Mörkret och julen förändrar oss

Mörkret, och som i dag dimma, håller oss i ett järngrepp. Vi tänder ljus och försöker på olika sätt betvinga det mörka och kalla i vår tillvaro.

Plötsligt dyker det upp människor som vi tidigare mött, men nu lätt förklädda. De syns i samband med julfester av skiftande slag.

Allvarsamma män skrider plötsligt in i salar med höga strutar på huvudet och en liten stjärna i hand. De utgör svansen på stiliga luciatåg. Många av dessa som man tidigare trott helt saknat sångröst står plötsligt där mot en vägg och i halvdunklet ser det ut som om dom sjunger. Läpparna rör sig och det låter.

Kvinnor blir till tomtenissar och är alltid glada och spralliga. Korgen som medföljer är fylld med godsaker och blir till en bra avrundning med kaffet.

Vi har kommit att älska dessa udda besök av luciatåg som lockar fram en stunds julstämning med leende läppar hos såväl uppvaktande som uppvaktade.

Naturligtvis utgjorde jullogen med Odd Fellow i Ronneby inget undantag. Lucia med tärnor kom från Rebeckalog 111, Sankta Clara, Ronneby, medan medföljande stjärngossar var lätt igenkända.

Bild: Sune Håkansson får denna gång representera stjärngossarna. Han sjöng också!

Foto: Per Ericsson.

Vissa möten blir till eviga

Ny bildMöten med människor kan verkligen upplevas på flera sätt. Vissa personer ger mer avtryck än andra, givetvis beroende på hur möten sker och varför.

Är man som jag en utpräglad föreningsmänniska blir möten mer beständiga, men även i denna krets finns avgörande skillnader. Naturligtvis.

Dessa tankar började surra när jag nåddes av beskedet att förre flygtrafikledaren och föreningsklippan Bertil Eriksson i Kallinge hade avlidit. Han dog ung, endast 76 år.

Bertils och mina vägar korsades på 1980-talet när vi ingick i styrelsen för Hem och Skola i Kallinge. Bertil var en drivande och konstruktiv ledare som på mer än ett sätt hade barnens bästa som ledstjärna utan att för den skull ge avkall på ordning och reda.

Vi två möttes också i militära sammanhang, jag som lokal reporter och Bertil i sin roll som flygtrafikledare i tornet på F 17 i Kallinge.

IMG_0834

Jag minns speciellt ett samtal i tjänsten. Bertil berättade, helt utan dramatik i rösten, när han hade räddat livet på såväl besättning som passagerare på ett inrikesflyg. Bertil hade radiokontakt med besättningen när han plötsligt i vänster ögonvrå upptäckte att planet låg 180 grader fel.

Besättningen var på väg att landa på en kort tvärbana i stället för den normala, långa start- och landningsbana 01. En landning på tvärbanan hade inneburit att flygplan och ombordvarande hade hamnat i dåvarande trädgårdsmästarens drivhus några hundra meter från sättpunkten.

Bertil drog till sig mikrofonen och skrek:

-Vad gör ni??! Ja, han hade också med en svordom.

Hans rådiga ingripande räddade många människoliv. Hur felet kunde uppstå lämnar jag därhän. Piloten hann dra på och lyfta, men i absolut sista sekunden.

Våra möten har fortsatt även senare i livet. Jag har mött Bertil i Vasa Orden av Amerika där han naturligtvis var en drivande kraft ända in i det sista när sjukdomen till sist betvingade honom.

Ny bild (1)

En betydande förlust av en kunnig och trogen medlem har vi i Odd Fellow-Logen nr 119 Haqvin Spegel i Ronneby också tvingats notera. Han lämnar ett stort och varaktigt tomrum efter sig men möten med Bertil har för flertalet av oss blivit till eviga.

Vi följer Bertill till hans sista vila i Heliga Kors kyrka den 19 maj, en av årets vackraste månader som inte alls passar för dödsbud.

Ideellt stöd räddar äldres livskvalitet

Jag har sagt det många gånger tidigare men det kan inte nog upprepas betydelsen av det stöd som ideella sammanslutningar ägnar äldres vardag.

Det handlar om äldre som vistas på inrättningar av olika slag och då såväl privata som kommunala boenden.

Denna gång vill jag bl a uppmärksamma de äldre som bor på Vidablick i Ronneby och jag ställer frågan – hur skulle de äldres vardag se ut om de ideella krafterna försvann? Inte minst på den kommunala sidan vittnas om ideliga besparingar som naturligtvis går ut över de äldres livskvalitet.

Det kan, som i detta fall, handla om de äldres jultrevnad. Inför den senaste julhelgen stod det klart att de äldres matbord inte skulle kunna prydas med julblommor som annars har varit brukligt. Den här gången saknades pengar för sådan självklar julstämning. Det handlade om 12 bord som skulle vara kala om ingen skulle skrida till en räddningsaktion.

Odd Fellow i Ronneby nåddes av beskedet och räddade situationen. Borden var i god tid innan julmaten skulle serveras prydda med vackra blomster och med en hälsning från Logen nr 119 Haqvin Spegel.

Det handlade inte om stora summor och det är det som gör mig och andra upprörda när kommunen helt sonika och känslokallt påstår att det saknas pengar. Det handlar om fördelning och det handlar om äldres livskvalitet. Alla vet vi vad en blomma kan åstadkomma för att skänka julstämning. Ideella krafter räddade situationen ännu en gång.

OddDessa insatser måste mer uppmärksammas i samhället och därför blev jag överraskad och extra glad när jag i boken om skådespelaren Kjell Bergqvist, ”Kjelle Berka från Högdalen” får läsa följande:

Det handlar om en svensk kvinna som startade ett barnhem i Thailand, närmare bestämt i Muang Mai. I samband med tsunamin 2004 förlorade hon sina två barn och barnens far och nu driver hon ett barnhem som tar hand om bortglömda barn. Hon har god hjälp av sin nye man, nära vänner till Kjell Bergqvist som skriver:

”Paret har gott stöd av Odd Fellow. Jag trodde att Odd Fellow var ett gäng gubbar som satt och rökte pipa och drack cognac. Helt fel. De gör en massa nytta och hjälper nödställda, både män och kvinnor. Deras budord: Att besöka de sjuka, att hjälpa de nödställda, att begrava de döda och att uppfostra de föräldralösa. Normalt stöder de ett projekt under ett år, men i det här fallet är det tills vidare.”

Visst blir man glad och varm i hjärtat när en hårdför och mycket rak person som Kjell Bergqvist tar till orda och visar en sida av sig själv som säkert många inte trodde fanns hos honom.

Roger Fredriksson: Sjukhusfrågan lever

Sjukhusfrågan lever!

 Det sa kommunalrådet Roger Fredriksson, m, när han gästade Odd Fellow-logen, Haqvin Spegel, Ronneby, på tisdagskvällen.

Odd Fellow är en opolitisk organisation, som dock inbjuder föredragshållare. Roger Fredrikssons anförande handlade om Ronnebys utveckling. Han betonade att befolkningstalet ökar. För första gången i Rogers ”minnesvärld” har kommunen bostadsbrist. Omsvängningen kom snabbt, på mindre än ett år. Den viktigaste förklaringen är invandringen.

Befolkningsökningen kräver nya bostäder, men också en nya skola och nya förskolor.

Inom Odd Fellow är medelåldern ganska hög. Detta kan vara förklaringen till ”publikfrågan”:

– Är sjukhusfrågan död?

-Ingalunda, svarade Roger. Inom några veckor kommer frågan att väckas till liv igen. Ronneby kommun kan erbjuda bra alternativ till Karlskrona.

 ”Bättre att bygga nytt mitt i länet än att lappa och laga i Karlskrona”, muttrade mötesdeltagarna.