En TV-serie om livets verklighet

Glöm serier som ”Bonde söker fru” och ”Farmen”, såpor som ofta lyfter fram människors sämsta sidor. Jag vill i stället slå ett slag för ett jordnära och äkta program, som nu har startat i TV 4. Jag tänker på ”Mandelmanns gård”.

Gården heter Djupadal (som i Blekinge finns mellan Ronneby och Kallinge) och ligger i Rörum på en av Österlens absolut vackraste platser. Den drivs av Marie och Gustav Mandelmann som övergav Bondegatan på söder i Stockholm för bondeliv i Skåne. Naturligtvis ekologiskt och kravmärkt.


Paret flyttade till gården Djupadal 1996 och firade således 20-årsjubileum under fjolåret. Gården har funnits på samma plats sedan laga skiftet ägde rum i Rörum 1860 och här bedrivs såväl jord- som skogsbruk och naturligtvis också djurhållning.

Efter att jag har sett första avsnittet kan jag bara gratulera programmakarna som i detta fall tycks ha tänkt till. I programmet får vi följa Marie och Gustav under fyra årstider och vad det innebär för odling och djurhållning. Naturligtvis har man inte heller missat nutidens måste, nämligen matlagning men här med lätta, enkla och tankeväckande råvaror.

Jag tycker att programmet i högsta grad också är ett utmärkt barnprogram som på ett naturligt sätt förklarar hur ett småskaligt jordbruk fungerar. Kalvar föds och kommer ut där de ska komma ut, i flera fall inte utan dramatik. Tackor kan dö när de lammar, vilket också tillhör livets verklighet. Mjölken tillverkas inte i fabriker, inte heller ägg och grönsaker, vilket många barn i dag har svårt att förstå.

Jag har naturligtvis besökt gården med vänner och bekanta och jag blev från första stund betagen av dess placering i det vackra och skarpt kuperade landskapet med sina kullar och vidsträckta utsikt. När du besöker gården blir du ett med verksamheten och djuren. Du känner dig som hemma och pånyttfödd, i varje fall om du är född och uppvuxen på 40- och 50-talet. Ni yngre, ofta storstadsbor, får en inblick i livets verklighet.

Har du inte redan besökt gården ska du göra det i sommar. Njut av allt det goda och slappna av en stund. Det är du värd!

Du hittar gården på nätet och då med namnet – ”Mandelmanns trädgårdar”.

På spaning efter svenskt kulturarv

DSC05006

Så sitter vi där med näsorna nästan fästade vid fönsterrutorna. Det är soligt och vackert men det blir också snabbt varmt i den lilla kupén. Någon sliter vant tag i läderbiten som måste hanteras med ett rejält ryck för att fönstret ska kunna öppnas. Andra ger upp och låter konduktören göra jobbet.

Vi är många som denna förmiddag upplever min ungdoms transportmedel – ångtåg. Vi färdas genom Brösarps backar och efter ytterligare en sträcka kan vi njuta av den vackra havsutsikten i närheten av Vitaby. Ändstastion denna dag är f d järnvägsknuten Sankt Olof. Vid denna station vänder tåget för att rulla tillbaka till Brösarps station.

DSC05030När vi lämnar Brösarps station färdas jag baklänges rent tekniskt men det är också en resa bakåt i tiden. Det var så vi reste förr innan bilen hade tagit greppet om oss. Den bilden förnimmer jag, fast tvärt om när tåget startar. Utanför fönstret står bilar sida vid sida och vittnar om att just nu är bilen överflödig. Vi färdas på räls och har all tid i världen att studera landskapet som glider förbi i ca 30 kilometer i timmen.

Jag hade nästan glömt ljudet av skenskarvar, likaså äldre och dåligt fjädrade vagnar med hårda och raka säten. Jag säger nästan glömt för när väl tåget sakta rullat igång behövs det inte lång stund för att ungdomens upplevelser ska kännas igen. Det är röken utefter vagnarna och dess speciella lukt tillsammans med lokets tuffande och pysande som gör upplevelsen total. Detta är svensk kulturhistoria i full skala.

DSC05046Som i alla andra sammanhang när det gäller att bevara den svenska kulturhistorien krävs det entusiaster, många entusiaster. De finns inom järnvägen och inom flyget och i många andra sammanhang och har naturligtvis oräkneliga timmar i bagaget som inte ger någon lön men som berikar dem med ett gott samvete och vetskap att nya generationer kommer att utföra liknande bragder.

Lön för deras arbete måste naturligtvis också vara att ångtåget på Österlen lockar människor i stora skaror i alla generationer. De nya generationerna har aldrig fått uppleva ånglokens tuffande och stånkande uppför branta backar. Vagnarna vi åker i är tidstypiska och stinsen ser ut och agerar precis som då.

DSC05015

Jag har lätt att jämföra och håller koll på små och stora detaljer eftersom jag är uppvuxen på den f d järnvägsknuten Bredåkra som knöt samman linjerna Växjö och Malmö. Du kan säkert förstå vilken hisnande känsla det var att få ta plats mellan föraren och eldaren på ett ånglok och färdas med detta t/r till Växjö. En vaggande och varm upplevelse.

DSC05060Det är Skånska Järnvägar som trafikerar sträckan Brösarp – Sankt Olof och mäter 13,3 km. När färden startar befinner du dig 28 meter över havet och när tåget vänder i Sankt Olof är du på 130 meter över havet.

Loket som drog oss tillverkades 1914 och har nu uppnått den aktningsvärda åldern 102 år.

OBS! Klicka för större bild.

Skånsk konst omsätter miljonbelopp

Skånes konstrunda på Österlen blir allt mer mäktig om man ser till vad den omsätter. Siffror visar att enbart såld konst på en vecka uppgår till ca 60 miljoner kronor och då räknas enbart konstnärer som tillhör katalogen för ÖSKG med 139 medlemmar. Mörkertalet är säkert stort då många konstnärer åker snålskjuts på de organiserade.

Konst i denna form påverkar naturligtvis också besöksnäringen med hotell och näringsställen och då växer omsättningen med åtskilligt flera miljoner. Bra, mycket bra för alla parter och allt talar för att denna konstrunda har tagit ett stadigt grepp om oss konst- och livslustare.

IMG_0617 (2)

 

ÖSKG med Tjörnedala Konsthall är en förening för konstnärer och konsthantverkare bosatta i östra Skåne från Kristianstad i norr till Ystad i söder.

För egen del upprättades sedvanligt högkvarter på förnämliga Kastanjelunds Wärdshus med familjen Nordal i Yngsjö.

Denna gång blev det två heldagar med bl a besök hos Karin Bengtsson, Kivik som arbetar med måleri och grafik. Jan Hallström, Brösarp, måleri. Gert Germeraad, Eljaröd, skulptur och teckning, Sofia Callmer, Lillehem, fotografi. Rose-Marie Ovarfordt och Bo Hultén, Kivik, måleri. Irene Trotzig, Lillehem, måleri. Elisabeth Hallström, Brösarp, keramik och blandteknik. Annika Fajersson, Maglehem, måleri och silversmycken. Teresa Rooth, Maglehem, måleri. Anna Örtemo, Lillehem, blandteknik.

En konstrunda på Österlen betyder också ett måstebesök på Bränneriet, det gamla, i Maglehem. Där håller som vanligt storheten Curt Gösta Hillfon hov medan han berättar skrönor och bjuder på måleri, installationer och performance.

IMG_0630

 

Denna gång berättade han om kejsaren som hade beställt ett konstverk av en erkänd konstnär. Efter ett år besöktes konstnären men svaret blev:

– Inte färdig!

Besöken och upprepade frågor hann bli många efter flera års väntan på det beställda konstverket. Vid kejsarens sista besök tog konstnären fram ett ark och med några få, snabba drag var målningen klar.

– Gick det så fort ? Under tiden jag har väntat har du ju gjort flera tusen konstverk.

– Jag måste ju öva för att det till sist ska bli bra!

Den konst som visas upp håller hög klass, enligt sakkunnig bedömare som gjorde mig sällskap.

Den 2 – 3 maj är det Blekinges tur med konstrunda. Vad omsättningen blir här återstår att se, men givetvis är det inte fel att spänna bågen hårt. Blekinge kan också fast i mindre skala.