Rödgrön röra som skapar kaos

Statsminister Stefan Löfven ställer in sitt Almedalstal. Ett inte alls oväntat besked. Jag menar – vilket parti skulle han ha företrätt? Han har ju några att välja på som nu metodiskt binder upp honom och ställer hårdnackade krav.

Hans möjlighet att bedriva socialdemokratisk politik har snabbt underminerats. Detta för att han envist vill bita sig fast vid makten, en makt som nu är så urvattnad att den mest påminner om kaos. Och det kaoset vill Stefan Löfven leda.

”Alla måste bjuda till. Inget parti kan få allt. Så enkelt är det”, sa han på en presskonferens med talmannen på måndagen.

Det är tre partier som nu vill ha del av makten. Centern säger sig redan ha en uppgörelse med Socialdemokraterna. Detta dementeras dock kraftfullt av Miljöpartiet som fortfarande ingår i regeringen. Det är enbart ett utkast. Påstår dom. I så fall far Lööf med osanning.

Vänsterpartiet har tröttnat på att utgöra dörrmatta och kräver inflytande i budgetförhandlingarna, vilket i sin tur inte gillas av Centerpartiet som vill ha eget inflytande över regeringen. ”Det får Miljöpartiet helt enkelt finna sig i”, sa Lööf i dag på morgonen.

Men det räcker inte med en rödgrön röra. Stefan Löfven måste också hålla sig väl med en politisk vilde, nämligen Amineh Kakabaveh och hon har en betydande makt, hur otroligt det än kan låta i svensk politik. Vilden ställer åtta tuffa krav på Löfven annars är han illa ute i onsdagens riksdagsomröstning. Som det ser ut i dag är han tvingad att gå henne till mötes på i alla fall några av kraven.

När en politisk vilde kan avgöra fyra partiers framtid (S, V, Mp och C) måste detta betecknas som både unikt och inte minst upprörande.

Jag instämmer helt i vad Anders Gustafsson, politisk chefredaktör på Blekinge Läns Tidning skriver i sin huvudledare i dag. Han rundar av med en kraftfull bild av den sköra politiska verklighet som just nu råder i Sverige:

”Så här kan inte landet styras. De partier som vill släppa fram Stefan Löfven som statsminister måste också vara vuxna nog att sätta sig ner och förhandla vid samma bord och se till att Sverige kan styras.”

Begreppet ” Den rödgröna röran” myntades av dåvarande statsministern Carl Bildt, m, i en debatt 1994 med dåvarande oppositionsledaren, Ingvar Carlsson, s.

Stefan Löfven har vid flera tillfällen hävdat att de partier som röstade bort honom har försatt Sverige i ett farligt och allvarligt läge. Den händelsen är dock inte i närheten av vad som kan hända med Sverige när en politisk vilde och fyra partier som har svårt att kompromissa ska leda Sverige framåt.

Ve och fasa. Även med tanke på pandemin hade jag föredragit ett extra val. Inte minst för att få Sverige på fötter igen. Det är vi svenskar värda när partier som nu vill rösta fram Löfven igen ställer så vitt skilda krav att de näppeligen kan infrias av s. Kraven ställs enbart av skälet att man vill förbättra sina opinionssiffror.

Förtroendet borta när maktspel urartar

Politiker har i alla tider inför val släppt upp testballonger eller med fingertoppskänsla avgjort hur valvinden blåser. Man har på det sättet velat se hur ett eventuellt vallöfte tas emot.

Men i dag när maktfördelningen går före vallöften och landets skötsel, är den yttersta makteliten så förblindad att man glömmer att väljarna finns. Maktspelet som i vanliga fall brukar göras upp bakom stängda dörrar finns nu till allmän beskådan och förfäran.

Jag tänker på alliansens ”självskadebeteende” (ordet lånat från Svenska Dagbladets ledare) när man släppte fram moderaternas gruppledare i riksdagen, Tobias Billström, för att berätta att alliansen kunde tänkas ge ordförandeposter i riksdagens utskott till Sverigedemokraterna.

Man hänvisade till att sd i opinionsmätningar nu i kraft av att vara landets näst största parti inte längre skulle kunna hållas utanför viktiga uppdrag. Man litade helt enkelt på att även svenska folket och därmed väljarna skulle svälja det overkliga och otänkbara betet.

Naturligtvis blev det dålig stämning för att inte säga orkanvindar på sociala medier. Denna gång kraftigast reaktioner på Facebook.

Liberalernas ledare Jan Björklund fick första smockan levererad rakt i ansiktet och när han efter några timmar vaknade till sans var det hans egna ord och försäkran till sina söner och mor som hade sänkt honom.

Han hade offentligt lovat att aldrig ge någon som helst makt åt Sverigedemokraterna. Hur kunde han svika sina närmaste men också väljarna?!

Tobias Billström gjorde det makabra utspelet i Rapport och reaktionen på sociala medier var omedelbar och förgörande. Hur kunde de ens tro att svenska folket skulle svälja ett sådant svek.

Dagen efter gick Jan Björklund och centerns Annie Lööf till motattack. Attacken riktades mot moderaterna och Tobias Billström som skulle ha missuppfattat alltsammans!! I Rapport blir frågan ännu en gång en toppnyhet men nu är det moderaterna och Billström som ställs i skamvrån.

I det läget var alliansen ännu en gång på kollisionskurs. Björklund och Lööf försäkrade att man hela tiden sagt att man skulle låta socialdemokraterna avgöra frågan!?! Var s emot att ge sd ordförandeposter i utskotten skulle förslaget dras tillbaka. Detta ansåg de två att Billström glömt att säga i rapportintervjun. Billström i sin tur slog tillbaka och vidhöll sin tidigare uppfattning.

Nu var det plötsligt socialdemokraternas ansvar om sd skulle ges makt eller inte. Redan här tappar alliansens utspel all sans och reson och hur ska alliansen ens tro att vi väljare har ens en liten gnutta förtroende kvar efter denna uppvisning i dåligt beteende.

Så i dag träffas Jan Björklund av ännu en smäll i solar plexus. Det är när ansedda tidningen Dagens Industri låter avslöja att utspelet med att ge sd ordförandeinflytande i riksdagens utskott var Jan Björklunds eget förslag och initiativ!!! Naturligtvis förnekas denna ”nyhet” av Liberalerna.

Ännu en tilltänkt regeringsbildning har därmed gått i graven. Det tog mindre än ett dygn. I dag säger Jan Björklund och Annie Lööf:

-Frågan är död!