Att som moderater, centerpartister, liberaler och kristdemokrater utöva ett ohämmat röstfiske med en kris som bakomliggande anledning saknar motstycke. Det är omoraliskt och blir extra pinsamt när de uppger att 13 000 kronor tagna ur partikassorna (skattemedel) ska vara till hjälp för den lokala handeln. Ursäkta uttrycket men det är ju bara ett piss i Nilen.
Än mindre försvarbart blir röstfisket när det står klart att det är partiernas egna medlemmar som ska hjälpas. De fyra partierna har köpt 130 presentkort på vardera 100 kronor och dessa ska lottas ut bland partiernas medlemmar! Märk väl, inte delas ut bland många behövande som i dag till följd av Coronapandemin blivit av med sina jobb.
Därför blir jag extra glad när jag får veta att i varje fall några politiker har tänkt till. Miljöpartiet har ingen stor partikassa men väljer ändå att skänka 1 500 kronor till Kvinnojouren. Ingen stor summa men pengarna betyder mycket i den nu uppkomna situationen.
Sune Håkansson i Ronnebypartiet säger till Sydöstran att allianskvartetten är sent ute och att det inte ger tillräckligt mycket stöd till lokala handlare. Ronnebypartiet har i likhet med många gånger tidigare år delat ut en stor summa till lokala ungdomsorganisationer. I år 55 000 kronor. En till synes bra investering.
Socialdemokraterna tänker tyvärr hoppa på alliansens tilltag med röstfiske. Eftersom de och övriga partier i oppositionen inte hade tillfrågats om presentkortsidén hade jag gärna velat se att de kunnat tänka mer konstruktivt.
På tal om uteblivet samarbete mellan allians och opposition vill jag påminna mig att flera partier påstått att man i Ronneby hade slutit politisk fred med tanke på rådande situation. Tänk om partierna hade tänkt ett varv till – och gemensamt – vad hade då kunnat komma ut av ett sådant arbete? Pengarna hade då rent av kunnat hjälpa behövande i Ronneby som nu i stället i många fall tvingas söka ekonomiskt bistånd. Det finns många fler exempel. Hjälpbehovet är stort i dag.
En detalj till, när jag ändå är i gång. Naturligtvis ställde m, c och l villigt upp för fotografering med ett antal presentkort i händerna. Men hur var det med anbefallt avstånd på två meter? Det var tätt mellan gubbarna. Men det är ju klart; skulle tvåmetersregeln ha tillämpats, ja, då hade fotografen fått stå så långt tillbaka att röstfiskarna inte hade kunnat kännas igen.