Tänk vad en pandemi kan förändra

Valborgsmässoafton tycks ha en särskild plats i våra hjärtan. Ja, lite speciell är den allt, jämfört med våra andra högtider som påsk och jul. Som vi inte heller vill vara utan.

Majbrasan eller snarare majbrasorna är ändå en tradition som sticker ut. Det är nämligen den kvällen på våren som ska upplevas på speciella platser och med många likasinnade. Körer ska sjunga och vi ska lite huttrande i alla fall värmas på vår framsida. Värmen ska kännas i våra kinder och vi ska när elden falnat känna inombords att nu är det allt vår.

Men sedan drygt ett år tillbaka har vi fått lära oss att även kära och omhuldade traditioner inte längre är självklara att få uppleva. Hur roligt kan det vara att samla åtta lite huttrande själar intill en eld? Och så frågorna på det. Vem ska elda? Vem ska sjunga, för är vi åtta runt elden får sångkören på åtta personer stå så långt bort att det blir svårt att uppfatta sången. Blåsten för sångarinsatsen långt bort åt ett motsatt håll. Dessutom ska någon hålla tal, ja, då blir det inte många platser över. Lika bra att ställa in. Vi som har begåvats med trädgård kan ju, om inte blåsten är för hård, elda en egen brasa. Men se upp, fara för gräsbrand är rådande sedan länge

Inte kunde vi ana för ett år sedan vad som skulle sätta alla våra högtider och traditioner på paus. Nu har vi i stället fått lära oss ord som – Håll avstånd – Håll ut – Håll dig uppdaterad. Uppfyller du detta plus tar det vaccin som erbjuds kan du när som helst åter börja umgås med nära och kära. Så är det sagt och det har nu såväl statsministern som nu senast kommunalrådet i Ronneby lovat. Fan tar dom om de behagar luras.

Trevlig valborg.

Vi ger fullmäktige några chanser till

Har du tittat på fullmäktiges sammanträde i Ronneby digitalt? Jag förstår om du slutade titta tidigt.

Jag som nörd härdade ut fram till punkt 16 av 29 möjliga. Av naturen nyfiken ville jag naturligtvis ta reda på hur man skulle lösa det numera enda gångbara sättet att genomföra ett pandemisäkert sammanträde.

Jag ska genast säga att jag kommer att vara ovanligt snäll och mild i min betraktelse. Kanske onödigt mycket med tanke på att Ronneby kommun haft lång tid på sig att förbereda en sändning av detta slag. Pandemin tog ju oss i sitt grepp i mars månad så helt plötsligt kan man knappast påstå att kravet på ny teknisk lösning har uppstått.

Men med tidsaspekten i åtanke var det ändå en aning tålamodsprövande att vänta i tjugo minuter på att sammanträdet skulle kunna starta. Efter en stund fick vi med hjälp av en textruta veta att man hade tekniska problem, vilket vi redan hade räknat ut eftersom det inte kom någon bild utan endast sporadiska utrop.

Men inte heller efter att sammanträdet startat var alla ledamöter bekväma med hur det fungerade. I många fall var ljudet dåligt för att i nästa stund blomma ut i ett eko som på fackspråk kallas rundgång. Det betyder att talaren får återgång på sitt eget tal och det kan få den mest rutinerade att nästan bryta ihop.

Denna första gång för ett digitalt sammanträde med fullmäktige var det lite si och så med disciplinen. Mikrofoner var påslagna både här och där och redan i inledningen i samband med uppropet var det svårt för många ledamöter att hitta rätt knapp för att slå på mikrofonen. Uppropet tog därför en olidligt lång tid. Vissa sågs vinka istället för att svara ja, men det viktiga var ju att det löste sig efter ett tag.

Jag hoppar över alla ordningsfrågor som naturligtvis också uppstod och när ledamöterna en stund in i sammanträdet tvingades uppleva en digital votering fungerade det förvånansvärt bra. Förutom att någon ledamot aldrig fick fart på sin mikrofon utan istället uppmanades att visa antingen tumme upp (ja) eller tumme ner (nej).

Men jag menar, vad kan man begära? Vi är mitt uppe i en pandemi, andra vågen, och alla barn i början. Men jag måste nog ändå påpeka att man i Ronneby haft lång tid på sig att tekniskt förbereda sig. Men varför har man väntat så länge?

I vanliga fall brukar ljuset vara ett visst problem när man sänder normala fullmäktige från Ronnebysalen, men nu var det än värre för att inte säga riktigt dåligt. Ni kan själva ta del av de unika bilderna i denna blogg. Men det viktigaste var ju ändå att de kunde höras.

Det hjälpte föga att fullmäktiges ordförande, Nils Ingmar Thorell, l, kvällen till ära hade iklätt sig tomteluva. Tanken var nog god men den fina julstämningen ville ändå aldrig infinna sig.

Inte heller blev det utdelning av kulturpris och stipendium. Pristagarna vägrade komma, berättade ordföranden. Jag förstår dem.

Så, vi ger fullmäktiges ledamöter några chanser till och nu under jul- och nyårsfirandet finns det ju stora möjligheter till att träna lite med sina datorer i hemmamiljö.

Samtliga tillönskas God Jul och Ett Gott Nytt Bättre År.

På tal om bilderna: Så har ni aldrig sett Ronnebys politiker under ett sammanträde. De är hämtade direkt från sändningen.