För en tid sedan hade Roger Fredriksson, moderat och kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, huvudrollen i en långt utdragen skandal. Jag tänker på partiets urdåliga och taffliga hantering när man sparkade en av sina ledande regionpolitiker, Emma Stjernlöf. I det fallet borde Fredriksson, som ordförande i moderata distriktsstyrelsen, stått upp och inför väljarna ha förklarat anledningen till den kuppartade hanteringen som fortfarande saknar en förklaring.
Nu är Fredriksson ännu en gång inbegripen i något som mycket väl hade kunnat utvecklas till en kupp. Nu var det han själv som var ifrågasatt som en enande och trygg ordförande i distriktsstyrelsen. Det var Karlskronamoderaterna som ville ha bort honom och man förde fram Karlskronamoderaten Morgan Kullberg som motkandidat.
Fredriksson klarade sig kvar som ordförande men den spricka som uppstod vid förbundsstämman i och med ifrågasättandet av Fredriksson blir nu svår att läka bara fyra månader före valet. Ett parti med så många personliga motsättningar får svårt att visa upp stabilitet i sitt ledarskap.
Skrivelsen från Karlskronamoderaterna har naturligtvis läckt ut och den utgör en stark försvagning av Roger Fredriksson som politisk ledare.
”Moderaterna i Blekinge behöver en stark och förtroendeingivande styrelse. Den behöver ledas av en trygg och stabil ordförande som skapar en inkluderande stämning i förbundsstyrelsen, som kan ena länet från väst till öst”, heter det i skrivelsen.
Man påtalar att Fredriksson misslyckats med att ena länet och att Karlskrona har blivit förfördelat. När man i Karlskrona ville ha ett byte på ordförandeposten blev i stället Östblekingarna fråntagna två styrelseplatser.
Att det blev så kan man väl knappast klandra Roger Fredriksson för men klandret mot hans oförmåga att ena Moderaterna i Blekinge kvarstår dock och det kan vara väl så allvarligt. Naturligtvis är det partiets ouppklarade hantering av den sparkade Emma Stjernlöf från Karlskrona som i högsta grad lever kvar.
Är då Roger Fredriksson en politiker som splittrar mer än förenar, om vi nu håller oss till just Moderaterna?
Nu ifrågasätts Roger Fredrikssons ledaregenskaper. Inte av oppositionen i första hand utan av hans egna partikamrater i Blekinge och sådan kritik är betydligt svårare att springa ifrån.
Eller – tänker vi fel när vi automatiskt klandrar en etablerad politiker som vill ha förändring? Svaret på frågan måste bli, ja!! I det nu aktuella fallet har media enbart förmedlat vad några kritiska moderater från Karlskrona har uttalat. Kritik som ytterst handlar om att östra Blekinge i sin tur vill ha mer makt. I alla tider har Karlskrona krävt mest makt utifrån mått av folkmängd jämfört med övriga fyra kommuner.
Att det har skett en förändring med större utrymme för Ronneby och kommunerna vidare väster ut är enbart av godo. Dessutom måste det rimligtvis handla om kunskap och kraft och den finns i dag väster om gnällbältet i östra delen av länet.
Till sist – är Roger Fredriksson en notorisk kuppmakare? Han har ett tydligt ledarskap, han är kreativ och drivande och sådana ledaregenskaper anses ofta allt för utmanande. Han är en bra lyssnare och vill ha dialog. Redan när han tillträdde som kommunstyrelsens ordförande 2010 ville han ha större samverkan mellan kommunerna. Han kallade dåtidens brist på samförstånd för ”destruktiv kannibalism”.
Ett bra uttryck som i flera stycken har bäring på regional och kommunal verksamhet även i dag. Men det ska inte Roger Fredriksson klandras för.