Moderaterna i Ronneby skärper kraven

Publicerat 2022/12/05 av Bengt Mauritzson

När jag läst den positiva meningen i Sydöstran, såg jag i blixtbelysning hur en förändring var på gång och budskapet var – ”Ulf Fembro öppnar för en fortsättning som konstnärlig ledare på Folkteatern i Ronneby”.

Några sidor längre in i samma tidning fanns förklaringen. Den hårt kritiserade nämnden för teknik, fritid och kultur får en ny ordförande. En känd företagsledare, Per-Gunnar Johansson, tar vid när Anders Bromée tvingas stiga åt sidan.

Det har varit heta känslor och överord när teaterledaren i Folkteatern, Håkan Robertsson, mött bl a Anders Bromée. Två hetsporrars möten kunde bara sluta på ett sätt, att båda plockades bort. Först lät teaterledningen Robertsson gå och Ulf Fembro tog över som konstnärlig ledare.

Problemen fortsatte dock utan Robertsson och eskalerade till den grad att Ulf Fembro tröttnade och ville lämna verksamheten. Nu har han ångrat sig och förklaringen heter Per-Gunnar Johansson, ny m-ordförande i TFK.

Och att Moderaterna nu vill ha en annan tingens ordning i den nämnden kan man utläsa av vad Roger Fredriksson, kommunstyrelsens moderata ordförande sa till Sydöstran:

”Per-Gunnar Johansson har bred erfarenhet av föreningslivet. Han är en lugn och sansad person som dessutom kan de tekniska bitarna efter sina år som vd vid Rödeby Elverk”.

Dessutom är Per-Gunnar Johansson bosatt i Hallabro och det har tydligen utgjort ett ytterligare plus utan att därför misskreditera hans styrelse- och föreningskunskap. Han är moderat.

Förändringen som nu sker är viktig på många sätt. Jag vill tro att samtalsklimatet nu kan bli mer positivt och att detta i förlängningen kan gynna såväl kulturarbetet som synen på politiker som nu visat att kunskap måste finnas även inom deras led.

Ulf Fembro å sin sida har sagt – ” Jag tror att förnuftet kan segra. Det är möjligt att jag fortsätter”.

Han har dessutom avslöjat att han har skrivit en ny musikal tillsammans med sina söner. I helgen spelades sista föreställningen av ”Fiskaren och Gud”. Föreställningen var producerad av Folkteatern och manus bar naturligtvis Ulf Fembros signum.

Detta är nyheter som har gjort mig glad, mycket glad – och positiv.

Höstpremiär för operautsändning

Publicerat 2020/10/05 av Bengt Mauritzson

Ronneby Folkteater gläds åt att äntligen få bjuda in till en hett efterlängtad premiär.

På lördag är det nämligen dags för höstens första Coronaanpassade utsändning från Metropolitan Opera i New York.
Det är Sveriges stora stjärnsopran Nina Stemme som framträder i en efterfrågad repris av Turandot.

TURANDOT av Giacomo Puccini. Lördag 10 oktober kl. 19.00

DIRIGENT: Paolo Carignani

I ROLLERNA: Nina Stemme (Turandot), Anita Hartig (Lių), Marco Berti (Calāf), Alexander Tsymbalyuk (Timur)

Nina Stemme gör den krävande rollen som Puccinis iskalla prinsessa. Anita Hartig gör sin första Met-roll som slavflickan Liù. Marco Berti är Calàf, friaren som riskerar sitt huvud för att få Turandots hand, och Alexander Tsymbalyuk är Timur. Paolo Carignani dirigerar den visuellt spektakulära uppsättningen, som ursprungligen skapades av film- och operaregissören Franco Zeffirelli 1987.

Klockan 18.40, 20 minuter innan utsändningen, är det samling i teatersalongen för de som vill ha lite mer information om kvällens operaföreställning. På plats finns Nils-Ingmar Thorell som ger lite bakgrundsfakta om kvällens föreställning.

Folkteatern meddelar också att man har slutat med pappersbiljetter, p.g.a. skärpta hygienkrav. Tag med förköpta biljetter i digital form som SMS eller Mail. Biljetterna skannas av direkt från er mobiltelefon.

Maximalt 50 personer i salongen.

Kunde stärkt Ronnebys varumärke

Publicerat 2020/05/27 av Bengt Mauritzson

I dag ska du få ta del av ett pressmeddelande som har Folkteatern i Ronneby som avsändare. Det är teaterns verksamhetsledare, Håkan Robertsson som berättar om dubbla budskap från Ronneby kommun.

Teatern hade fått en positiv uppgörelse med Turist- och Evenemangssamordnaren Jeanette Rosander om att dramatiserade stadsvandringar skulle kunna genomföras utan att rucka på Covidregleringarna.

Till slut förbyttes de positiva beskeden till något rakt motsatt. Ronneby kommun vägrade att bekosta de tillrättalagda stadsvandringarna. Vandringar som varje år har varit uppskattade.

Håkan Robertsson har svårt att dölja sin besvikelse över att kommunen inte har 200 000 kronor att satsa på den enda aktivitet som hade kunnat bli verklighet i sommar.

Här följer pressmeddelandet i sin helhet:

”Inga dramatiserade stadsvandringar för hemestrande Ronnebybor och turister

Covidregleringarna har skapat problem för Folkteaterns dramatiserade vandringar. Vi får inte ta emot fler än 45 i publik per vandring.
Det har vissa kvällar föregående år varit mer än 120 betalande vuxna. Till det barn i stora hoper, som gått med gratis med sina föräldrar.

Sedan 2012 har Folkteatern erbjudit tusentals Ronnebybor och turister historiska och kulturella upplevelser genom stadsvandringar i vår stad. Skulle vi då i år tvingas stoppa hälften av vår publik från att ta del av vår gemensamma kultur?
Och vem är det tänkt skall göra urvalet mellan de som får gå med på vandringarna och de som stängs ute?

Efter kontakter mellan oss och Turist och Evenemangssamordnaren Jeanette Rosander hittade vi en lösning genom att dubblera vandringarna, för att kunna hålla ner publiktrycket, som faktiskt kan öka ett år som detta där de Dramatiserade Vandringarna verkade bli kommunens enda sommarevenemang.

Efter en veckas arbete för att bygga upp produktionskapacitet för att dubblera antalet dramatiserade vandringar i sommar, fick Folkteatern på tisdagen besked om att vår ambition att skapa flera mindre evenemang för att kunna erbjuda hemestrande stadsbor en Covid-anpassade produktioner i sommar var stoppade. Kommunen ville inte ställa upp med ekonomiska garantier för de beställda stadsvandringarna.

Bild från fjolårets uppskattade stadsvandringar

Normalt genomför Folkteatern två olika föreställningar och typ tolv speltillfällen över en sommarsäsong. Det är dramatiserade historiska vandringar om vår lilla stad i dess olika skeden, stadsbrand, blodbad och mycket annat.

Alla skådespelare ställer upp ideellt för att skapa lite kulturell sommarglädje i kommunen.
Men med ett utbud på det dubbla, för att kunna ta emot en normalpublik trots restriktioner om att max 45 i publiken, skapade vi fyra separata produktioner och erbjöd oss spela tre föreställningar per kväll tre dagar i veckan i sex veckor.

Produktionskostnaden rusar iväg när många skådespelare och ”bakom scenen” folk måste engageras för att arbeta fulltid tre dagar i veckan i sex veckor under semesterperioden. Dessutom har manuskript beställts, tekniken blev plötsligt avancerad, trådlösa mikrofoner och ljudanläggning krävs när publiken måste höra även om de står ”Covid-utspridda”.

Men detta ville man inte stödja. Vi tvingas därför ställa in 2020 års vandringar.”

Ronneby – en vacker historisk stad

Publicerat 2019/07/05 av Bengt Mauritzson

Årets historiska stadsvandring i Ronneby med dramatiserade inslag utspelar sig på 1800-talet. Det är då – 1882 – som Ronneby återfår sina stadsrättigheter.

Vi är en grupp på uppskattningsvis 80 intresserade som i god tid har intagit det stenlagda torget som har förändrats så många gånger genom historien. Det är turister men det är också påfallande många Ronnebybor som vill veta hur staden vid Ronnebyån fungerade under 1800-talet.

Ån utgjorde vid den tiden en viktig gräns. Norr om vattnet var det stad och söder om var det landet, Ronneby landskommun.

**Fiskargumman med son gestaltade av Kseniya Ani och Melwin Rosander. Köpglada tanter på jakt efter nyfångad gädda, Malin Holm och Mia Österhof.**

Det är Ronneby Folkteater med skådespelare och guiden, Anders Johnsson som under en och en halv timme ger vandringen ett rikhaltigt innehåll. Urban Jönsson har skrivit manus och med tidsenlig klädsel blir historien levande. Även för infödda Ronnebybor var det i flera stycken en ahaupplevelse som naturligtvis resulterade i många kommentarer och höjda ögonbryn.

**Mia Hoff, Malin Holm och Anders Johnsson gestaltade det fina folket i dåtidens Ronneby.**

Anders Johnsson kan verkligen sin stad utan och innan. Namn, årtal och företeelser, inte utan poänger, utgör helheten personifierad. Lägg därtill att han med precision lotsar gruppen över järnvägsspår utan att krocka med tågen. Han kan även tidtabellen.

Det handlar om häradshövdingarna Gadd och Lindblom och det handlar naturligtvis om Kockumverken där inte ens fabrikstutan saknas. Nedre Brunnsvägen har en rik historia i sig och naturligtvis skänker jag dåtidens ångbåtar som inte minst var begärliga mål för oss yngre på 1940- och 1950-talet. Nu ser vi bara kajkanten som vittnar om en flitig båttrafik i ån.

**Mamma och son på lunchrast från Kockumverken. Malin Holm och Melwin Rosander som i denna scen gör en lysande insats.**

”När Ronneby blev stad igen” är rubriken för årets stadsvandring som genomförs varje onsdag under juli och en bit in i augusti. Arrangemanget är ett samarbete mellan Ronneby Folkteater och Ronneby kommun.

Efter att vandringen avslutats hördes flera kommentarer i stil med – ”Ronneby är en vacker stad och med en rik historia”.

Operaafton med tå i kläm

Publicerat 2016/01/31 av Bengt Mauritzson

Genom åren har jag lyssnat till Hasse Alfredsson som sjunger om foten i en potta. Däremot har jag mindre sällan hört att operabesök har slutat med ömmande stortå. Men det var vad som hände mig i lördags kväll på Folkteaterns operaföreställning i Ronneby.

Vi hade upplevt två bländande akter av operaföreställningen Turandot av Giacomo Puccini och med Sveriges stjärnsopran Nina Stemme i huvudrollen som den kyliga prinsessan av Kina. En direktsändning från Metropolitan Opera i New York. Bra bild och strålande ljud men med ganska obekväm stol och litet utrymme för benen.

Och det var en väl insutten stol av historiskt slag som skulle bli min fälla för kvällen. Ja, nästan en råttfälla om jag försöker beskriva hur min stortå fortfarande i dag ger sig till känna med bultande smärta.

Efter pausen tog vi plats i bänkraden och jag sträckte obetänksamt ut mina ben varvid min vänstra fot hamnade under framförvarande stol. Det var dock först när damen i stolen framför mig skulle sätta sig som jag upptäckte farligheten.

Plötsligt satt mina tår, mest stortån, fast i stolen framför. Inte heller fick jag loss foten när damen med ökad styrka försökte få ner stolsitsen. Hon gjorde flera försök och med resultatet att stortån fick några riktiga smällar.

Jag satt fast och fick med all kraft och med hjälpande händer till slut dra bort foten. Antagligen på grund av att damen reste sig för att undersöka vad som gjorde det omöjligt att vika ner stolsitsen i behaglig vinkel. Hon hade förstått min utsatthet och vände sig om med frågan:

-Hur gick det?

– Åt h-e-l-v-e-t-e, kved jag så tyst jag kunde. Operan hade hunnit börja.

Jag klappade damen, som jag känner ytligt, på axeln och viskade:

-Det gick bra.

Damen till vänster om mig hade roligt åt händelsen och fnissade än mer när jag viskade:

-Vad gör man inte för kulturen.

Hela sista akten var en bultande upplevelse med en protesterande stortå som inte alls höll takten med vad som utspelades i operan.

Men det blev som det brukar bli på slutet i operor, de två fick varandra. Det var kärlek och storartad konst.

Fritid- och Kulturnämnden har budgeterat 2 miljoner för upprustning av gamla teatern nästa år. Hoppas att merparten av stålarna går till nya stolar som inte är av klaffmodell.

Att vara eller inte vara i Ronneby

Publicerat 2015/09/25 av Bengt Mauritzson

”Det ska fan vara teaterdirektör”.

Nu är Håkan Robertsson bara nästan direktör i Ronneby Folkteater, men väl verksamhetsledare. Hans bekymmer är dock fullt jämförbara med en teaterdirektörs mödor som August Blanche en gång ville påvisa med sitt yttrande.

I somras strax före premiär för teaterns sommarsatsning blev sällskapet snuvade på ett viktigt utrymme i hemvisten Gamla Teatern. In flyttade i stället tjänstemän från skolkontoret vilket fick Robertsson att högljutt reagera. Bl a ansågs Folkteaterns satsning på direktsänd opera vara i fara på grund av lokalproblem.

Men nu blir det opera, men det till priset av ytterligare ekonomi- och arbetsinsatser från föreningens sida. Håkan Robertsson förklarar den nya situationen i ett pressmeddelande:

”I går tog jag beslut, i samråd med föreningens ordförande, Nils Ingmar Thorell, att vi genomför operasäsongen 2015-2016. Vi tar upp ännu en bunt tusenlappar ur vår skrala börs och gör den temporära renoveringen som krävs. Detta för att vi skall kunna fortsätta husa vår publik, även i pausen! Vi garanterar att ingen skall behöva tillbringa pausen ute på trottoaren!

Vi kände att vi måste lösa detta för vår publiks skull, även om vi inte fått ett öre i stöd av kommunen. Trots att det är de som åsamkat oss lokalproblemen. Vi riskerar som vanligt ekonomisk ruin.

Deras agerande, att tränga in kontor åt skolan i vår gamla fina teater är kulturellt dödgräveri! Kulturens dödgrävare skall alltid, med alla medel, bekämpas! Med det tar vi tag i som ett andra steg…

Nu startar vi operautsändningarna igen den 17 oktober! Första operan blir Otello, Från Metropolitan Opera I New York. Nu går vi på övervarv, dygnet runt för att få allt färdigt, men det känns bättre än att vara kväst av kommunal rigiditet.”

Naturligtvis är det snudd på skandal att Ronnebys politiker inte kunnat ta ställning till om Gamla Teatern ska förbli ett kulturhus eller delas med utbildningsförvaltningens administration. Äntligen, men så sent som den 20 augusti tog Fritid- och Kulturnämnden och bestämde sig för en önskelista. I protokollet heter det:

”En komplett teater, i befintliga lokaler ska uppföras senast 2017 till en kostnad av 2 miljoner kronor och med nya stolar under budgetåret 2016.” Man får anta att Fritid- och Kulturnämnden med detta menar att Gamla teatern till fullo ska rymma teaterverksamhet och ingen annan verksamhet. Eller?

Men som sagt, detta är nämndens önskelista till beslutande politiker i kommunstyrelsen som snarast måste bestämma sig. Ska teatern få vara teater och inget annat? Sätt ner foten snabbt!

Bilden ovan visar Aleksandrs Antonenko i föreställningen från Metropolitan Opera i New York. Foto: Kristian Schuller

Tragisk situation för Ronnebys turism

Publicerat 2015/07/08 av Bengt Mauritzson

Jag hoppas innerligt att politiker och tjänstemän i Ronneby kommun, inte minst i Fritid- och Kulturnämnden, nu förstår hur viktig arrangörer och allmänhet anser att turismen är. Jag tänker på den debatt som i dag utbröt när det stod klart att inga biljettbokningar skulle kunna ske genom den nystartade turistbyrån i Ronneby.

Anledningen var att nuvarande näringsidkare i Clarbergska huset där turistbyrån är inrymd skulle ta semester under vecka 30. Därmed, hade hon förklarat i mail till bl a Folkteatern, att inga biljettbokningar då skulle kunna ske.

Genast rusade en frustrerad ordförande i Fritid- och Kulturnämnden, Lena Mahrle och påstod att uppgiften inte stämde.

Senare i dag har vi av turistsamordnaren i kommunen, Jeanette Rosander fått veta att man nu arbetar för att försöka lösa problematiken med biljettbeställningar.

Det saknas en handkassa!!! Och det saknas en ”Babsmaskin” en betalkortsmaskin. En sådan lär finnas på biblioteket och den ska man försöka låna under vecka 30!!!

Så var det alltså med den sanningen. Först när Håkan Robertsson i Folkteatern reagerar och jag i denna blogg återger hans frustration, ja, då kommer politiker och ansvariga tjänstemän till skott. Det är först DÅ man inser att man kanske kan lösa problemet med biljettbokningar. Sanslöst!

Vad hade hänt om problemet inte hade ventilerats? Det kan vi bara gissa.

Återigen har det besannats att politiker och tjänstemän inte tar turistfrågorna i Ronneby på allvar. Det ska alltid behövas en debatt innan man vidtar åtgärder.

Jag förstår mycket väl arrangörers frustration med den debatt om turistfrågorna som har förekommit i vår. Inte minst förstår jag att Håkan Robertsson i Folkteatern reagerar. Han skrev i gårdagens mail till politiker och mig på följande sätt:

”Vi litar inte på någon efter alla turer med turistbyrån som Fritid och Kulturnämnden och näringslivschefen hållit på med. Det är katastrofalt!”

Kommunens ansvariga politiker och tjänstemän förstår tydligen inte allvaret och dynamiken i turismens dragningskraft och vad den bl a betyder för arrangörer av skiftande slag. Det är naturligtvis allvarligt när arrangörer inte längre litar eller tror på de besked som lämnas från kommunens ansvariga när det gäller turismverksamheten. Ännu en gång ber jag om skärpning.

Först efter en förmiddags debatt i sociala medier försöker man plocka fram såväl en handkassa! Som betalmaskin. Grattis till uppvaknandet. Trevlig fortsatt semester.

Släkten är värst i Karöfars

Publicerat 2015/07/05 av Bengt Mauritzson

Medan vi i publiken upplever sommarens första riktiga sommarkväll 2015 är det på scenen också varmt och svettigt men året är 1958.

Karön, skärgårdens pärla strax utanför Ronneby, är skådeplatsen för en social uppgörelse som saknar motstycke. Stadens socitet har dragit sig undan och flytt till sommarhuset när Tosia Bonnadan lockar den aningen enklare befolkningen för fest och glam.

Sommarkvällen på Karön 1958 var tydligen också varm och inte minst svettig för familjen Silverknopp och deras svärson, doktor Kurt Henriksson. Det är en synnerligen invecklad släkthistoria som rullas upp inför öppen ridå och resultatet av kvällens palaver är rolig, överraskande och ytterst pinsam för en viss överhet inom familjen.

Hos den här familjen är det inga döda stunder och när sommarkvällens överraskning rusar in i familjens liv, ja, då är svettpärlorna högst framträdande. Det är mycket spring, höga röster, gräl, skratt och gråt men också glädje, inte minst när vissa av de inblandade utbrister i sång och det gör de tämligen ofta.

”Karöns lilla Kitty” som är namnet på årets sommarteater är förlagd till Kvitterplatsen och det tycker jag om och jag är imponerad av att man på denna lilla scen med enkla medel lyckas förflytta oss till Karöns speciella miljö. Jag tänker på badgästerna som plötsligt dyker upp på tomten och blir bryskt bortkörda av översten, Hector Silverknopp, som besöker dotter och svärson.

Det är helheten hos ensemblen som medför att jag blir glad och nöjd med det jag får återuppleva från sent 50-tal men naturligtvis måste också bredden innehålla toppar.

Det går snabbt och lätt att ta huvudpersonen, Kitty Klang, revysångerskan från Eslöv (Hanna Beckman) till sitt hjärta. Hon sätter verkligen fart på såväl släkt som föreställning när hon rusar in med sin äkta skånska dialekt. En liten koll på äktheten visade att hon är från Malmööö.

Roligt är det också att Håkan Robertsson, trots flyttbestyr för Folkteatern, åter har tagit plats på scen – och vilken plats han tar. Rollen som överste Hector Silverknopp är ju en roll som han utan besvär kan ikläda sig. Jag tänker på humör och gester och trots en envis förkylning med en del hostattacker bär han upp rollen med värdighet och rutin.

Naturligtvis är även Christoffer Stenström, som den numera fullfjädrade advokaten, en av mina favoriter. Han har vuxit in snabbt i dessa återkommande roller och nu har han fått ett betydligt större utrymme än vid tidigare års sommarföreställningar. I år uppträder han t o m som sångare. Plötsligt i andra akten förnimmer jag att han även måste vara en hejare på att imitera förre utrikesministern, Carl Bildt, hans partikollega i det civila. Det är i hans lite längre repliker som likheten blir roande, i varje fall för mig.

Urban Jönsson är textförfattare som fritt efter ”Hurra, ein Junge” av Franz Arnold och Ernst Bach har lyckats väl med såväl förvecklingar, skratt och inte minst en oväntad upplösning på hela skäktuppgörelsen.

Roligt också att Magnus Rosén är tillbaka hos Folkteatern och nu i den viktiga rollen som regissör. Magnus är duktig på att lyfta fram varje rollgestaltning vilket blir till en helgjuten ensemble.

Bilder i ordning: (klicka för större format)

Överstinnan Lilly Silverknopp (Mia Österhof), doktor Kurt Henriksson (Pontus Larsson), Marianne Henriksson, född Silverknopp (Mathilda Becker), överste Hector Silverknopp (Håkan Robertsson).

Familjen samlad med Ville, allt-i-allo (Linus Lindström) i bakgrunden när det dyker upp objudna gäster på gräsmattan.

Naturligtvis är det översten som bryskt kör bort okända badgäster som försöker gena över gräsmattan till badet.

Ville (Linus Lindström) och Kitty Klang, revysångerska från Eslöv (Hanna Beckman) som bryter ut i sång av ren glädje när de besöker Tosia Bonnadan.

Advokat Julius Sträckberg (Christoffer Stenström) och Birgit Lund, Mariannes vän (Elaine Stråth) visar ett visst intresse för var andra. Mest intresserad tycks advokaten vara.

Ronnebys kulturnämnd hade en vision

Publicerat 2015/06/17 av Bengt Mauritzson

Att ha visioner är bra, om de komuniceras och genomförs. Uteblir agerandet uppstår besvikelse och utställda löften blir till politikerförakt och misstro gentemot ledande tjänstemän i kommunen.

Ledamöterna i Ronneby Fritid- och kulturnämnd har enats om en vision om vad man vill åstadkomma med gamla teatern. Låt det historiska huset bli en kulturens boning, har man uttalat som sin viljeinriktning.

Denna viljeinriktning har man tydligen inte lyckats kommunicera utanför sina egna väggar. Det i sin tur har fått till följd att ledningen för Folkteatern, som hyr lokaler i gamla teatern har levt i helt fel tro. Återigen brist på kommunikation.

Bakgrunden är att tekniska förvaltningen redan för drygt ett år sedan ville hyra ut 30 kvm i teaterhuset till utbildningsförvaltningen, allt enligt beslut i kommunstyrelsen. Dessa kvadratmeter skulle renoveras och göras i ordning till administrationslokaler.

För teaterledningen har kravet från kommunstyrelsen och tekniska nämnden varit väl känt. Men efter den uttalade kulturvisionen har Folkteatern invaggats i tron att dessa 30 kvadrat skulle vikas åt deras verksamhet.

Fritid- och kulturnämnden och dess tjänstemän har haft det senaste halvåret på sig att försöka leva upp till sin uttalade vision. När nu ett uteblivit agerande får till följd att Folkteatern störs och upprörs strax före en premiär med sommarteater är detta naturligtvis djupt olyckligt.

När media, inte utan hjälp av Fritid- och kulturnämndens ordförande, ger bilden av en plötslig vräkning av Folkteatern är detta alltså felaktigt. Folkteatern blir kvar i huset men förlorar ett utrymme på 30 kvadratmeter. Teaterfolket och ledande tjänstemän för Fritid- och Kulturnämnden fick detta besked redan för ett år sedan.

Naturligtvis är det djupt olyckligt att Fritid- och kulturnämnden inte har förmått leva upp till sin vision. Gamla teatern ska vara ett kulturhus och inget kontorshus för trångbodda kommunala tjänstemän. Detta har en alltför svag Fritid- och kulturnämnd inte förmått genomföra gentemot kommunstyrelsen. Svagt!

Bättre teater än sommar i Ronneby

Publicerat 2014/06/30 av Bengt Mauritzson

Det är söndag kväll. Premiär på årets sommarteater i Ronneby Rådhuspark. På vägen dit har jag passerat ett par regnskurar. Naturligtvis.

Medan jag väntar på scenöppningen bläddrar jag förstrött i programbladet. Inombords nynnar jag på Tomas Ledins gamla slagdänga ”Sommaren är kort”. Jag tittar ut över scenen. Hyreslängor, kanske miljonbygget i Kallinge, i form av trälådor. Utanför stugan hänger tvätten på tork.

Men det är något som inte stämmer. Årets premiär av sommarteatern spelas inomhus! Gamla anrika teatern får rädda premiären undan regn och fallande temperatur.

Det är Gideon Wahlbergs gamla Söderkåkar som har moderniserats och anpassats till Ronnebys nutid. Nu är namnet TRETTIFYRAN och det är Urban Jönsson som med varlig hand har anpassat texten.

Urban kan boendefrågorna som styrelsemedlem i Hyresgästföreningen men här handlar det mer om två bröders släktfejd än boendets status.

Urban är snäll och har gjort årets sommarteater garanterat barntillåten. Han har t ex bytt ut snapsarna till de två rivalerna mot varm korv med bröd. Ingen spritreklam här inte, den får vänta till pausen.

Korven fascinerar mig. Korven är liten där den ligger i brödet. Lite oäkta färg. Korven äts upp och den följs av många fler som går samma öde till mötes. Då förstår jag att regisören Håkan Robertsson naturligtvis har inhandlat en burk, modell stor, av Bullens pilsnerkorv. Lysande!

Jag är strax tillbaka i handlingen och ensemblens spelglädje som snabbt lämnar det nervösa premiärstadiet. Spelet är så somrigt och så glädjefyllt att jag fullständigt glömmer att vi inte sitter i den vackra Rådhusparken.

Det är många på scenen, en ny generation som är brett skolade. Några har nått lite längre än övriga. Jag tänker på Hanna Beckman i rollen som Sofie, i RUT-tjänst hos familjen Hanebratt. Hanna tillsammans med Adam Svensson (dubbelroll som son och bovärd) lyfter föreställningen. Allt mer gillade jag Fredric Iversen i rollen som Kaj Bengtsson, arbetskamrat.

Naturligtvis måste jag nämna min favorit, Christoffer Stenström, politikern som nu är etablerad som underbar seriefigur i rollen som advokat. Han hade samma uppdrag i fjol men har nu vuxit in i den lite för stora kostymen. Synd bara att advokaten gör processen så kort.

Omdömet blir stor och berömvård spelglädje hos hela truppen och naturligtvis vill jag önska dem en skönare sommar än vad vi nu har fått uppleva. Folkteatern har gjort det igen.

En miss dock – en Bullens korvaluring med bröd skulle naturligtvis ha serverats i pausen. Men sommaren har ju inte börjat ännu. OBS. Klicka för större bilder.

Bengt Mauritzson

Ordet föddes fritt – låt det leva

Etikettarkiv: Ronneby Folkteater