Utopi eller efterlängtad framtidstro?

Jag kan stå ut med två populistiska och helt befängda skattesänkningar. Jag kan dessutom ha överseende med hans inhopp för att påskynda en känd fastighetsägares ärende att få ett planbesked för att riva nuvarande galleria vid torget och ersätta den med ett stort antal lägenheter.

Det handlar om Ronnebys starke man, kommunstyrelsens moderata ordförande, Roger Fredriksson. Nu måste jag efter tidigare utdelad kritik i stället hylla honom för ett klokt och framtidsinriktat förslag.

Han vill se den gamla järnvägstrafiken, som avvecklades för 58 år sedan, uppstå på nytt. Han vill att det ska byggas ny järnväg mellan Ronneby och Växjö, naturligtvis med dagens moderna teknik när det gäller såväl elektrifiering som tåg.

Fredriksson säger till Sydöstran ”att en sådan järnväg skulle främja arbetspendling mellan orterna längs sträckan men också göra godstrafik möjlig.”

”Näringslivet är inne i en omfattande expansion med vilket stora krav på kompetensförsörjning följer. Då är en ny järnväg mellan Ronneby och Växjö viktig,” betonar han.

Inte minst skulle projektet, om det förverkligas, bli en vinst för miljön, vill jag tillägga.

Förslaget är lika oväntat som rätt i tiden. Överraskningar av detta slag behövs mer än någonsin i en annars orolig, ekonomiskt instabil och besparingsbenägen tid.

Det är när Ronneby nu är i färd med att ta fram en ny översiktsplan som sträcker sig fram till 2045 som Roger Fredriksson luftar sina idéer. En slags försöksballong, kan man se det som, för att få reaktioner.

Den förra järnvägslinjen mellan Ronneby och Växjö öppnades för trafik den 15 september 1896. Det sista tåget på sträckan framfördes den 30 maj 1965 och året efter revs rälsen upp. Verksamheten på linjen bedrevs således i 69 år.

Linjen var betydelsefull redan i dåtid. Många är dom blekingar som med ett tåg på sträckan gjort sitt livs viktigaste resa ut till ett vuxenliv i Stockholm eller andra platser.

Jag är överraskad av förslaget och vill tro att idén kommer att få många tillskyndare inom samhället i stort men naturligtvis också inom näringslivet.

Jag kan redan nu tänka mig den glädje som upplevs av alla tidigare järnvägstjänstemän som nu är samlade i en evighet ovan där. Alla tvingades de uppleva betydande nedläggningar av järnvägslinjer som aldrig skulle ersättas med ny räls och sliprar. Det var det som gällde när de lämnade jordelivet. Min far Gunnar var en av dem.

Nu fick vi så att vi nästan teg

För några år sedan när vi upplevde en värmebölja som varade i två dagar investerade jag i en fläkt. Ett köp jag inte har behövt ångra. Ja, lite tveksam till utgiften var jag nog ändå i fjol somras. Ni minns säkert – sommaren som rann bort.

I år har fläkten gått på högvarv och investeringen har känts riktigt bra, inte minst när nyheten redan i ett tidigt skede kom att ingen fläkt fanns att uppbringa i handeln. Alla var slut och inga fanns att hämta hos tillverkarna.

Det är i sådana smärtsamma ögonblick som krisreaktionen eller det fulla traumat infinner sig. Det gjorde det också, men bara för vissa. Allt för få insåg vidden av vad vi hade att vänta och vad framtiden ruvar på för prövningar.

Vi nordbor är vana vid att en värmebölja varar några dagar för så har det alltid varit. Men årets sommar har inte varit som andra somrar. Trots att juli månad ännu inte riktigt är till ända påstår SMHI att juli månad har varit den varmaste på 260 år!! Mätningarna startade i Stockholm 1756.

Nästan varje sommar har vi svenskar, ja, säkert mer eller mindre alla nordbor, klagat på vädret. För kallt, blåsigt och regnigt. Men i år fick vi så att vi nästan teg. Jag säger nästan, för den långvariga megavärmen, som ska ta några ytterligare kliv uppåt denna vecka, har naturligtvis utlöst ett ramaskri från såväl pålästa som helt urblåsta hjärnor.

Jag orkar inte ens referera till de värsta, trots att fläkten gör underverk bakom min rygg. Klimatförnekarna kröp snabbt ut ur sina hålor för att inte tala om de som på fullt allvar, tydligen och tyvärr, ansåg att merparten av alla fasansfulla skogsbränder är ett resultat av icke handlingskraftiga politiker som inte velat eller kunnat förutspå den klimatpåverkan som vi har varnats för.

Jag tror att många denna sommar har fått sig en ordentlig tankeställare. Man borde i varje fall ha skänkt miljön en tanke på vad vi människor har ställt till med. Men jag är långt ifrån övertygad. Inte alls övertygad att alla går att övertyga.

Vi kan ta det här med engångsgrillarna. De tog aldrig slut och de användes flitigt även där de inte borde få finnas, nämligen i naturen. I flera fall har det visat sig att just engångsgrillars användning har orsakat flera skogsbränder.

Vi svenskar måste efter denna sommar lära oss att – DET ÄR ALLVAR NU!! Varningar är till för att efterlevas. Vi måste lyssna, läsa och lära.

Det som nu sker med våra skogar är en katastrof utom alla tänkbara scenarier. Vår skog är en av våra viktigaste och betydelsefullaste tillgångar. Att inte värna den är för mig helt obegripligt.

Naturligtvis har rekordbränderna utlöst politiska aktiviteter, men inte på det sätt man borde ha kunnat förvänta sig. Nuvarande regering blev snabbt skottavla för övriga partiers kritik. Men vad har de själva åstadkommit? Vi i Sverige är världsbäst på att klaga och ifrågasätta åtgärder först när skadan redan är skedd.

Jag kan inte föreställa mig att jag skulle vara ensam i mina tankar och förundran över varför ansvariga politiker (och då menar jag alla partier) inte har tagit larmsignalerna på allvar. Det är en sak att snacka, en helt annan att åtgärda och möjliggöra resurser. Nu behöver inte årets rekordlånga megavärme vara resultatet av miljöpåverkan, anser vissa experter. Oavsett vilket borde väl ändå ett land som Sverige med stora skogstillgångar ha varit betydligt mer förberett.

Experter är i dag överens om att det på åtskilliga punkter har brustit i den nationella samordningen i samband med bränderna. Notan för ödeläggelsen är ännu inte utfärdad, bränderna fortsätter med oförminskad kraft, men har redan nått miljardgränsen när det gäller förstörd skog. Därtill kommer alla inhemska och utländska räddningsinsatser.

Inte heller vill jag frita någon i detta land bosatt person det ansvar som måste åvila oss alla. Dom eldningsförbud som nu har införts i landet är självklara åtgärder. Vi har vaknat och nästan fått våra munnar tilltäppta. Men bara nästan.

Sydöstrans lokala journalistik

Blekinge är ett litet län men har ändå fem kommuner. Väl många, kan tyckas, men det förblir så när bypolitiken fortsätter att vara förhärskande.

När lokaltidningen Sydöstran dessutom ger ytterligare näring på detta område blir murarna inte direkt lägre mellan kommunerna.

Den senaste miljörankningen som tidningen ”Aktuell Hållbarhet” har redovisat blir till ett riktigt dåligt exempel på lokal journalistik när lokaltidningen Sydöstran i sin tur presenterar resultaten.

Den 29 juni skriver man på Ronnebysidan med sex rader att Ronneby sjunker i miljörankningen. Kommunen har sjunkigt ”hela” sex placeringar, från 8 till 14. Inte ett ord om att Ronneby är klart bäst av länets kommuner. Övriga kommuners placeringar nämns inte.

Enligt Aktuell Hållbarhets chefredaktör beror tappet framför allt på hårdnande konkurrens.

Några dagar senare, den 1 juli, dyker det upp några rader på tidningens Karlskronasida. Rubriken då är – ”Karlskrona klättrar i miljörankning.”

Karlskronas placering och förbättring från plats 57 till 27 kommenteras av kommunalrådet Magnus Larsson.

Inte heller i denna korta artikel omnämns övriga kommuners placeringar.

Ronneby intar plats 14 av 290 kommuner, på andra plats av länets fem kommuner kommer alltså Karlskrona som följs av Olofström på plats 89, ett tapp från plats 58. Sölvesborg hamnar på plats 100 mot 142 året dessförinnan och Karlshamn på plats 244 som tappat rejält från plats 86.

Hade tidningen redovisat på detta sätt hade läsaren fått en adekvat upplysning.


Ronnebys Karöbåt en miljöbomb

 

DSC03301Ronneby kommun ligger i framkant när det gäller framtida miljömål. Bl a har man fått stor uppmärksamhet när man byggt nya giftfria förskolor.

Naturligtvis vill man surfa på denna positiva miljösyn och därför är det inte överraskande att gamla, ädla Karöbåten  utnyttjas i årets turistreklam. I den nu aktuella broschyren förekommer Karöbåten på inte mindre än sex (6) bilder.

Denna upprepande exponering innebär med all säkerhet att reklammakarna inte känner till båtens hälsotillstånd. I dag är den nämligen rena miljöbomben!

Båten är gammal och har haft ett tufft liv på senare tid. Vi kommer ihåg hur den för två vintrar sedan kördes i tjock is när Sverigedemokrater skulle fraktas tur och retur till julbord på Karön. Båten fick skador för stora slantar.

Nu utgör båten, enligt experter, ingen risk för passagerare men den är däremot rena miljöbomben och det har den varit en längre tid och det med tjänstemäns goda minne.

Motorn är i behov av reparation eftersom topplocket är skadat och det innebär i sin tur att Karöbåten på sina turer mellan Ekenäs och Karön släpper ut en icke oansenlig mängd olja i vattnet. Kommunala tjänstemän känner till miljöproblemet men har ännu så länge blundat för problemet. Det sägs att man blundar på grund av ekonomiska skäl, men då räknar man ytterst kortsiktigt.

Även politiker i Ronneby kommun känner till Karöbåtens dåliga hälsotillstånd. Man har bl a försökt få den nya arrendatorn att köpa en ny båt. Men att köpa en båt för tre, fyra miljoner kräver att den snabbt kan betala sig och den möjligheten, menar man, finns inte i Ronneby skärgård.

Kommunen har också framställt önskemål om att en ny båt skulle kunna göra skärgårdsturer men det stupar på att båten måste leva upp till en turlista som reglerar trafiken mellan Ekenäs och Karön.

I dag är båten rena miljöbomben och naturligtvis måste detta stoppas omedelbart!