Etikettarkiv: Olofström

Är det ungdomarna som flyr Ronneby?

Publicerat av

Ronneby har länge haft stor arbetslöshet bland unga. Högst i Blekinge. Dessutom har kommunen under lång tid haft betydande problem med att kunna erbjuda bra boende med såväl lägenheter som att skaffa åtråvärd mark för husbyggande.

Mycket talar för att detta är anledningen till att Ronneby svarar för det största tappet av invånare av Blekinges fem kommuner, enligt siffror från SCB i dag.. Det kan finnas fler skäl. Ronneby har det senaste året tappat 261 invånare. Sölvesborg är den enda kommunen i Blekinge som har plussiffror.

Ronneby har därmed en ordentlig arbetsuppgift framför sig. Vad är den egentliga anledningen till befolkningstappet? Är det ungdomar som flyr kommunen? Ronneby har den klart högsta arbetslösheten bland unga. Eller är det studerande som överger kommunen för studier vid högskolor i landet? Naturligtvis kan de sistnämna återkomma till kommunen men det brukar ta ett antal år innan utbildning och eventuell familjebildning har genomförts.

Skattesatsen har betydelse men frågan är hur mycket den har påverkat befolkningsutflyttningen.

Sölvesborg har ökat med 4 invånare. Ingen större siffra men pekar ändå på en trend. Kommunen har i dag 17 456 invånare.

Karlshamn minskar med 71 invånare. I Karlshamn bor i dag 32 402 invånare. Skattesatsen är dock hög, 34,37 kronor.

Karlskrona minskar med 107 personer och har nu 66 515 personer. Skatten i Karlskrona är 33,69 och 78,9 procent av invånarna har jobb.

Olofström har tappat 115 personer och har nu 13 311 invånare. Skattesatsen där ligger på 33,75.

Ronneby har således tappat mest invånare i Blekinge. Tappet är 261 personer och kommunen har nu 29 372 invånare. Skattesatsen i Ronneby är 33,95. Folksammansättningen i Ronneby är 49 procent kvinnor och 51 procent män. Medelåldern är 43,5 år. 75,7 procent av befolkningen i Ronneby har jobb.

Blekinges folkmängd är nu 159 056 vilket är en minskning med 550 personer under 2020. Största minskningen i landet!

Det är med andra ord hög tid att man i Blekinge spottar i händerna och börjar åtgärda nu kända problem. Speciellt Ronneby har en rejäl åtgärdslista att beta av.

Sune H utvecklar sitt länsförslag

Publicerat av

Naturligtvis är jag med på tåget när Sune Håkansson, Ronnebypartiet föreslår skrotning av fem kommuner och att göra Blekinge till en enda kommun. Jag ville enbart påvisa hur svårt det blir, hur splittrat Blekinge är i denna fråga. (Se mitt blogginlägg längre ner.)

Trevligt hade också varit att få reaktioner från länets övriga politiker. Vill ni också utveckla Blekinge? Ni är välkomna på:

bengtbloggen@hotmail.com

I dag försvarar Sune Håkansson sina spekulationer och hänvisar till en artikel i ”Dagens Samhälle”:

”Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.”

Här följer Sune Håkanssons hela inlägg:

En kommun i Blekinge

”Motionen om en enda kommun i Blekinge har gett en del kommentarer. Det behövs måhända några klargöranden.

Blekinge är splittrat, exempelvis politiskt. Olofström kan anses vara det starkaste S-fästet. I Sölvesborg styr SD, i nära samarbete med M.

 I Ronneby styr en mandatmässigt mycket svag allians, som kräver stöd från SD.  Där finns internt inom SD en allt hårdare kritik mot att SD inte får ett mer synligt inflytande. Naturligtvis ger SD:s framgångar i opinionsmätningarna förväntningar inom SD, samtidigt som man inom Alliansen anar vad som händer efter nästa val.

Likväl gäller att det finns stora olikheter inom Sverige. Vi styrs av en riksdag.

Det finns stora olikheter inom Blekinge. Vi bildar en region, före detta landstinget.

Det är inte konstigare att låta Blekinge styras av ett kommunfullmäktige.

Mest förståelse har jag för invändningen att Sölvesborg och Olofström mer naturligt hör samman med Skåne.

Spekulationer

Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Pessimism

Jag menar att det finns skäl för pessimism om Blekinges utveckling, kanske än mer för Ronnebys utveckling. SD:s ökade inflytande, alternativt att så många partier ”stjäl” SD:s åsikter, är en del av pessimismen. Utan flyktingströmmen hade antalet invånare varit minst tio procent färre.

I Karlskrona, men även i Karlshamn, planerar man för en våldsam befolkningstillväxt. Karlskrona har målet 100 000 invånare, Karlshamn 50 000 invånare. Varifrån skall dessa invånare tas?

Samtidigt är Karlskrona på väg att nära nog avveckla skolan i Tving.

I Ronneby säger kommunalrådet till media att den ekonomiska situationen har försämrats under de senaste månaderna. Tio miljoner kronor i nya statsbidrag ger därför inget utrymme för ”expansion”. Detta sägs när Alliansen gjort självmål genom att plocka bort matserveringar på kommunens trygghetsboenden. Pensionärernas ilska är inte att ta miste på. Kyrkans sopplunch har fått fler besökare än någonsin. Att pensionärsorganisationerna är förhållandevis tysta är förunderligt.

Redan vid budgetbehandlingen påpekade jag att det inte är svårt att göra en budget i balans. Det är svårare att göra en budget, som håller. LOVen inom äldreomsorgen kommer att kosta kommunen tiotals miljoner kronor i anpassningskostnader.

Ronneby kommunlednings tankar om att flyga mer är också alarmerande. Tankegångarna synes inte ha stöd i de djupare centerleden.

Kovändningar

En kommun i Blekinge är inget nytt förslag. Motionen kommer sannolikt inte att få något större stöd i kommunfullmäktige.

Nåväl, kommunfullmäktige har svängt förr. I frågan om Ålycke var det länge 48-1 för att rusta upp en nedsliten byggnad. När kommunalrådet, långt om länge, insåg de ekonomiska konsekvenserna, blev beslutet annorlunda. Att det tog så länge att inse verkligheten har kostat kommunen miljoner kronor.

Vid en begravning lär det ha inträffat att man, när allt var överstökat, hörde knackningar inifrån kistan.

”Begravt är begravt”, fastslog prästen.

Jag är inte alls säker på att det är rätt att låta frågan om kommunsammanslagning i Blekinge vara begravd.

Sune Håkansson

Blekinge snart bortom räddning

Publicerat av

Även denna sommar har det talats en del om extremväder. Årets värmechock kom i två omgångar och var betydligt mer kortvariga än fjolårets.

Chockvågor har också präglat det politiska livet i Blekinge. Hösten kan bli extremt upplevelserik och bjuda på många obehagliga nyheter när den politiska processen med budgetar nu tar fart i länets fem kommuner. Regionen med sina långvariga och speciella problem inte heller att förglömmas.

Det talas allt mer öppet om kommande skattehöjningar. Detta trots att neddragningar med oönskade resultat som nedläggning av icke lagstadgad verksamhet redan har aviserats på flera håll. Det är bl a det ökade skattetrycket i Blekinges fem kommuner och det som väntar inom regionen som får mig att se mörkt på framtiden om inte staten räcker ut en hjälpande hand.

Det som i lika hög grad medverkar till min mörka framtidssyn är hur de politiska uppdragen utförs. Interna strider urholkar förtroendet och den politiska inriktningen med ideliga uppgörelser utan att komma tillrätta med en ansträngd ekonomi gör att jag sammantaget gör bedömningen att Blekinge tämligen snart är bortom räddning.

Jag ska ge några korta exempel på vad som medverkar till att göra Blekinge till ett allt mer ogynnsamt län att bo och verka i. Även om ni bara är måttligt intresserade av att följa länets politiska skeende i kommunerna och på regional nivå kan ni ändå inte ha missat de exempel jag nu ska peka på.

Okontrollerat maktbegär

Jag inleder med Olofström som sedan i våras lider av ett okontrollerat maktbegär som har slagit sönder ett mångårigt och tryggt politiskt arbete och som nu är skadat för lång tid framöver. Inget kommer att vara sig likt efter valet 2022 och vad detta kan föra med sig för industrikommunen Olofström kan vi bara ana.

Sölvesborg är ett ännu större sorgebarn där ledande politiker också har försvunnit men på helt egna ”meriter” och antagligen var det bäst som skedde innan än större skada hade hunnit åstadkommas. I den kommunen är det tjänstemännen som har reagerat över en extrem omläggning av den politiska inriktning som redan har inneburit allvarliga och beklagansvärda upplevelser för de som lever och verkar i Sölvesborg. Resultatet blev att en chef köptes ut för skattepengar till ett stort belopp.

I Karlshamn är det turbulent till följd av betydande penningrullning. Även i den kommunen har politiker pekat ut en ansvarig chef som skickats hem på grund av att han inte klarat tuffa besparingar inom Gymnasie- och Bildningsnämnden. Politikerna i Karlshamn beskylls för att satsa mer på östra kajen och en återvinningsanläggning än att slå vakt om utbildning och äldreboende.

Kulturskola hotad

Att Ronneby akutsparar är sedan länge känt. Främst är det skola och omsorg som står i skottgluggen för tuffa nedskärningar för att eventuellt undvika en skattehöjning som verkar ofrånkomlig. Redan i höst försvinner 45 resurstjänster inom skolan vilket medför att utsatta elever drabbas eftersom sådan verksamhet inte är lagstadgad. Även chockbeskedet att kulturskolan är hotad har fått allmänheten att reagera vilket bl a ska manifesteras med en demonstration på torget kommande lördag.

Karlskrona har sina ekonomiska problem som har liknats vid sand som rinner genom ett såll. Det handlar om slarv med glömda hyresavtal och ett antal andra åtaganden som får mer skattepengar att rulla allt snabbare.

Det är således besparingar och inskränkningar som blir den samlade bilden av länets fem kommuners nära framtid, inte minst med oundvikliga skattehöjningar väntande bakom årsskiftet.

Oförklarligt avsked

Samma är naturligtvis förhållandet för Region Blekinge där slantarna rullar lika snabbt om inte snabbare än i kommunerna. Underskotten växer och det har visat sig att skattepengar är lika odryga om de handskas av borgerliga eller vänsterpolitiker. Att starta ett politiskt arbete med att oförklarligt avskeda en av regionens högsta chefer kostade åtskilliga miljoner som hade behövts för att täta allt större ekonomiska hål i budgetar. Ännu en snar skattehöjning är att vänta vilket innebär ett extremt högt skattetryck för oss i Blekinge.

Vi är många som genom åren förslagit att Blekinge måste bli en gemensam kommun. Detta för att inte minst spara ansenliga summor med skattepengar. När jag nu torgför denna självklara idé gör jag det med en dåres envishet men vet också att idén INTE är genomförbar. Varför?

Det är samma politiker som i dag inte klarar politik och ekonomi som ska ta ett sådant beslut och du förstår säkert det omöjliga i att få maktbegärliga politiker att ta självklara och framtidssyftande beslut i den riktningen.  Men just därför är det kanske nödvändigt med ETT politiskt styre och färre inblandade politiker? Om vi inte ser upp kan snart fler kommuner i länet vara drabbade av samma  ovälkomna politiska färg som nu har drabbat Sölvesborg.

Annars är Blekinge snart, snabbare än vi kan ana, bortom räddning.

Klassisk maktkamp upprepas i Olofström

Publicerat av

Den s-märkta politikerbataljen som utspelas i Olofström är klassisk men ändå unik eftersom ledande politiker tar heder och ära av varandra inför öppen ridå. Generationsbråk av detta slag brukar annars inom s-leden stanna just inom partiet och oftast i en trängre krets.

Det som nu sker i Olofström är unikt även på ett annat plan, nämligen att allmänhet och s-medlemmar utanför den direkta makteliten nås av oväntad information och därmed reagerar utan att ta hänsyn till uråldriga och ålderstyngda partiregler.

Att Sara Rudolfsson inte velat finna sig i att bindas upp till följd av grånade herrars härskarteknik och därför avsagt sig kommunalrådsuppdraget (kommunstyrelsens ordförande) är dessutom unikt i sig och har säkert sänt jordbävningslika stötar in till arbetarkommunens innersta krets. Eller sa man bara ”Äntligen!”

Att allmänhet och medlemmar dessutom väljer att demonstrera för att visa sitt stöd för det avgående kommunalrådet är så ovanligt att jag personligen inte känner till något liknande fall.

Noterbart är också att när striden blev offentlig genom Sara Rudolfssons avgångsbesked stod det snabbt klart att det rörde sig om en generationsrelaterad strid eftersom arbetarkommunens ordförande Jan Björkman valde att lägga locket på. Flera dagar förflöt innan han tog till orda. Den unga generationen skulle aldrig ha handlat på ett så otidsenligt sätt.

När Björkman väl trädde fram föll han på eget grepp, nämligen att försöka försvara sig genom att anklaga Sara Rudolfsson. Jag går inte närmare in på hans anklagelser men efter hans utfall var han slagets förlorare. Sara Rudolfsson fick i detta fall allas sympatier och hon kunde i sin tur kräva att Jan Björkman måste lämna för att hon överhuvudtaget ska kunna tänka sig fortsätta som kommunalråd.

Generationsbråket kollapsar fullständigt i dag när förra kommunalrådet, Margaretha Olsson oombedd ger sig in i striden och det blir ännu tydligare att gammalt står mot nytt.

”Sara Rudolfsson har velat tvinga bort de gamla”, har hon påstått i sociala medier. Intressant uttalande eftersom hon själv avgick för att hon tillhörde ”de gamla” och ville lämna över till ”de unga”.

Margaretha Olsson har i sociala medier också påstått att Sara Rudolfsson struntat i demokratiska beslut som fattats av styrelsen i arbetarkommunen. Hur vet hon det? Margaretha har inte varit politiskt aktiv sedan hon lämnade kommunalrådsuppdraget 2012. Hon har inte heller haft plats i arbetarkommunens styrelse. Men, som Sara Rudolfsson säger i en kommentar till SVT Blekinge, hennes anklagelser har säkert en bestämd avsändare, nämligen Jan Björkman.

Generationsbråk inom socialdemokratin är inget nytt. Äldre partiveteraner har ofta, naturligtvis inte offentligt, varit bekymrade över att ålder och antalet aktiva politikerår inom partiet har varit mer utslagsgivande än kunskap.

Hur s-distriktets ordförande Helén Björklund ska lyckas få slut på härskartekniken i Olofström ska bli ytterst intressant att se. Björklund har kallats in som medlare. Borde hon inte ha varit på plats långt innan striden blev offentlig?

Sara Rudolfsson har gjort ett bra jobb, det tycks alla utom styrelsen i arbetarkommunen vara överens om. Naturligtvis är hon den rättmätiga segraren i denna olustiga maktstrid. Hon är kunnig, kvinna och dessutom ung med ett framtidsperspektiv som tycks vara en bristvara i Olofströms arbetarkommun.

Striden i Olofström sätter ännu en gång fart på framtidstankarna som går ut på att göra Blekinge till en enda kommun. Enda sättet för att sätta stopp för lokala maktpampars lekstuga.

Sydostlänken mest slitstarka vallöftet

Publicerat av

I likhet med flera ledande företagsledare har jag genom åren haft anledning att ställa frågan – varför är det så svårt för att inte säga dyrt att bygga vägar och järnvägar i just Blekinge?

Inte så sällan har företagare men också politiker skämtat med anledning av lång väntan – ”I Sverige bygger vi inte vägar eller järnvägar på tvären!” Sydostlänken har mer västlig än nordlig riktning och därmed är det kört.

Det är åtskilliga politiker på skiftande nivåer som genom åren har ställt stegen till Olofström för att inför jublande partikamrater leverera det ena vallöftet efter det andra. Senast i raden var Tomas Eneroth, s, som i fjol kom med 1,6 miljarder kronor och löfte om byggstart 2024.

Löftet höll fram till nu för i dagarna har Trafikverket stuckit hål på valballongen. Det sa puff och plötsligt skulle kostnaden för Sydostlänken bli nästan dubbelt så dyr – i stället för 1,6 miljarder skulle räkningen möjligen kunna stanna på tre miljarder kronor. Men det kan också bli ännu dyrare. Trafikverket har garderat sig och säger cirka 3 miljarder kronor.

I media har regiondirektören för Trafikverket Syd, Lennart Andersson sagt att byggstart kan ske först när det finns tillräckligt med pengar avsatta och då skissar han på en byggstart först 2033. I den nationella plan som sträcker sig fram till 2029 räcker således inte regeringens pengar på långa vägar.

Man kan onekligen fråga sig vad det är för räknenissar som står regeringen nära eller var det ånyo bara ett tomt vallöfte som nu visat sig bara ha ett halvt innehåll. Hade regeringen menat allvar skulle naturligtvis den ekonomiska beräkningen haft mer med verkligheten att göra. Det mesta var således luft och det kan vi inte leva på i Blekinge.

Blekinges kommunikationsproblem på järnvägssidan är en mångårig och nu ordentligt kantstött fråga. Redan 1989 i länsstyrelsens ”Blekingevision” för transporter och samhällsfunktioner påpekades problemet utan att ”Sydostlänken” då togs upp som förslag. Man skrev:

”Blekinge ligger i dag i en ”järnvägsskugga” som dock är både möjlig och angelägen att åtgärda. För att förstärka Blekinges förutsättningar som framtida knutpunkt samt för att uppnå önskad samverkan både inom regionen och med näraliggande regioner är det viktigt att befintligt järnvägsnät vidareutvecklas.”

Då, 1989, talades det mest om att räta ut spåret på kustbanan mellan Karlskrona/Malmö och få ner restiden till 2 timmar. Känns idéerna igen? Tänkte väl det. Längre har inte de framtidsutsikterna kommit på nära 30 år! I detta fall kan man mer än väl hävda att utvecklingen för Blekinges järnvägstrafik ”går som tåget.” Med andra ord, mest inställt!

Det var först 2000 som man lät en konsultfirma ta fram en idéstudie för ”Sydostlänken”. Underrubriken till utredningen var- ”En saknad järnvägsförbindelse mellan Olofström och Blekinge Kustbana.”

I utredningen hette det: ”Sydostlänken” kan efter projektering och byggnation tas i bruk omkring 2010. Anläggningskostnaden för banan med ett enkelt utförande och elektrifierad beräknas till cirka 400 miljoner kronor”.

I fjol var samma utbyggnad kostnadsberäknad till 1,6 miljarder. Nu är den redan uppräknad till ca. 3 miljarder! Det blir inte billigare att vänta. Volvo och andra företag samt hamnen i Karlshamn är att beklaga. Era mångåriga rop på åtgärder ekar fortfarande entonigt.

SPF agerar mot digitalt utanförskap

Publicerat av

Det behövs betydande insatser för att råda bot på mänskliga orättvisor i samhället. Därför har jag inte alls svårt att stödja den insats som SPF Seniorerna nu gör på riksplanet för att bryta ett utanförskap som drabbar seniorer som inte har möjlighet att möta den snabba digitala utvecklingen. Något som samhället tycks blunda inför.

Ta del av den viktiga utmaningen som främst riktas till kommunerna.

”Länets kommuner måste göra mer för ökad digital inkludering

Den digitala utvecklingen har inneburit genomgripande förändringar. Den omfattar nu i det närmaste hela samhället. Digitaliseringen för mycket gott med sig för människor, företag och samhället i stort, och digital kompetens krävs i regel inom alla delar av samhället idag.

Men samtidigt hamnar en del människor utanför. Traditionella lösningar försvinner, samtidigt förutsätts att alla är digitala. Det kan bli svårare att resa och röra sig i samhället, sköta betalningar, vara en del av sociala gemenskaper eller hantera samhällsinformation och myndighetsärenden.

Enligt siffror från Internetstiftelsen i Sverige handlar det uppskattningsvis här i Blekinge om cirka 20000 äldre som känner sig bara lite eller inte alls delaktiga i det digitala samhället. För dessa finns risk för sämre förutsättningar att delta i samhällslivet.

Det digitala utanförskapet är inget övergående problem, utvecklingen går snabbt och vi måste hela tiden uppdatera vår digitala kompetens. Alla människor måste därför ha möjligheten att inkluderas, och kunna både skaffa och utveckla sin digitala kompetens liksom digitala verktyg. Det finns många digitala lösningar som kan förenkla vardagen och höja livskvaliteten för seniorer.

Vilka kommuner här i Blekinge vill agera föredöme genom inkluderande insatser som seniorvänligt stöd, utbildning för livslångt lärande, mer användarvänliga digitala tjänster och att behålla en del traditionella lösningar?”

Eva Eriksson
förbundsordförande SPF Seniorerna

Nils Ingmar Thorell
distriktsordförande SPF Seniorerna Blekinge

Siffror bekräftar uttrycket gubbhylla

Publicerat av

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Ronneby, av mig kallat gubbhyllan, har föranlett en av ledamöterna att framföra kritik mot detta mitt uttryck. Han ogillar benämningen och anser att jag bör ha en mer positiv inställning till ledamöterna.

Kritiken är felriktad och missuppfattad. Jag gillar er som personer och även som politiker, men faktum kvarstår. Ni är enbart män i utskottet och det är illa. Det handlar inte om ålder.

För att reda ut begreppet har jag fått hjälp av nationalekonomen och politikern, Sune Håkansson att med siffror bevisa riktigheten i mitt påstående. Han har inte enbart studerat könsfördelningen i Ronnebys högsta beslutande organ utan också tittat på övriga kommuner i Blekinge.

Frågan var: Finns gubbväldet i Blekinges kommuner?

”Är det män eller kvinnor, som är mest representerade bland de tyngsta politiska uppdragen i länets kommuner? Ett sätt att mäta är att kolla kommunstyrelserna och kommunstyrelsernas arbetsutskott. Resultatet blev:

Kommun             Kommunstyrelsen            Arbetsutskottet

                              Män Kvinnor                     Män Kvinnor

Karlskrona             9          6                             5          2

Ronneby              13          4                             8          0

Karlshamn             8          7                             3          2

Olofström              9          4                             3          2

Sölvesborg            9           4                             2          3

Männen är i majoritet i kommunstyrelserna. I Ronneby är den manliga dominansen störst. I det mäktiga arbetsutskottet står Ronneby i en klass för sig. Därav har arbetsutskottet fått namnet Gubbhyllan.

Hur kan det bli så? Möjligen är det urvalssättet. Skulle vi be länets fotbollsklubbar nominera sin bäste spelare, skulle sannolikt, med den gamla uppställningen, det bli en majoritet av centrar och centerhalvor. Det var där man placerade de bästa. Det var sällan den bäste placerades som vänsterytter.

Ett lag behöver lite olika egenskaper. När partierna nominerar sin ”bäste” politiker, ibland de två bästa, blir det i Ronneby bara män. Det är ledsamt att man inte kan ha lite laguttagning över partigränserna. Kvinnorna behövs även i KSAU. Det borde i varje ”block” finnas åtminstone en duktig kvinna.

Pensionärsorganisationerna brukar påpeka behovet av äldre även på de tyngre uppdragen. I Ronneby finns två pensionärer med bland de 17 i kommunstyrelsen. En är Tomas Lund, SD. Det synes som om Tomas inte är nöjd ändå. Han petades från sitt skötebarn, äldrenämnden. Följden har blivit total frånvaro under de senaste månaderna, i kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

SD har förvisso många nya platser att besätta i nämnderna. Likväl har man en hård konkurrens mellan olika personer.

GUBBHYLLA

I många fall används begreppet gubbhylla om det gäng ”föredettingar”, som finns i många församlingar. De anser sig själva veta bäst, och hänvisar till hur man gjorde under ”den gamla goda tiden”.

En annan kategori på gubbhyllan är när man gör omorganisationer i kommunen. Då låter man ”di gamle” vara kvar med full lön, men på ett något oklart utredningsuppdrag.

Normalt välunderrättade källor säger att en sådan omorganisation är på väg i Ronneby. Nåväl, ”di gamle” kan behövas på utredningssidan. Det finns en mångfald utredningsuppdrag, som väntar på att verkställas.”

Sune Håkansson

Sydostlänken – ett slitet vallöfte

Publicerat av

Ännu en gång har ”Sydostlänken” blivit ett vallöfte.  Under hård press och i elfte timmen före valet i höst har socialdemokraterna låtit sin minister åka ända ner till Blekinge och Olofström för att ännu en gång lova pengar till järnvägsprojektet.

Byggstart är satt till 2024 vilket mycket väl kan innebära att en alliansledd regering kan få ”äran” att genomföra socialdemokraternas förnyade löfte. Frågan är dessutom var ”Sydostlänken” hamnar när byggstart ska ske först efter ytterligare en mandatperiod. Så självklart som det lät i Olofström på söndagen är det långt ifrån.

Blekinges kommunikationsproblem på järnvägssidan är en mångårig och nu ordentligt kantstött fråga. Redan 1989 i länsstyrelsens ”Blekingevision” för transporter och samhällsfunktioner påpekades problemet utan att ”Sydostlänken” då togs upp som förslag. Man skrev:

”Blekinge ligger i dag i en ”järnvägsskugga” som dock är både möjlig och angelägen att åtgärda. För att förstärka Blekinges förutsättningar som framtida knutpunkt samt för att uppnå önskad samverkan både inom regionen och med näraliggande regioner är det viktigt att befintligt järnvägsnät vidareutvecklas.”

Då, 1989, talades det mest om att räta ut spåret på kustbanan mellan Karlskrona/Malmö och få ner restiden till 2 timmar. Känns idéerna igen? Tänkte väl det. Längre har inte de framtidsutsikterna kommit på nära 30 år! I detta fall kan man mer än väl hävda att utvecklingen för Blekinges järnvägstrafik ”går som tåget.” Med andra ord, mest inställt!

Det var först 2000 som man lät en konsultfirma ta fram en idéstudie för ”Sydostlänken”. Underrubriken till utredningen var- ”En saknad järnvägsförbindelse mellan Olofström och Blekinge Kustbana.”

I utredningen hette det: ”Sydostlänken” kan efter projektering och byggnation tas i bruk omkring 2010. Anläggningskostnaden för banan med ett enkelt utförande och elektrifierad beräknas till cirka 400 miljoner kronor”.

I dag är samma utbyggnad kostnadsberäknad till 1,6 miljarder.

Vidare hette det: ”Projektet ”Sydostlänken innefattar huvudsakligen cirka tolv kilometer ny järnväg mellan Blekinge kustbana vid Sandbäck och Olofströms industriområde. Mellan Olofström och Älmhult finns en modern järnväg som skall elektrifieras enligt gällande länstransportplan.”

I dag är sträckan för nybyggnationen mellan Olofström och Karlshamns hamn beräknad till 18 km.

Efter denna utredning/idéstudie 2000 hände inget. Det var tyst i hela 13 år! Det var först i februari 2013 som tre företagsledare tröttnade på den ihållande tystnaden. De vände sig till infrastrukturminister, Catharina Elmsäter-Svärd, m, på näringsdepartementet.

I ett två sidor långt brev betonade de att ”för våra företag är det av mycket stor betydelse att vi kan komma fram i frågan om Sydostlänken. Därför hoppas vi få gehör hos regeringen och att regeringen ställa sig bakom en kraftfull jobb- och tillväxtsatsning i Sydöstra Sverige.”

Brevet undertecknades av Håkan Samuelsson, vd Volvo Personvagnar, Thomas Carlzon, vd IKEA AB, Tomas Nilsson, transportområdeschef, IKEA Europa och Mats Olsson, VD Karlshamns hamn.

Brevet möttes av tystnad.

Efter söndagens presskonferens i Olofström utbröt en mindre lokal debatt på Twitter om vem som har gjort mest eller minst:

Lennarth Förberg, riksdagskandidat, m: ”Regeringen uppfyller till slut vallöftet från 2014. Planen togs fram av Alliansen har legat hela mandatperioden. Vi som har lobbat och arbetat för detta är glada. Är det ett nytt vallöfte? Sydostlänken är lönsam och bra för hela Sverige.”

Tim Svanberg, riksdagskandidat, c: ”Glädjande att påtryckningar från bland annat Centerpartiet resulterar i att byggandet av Sydostlänken blir av. Samtidigt kommer beskedet alldeles för sent. (s) lovade ju att bygget skulle komma igång den här mandatperioden.”

Per-Ola Mattsson, kommunstyrelsens ordförande, Karlshamn, s:  ”Och för den delen… var det inte så att Åsa Torstensson (C) var infrastrukturminister 2006-2010 och hon efterträddes av Catharina Elmsäter Svärd (M) 2011-2014. Båda ingick i en borgerlig regering men ingen av dem gjorde något för Sydostlänken.”

Noterbart är att sedan idéstudien om ”Sydostlänken” togs fram 2000 har socialdemokraterna suttit vid makten i 10 år och borgerliga alliansen 8 år. Först nu blir länken till ett nytt vallöfte. Eller…

Demokrati tar lång tid i Olofström

Publicerat av

Det handlar om ”Brända tomten” i Olofström. En insändare i Sydöstran den 10 januari av Hugo Ballovarre, ordförande i PRO Olofström, väckte mitt intresse. Han skrev:

”Vi var ett antal pensionärer som läste om Brända Tomten före julafton. Brända Tomtens byggnation skulle förhoppningsvis komma igång vid halvårsskiftet år 2018. Märkligt tänkte vi då det tidigare sagts att starten skulle ske nära årsskiftet 2017/2018.

Slutsats: Byggstarten 2017/2018 är ett fejkat startdatum!”

Hugo Ballovarre har onekligen en poäng när han använder ordet ”fejkat startdatum”. För när jag går tillbaka och följer detta ärende genom åren, det handlar om nästan nio år, har det utlovats byggstart åtskilliga gånger och fortfarande har ingen spade satts i jorden.

Vad är då anledningen till det osedvanligt segdragna ärendet som tog sin början efter branden 2009. Det var då företagscenter brann ner och ända sedan dess har kommunledning och Olofströmshus dragit ärendet i en extra lång långbänk.

Naturligtvis blir det spekulationer när beslut har skjutits upp åtskilliga gånger. Det har t ex talats om beslutsvånda för att s-märkta kommunalrådet Sara Rudolfssons man som delägare i Uniträ var den som allra först kom med förslag att bebygga ”Brända Tomten” med fyra tvåvåningshus. Den händelsen kom i början av november 2015.

Men ärendet har också omgivits av beslutsvånda sedan det blev klart att kommunala Olofströmshus ska få bygga och då var det maj månad 2016. ” Nu måste något hända sa socialdemokraterna efter beslutet och Kaj Joelssons, ordförande i Olofströmshus utropade – ”Det här kan gå fort, byggstart redan under nästa år, alltså 2017. Kostnad 50 miljoner kronor.

Det har ordnats en idétävling. Den avgjordes i december 2014 och det skulle bli en byggnad i glas med kontor i bottenplanet och bostäder på andra våningen.

Nytt utrop kommer från socialdemokratiska kommunalrådet Sara Rudolfsson i september 2017:

”Alla pusselbitar är på plats. Detaljplanen är klar. Byggstart till hösten. Vi tillåter sju våningar men det blir troligtvis bara fyra våningar, två hus med 20 till 30 lägenheter.”

När jag läser Ballovarres insändare och därefter kartlägger ärendet genom de nio åren minns jag att ”Brända Tomten” var uppe till debatt när jag 2014 ledde en politisk utfrågning i Olofström och döm om min förvåning när samma fråga var lika rykande aktuell även när jag genomförde en liknande utfrågning den 2 november i fjol.

Under de gångna nio åren har naturligtvis kön av bostadssökande ökat rejält. Jag vill inte tro att frågan dragits i extra lång långbänk av det skälet att det just är äldre människor som är den grupp som mest har ropat efter lägenheter. Det får inte vara så!!

Ballovarres slutsats i insändaren är:

”Hur ska vi väljare med trygghet kunna lämna vår röst i höstens val på en valsedel med sådant folk som bluffar också oss pensionärer?”

Nedan kan du följa min kartläggning av ärendet genom de nio åren. Jag har av utrymmesskäl inte tagit med alla olika turer, endast de mest väsentliga.

Företagscenter brann 2009 och sedan dess har kommunen och Olofströmshus dragit ärendet i långbänk.

9.12. 2014 Idétävling avgjord. Kontor i bottenplanet och bostäder på andra våningen. Byggnad i glas i form av ett L.

29.1.2015 Insändare från PRO och SPF som lämnat in förslag om trygghetsboende på Brända tomten.

3.11.2015 Plan för 28 lägenheter i fyra tvåvåningshus på ”Brända tomten.” Bakom förslaget Uniträ, med kommunalrådets man (Anders Rudolfsson som delägare).

31.5.2016 Socialdemokraterna har tagit beslut att Olofströmshus ska bygga på ”Brända tomten.” ”Nu måste något hända”, är deras kommentar och Kaj Joelsson, ordf. i Olofströmshus lovar ”att det här kan gå fort, byggstart redan under nästa år, alltså 2017. Kostnad 50 miljoner kronor.”

21.6.2016 Moderaterna genom Patrik Krupa påstår att det aldrig har funnits någon plan.”S satte ner foten men den sjönk”, skrockar Krupa i BLT. Fanns inget konkret förslag att ta beslut om.

1 mars 2017 lämnas besked att Brända tomten ska bebyggas med 48 lägenheter och ska stå klart hösten 2018. Meningen är att det ska bli två fyravåningshus med 24 lägenheter i varje, så totalt blir det alltså 48 nya bostäder. I hus A blir det blandat med människor medan man måste ha fyllt 65 år för att få flytta in i hus B. Det kan dock bli ännu fler lägenheter än de 48.

19.9.2017 ”Alla pusselbitar är på plats”, säger Sara Rudolfsson, detaljplanen klar. Byggstart till hösten, lovar Rudolfsson. ”Vi tillåter sju våningar men det blir troligtvis bara fyra våningar” säger Rudolfsson. Två hus med 20 till 30 lägenheter.

22.12.2017 Olofströmshus vill köpa Brända tomten. Kölista på 77 personer som vill hyra. Vill börja bygga till sommaren 2018. Nu förhandlas om priset på tomten och byggstart dröjer.

Sydöstrans lokala journalistik

Publicerat av

Blekinge är ett litet län men har ändå fem kommuner. Väl många, kan tyckas, men det förblir så när bypolitiken fortsätter att vara förhärskande.

När lokaltidningen Sydöstran dessutom ger ytterligare näring på detta område blir murarna inte direkt lägre mellan kommunerna.

Den senaste miljörankningen som tidningen ”Aktuell Hållbarhet” har redovisat blir till ett riktigt dåligt exempel på lokal journalistik när lokaltidningen Sydöstran i sin tur presenterar resultaten.

Den 29 juni skriver man på Ronnebysidan med sex rader att Ronneby sjunker i miljörankningen. Kommunen har sjunkigt ”hela” sex placeringar, från 8 till 14. Inte ett ord om att Ronneby är klart bäst av länets kommuner. Övriga kommuners placeringar nämns inte.

Enligt Aktuell Hållbarhets chefredaktör beror tappet framför allt på hårdnande konkurrens.

Några dagar senare, den 1 juli, dyker det upp några rader på tidningens Karlskronasida. Rubriken då är – ”Karlskrona klättrar i miljörankning.”

Karlskronas placering och förbättring från plats 57 till 27 kommenteras av kommunalrådet Magnus Larsson.

Inte heller i denna korta artikel omnämns övriga kommuners placeringar.

Ronneby intar plats 14 av 290 kommuner, på andra plats av länets fem kommuner kommer alltså Karlskrona som följs av Olofström på plats 89, ett tapp från plats 58. Sölvesborg hamnar på plats 100 mot 142 året dessförinnan och Karlshamn på plats 244 som tappat rejält från plats 86.

Hade tidningen redovisat på detta sätt hade läsaren fått en adekvat upplysning.