Höstpremiär för operautsändning

Ronneby Folkteater gläds åt att äntligen få bjuda in till en hett efterlängtad premiär.

På lördag är det nämligen dags för höstens första Coronaanpassade utsändning från Metropolitan Opera i New York.
Det är Sveriges stora stjärnsopran Nina Stemme som framträder i en efterfrågad repris av Turandot.

TURANDOT av Giacomo Puccini.  Lördag 10 oktober kl. 19.00

DIRIGENT: Paolo Carignani

I ROLLERNA: Nina Stemme (Turandot), Anita Hartig (Lių), Marco Berti (Calāf), Alexander Tsymbalyuk (Timur)

Nina Stemme gör den krävande rollen som Puccinis iskalla prinsessa. Anita Hartig gör sin första Met-roll som slavflickan Liù. Marco Berti är Calàf, friaren som riskerar sitt huvud för att få Turandots hand, och Alexander Tsymbalyuk är Timur. Paolo Carignani dirigerar den visuellt spektakulära uppsättningen, som ursprungligen skapades av film- och operaregissören Franco Zeffirelli 1987.

Klockan 18.40, 20 minuter innan utsändningen, är det samling i teatersalongen för de som vill ha lite mer information om kvällens operaföreställning. På plats finns Nils-Ingmar Thorell som ger lite bakgrundsfakta om kvällens föreställning.

Folkteatern meddelar också att man har slutat med pappersbiljetter, p.g.a. skärpta hygienkrav. Tag med förköpta biljetter i digital form som SMS eller Mail. Biljetterna skannas av direkt från er mobiltelefon.

Maximalt 50 personer i salongen.

Operaafton med tå i kläm

Opera

Genom åren har jag lyssnat till Hasse Alfredsson som sjunger om foten i en potta. Däremot har jag mindre sällan hört att operabesök har slutat med ömmande stortå. Men det var vad som hände mig i lördags kväll på Folkteaterns operaföreställning i Ronneby.

Vi hade upplevt två bländande akter av operaföreställningen Turandot av Giacomo Puccini och med Sveriges stjärnsopran Nina Stemme i huvudrollen som den kyliga prinsessan av Kina. En direktsändning från Metropolitan Opera i New York. Bra bild och strålande ljud men med ganska obekväm stol och litet utrymme för benen.

Och det var en väl insutten stol av historiskt slag som skulle bli min fälla för kvällen. Ja, nästan en råttfälla om jag försöker beskriva hur min stortå fortfarande i dag ger sig till känna med bultande smärta.

Efter pausen tog vi plats i bänkraden och jag sträckte obetänksamt ut mina ben varvid min vänstra fot hamnade under framförvarande stol. Det var dock först när damen i stolen framför mig skulle sätta sig som jag upptäckte farligheten.

Plötsligt satt mina tår, mest stortån, fast i stolen framför. Inte heller fick jag loss foten när damen med ökad styrka försökte få ner stolsitsen. Hon gjorde flera försök och med resultatet att stortån fick några riktiga smällar.

Jag satt fast och fick med all kraft och med hjälpande händer till slut dra bort foten. Antagligen på grund av att damen reste sig för att undersöka vad som gjorde det omöjligt att vika ner stolsitsen i behaglig vinkel. Hon hade förstått min utsatthet och vände sig om med frågan:

-Hur gick det?

– Åt h-e-l-v-e-t-e, kved jag så tyst jag kunde. Operan hade hunnit börja.

Jag klappade damen, som jag känner ytligt, på axeln och viskade:

-Det gick bra.

Damen till vänster om mig hade roligt åt händelsen och fnissade än mer när jag viskade:

-Vad gör man inte för kulturen.

100_0224

Hela sista akten var en bultande upplevelse med en protesterande stortå som inte alls höll takten med vad som utspelades i operan.

Men det blev som det brukar bli på slutet i operor, de två fick varandra. Det var kärlek och storartad konst.

Fritid- och Kulturnämnden har budgeterat 2 miljoner för upprustning av gamla teatern nästa år. Hoppas att merparten av stålarna går till nya stolar som inte är av klaffmodell.