfullmäktige, och yrkar på avslag! Samma markering har skett i tidigare två instanser.

Denna gång heter det i försöket att bromsa utvecklingen att s, mp och v vill ha en helhetslösning av östra piren innan man tänker säga ja, eller snarare nej. Det man bortser ifrån är att en sådan utvecklingsplan redan finns och vad alliansen vill med östra piren. Men ändå blir det nej från de tre oppositionspartierna. Obegripligt men samtidigt klargörande i en valrörelse som är nära final.

I ena fallet handlar det om Marine Design AB med Paul Svensson som ägare. Företaget tillverkar båtdetaljer som har avsättning i Skandinavien men också i Asien och övriga världen. Det bildades 1989 och nu vill företaget köpa den mark på 1700 kvm som man tidigare har hyrt av kommunen. Att driva företag på ofri grund är ingen trygg framtid.

I det andra fallet gäller det Havsklippan Marin med Fredrik Nilsson som ägare. Han vill köpa 7 000 kvadratmeter mark på östra piren och i detta fall handlar det om en nyetablering. Man kan också se det som ett välkommet komplement till tidigare nämnd tillverkare. Havsklippan vill på marken uppföra lokaler för vinterförvaring av båtar samt försäljning.

Tidigare har det dessutom tagits beslut att på östra piren inrätta en uppställningsplats för husbilar. Hittills alltså en klar inriktning mot turism och båtliv. Därmed har denna markbit vid hamnen fått en rejäl ansiktslyftning från förslumning med fallfärdiga magasin (se bilder) till framtidsinriktad företagsamhet.

Alliansens förslag att sälja markbitarna gick igenom, men först efter votering och stöd från Sverigedemokraterna. Att oppositionen samma kväll även försökte stoppa försäljningen av Stallet på Möllebacksgatan 4 är inget att ens höja på ögonbrynen över. Det följer endast en sedan länge vald strategi att bromsa en självklar utveckling.

Jag kan i sammanhanget inte heller glömma att oppositionen naturligtvis ihärdigt försökte stoppa försäljningen av såväl huvudbyggnad som magasinsbyggnad till det numera så framgångsrika företaget Mandeltårtan.

I sådana här fall behövs inga valbroschyrer eller debatter. Svaret är entydigt och handlingen enfaldig.

 

 

 

 

 

Många hinder om viljan saknas

DSC02436

För tretton år sedan motionerade Monia Svensson, då centerpartist, för att få en ombyggnad av vägbron vid Ronneby hamn. Skälet då liksom i dag är att möjliggöra båt- och fartygstrafik upp i Ronnebyån.

Kommunledningskontoret gjorde 2003 en översiktlig uppskattning av kostnaderna för att uppföra en klaffbro. Man gissade att kostnaderna skulle bli 20 till 25 miljoner kronor. Dessutom bedömdes kostnaderna för drifttekniken bli relativt höga. En klaffbro skulle dessutom vara till men för den trafik som har samband med industriverksamhet i området.

Nu när Ronneby kommun låtit tekniska förvaltningen göra en liknande utredning är det nästan exakt samma hinder som sätts upp som för 13 år sedan. Jag kan inte slå bort tanken på att ”utredarna” rent av har studerat motionen från 2003 och ordalydelsen då. Det är endast kostnaden som har dubblerats. Nu stannar kostnaden på ca 50 miljoner kronor.

För tretton år sedan hette kommunalrådet i Ronneby, JanAnders Palmqvist, s. Politiker verksamma då har ännu inte glömt hur den ”utredningen” gick till. Beredande tjänsteman ringde till Söderköping, där E 22-an då fått en ny klaffbro över Göta kanal. Tjänstemannen ställde frågan vad den hade kostat och fick svaret – 22 miljoner kronor. Därmed ansågs utredningen vara klar.

Naturligtvis ett oseriöst sätt att bl a jämföra vad en bro för E 22-an drog för kostnader jämfört med en bro vid Ronneby hamn med betydligt mindre trafik och vägbredd.

När tekniska förvaltningen nu har presenterat sin utredning är det nästan komiskt att jämföra ordalydelsen med vad som skrevs 2003.

Tekniska förvaltningens tjänstemän föreslår en vridbar bro vilket har fått personer med kunskap i ämnet att reagera starkt negativt.

-En svängbro låter både dyrt, komplicerat och olämpligt, är det samlade omdömet.

Förslaget innebär att ett mittfundament mitt i ån som ska bära brotyngden måste uppföras. Då har hela idén med att öppna Ronnebyån vid brofästet förfelats eftersom betongklumpen då blir ett hinder för den tilltänkta båttrafiken.

Det är naturligtvis en klaffbro med en en eller två klaffar som bäst ska lösa problemet vid Ronneby hamn. Den linjen är Björn O Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening helt inne på efter att han under flera år satt sig in i broproblematiken. Han säger:

-Nuvarande bro med sina kraftiga landfästen skulle gå att bygga om genom att ersätta däcket över den 8 meter breda porten med rörliga klaffar. Porten räcker bra för enkelriktad båttrafik – åt båda hållen – som regleras med trafikljus. Prislappen skulle kanske hamna på tiondelen av de 50 miljoner kronor man har dragit till med. Dessutom skulle ett års byggnadstid, som nu har föreslagits, kunna minskas till ett par månader, anser Björn o Svensson.

Utredningen har nyligen presetrats för kommunstyrelsens arbetsutskott som valde att bordlägga ärendet. Ett bra beslut eftersom utredningen bör granskas kritiskt då mycket i den känns igen från 2003. Jag och många andra intresserade av att få se ett rikare båtliv i vackra Ronnebyån vill denna gång se en seriös behandling av ärendet.

Bro

Varför saknas t ex alternativet klaffbro som är betydligt mer i takt med dagens teknik. Titta på Göta kanals många lösningar och inte minst hur man i Holland numera löser broöppningar.

Till politiker och utredare – gör om, gör rätt med fler alternativ.

Ronneby kommun – sälj Villa Vassen!

DSC02339

Vi i lobbyistgruppen – ”Lyft broarna – ett lyft för Ronneby” har haft ett snabbt men ytterst effektivt lunchsammanträde. Vi beslutade att på bästa och snabbaste sätt inspirera valda politiker i Ronneby fullmäktige att arbeta för följande:

  1. Ronneby kommun bör snarast sälja Villa Vassen i Ekenäs. Efter en behövlig upprustning för fem miljoner kronor bör denna åretruntrestaurang utgöra ett attraktivt köpobjekt.
  2. De pengar som flyter in vid en försäljning av Villa Vassen bör kunna användas till att köpa en öppningsbar bro vid Ronnebyåns mynning i Ronnebyhamn där det finns avancerade planer på en framtida turistsatsning för Östra Piren.

När nu flera politiska partier står i begrepp att vilja öppna upp för en frekvent båtturism i Ronnebyån ser vi  inga hinder för snara åtgärder som innebär en ökad aktiv turism i Ronneby.