Regeringen har tillsatt en ny utredning som ska visa hur Arlanda ska utvecklas, men målet med utredningen är att lägga ner Bromma flygplats. Utredare blir Peter Norman och snabbt ska det gå. Han får endast fyra månader på sig. Redovisning ska ske 15 juni 2022.
Att snabbheten ska lyckas ligger i att den förra utredningen, som tittade på samma frågor som i denna nya utredning, presenterades så sent som i höstas. Även den förra genomfördes på fyra månader. Nu sägs att den förra utredningen var mer juridisk i sitt upplägg, lät infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) meddela i dag.
Regeringen har varit tydlig med att målet är att avveckla Bromma flygplats som är platsen för att knyta ihop landets regionala flygverksamhet. Man vill stärka Arlandas kapacitet genom utveckling och utvidgning av Arlanda inte minst för att säkra tillräcklig flygkapacitet i Stockholmsområdet om man lyckas lägga ner Bromma.
Reaktionerna var snabba och kraftfulla när den förra utredningen presenterades. Oppositionen anförd av Moderaterna har med en majoritet bakom sig lovat att riva upp ett eventuellt nedläggningsbeslut vid ett maktskifte.
Utredningen ska också se över vilka miljöprövningar som eventuellt behövs om en fjärde bana skulle behöva byggas vid Arlanda. Statliga Swedavia, som äger Arlanda, har dock redan sagt att anläggandet av en ny start- och landningsbana inte är aktuellt.
Att sjösätta ännu en utredning för att lägga ner Bromma mitt i en valrörelse verkar onekligen lite aningslöst.
När en ny regering utses och nya statsråd utnämns är det brukligt att leta efter s k skelett i garderoben. Kort sagt -skandaler.
Numera behöver journalister inte leta. Nutida ministrar berättar utan omsvep vad dom varit med om i sina tidigare civila liv. I dag berättade nya bostadsministern, Johan Danielsson, att han kört rattfull och för detta mist sitt körkort. Nya landsbygdsministern Anna-Caren Sätherberg har testat droger, nämligen kokain. Dessutom är gamla ministern Tomas Eneroth nu föremål för en förundersökning om sexuellt ofredande.
Men det mest anmärkningsvärda efter dagens regeringsförklaring och efterföljande presentation av ministrar i den nya s-regeringen är ändå högen av allvarliga problem som nyutnämnda statsministern Magdalena Andersson nu måste ta sig an. Av sin egen uppräkning av problem har hon och den nya regeringen ett helt stenröse av problem att lösa.
Jag tror aldrig att jag under en regeringsförklaring hört en statsminister så många gånger fastslå att det finns en mängd stenar med problem att lyfta på. Ja, kort sagt ett helt stenröse! Magdalena Andersson betonade också att nu utsedda ministrar har ett hårt arbete framför sig. Hon la till:
”Titta ordentligt nu på ministrarna för så utvilade kommer de aldrig att vara framöver.”
I Småland och även här i Blekinge vet vi hur våra förfäder har slitit för att lyfta stenar för att skapa odlingsbar mark. Frågan är om alla stenar kan lyftas på de tio månader som står den nya regeringen till buds före nästa val?
Mest trött på valdagen bör Morgan Johansson vara. Hans portfölj har vuxit rejält och det tog lång tid att intervjua honom för att han skulle hinna räkna upp alla stenar som har lagts i hans portfölj.
Hur som helst, kungen har i dag fått uttala dom förlösande och historiska orden – fru statsminister. Nu är hon verkligen statsminister på riktigt. Hur länge? Svår fråga, men hon lär vara envis.
Bengtbloggen hyllar den nya och historiska statsministern med en musikalisk tillbakablick som också kan ses som en hyllning.
Klockan 10.00 ca – en historisk omröstning. Sverige fick sin första kvinnliga statsminister, Magdalena Andersson tårögd. Långa applåder i och utanför riksdagen.
Klockan 16.00 – historisk omröstning nummer två. Regeringens budget föll och oppositionens vann. I denna ingår m, kd och sd. Alla i denna konstellation jublade. Övriga deppade.
Klockan 16.30 – dags för det tredje historiska beslutet. Miljöpartiet lämnar regeringen eftersom dom inte kan medverka till att regera med en budget som försämrar miljön och som sd står bakom.
Klockan 16.40 – dags för det fjärde historiska inslaget. För första gången på länge talar Miljöpartiet klartext och gör allvar av vad dom tidigare sagt nämligen att inte släppa fram sd i maktposition.
Klockan 17.30 – det femte historiska skeendet. Magdalena Andersson meddelar att hon avgår som statsminister. Hon har meddelat talmannen att hon vill bli entledigad på grund av att Miljöpartiet inte längre ingår i regeringsunderlaget. Magdalena Andersson blir historisk efter att bara varit statsminister i sju timmar.
Klockan 18 står det klart att Stefan Löfvén är tillbaka igen som statsminister i en övergångsregering.
Sverige befinner sig efter en historisk dag åter på ruta ett.
Regeringen släpper, med stöd av Folkhälsomyndigheten, på restriktionerna när det gäller den pågående pandemin. Flertalet jublar över beskedet som träder i kraft den 29 september, men experter och anställda inom sjukvården har svårt att stämma in i den hyllningskören.
Experter, bl a smittskyddsläkaren i Blekinge, Bengt Wittesjö, anser att regeringens beslut kom alldeles för tidigt. I Malmö finns områden där endast 25 procent av befolkningen är vaccinerad. Dessutom har det kommit alarmerande signaler om att flera äldreboenden i landet har måst stängas på grund av nya utbrott. Personal som endast var till hälften vaccinerade har fört in smittan.
Så nu sitter vi som utgör den breda allmänheten och tvingas bete oss likt åsnan mellan hötapparna. Åsnan kunde inte välja hötapp och följden blev därför att den dog av hunger.
Med den liknelsen vill jag säga att vi också har två val att göra. Ska vi lita på regering och Folkhälsomyndigheten eller ska vi lita till experter som är obundna och fria? Håll med om att valet är svårt. För min del litar jag mer till experter som på nära håll inom sjukvården har följt processen. Jag kan inte fjärma mig från tanken att regeringen nu grovt har svikit den sjukhuspersonal som man tidigare har omhuldat och hyllat.
Naturligtvis borde regeringen ha satt press på den stora gruppen ovaccinerade som av skiftande skäl har struntat i att ta sitt samhällsansvar. Först när hela befolkningen är vaccinerad kan vi släppa på restriktionerna, borde budskapet ha varit.
Nu hör och läser jag i dag att det kan bli aktuellt med ett regelverk som riktar sig till ovaccinerade. Bra besked från Folkhälsomyndigheten men det regelverket borde ha varit på plats redan när regeringen kom med glädjebeskedet om slopade restriktioner.
Naturligtvis har myndigheten lyssnat in experters kritik men varför ska det hela tiden behövas långtgående protester och bevishänvisning för att rätta till uppenbara kunskapsluckor.
Kritik har också riktats mot regeringen som fått höra att det rör sig om populism och att starka grupper inom samhället har fått pressade politiker att agera snabbare än vad rutin och kunskap tillåter.
Jag vet och förstår att vaccinerade fullt ut (två sprutor) har ett bra skydd och inte behöver bli allvarligt sjuka eller dö. Men när smittan nu ännu en gång sprider sig i landet och tar sig in på äldreboenden på grund av bristfällig vaccinering hos personalen, ja, då har såväl Folkhälsomyndighet som regering handskats ovarsamt med ett virus som fortfarande gör sig gällande i vårt samhälle.
I går onsdagen den 7:e juli beslutade riksdagen att utse ny statsminister, Stefan Löfven, som väntas presentera sin regering i morgon fredag. SPF Seniorerna har följande krav på den tillträdande regeringen:
En tydlig äldreminister Det har saknats en samlande kraft för det nationella arbetet för seniorer. Därför vill vi åter se en äldreminister i den ministerlista som statsministern presenterar. Äldreministern bör se till att seniorers villkor går som en röd tråd genom alla politikområden och att äldres perspektiv inte ”hamnar mellan stolarna”. Till sin hjälp bör ligga kunskap och forskning om seniorers liv och villkor. Äldreforskningen behöver därför stärkas och arbetet med att motverka ensamhet ska prioriteras.
Krafttag mot åldersdiskriminering Arbetat med att motverka dåliga attityder, fördomar och diskrimineringgentemot äldre personer måste prioriteras. Omotiverade åldersgränser för medicinska behandlingar, som t.ex. screening för olika sjukdomstillstånd, ska avskaffas. Staten ska vara en god arbetsgivare och säkerställa att äldre arbetskraft kan arbeta kvar så länge de vill. Regeringen bör som opinionsbildare lyfta behovet av att värdesätta seniorers kompetens och erfarenhet.
Total översyn av pensionssystemet Dagens och morgondagens pensionärer vill ha ett pålitligt pensionssystem och en ärlig pensionsdebatt. Det ska löna sig att ha arbetat, och pensionerna måste bli högre än i dag. Därför bör avsättningarna till pensionen höjas. Det behövs en total översyn där man vänder på alla stenar i pensionssystemet, som involverar flera aktörer och erfarenheter från andra länder.
Bostäder att åldras i
Alla ska ha ett bra boende. Men många seniorer blir fast i sina hem av ekonomiska skäl och för att det saknas bra bostäder att flytta till. Gör det mindre kostsamt att flytta och säkerställ skäliga bostadskostnader och bättre lånevillkor för seniorer, oavsett bostadstyp. Fler tillgängliga seniorvänliga bostäder behöver byggas, gärna med tillgång till gemensamhetslokaler.
En trygg vård och omsorg Seniorer ska ha en hälso- och sjukvård att lita på. Bygg ut primärvården och inför särskilda äldremottagningar med geriatrisk kompetens. Vård och behandling ska ges jämlikt efter behov och inte bero på patientens ålder, bostadsort eller inkomst. Äldreomsorgen behöver en tydlig definition. Det krävs stora förändringar i omsorgens organisation, ledarskap och i ekonomiska resurser. Det behövs ökad kompetens och högre kvalitet i alla dess delar.
Möjliggör digital kompetens
Allt större krav ställs på digital kompetens för att kunna ta del av service och tjänster. För att alla ska kunna delta i samhällslivet krävs större inkludering och utbildningsmöjligheter för de med mindre digital vana. Manuella och analoga alternativ ska alltid finnas till de digitala. Det offentliga ska ta huvudansvar för invånares omställning till digital kompetens.
Sune Håkansson, nationalekonom och Ronnebypartiet, är gästskribent i dagens blogg. Han är förundrad över att 87 statliga miljoner som tilldelats Ronneby inte ens nämns i den budget som antogs för en tid sedan. Inte heller nämndes summan när fullmäktige debatterade budgeten.
Att kommunalrådet, Roger Fredriksson ville bortse från regeringens slantar kan möjligen vara naturligt men att Socialdemokraterna inte med ett ord antydde att det var regeringen som löste Ronnebys problem, tycker han är än mer märkligt.
Här följer Sune Håkanssons fundering kring varför det i budgeten inte framgår hur stort statsbidraget verkligen blev:
”Så togs budgeten för Ronneby kommun. Alliansen tillgodosåg kraven från SD. Därmed var allt klart.
I ett tidigare inlägg här på ”Bengtbloggen” skrev jag att ”endast staten ossrädda kan.” Så blev det. Förunderligt nog står det knappast något om detta i budgetunderlaget. Än mer förunderligt var det att S inte med ett ord antydde att det var regeringen, delvis i strid mot M, delvis också övriga oppositionen, som löste Ronnebys problem. Inte heller kommunalrådet syntes ha insett det hela.
Allt handlar om kostnadsutjämningen
mellan kommunerna. Regeringen tidigarelade införandet av det nya systemet ett
år. Därtill gjordes en del ändringar i ursprungsförslaget.
Allt verkar ha gått Ronnebys väg.
I höstas utgick ekonomienheten på
att förslaget om omläggning skulle följa en statlig utredning. Ronneby kommun
skulle få 32 nya miljoner kronor. Utfallet blev fantastiska 87 miljoner kronor!
Till en del beror tillskottet dock på förändringar i kommunens befolkningsstruktur. Invandringen har gett många unga, vilket i sig höjer statsbidraget.
Återigen: I budgeten beskrivs alls inte detta välkomna tillskott. Det anges inte alls. Man får räkna själv.
87 miljoner motsvarar en skattehöjning med ca 1,60 kronor per beskattningsbar hundralapp.
Likväl blev det en svag budget. Det budgeterade resultatet är lågt. Till en del har det redan försvunnit. Budgeten utgår från att befolkningen skulle vara 29 700 invånare den 1 november. Det blev ca 35 färre. Där rök 2 miljoner i skatteintäkter och statsbidrag.
Skatteutjämningens siffror är preliminära.
De kan slå på någon miljon.
Sammanfattningsvis: Min kritik gäller att det inte framgår i budgeten att statsbidragen stiger så kraftigt. Min förvåning är att S inte påpekat detta.”
I dag fredagen den 18 januari 2019 har riksdagen fattat ett historiskt beslut att återvälja en gammal regering men med två borgerliga stödpartier, liberaler och centerpartister. Efterkrigstidens svagaste regering, säger merparten av politiska bedömare.
Stefan Löfven är åter på banan som statsminister men med minsta möjliga stöd i riksdagen. 115 ja, 153 nej och med 77 som avstod. Fler nej än ja!
Han hotas redan med avsättning från två fronter. Den ena om han genomför fri hyressättning och urholkar arbetsrätten och från andra hållet om han inte genomför liberal politik enligt överenskommelsen.
Två historiska beslut är därmed tagna. Alliansen är begravd, likaså blockpolitiken. Tur kanske att det inte var fredagen den 13. Mest lättad och lycklig över dagens beslut var onekligen talmannen Andreas Norlén.
Jag har aldrig upplevt något liknande och hoppas slippa det för alltid. ”Matchen” har pågått i hela 129 dagar med ideliga förlängningar. Hade det handlat om idrott hade publiken tröttnat för länge sedan men nu har det handlat om Sveriges framtid och då är det politik, det omöjligas konst.
Vi som är intresserade av politiska frågor har naturligtvis inte kunnat slappna av. Är vi dessutom seniorer och extra intresserade av framtiden, ja, då har de 129 dagarna varit en olidlig väntan på en lösning. TV-referaten har pågått i oräkneliga timmar och ingen valrörelse mig veterligen har givit partiledare ett sådant publicistiskt genomslag med promenader till och från talmannen som hösten och en stor del av vintern.
Vi har sett dom komma och gå och i vissa stunder kunnat höra
deras taktiska förklaringar till hur det hela bäst skulle kunna lösas. Mest har
det naturligtvis handlat om vem som skulle få bli ny statsminister. Nu när de
långa promenaderna och presskonferenserna är slut ser det ändå ut att det
stannar vid det gamla, att det blir den tidigare avsatte statsministern som
kommer igen men nu med en något annorlunda laguppställning med två borgerliga
partier som stöd.
På tal om otaliga besök hos talmannen är det ett problem för sig. Ständiga filminslag och bilder på kaffekanna och kakor har fått många av oss lättpåverkade att hamna i något som måste påminna om ett slags fikaberoende. När man sett talmannen lyfta kaffekannan för att hälla upp har det liksom ryckt i högerarmen och man räckt ut den för att lyfta sin egen kopp. Positivt är att ett samlat berg av pepparkakor nu har haft en strykande åtgång. Men beroendet sitter kvar och kommer att bli svårt att skaka av sig. Tala om politisk påverkan.
För att inte tala om den prekära situation som talmannens
kansli nu har hamnat i. Kaffekontot har med råge överskridits för flera år
framåt och nu vill det till att budgetarbetet får fart och inser vilka ekonomiska
behov som nu har skapats inom talmannens kansli. Reserven är uppäten för långa
tider framöver.
Talmannen såg lättad ut i dag när arbetsbördan nu kan lätta
något. En brasklapp är dock Jonas Sjöstedts utspel i dag där han hotade med att
kunna avsätta Löfven om han på någon enda punkt går emot vänsterpartiet.
”Det finns en överenskommelse mellan oss i vänstern och socialdemokraterna nertecknat på ett papper som ni aldrig kommer att få se”, dundrade Sjöstedt belåtet på sin presskonferens. Löfven svarade aldrig på massmedias frågor om ett sådant papper finns.
Vem som har rätt eller fel får framtiden utvisa. Var det
endast ett hugskott från Sjöstedt var det ett synnerligen dåligt ögonblick för
ett skämt av det slaget. Mest behövde Sjöstedt blåsa upp sig för att tona ner
kritiken från egna led.
Det som har hänt i Sverige efter fjolårets jämna valutgång
har aldrig tidigare hänt och därför har den skapat sådan dramatik. Endast en
snabb och ny misstroendeomröstning av Löfven kan överträffa det vi nu under 129
dagar har upplevt.
Under samma tid, men under betydligt längre tid än det svenska
debaclet, har en högdramatisk debatt pågått i England om ett eventuellt utträde
ur EU. Men hos oss har den debatten nästan varit väntad. Vi vet ju hur
engelsmännen är!
Hur som helst, fikat i Sverige har efter detta fått en helt annan betydelse. Vi kommer att tala om fikavalet i generationer framöver.
Kaffe–kaffetåren, den är bra, kaffe–kaffetåren varje dag…
”Vi
seniorer blir allt fler och vi både vill och kan bidra till samhället med all
den erfarenhet som vi bär med oss från ett långt liv. Men då krävs att
samhället tar vår kompetens, livssituation och utmaningar på allvar”, skriver
Eva Eriksson, förbundsordförande i SPF Seniorerna i ett debattinlägg på SVT
Nyheter. Hon fortsätter:
”I våra grannländer har man insett behovet av en renodlad äldreminister. Det har vi inte i Sverige – men det är på tiden att nästa regering tillsätter en sådan.
Idag är två miljoner svenskar, en
femtedel av befolkningen, över 65 år. Om tio år väntas åldersgruppen ha ökat
med ytterligare 300 000 personer. En stor grupp med omfattande och
komplexa utmaningar och möjligheter.”
I nuläget har vi endast en
övergångsregering i väntan på hur nästa regering kan komma att se ut. Nuvarande
regering har sträckt sig så långt att man tillsatt en utredning som ska se över
nuvarande socialtjänstlag som omfattar ca 2 miljoner pensionärer.
”Vi vill att utredningen finner en form som ger bästa möjliga förutsättningar för äldre att kunna få leva och bo självständigt under trygga förhållanden,” har äldreminister Lena Hallengren (S) sagt i ett antal intervjuer.
”Äldre bör ha rätt att få en sammanhållen och effektiv vård och omsorg och att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.”
Men nu går SPF Seniorerna ett steg längre i sina framtida krav. På länken nedan kan du tal av Eva Erikssons hela debattinlägg.
Det finns all anledning att önska varandra god fortsättning på det nya året, 2019. Det förra fick ett avslut som gav onda aningar inför vad som komma skall. Vi som utgör den breda massan helt utan ansvar för hur landet leds har fått oss en rejäl tankeställare.
Inte minst har vi fått erfara att traditioner som att fira jul och nyår är viktigare än att ta ansvar för hur landet ska ledas. Sverige var tidigare ett land som många på detta jordklot hade anledning att beundra. Vi var klart ledande inom många områden och nu kan vi inte ens formulera ett politiskt ledarskap som kan samla merparten av landets befolkning.
Vi har hamnat i ett moment 22 som innebär att politiska
partier nu har så lika program att det för väljarna blir omöjligt att rösta. Nu
handlar det inte längre om att politiskt staka ut en framtid för landet utan mer
om vem som ska få ikläda sig rollen som statsminister. Nu handlar det mer om
vem som ska göra mest avkall på sitt program som ändå är så likt övriga att det
endast skiljer ett mandat mellan blocken.
Med tanke på hur tiden från valdagen har hanterats måste jag
påstå att ingen av de inblandade partiledarna är någon ledargestalt att se upp
till. De valde långbänk och viljelöst
förhandlande med sitt ego som främsta mål och vi vet hur det kommer att sluta,
nämligen med ett extraval som inte kommer att förändra bilden nämnvärt. Partierna
är benhårt låsta vid sina program och ingen vill heller tappa ansiktet och
därför har ännu ingen radikal förändring skett på den punkten. Man väljer
hellre ett kostsamt extraval vilket kommer att ställa oss väljare inför fullbordat
faktum – all politisk makt utgår från folket och vi har alltså det yttersta
ansvaret för hur landet ska ledas. Men det kan väl ändå inte krävas att vi
också ska skriva partiprogrammen. Eller…
Även på det lokala planet, och då menar jag Ronneby kommun, hade året en avslutning som jag personligen ännu inte hämtat mig ifrån. Chocken har visat sig sitta djupt efter politikernas oförskämda sätt att inför ett svångremssparande inom samtliga förvaltningar ändå tänka mest på sin egen inkomst.
När en liten kommun med ca 29 000 invånare plötsligt vill jämföra sina arbetsinsatser och ansvar med riksdagens, ja, då har det slagit slint någon stans. Och partierna kunde med skiftande förklaringar rösta eller helt avstå och ändå gynna sin egen börs.
Jag har tidigare haft vänner i flera olika partier i Ronneby, vänner som jag dessutom haft respekt för, men dessa har jag snabbt måst ompröva. Politikerföraktet har just nu en högtidsstund i denna kommun.
En annan betydligt mer känd gubbhylla.
Dessutom har politikerna i Ronneby gått på tvärs mot vad
samhället i övrigt siktar på, nämligen att utjämna könsfördelningen på olika
nivåer i samhället. I Ronneby har man bildat en ny gubbhylla. I
kommunstyrelsens arbetsutskott (AU) har man sopat rent från kvinnor. Nu är det
gubbar för hela slanten. Åtta gubbar i skiftande åldrar utgör nu kommunens
högsta politiska ledning. I kommunstyrelsen är det inte mycket bättre, 4 kvinnor
av 17 ordinarie ledamöter. Bottenrekord!!
Mest allvarligt är att ingen tycks bry sig om vad som händer
i Ronneby kommun. Jag tänker på såväl det saftiga lönepåslaget som att bojkotta
kvinnor. På detta har knappast någon reagerat. En ledarskribent på BLT utgör
undantaget plus en liten anonym insändare på undanskymd plats är det enda som
har inträffat efter dessa två kupper. Bedrövligt. Politikerna i Ronneby är
verkligen i behov av en uppläxning och bör hållas hårt i öronen. Ett snabbt
uppvaknande är att önska väljarkåren i Ronneby.
