Kan kristider rädda papperstidningen?

Efter att jag har studerat viktig information i kristid då och nu slås jag av hur underskattad papperstidningen är i dagsläget.

Det saknar betydelse om det är riks- eller lokaltidning. De är lika gångbara. Det viktiga är att det är papper och trycksvärta.

Under andra världskriget spelade papperstidningen en stor roll och den skulle vara så stor som möjligt för att användbarheten skulle bli så fullödig som möjligt. I årets skrift riktad till Sveriges invånare, ”Om krisen eller kriget kommer”, nämns inte ens papperstidningen.

Betydligt bättre informerades allmänheten i en liten och behändig bok utgiven av Åhlén & Åkerlunds boktryckeri 1942. Boken kostade 85 öre och innehöll goda råd och recept för att man skulle leva gott och riktigt på kristidens kuponger. I boken heter det:

”Förr trodde man att det betydde förargelse och fattigdom att använda tidningspapper i hushållet, i synnerhet till torkning, men i dessa kristider har vi fått en helt annan syn på saken. Nu är tidningspapperet vår alldeles speciella vän. Det hjälper oss att ersätta bränsle och kläder, handdukar och tvättmedel, ja, det kan faktiskt användas vid alla tillfällen i det dagliga livet.”

Efter denna inledning ges handfasta tips på tidningspapperets användbarhet.

”För den som bor i staden och inte har modern våning med sopnedkast kan det vara lämpligt att klä sophinken med tidningspapper. När man sedan vill bli av med soporna viker man ihop hela innehållet som ett paket och bär det med sig nästa gång man har ett ärende ut”

”Vill man ha en flaska rengjord är enklaste sättet att beta sönder tidningspapper i småbitar och stoppa ned det i flaskan jämte lite vatten. Sen är det bara att skaka till flaskan blir ren.”

Även matsilvret kan räddas av det otroliga tidningspapperet.

”Alla knivar av rostfritt stål må bäst av att bara sköljas i hett vatten utan såpa och sen gnidas med tidningspapper. De blir blanka tvärt.”

”När man skär lök eller annat med förskäraren och vill ha den ren och luktfri efteråt, gnid av den på tidningspapper. Hettar man upp kniven samtidigt går det ännu fortare.”

”Vid all fönstertvättning är tidningspapper det bästa för torkning och gnidning.”

Tidningspapper är dessutom ovärderligt för koklådan. En kastrull med tidningspapper håller maten varm.”

”Om vintern är kall och man inte har tillräckligt på sig är det bara att stoppa en tidning innanför tröjan eller västen.”

Sönderrivet och i vatten uppblött tidningspapper som kramats hårt ihop till knytnävsstora bollar brinner efter torkning som utmärkta briketter.”

Goda råd till allmänheten 1942. Papperstidningen är således i dagens tekniska samhälle djupt underskattad när det gäller såväl användningsområde som informationskälla.

Lång hållbarhet på papperstidning

I dagens Sydöstran försvarar chefredaktör Gunnar Svensson papperstidningen och dess framtid. Han gör det efter att en insändarskribent framfört rädsla för att pappersupplagan ska tvingas stryka på foten för den digitala versionen.

Nyheter på papper har länge ifrågasatts men ingen vågar eller kan i dag sia om dess framtid. För egen del kan jag bara fastslå att hållbarheten för en papperstidning nästan är oändlig. Vårdar du den på ett ömt sätt och skyddar den för fukt och ljus kan den bli hur gammal som helst.

Från mitt arkiv har jag i dag med varlig hand bläddrat i ett exemplar av Ronneby-Posten från 1912. Visst har bladen gulnat men de fyra sidor som gavs ut lördagen den 30 mars 1912 är fortfarande fullt läsbara.

På den tiden var hela första sidan vikt åt annonser och naturligtvis valde tidningen den bästa tänkbara platsen för en egen annons. På den tiden var det brukligt att man läste tidningen från sida ett till slutet. I dag är ordningen en helt annan och betydligt mer osammanhängande beroende på intresse.

Längst upp till vänster var alltså bästa platsen för en annons i Ronneby-Posten årgång 1912. Där skrev man följande:

”Ronneby-Posten, tidning för Ronneby stad och mellersta Blekinge, rekommenderas åt hvar och en, som vill läsa en rask, påpasslig, innehållsrik och billig tidning. Prenumerationspris till årets slut 3 kronor”.

Vid den tidpunkten utkommer Ronneby-Posten varje helgfri tisdag, torsdag och lördag och prenumerationspris för ett helår är 3 kronor och 50 öre. Annonspriset före textdelen i tidningen var 5 öre och efter nyhetstext 4 öre. Ville man ha sin annons på tredje sidan och på begärd plats, ja, då var kostnaden 6 öre per millimeter. Utländska annonser kostade 8 öre och ingen annons infördes för mindre än 50 öre.

Tidningen jag försiktigt bläddrar i har 104 år på nacken och det känns nästan andäktigt att kunna studera annonser för stort och litet blandat med nyheter och faktiskt också en novell med titeln ”Osanningens trädgård.”

Av nyheterna framgår att det pågår en kolgruvestrejk i England och ett banditdåd i Paris. Man får veta att två mördare, kända anarkister, har avslöjats genom fingeravtryck. En svår gruvolycka i Amerika innebär att 82 gruvarbetare omkommer. Dessutom tycker jag att samlingsspalten med rubriken ” Senaste nytt per telegraf eller telefon” är en gullig tidsskildring av den dåvarande tekniken.

Du får här också några glimtar från tidningen som du själv kan ta del av. Jag kan bara inte låta bli att kommentera en större annons där man tar till läkare och lärare (ansågs sannolikt vara mest inflytelserika vid den tidpunkten. Intressant med tanke på dagens debatt om lärares status i landet.) Man lät läkare och lärare varna för bönkaffet!

Ronneby-Posten var en högertidning där flera av mina tidigare kolleger hade sina journalistuppdrag. Inte heller Oscar Bengtsson kan glömmas som var chefredaktör och ansvarig utgivare mellan åren 1931 – 1969. Ronneby-Posten lades ner 1971. Tidningen verkade således i 71 år.

Två böcker finns fram till i dag utgivna som skildrar en del av Ronneby-Postens liv. Böckerna är utgivna av Ronneby Musei och Hembygdsförening och har Gertrud Pettersson som författare.

Håll med om att papperstidningen håller i längden.

Underhållning fanns också:

Obs! Klicka för större bilder och text.