Jag måste erkänna att jag fortfarande, efter en vecka, befinner mig i ett slags chocktillstånd. Jag noterade att den borgerliga alliansen i Ronneby vill höja sina arvoden. Man vill t ex att kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, ska tilldelas en ersättning som motsvarar vad en riksdagsledamot har per månad – 66 900 kronor. En ökning med ca 10 000 kronor i månaden.
Kostnaden för höjda arvoden skulle landa på i runda slängar 2 miljoner kronor! Det är när jag samtidigt hör om skolans behov av 75 extra miljoner till en budget på 711 miljoner och när jag nu följer utvecklingen med elever som ska tvingas till busstransporter för att det saknas utbildade lärare till skolan i Backaryd som jag har svårt att förstå logiken i alliansens lönepåslag. Det är till alla delar grovt provocerande när man vet behoven inom lagstadgad verksamhet.
Därför känns det nu extra bra i maggropen när jag får veta hur den röd/gröna oppositionen vill fördela pengarna i sin s k skuggbudget. De säger blankt nej till höjning av politikerarvoden och vill dessutom se över förvaltningarnas administrativa kostnader. Läs personalminskningar.
De röd/gröna vill lägga merparten av sina budgetslantar på skola och socialtjänst och det genom att bl a ta 17 miljoner ur Ronnebys reserv. Oppositionen pekar i sin budget på betydande behov inom socialtjänsten och vill där skjuta till ytterligare tolv miljoner.
Det är i denna motsägelsefulla situation med så radikalt oliktänk mellan borgerlig allians och den röd/gröna oppositionen som jag snabbt tänker tanken – hur ser vågmästarpartiet Sverigedemokraterna på detta? Vill dom vara med och rädda skolan och socialtjänstens behov i en kommun med betydande behov av förebyggande verksamhet? Hur tänker de kring kraftiga höjningar av politikers arvoden?
Aldrig tidigare har det i Ronneby varit två så tydliga och viktiga ekonomiska alternativ att ta ställning till. Det måste väl ändå vara tämligen lätt att välja väg när det är så tydligt att slantarna behövs i verksamheterna och inte i redan välavlönade toppolitikers plånböcker.
Borgerliga alliansen kan få 17 röster med hjälp av Anna Carlbrant, politisk vilde utvandrad från Ronnebypartiet. De röd/gröna har 18 mandat men kan få 19 om Sune Håkansson, Ronnebypartiet, gör allvar av sitt beslut att gå i opposition. Frågan är då var Sverigedemokraternas 13 röster hamnar. Tänker de också på sitt eget välmående eller tar de riktigt ansvar för ett samhällsengagemang värt namnet? Den 29 november får vi svaret.
Det har sagts att två miljoner kronor till höjda politikerarvoden inte har någon större betydelse för budgeten i sin helhet. Men märk väl, så brukar det inte låta när föreningar eller annan kommunal verksamhet ropar på ekonomisk hjälp. Då är det alltid den gemensamma budgeten som påverkas och motfrågan blir alltid den samma – ”var i budgeten tycker du att vi ska ta den summan? Vad ska vi då ta bort i stället?”
Den 29 november, om ca en vecka, väljer Ronneby väg.
