Politisk betraktelse från läktaren

I dag får Sune Håkansson full frihet att kommentera det nu aktuella politiska läget, sett ur hans synvinkel.

”Det blir en turbulent tid inför valet, har Annie Lööf sagt. Hon torde få rätt. Redan har turbulensen börjat märkas. Centern backar i opinionssiffrorna, men ligger fortfarande långt över resultatet från förra valet. Likväl blir frågan: Tänkte Tim Svanberg rätt, när han bestämde sig för att satsa på en riksdagsplats? Han finns på andra plats i kommunlistan men ställer inte upp på omval i landstinget/regionvalet.

Landstingsvalet, eller skall det heta regionvalet, blir som vanligt intressant. Kritiken mot landstingsledningen är hård. Budgeten hålls inte. Det behövs en spurt om S skall få sitta kvar.

Sverigedemokraternas stora problem är att profilera sig. Det är inte lätt när både S och M nära nog har tagit över de åsikter som SD tidigare var ensamma om, då med besk kritik från både S och M.

Frågeställningen, som de tre partierna snart måste besvara är: Vilka skillnader finns mellan S och SD, mellan S och M, mellan M och SD? De tre partierna har kanske olika svar.

I Ronneby kan SD möjligen fortfarande ta hem poänger genom att påpeka den upplevda otryggheten. På kommunal nivå konstateras dock att man inte har haft, eller åtminstone inte lyckats marknadsföra någon profilfråga i övrigt. När partiets ledare Nicolas Westrup satsar på rikspolitiken, samtidigt som Christer Leksell med fru flyttar till Karlskrona, blir det inte mycket kvar. Dock har Magnus Stridh förutsättningar för att föra partiets talan.

S-kvinnorna har det svårt

En socialdemokratisk kvinna i Karlskrona menar att kvinnorna har det svårt i partiet. Facit kan utläsas i Ronneby. Malin Norfall väljer att gå, alternativt ombads att gå, nu när hon utvecklats rejält under det senaste året. Monica Lindqvist och Anette Rydell, som båda nämndes som kommunalrådskandidater, har valt att trappa ner politiken. Båda borde ha haft mer att ge, liksom Ingrid Karlsson. Nu tar männen makten även formellt.

I grannkommunerna Karlshamn och Karlskrona finns koalitionen S + C, m.fl. Målet är majoritet, samt att stänga ute SD. Att det blev S+C torde bero på personkemin.

I Tingsryd är det S+M. Förklaringen brukar anges till att C ville bestämma allt, M valde då S.

I Ronneby torde det bli personkemi EFTER valet, som bestämmer konstellationen OM Sd skall uteslutas. Förra gången föll S i stort på att vi i RP ville ge Roger en period till, samtidigt som vi såg sannolikheten i att S ännu inte insett att de inte kunde bestämma allt. Fortfarande menar jag att S i flera fall, i synnerhet när det gäller LOV inom hemtjänsten, uppträtt som dåliga förlorare även under innevarande period.

Osäkert i Ronneby

Efter valet vet vi inte mycket om tänkta laguppställningar. Om Fredriksson väljer riksdagen, vem kommer då? Det är inte utan att centerns Michaelsson då får en extra chans.

Osäkerheten i kommunen förstärks av att de mindre partierna kan åka ur, alternativt fördubbla antalet mandat. En enstaka händelse månaden före valet kan förändra mycket. För exempelvis KD gäller att öka röstetalet rejält, när rikstrenden går emot. Willy Persson kan förlora röster bara på grund av en överhängande risk om bortkastade röster.

För alla de mindre partierna torde det vara nödvändigt att profilera sig. Annars tar de större partierna år sig allt massmedialt utrymme.

Vem är Magnus Pettersson?

För S gäller att deras toppkandidat Magnus Pettersson är känd inom det egna partiet, men knappast bland väljarna. Han synes ha gjort ett gott arbete i Miljö- och byggnadsnämnden. I kommunfullmäktige har han varit relativt osynlig. Han har fem-sex sammanträden kvar före valet.

Utöver det har S endast Tommy Andersson bland de kända. Tommy har haft flera tunga inlägg som visat på en viss egen tankeförmåga.

Som slutsummering menar jag att Ronnebys styrande kan se tillbaka på en hyfsad mandatperiod. Befolkningstillväxten har varit kraftig. På den negativa sidan finns den upplevda otryggheten, som egentligen inte är en kommunal fråga. Därtill finns affärerna i Miljöteknik, som kan bli en kvarnsten för Roger Fredriksson.

I övrigt har de svarta rubrikerna mer drabbat Karlskrona och Karlshamn. Felaktiga löneutbetalningar retar folk, liksom missförhållanden inom vård och skola.

Sune Håkansson

Fd partiledare politikens milstolpar

Två före dettingar, Fredrik Reinfeldt, m och Håkan Juholt, s blev i helgen av media omnämnda som ett slags politikens milstolpar.

Håkan Juholt fick stå som exempel för socialdemokraternas sämsta väljarstöd sedan 1967. Då var inte Juholt partiledare men han uppmätte samma dåliga stöd under sin sista månad, januari 2012. Siffran nu som då, 24,6 %.

Fredrik Reinfeldt användes på ett annat sätt som måttstock när nya moderaterna i Karlstad ändrade inriktning och valde en bredare väg mot höger. Hans politik ansågs nu helt övergiven och media ställde frågan – när tar ni bort det lilla orange ordet ”nya” ur loggan? Frågan är berättigad.

Det var främst inom tre områden som moderatstämman i Karlstad avvek från Reinfeldts politiska inriktning. Partiet ska reformera LAS, skärpa migrationspolitiken och föreslår tiggeriförbud.

Naturligtvis är det migrationspolitiken som ställer till det för såväl vänster som höger och nu ska dessa två försöka komma överens om just flyktingpolitiken. Ett sammanträde är avklarat och i morgon tisdag ska partierna, alla utom Sverigedemokraterna, försöka ta ett viktigt steg mot ett brett samarbete.

Det mest allvarliga för socialdemokraterna i dag med rekordlågt väljarstöd på Juholtsnivå är att partiet nu är i regeringsställning. Svensk politik är i gungning och satt under hård press. Så – upp till bevis.

 

Vi blev blåsta på matchen – igen!

I dessa dagar med såväl EM- som riksdagskval är det svårt att hänga med i svängarna. När jag i dag i en konferenspaus påstod att jag ännu en gång blivit blåst på en allt för upphausad match som slutade oavgjort 0-0 blev jag rappt tillrättavisad:

-Vilken match?! Matchen är ju först i kväll! Vilken kanal tittade du på?

-Svenska 2:an svarade jag. Agenda!

Svaret kom rappt:

-Den stängde jag av.

Ja, media hade verkligen lagt sig vinn om att blåsa upp gårdagens politiska match. Mycket stod på spel och hur fräckt skulle regeringen spela, var några rubriker. Andra varnade för ny taktik och delvis ny laguppställning från Alliansens sida.

Alliansen hade många spelare men alla ville lägga beslag på mittfältet, men där ingen ville eller kunde gå på mål. Det saknades helt enkelt en lagkapten på topp som kunde näta. Inga ruscher och inga kloka uppspel. Viljan var som bortblåst, vilket var en aning överraskande eftersom röd/gröna laget var starkt underbemannat. Anders W Jonsson i blommiga laget (Alliansen) var tung center men tappade tempot i slutet av matchen.

De röd/gröna la sig tidigt på försvar och lyckades aldrig få till några farligheter. Dessutom blev det riktigt virrigt i deras försvar när Jonas Sjöstedt helt öppet började skrika och anklaga lagkaptenen Löfven. Även försvarskollegan Fridolin fick sig en  avbasning av vänsterbacken.

Frågan är dock om Löfven ändå inte fick en smäll i en av närkamperna. Han grinade illa vid minst två tillfällen vilket mittfältarna Busch Thor och Kinberg Batra uppmärksammade men misstog sig grundligt eftersom de trodde att han enbart log.

Jimmie Åkesson hade ingen rolig dag. Han försökte ett par gånger att få spela men blev varje gång utmotad. Det betydde att när ingen tillät honom vara med, ja, då fick han mestadels fortsätta sin sittning på reservbänken.

Det blev aldrig någon match, inte i riksdagskvalet men det blir retur på onsdag i riksdagskammaren och då återstår att se om någon i Allianslaget vid det tillfället vill träda fram och agera anfallare fullt ut.

Matchen slutade oavgjort, 0-0 och det var stundtals nästan så att jag fick för mig att matchen var uppgjord.

Civil olydnad i politisk förpackning

mus_arg

Det har denna helg inträffat något unikt med Sverige. Det lilla partiet Kristdemokraterna röt till och det på ett sätt som fick hela den politiska gräddan att chockas.

-Så här gör vi inte i Sverige. Så här har vi aldrig tidigare gjort. Får man verkligen agera på detta sätt? Avtal ska inte brytas. Det som är ”skrevet är skrevet” skrev Moberg i en av sina populära romaner.

-Det var ju bestämt att s, mp och v skulle få full frihet i varje fall fram till nästa val, sa statsministern och kallade till krisöverläggning. Ja, han tvingades t o m ringa moderaternas ledare, Anna Kinberg Batra.

Unikt måste det också ha varit att halva svenska folket (ungefär) med ändlös spänning följde Kristdemokraternas riksting. Vem brukar bry sig? Hur spännande kan ett parti vara som hela tiden balanserar på riksdagens tröskel? Skulle partiet verkligen våga ta död på DÖ – Decemberöverenskommelsen?

Nästan hela mediasverige var efter Ebba Busch Tors inledningstal på torsdagen helt klara över att DÖ skulle överleva. Hon nämnde aldrig ordet DÖ och därmed var politiska ledarskribenter övertygade att lilla KD inte skulle våga.

I dag vet vi att partiledningen i KD manglades av stridslystna ombud och inte heller var det ett tveksamt besked.

Jag vill mena att det som skedde var ytterst oväntat men desto mer ofrånkomligt och nödvändigt. Allt annat hade varit att stoppa politiska huvuden i sanden och bortse från verkligheten.

Det har sagts att Sverige måste överge blockpolitiken. En självklarhet tycker de flesta som redan nu efter nio månader med DÖ-uppgörelsen har sett vad som sker när opposition saknas. Av en sådan uppgörelse blir det politiska arbetet inte bara fastlåst, det blir för väljarna obegripligt. Inte minst blev detta uppenbart när riksdagen debatterade budgeten. Alliansen protesterade högljutt och media skrev och förmedlade till ingen nytta. DÖ-uppgörelsen innebar att alliansen redan givet regeringen fribrev. Också detta förfarande har fram till nu varit otänkbart i Sverige.

Jag vill likna KD:s uppror vid civil olydnad men i politisk förpackning och det var helt nödvändigt för att Sverige ska kunna styras och få tillbaka trovärdigheten inför omvärlden. Men osannolikt var det och i detta sammanhang kan jag inte låta bli att citera Tage Danielsson:

Vi måste lära våra barn att alltid tala sannolikt. Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens kunde hända där, vilket ju hade varit mycket mera sannolikt med tanke på att det var där det hände!

Det var i Västerås det hände och redan några timmar efter Kristdemokraternas redan historiska besked vågade övriga partier i alliansen krypa fram och säga de förlösande orden som innebär att Sverige nu har tagit sig ur ett riktigt förgörande dödläge.

-DÖ har fallit!

Det sägs i media att vi ska slå vakt om det fria ordet, men så använder man det ändå inte. Ledande politiker slår allt oftare fast att man förvånas över medias flathet med utebliven bevakning och ifrågasättande. Men så blir det när journalister i dag sätter sin egen popularitet före ett riktigt hantverk.

KD vågade och satte sin egen framtid på spel. Ur rädsla och flathet kommer ingen styrka, bara förakt och likgiltighet.

 

 

Politiken i Ronneby stuvas om i nämnderna

Bygge

I det politiska dödläge som råder i Ronneby sedan valet (efter nästan 8 veckor) finslipas det och planeras i det tysta. Ännu vet vi inte vilken allians, vänster eller höger, som ska styra Ronneby den kommande mandatperioden. De som KAN styra sitter tysta och är hemliga, förmodligen ända fram till novembersammanträdet.

Jag har de senaste veckorna lagt örat till marken men också försökt få stadshusets väggar att tala. Det snackas mycket, det kan jag lova, men vad som kommer ut av det hela ska bli högintressant att kolla framöver.

En del har dock sipprat ut. Bl a tycks det vara klart att Lena Mahrle, Fp, tilldelas uppdraget att leda Fritid- och Kulturnämnden. Nils Ingmar Thorell fick välja och valde att satsa på ordförandeskapet i fullmäktige, vilket han också fick.

Såväl moderater som socialdemokrater har varit överens om att presidiet måste bytas ut. Det betyder att även Håkan Robertsson kommer att förlora uppdraget som andre vice ordförande i Fritid- och Kulturnämnden. Vem som får förste vice-uppdraget är inte känt.

Inte minst socialdemokraterna har en längre tid påtalat det felaktiga i att deras Håkan Robertsson allt för ofta hamnar på dubbla stolar när medel ska fördelas inom kultursektorn.

– Det kan i längden inte vara bekvämt för varken Håkan eller verksamheten att han ofta måste lämna sammanträden på grund av jäv när t ex Folkteatern äskar medel, anser s-källan.

Roger Gardell, fp, diskades på ett tidigt stadium eftersom han har valt att i nu två avverkade val välja att ge idrotten röst. En högljudd röst men allt för ensidig för att kunna även hantera kulturfrågor på ett trovärdigt sätt.

Kristina Valtersson vill slippa ordförandeskapet i Socialnämnden. Det är ett uppdrag som kräver hög närvaro och som inte allt för sällan innebär nattväckning när akuta beslut måste tas. Ingen annan centerpartist vill efterträda och i dag lutar det mesta mot att Åsa Evaldsson, moderat, tar över klubban. Evaldsson sitter redan i dag i denna nämnd.

Centerpartiet kommer att kompenseras genom att de istället får Miljö- och Byggnadsnämnden. Där är det i så fall Knut Svensson som kommer att tilldelas ordförandeplatsen.

Det talas också om att det kommunala bolaget Ronnebyhus kommer att få en ny ordförande. På den posten sitter i dag vänsterns Ronny Pettersson. Enligt samstämmiga uppgifter tycks han ha gjort ett gott jobb men när nu den politiska kartan ritas om är kravet att han ska ersättas med en centerpartist, osäkert vem.

Skylten med texten – ombyggnad pågår – får sitta uppe ett bra tag till. Tyvärr!