Etikettarkiv: Marcus Sandekjer

Varumärket ”Bok och Hav” inte skadat

Publicerat av

SVT Nyheter Blekinge har i en rad inslag granskat turerna kring litteraturfestivalen ”Bok och Hav” som genomfördes i Karlskrona 2017 – 2019. Bland annat har avslöjats att Karlskrona kommun med skattemedel har täckt upp kostnader som den arrangerande föreningen har haft till ett värde av nära 800 000 kronor som, enligt SVT, ansvariga politiker inte haft full kännedom om.

Marcus Sandekjer, mest känd som chef för Blekinge Museum, är tämligen ny på posten som ordförande i föreningen bakom ”Bok och Hav. Han tillträdde 2020 men på grund av Covid-19 pandemin har inget arrangemang kunnat genomföras det senaste året.

Ett arrangemang är dock planerat till 2022 men nu är Sandekjer osäker på hur det blir efter den granskning som SVT genomfört. Han anser att varumärket ”Bok och Hav” är skadat efter alla turer som har redovisats.

Men där tycker jag att Marcus Sandekjer har fel. Det är inte varumärket i sig, föreningen eller dess arrangemang, som har skadats. Däremot är skadan stor och svår för Karlskrona kommun, dess tjänstemän och ytterst ansvariga politiker.

Ännu en gång har det visat sig att kommunens regelverk och kontroll pekar på utomordentligt allvarliga brister. Detta har lett till att politiker ännu en gång har krävt att ansvariga tjänstemän ska fråntas delegationsrätten.

Karlskrona kommun borde vara stolta över sina kulturföreningar och stötta dem men så länge självklara regelverk för politiker och tjänstemän saknas är risken stor att budgetar överskrids och skammen drabbar föreningarna i stället för kommunen.

Naturligtvis ska idén med att lyfta litteraturen på det sätt som har avsetts leva vidare. Varför inte göra denna litteraturfestival till ett länsövergripande arrangemang, inte minst med tanke på namnet ”Bok och Hav”.

Nu återstår att se vad den interna utredningen kommer fram till. Att utredningen skulle komma fram till något annat än vad som publicerats är knappast möjligt. Att läsa fakturor kan även journalister göra och det har man också gjort.

Min kommentar till granskningen är solklar: jag blir glad och näst intill upprymd över att det fortfarande finns redaktioner som lägger krut på att granska på gammalt hederligt sätt. Må så vara att granskningen bygger på tips, men grovjobbet ska ändå göras. Dessutom har ju public service ett grundmurat uppdrag att granska verksamhet som är knuten till allmänna medel. Jag förstår inte varför ideliga avslöjanden om pengarullningar med skattemedel ska behöva förekomma. Vad gör revisorerna?

Forskarbråk om Gribshunden väcker frågor

Publicerat av

Den konflikt mellan två forskargrupper som i dagarna har blivit offentlig väcker frågor hos en intresserad allmänhet. Är det kravet på att snabbt få till ett museum i Ronneby som har fått två forskargrupper att nu gå skilda vägar? Eller är det ledningen för Blekinge Museum som nu tvingas välja vägval av samma skäl?

Av det som hittills framkommit i länets media framstår det klart att det är museichef Marcus Sandekjer som har valt det framtida mer kortsiktiga alternativet av de två forskargruppernas arbetshypotes. Bl a av ekonomiska skäl men också på grund av tidsperspektivet.

Johan Rönnby, en av landets främsta marinarkeologer, vill skynda långsamt men har i media också framfört kritiska synpunkter på sättet att bedriva arkeologi kring Gribshunden. Han kommer att fortsätta ett separat vetenskapligt projekt om Gribshunden tillsammans med Södertörns högskola och universiteten i Southampton och Connecticut.

Johan Rönnby är ledsen över den utveckling som nu har skett. Han har arbetat med Gribshunden sedan 2013 och säger sig ha ett väl utvecklat samarbete med Ronneby kommun. Till media har han framhållit att detta är första gången som han efter många års forskande har blivit avpolletterad på det sätt som nu har skett.

Blekinge Museum har valt att i stället fortsätta samarbetet med utgrävningsledare Brendan Foley och Lunds universitet.

Så långt forskarnas olika uppfattning om hur arkeologi bäst ska bedrivas. Kan detta vägval som nu har skett allvarligt äventyra hela museiidén? Jag kan förstå att tidsaspekten men även brist på pengar spelar en viktig roll, men samtidigt får inte detta avgöra den framtida satsningen.

Jag hoppas att inte museifrågan är hotad av det som nu sker men frågan är hur det påverkar det framtida innehållet som ska utgöra ett dragplåster.

När jag talade med L G Nilsson i februari 2020, gestaltningsansvarig för flertalet museer och utställningar, nationellt och internationellt betonade han:

”Att starta ett museum är bara halva resan. Den andra halvan, och än viktigare, är att skapa förutsättningar för en långsiktig överlevnad.”

Han hade också en klar uppfattning av tidsperspektivet, hur tidtabellen för ett museums tillblivelse, måste se ut:

”När frågan väl har väckts får det gå högst tre till fyra år, blev svaret. Men då måste allt stämma i planering, ekonomi och huvudmannaskap. Drar det ut på tiden är risken stor att idéer och önskemål rinner ut i sanden, var hans uppfattning baserad på mångårigt arbete i branschen.

På kommunal nivå har det fram till nu mest handlat om platsen för ett framtida museum. När nu Blekinge museum väljer en mer kortsiktig forskning och dessutom mindre kostsam måste frågan ställas – borde inte ett framtida museum innehålla både kortsiktiga och långsiktiga forskningsresultat? Nu väljer vi kanske bort en viktig forskning som kan ge ett betydligt bredare utbud för ett framtida museum.

Tanken uppstår att ett betydligt mer innehållsrikt museum där Gribshunden utgör ett viktigt inslag inrättas på annan plats i Europa medan Ronneby får nöja sig med ett skrap på ytan, om uttrycket tillåts. Ska det planerade museet i Ronneby om bl a Gribshunden  bara vara ett lokalt museum där det viktigaste blir att visa att det hände i Blekinge? Det kanske är just det som är kärnfrågan i forskarnas olika inriktning. Lokal händelse eller mera internationell skepps- och krigshistoria där Blekinge råkade bli en del av historien eftersom Gribshunden förliste just här.

Fortsätt samarbeta med båda forskargrupperna och fram med stålarna.

Historiskt boksläpp på Blekinge museum

Publicerat av

dsc05440

Kön ringlade lång när Thomas Persson i dag signerade sin historiska bok om bronsåldern i Blekinge med titeln – ”Spår av ett landskap”.

-Hur länge har du arbetat med boken, frågade jag strax innan han skulle presentera sitt verk. Svaret var typiskt lågmält men kristallklart:

– I 40 år!

En bättre sammanfattning av sina fyra decennier som antikvarie vid Blekinge museum kan väl knappast tänkas. Man kan utan ansträngning känna hur Thomas under sina forskarår har kommit människorna under bronsåldern allt närmare.

”Vi delar ett landskap, som varit livsrum också för hundratals generationer före oss. Borta är människorna, deras tankar och handlingar. Kvar är de bevarade materiella resterna av forna tiders samhällen. Som ingen annan period i vår förhistoria har bronsåldern gjort bestående avtryck i landskapet.”

bm-1

Så inleder Thomas sitt praktverk som i text och bild tar oss med på en tidsresa som saknar motstycke. Thomas är inte bara en forskare av stora mått han är också en berättare och pedagog som får oss att nästan andäktigt ta in hans upplevelser.

Boken är rikt illustrerad med landskapsbilder och förklarande kartmaterial som bl a visar antalet och var förhistoriska och övriga kulturlämningar har hittats i Blekinge.

bm-3

Se bilden med prickarna. Röd punkt är förhistoriska lämningar. Grå punkt övriga kulturlämningar. Kan du räkna antalet punkter? Du ger förmodligen upp men betänk då att Thomas Persson har besökt varje sådan plats. Men visst, säger förmodligen du och jag, han hade ju ändå 40 år på sig!

bm-2

Ett viktigt boksläpp var det också om guldgubbar och Vång, norr om Johannishus. ”Vikten av Vång, en järnåldersplats tar form” utgör en aktuell milstolpe i ett arbete som redan har fyra spännande år på nacken. Spännande saker kommer att hända på plats i Vång under 2017. Bl a ska en historisk källare räddas för eftervärlden och bli ett slags informationscentral om forskarnas arbete hittills.

Under nästa sommar kommer Kulturcentrum bl a att visa en utställning av italienska fotografer som dokumenterat Vång med omnejd under 2016.

Vad gömmer sig bakom ”skatterna från Vång”? Vad säger fynden om platsen och människorna som levde här? Vad kan landskapet runt omkring berätta?

I boken får du några av svaren och dessutom en inblick i arkeologins spännande metoder och specialistområden.

I redaktionen har Mikael Henriksson och Björn Nilsson ingått och med 13 författare som tecknar historiska bakgrunder. Bokens omslagsbild visar kullen i västra Vång.

Det är lätt att förstå att chefen för Blekinge Museum, Marcus Sandekjer, i dag var stolt och glad när han presenterade de historiska boksläppen. Vi var många som kände som han.

Obs! Klicka för större bilder.

Länsmuseichefen svarar på kritik

Publicerat av

Den 25.8 publicerades här på bloggen ett inlägg med rubriken –”Blekinge Museum missköter Saxemaravarvet”. Du kan läsa inlägget längre ner här i bloggen.

Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, riktade kritik mot museets sätt att som ägare sköta det anrika varvet i Saxemara. På den kritiken svarar nu Marcus Sandekjer, chef för Blekinge Museum.

”Bemötande av kritik från Björn O Svensson angående Saxemara båtvarv

Björn O Svensson har i senaste numret av Ronneby Musei- och hembygdsförenings tidning Åkröken kritiserat Blekinge museums hantering av Saxemara båtvarv. Det är självklart att det kan finnas synpunkter på hur museet har skött båtvarvet de senaste tio åren och Björn O Svensson har ofta idéer och tankar kring förbättringar. Men denna gång har uppenbarligen Björn inte klart för sig det omfattande arbete som görs – och har därför direkta felaktigheter med i sin text. Jag vill passa på att kommentera dessa.

Blekinge museum måste som alla organisationer hålla budget och det är omöjligt att genomföra alla investeringar vi vill göra på kort tid. Det är ett tråkigt faktum, men även om fler satsningar varit önskvärda, har ändå mycket gjorts. Ett omtag gjordes 2014 – och på bara två år vill jag hävda att varvet utvecklats till ett besöksmål som blir alltmer känt, vilket inte hade hänt utan museets arbete. Självklart ska båtbyggaren Niklas Nyström har mycket beröm för den positiva utvecklingen (och här är vi ense med Björn O Svensson), han har gjort en storartad insats. Men han agerar förstås inte i ett vacuum – utan i dialog med Blekinge museum. De satsningar som görs, stäms av mellan oss och genomförs sedan.

Ronneby kommun, bidrar med 100 000 kr per år till Saxemara båtvarv. Björn O Svensson skriver om detta ”Är det någon som tror att det beloppet lagts ned i eller för Saxemara?” Jag inte bara tror, utan vet att detta är fallet. För det första så inköptes varvet för ca 2,5 miljoner kronor, vilket i sig de facto är en kostnad. Nedan följer också en sammanställning av de viktigaste åtgärderna som medlen använts till åren 2014-2015, tillsammans med resurser (tid och pengar) från Blekinge museum och andra aktörer, bl.a. Blekinge Hembygdsförbund.

– 2014 byttes entreprenör på varvet och Niklas Nyström tillträdde efter en noggrann och tidskrävande process.

– omfattande renovering av den stora skorstenen till bastrumman, inklusive ny skorstensstege.

– ombyggnad och renovering av kök

– ombyggnad av arbetsrum, inklusive ommålning av innertak

– reparation av yttertaket till varvshallen

– renovering av fönster till varvshallen

– reparation av den stora slipvagnen, med vilken båtar dras upp och sjösätts

– byte av uppdragningsvajer till stora slipen

– dykningsarbeten för att åtgärda problem vid stora slipen

– reparation av räls till lilla slipen (både under vatten och på land), där båtar dras upp och sjösätts vid båtskjulet

– dränering runt varvshallen där vatten rann in vid mycket regnande

– omdosering av vägen för att hindra vatten att rinna in i hallen

– Nya armaturer (energieffektiva) i varvshallen, de gamla var delvis trasiga och från 70-talet

– Elöversyn av byggnaderna inklusive jordfelsbrytare till mastkranen

– Skapande av vintervatten i varvshallen

– utbyggnad av bryggplatser på stora bryggan

– Stora bryggan som tidigare var U-formad har dessutom däckats över för att skapa bättre utrymme till evenemang – omfattande uppstädning och röjning av hela området

– en lång rad småreparationer, förbättringar och uppdateringar

– Blekinge museum och Ronneby kommun har i samverkan med ägaren till grannfastigheten skapat en parkering till varvet söder om Församlingshemmet i Saxemara

– uppdatering av teknik och information i utställningen i gamla boningshuset

– marknadsföring av varvet och de evenemang som genomförs (samt deltagande i flera av evenemangen)

– till detta kommer en lång rad avstämningsmöten med entreprenören, träffar med närboende, kommunen, kunder till varvet, affärspartners och andra intressenter. Vi räknar med att Blekinge museums personal under 2014-2015 har lagt ned minst 1 000 timmar på Saxemara båtvarv (motsvarande minst 250 000 kr), under samma tid har utöver detta runt 300 000 kr lagts på varvet i pengar. Jag har därför mycket svårt att förstå Björn O Svenssons kritik på denna punkt.

Vad gäller ytterligare investeringar så ligger följande i plan för 2016-2017: – ny slip vid stora gångspelet (ca 30 000-40 000 kr) – ny slipvagn (ca 30 000 kr) – renovering av Mastkransbryggan (ca 200 000 kr) – ommålning av tak (ca 160 000 kr) – anläggning för tömning av båttoalett (ca 80 000 kr) – grusning av Tullstigen (ca 40 000 kr) – certifiering gästhamnsbrygga – Uppfräschning av Gångspelsbyggnaden – Tre flaggstänger Nämnas kan ett antal saker genomförts på varvet under året, bl.a. lösning på toalettfrågan för gästhamnen, bojar och bojstenar för bryggorna, ny flytbrygga, delvis målning av Varvshallen – något som utförts av Niklas Nyström efter avstämning med museet. Föreningen Allmogebåtar i Blekinge (FABB) har också fått upplåtelse av en lokal på varvet (i museets del) och antalet besökare till varvet beräknas ha stigit från de 500 personer som rapporterades 2013 till minst 7 000. Ronneby kommun ”växlar upp” sina pengar genom att vara med i verksamheten på Saxemara båtvarv; tack vare detta engagemang kan vi fortsätta den positiva utvecklingen.

Vad gäller båten Ran är det en komplex fråga som faller på att Blekinge museum under årtionden haft en insamlingspolicy som täcker så kallade ”bruksbåtar” (som Blekingsekor och Jaktkanoter) och inte fritidsbåtar. Det finns helt enkelt inte plats för båda dessa kategorier utan att få tillgång till en ny båthall. Och då styrelsen i våras tog beslutet att för närvarande inte försöka köpa in mark och bygga en båthall i närheten av Saxemara båtvarv, så föll tanken på att ta in Ran i samlingarna. Jag är den första att beklaga detta – men jag ser ingen annan lösning. Vi har helt enkelt inte plats för fler båtar i befintliga lokaler och någon gång måste ett beslut tas. Båten är dessutom ritad av en konstruktör i Stockholm (byggd i Blekinge) och vårt förslag är därför att vi gemensamt tar kontakt med Sjöhistoriska museet för en möjlig placering där.

Björn O Svensson har synpunkter på möjligheten att Ran då kommer att hamna i Karlskrona, där Sjöhistoriska museet har lokaler. Han skriver ”Den absurda situationen har därmed uppstått att Blekinge museum motarbetar sin egen institution i Ronneby kommun till förmån för ett främmande etablissemang i Karlskrona”. Vi som Länsmuseum kan inte dela denna uppfattning, utan ser till lösningar där kulturarvet är det centrala. Vi måste kunna se längre än det strikt lokala och ha ett öppet lösningsfokuserat sinne för hela Blekinge.”

Marcus Sandekjer Länsmuseichef, Blekinge museum

 

Blekinge Museum missköter Saxemaravarvet

Publicerat av

Saxemara

Nu tar Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, till storsläggan. Det är ägaren till Saxemara Båtvarv, Blekinge Museum som läxas upp.

”Hur tänker museets styrelse över huvud taget om sitt varv och dess framtid? En mindre engagerad huvudman och ägare är svårt att tänka sig.”

”Tyvärr ser det ut som om Blekinge Museum inte var den lämpligaste huvudmannen för Saxemara Båtvarv.”

Det är i Hembygdsföreningens senaste nummer av medlemsbladet ”Åkröken” som Svensson pekar på en rad anmärkningsvärda åtgärder/möjligheter som antingen har uteblivit eller slarvats bort.

Han tar upp behovet av målning av verkstadsbyggnadens plåttak som redan 2006 ansågs ha ett akut behov. Nu tio år senare är det arbetet ännu inte utfört, konstaterar Björn O. Svensson som också pekar på annat underhåll som släpar efter.

”Visst har museet en begränsad budget, men finns det en vilja finns det i regel en väg,” säger han och pekar på de pengar som Ronneby kommun årligen betalar till Blekinge Museum.

”Ronneby kommun har betalat museet ett årligt bidrag på 100 000 kronor sedan starten (det blir väl ungefär en miljon) riktat till Saxemaravarvet och avsett för underhåll och reparation. Tror någon att det beloppet har lagts ned i eller för Saxemara”, frågar Svensson.

Han tar ett annat exempel för att belysa museets ointresse för det anrika varvet i Saxemara:

”Museet har i snart tio år förhandlat om ett donationsavtal med en familj angående en välskött större motorbåt, byggd i Saxemara 1933 och i all sin tid använd i Ronneby. Den skulle skötas och exponeras på varvet som de andra museala båtarna vid ”klassikerbryggan”.

”Nu i dagarna har museet dragit sig ur det generösa erbjudandet. Till ägarna skriver Marcus Sandekjer att RAN (som båten heter) sannolikt snart skulle behöva förvaras på land och eftersom man nu beslutat att inte bygga någon båthall i Saxemara utan i stället prioritera investeringar i Karlskrona måste man tacka nej. Ägarna uppmanas ta kontakt med Sjöhistoriska museet.”

”Var hamnar RAN då”, frågar Svensson. ”Ja, inte i Stockholm utan på Stumholmen i Karlskrona, dit Sjöhistoriska skickat ned en skock gamla fritidsbåtar! Den absurda situationen har därmed uppstått att Blekinge Museum motgarbetar sin egen institution i Ronneby kommun till förmån för ett främmande etablissemang i Karlskrona”.

I övrigt öser Björn O. Svensson beröm över den nuvarande entreprenören:

”Niklas Nyström från Mönsterås med medarbetare har befäst sin ställning som den stora plusposten. De är inte bara duktiga träbåtbyggare, praktiskt och teoretiskt kunniga utan också starkt medvetna om att varvet är ett kulturellt besöksmål som måste hålla en god standard beträffande städning, ordning och reda och ge ett så tilltalande intryck att besökaren kommer tillbaka”, konstaterar Björn O. Svensson

Gribshunden för stort för bypolitik

Publicerat av

Gribshunden 3

Jag vill genast säga att tisdagens föreläsning i Ronneby om Gribshunden var av hög klass. Vi i publiken, ett par hundra, fick på ett vetenskapligt sätt senaste nytt om detta världsunika fynd som har hittats intill Stora Ekön i Ronneby skärgård.

Men så var det också två av landets mest erfarna marinarkeologer, professor Johan Rönnby och Lars Einarsson, Södertörns högskola respektive Kalmar Läns Museum som svarade för informationen. Arrangörer var Länsstyrelsen i Blekinge och Blekinge Museum.

Det pinsamma uppstod när publiken på slutet erbjöds möjlighet att ställa frågor. Merparten av frågorna kan med fördel klassas som bypolitik eftersom flertalet av dem ställdes av flera fritidspolitiker från Ronneby.

Även om merparten av publiken föredrog att ta emot spännande och högteknologisk information om fartygsvraket och avstod från frågor är min uppfattning att flertalet var helt uppfyllda av tanken att Gribshunden måste placeras i ett nytt museum uppfört någon stans i Ronneby. Allt annat är otänkbart!

Därför kändes det befriande när professor Johan Rönnby med några enkla meningar gav vetenskaplig tyngd när han svarade:

-Gribshunden är ett europeiskt skepp. Det beställdes av danske kungen Hans och förliste på svenskt vatten utanför Ronneby och fyndet tillhör Sverige. Därmed kan t ex inte Danmark göra anspråk på detta, ett av världens viktigaste vrak, betonade han.

Forskarna fastlog dessutom att fyndet av Gribshunden är större än Wasa och Kronan och det är samtida med Christoffer Columbus skepp ”Santa Maria” och Vasco da Gamas fartyg ”Sao Gabriel”. Något liknande föremål från 1400-talet har aldrig hittats någonstans i världen.

Betänk, säger forskarna, att senast ”monstret” Gribshunden såg dagens ljus var i slutet av 1400-talet (1495) samtidigt som Columbus upptäckte Amerika och Leonardo da Vinci var verksam.

Det här fyndet utanför Stora Ekön i Ronneby skärgård är världsunikt. Det är stort, mycket stort och därför känns det lite futtigt att detta enbart skulle vara en fråga för Ronneby. Blekinge är ett litet landskap och naturligtvis måste bevarandefrågan vara en länsangelägenhet, inte minst av ekonomiska skäl.

Gribshunden 4

Jag tycker att Marcus Sandekjer balanserade klokt i sitt svar på frågan, ”hur många år Ronneby har på sig för att bygga ett museum”. Dessutom vill jag passa på att berömma Marcus för hans sätt att hantera såväl Gribshunden som Guldgubbarna från Vång, norr om Johannishus. Han har en bred kunskap och har lyckats väl i konsten att göra Ronneby delaktigt i de unika fynden. Men så har han också fått en rivstart på sitt uppdrag, inseglad på en lyxmacka.

Obs! Klicka för större bilder.

 

Niklas och Maria lyfter Saxemaravarvet

Publicerat av

DSC03299

Med 15-timmarsdagar har Niklas och Maria fått det gamla anrika båtvarvet i Saxemara att leva som i fornstora dagar och det redan efter två månader.

Niklas Nyström tog formellt över driften av varvet den 1 mars och nu är det full fart framåt. Det märktes inte minst när de två jämte ägaren, Blekinge Museum i söndags bjöd in till öppet hus.

När vi går upp för den hårt slitna och branta trappan till övervåningen i varvsbyggnaden är det en köksavdelning och ett angränsande kontorsrum vi har som mål.

I köket lagar kompisar mat och det bryggs kaffe till gästerna som gärna låter sig smaka. Ännu en dörr slås upp på vid gavel och där är varvets administrativa hjärta.

Här är det Maria som basar och Niklas betonar stolt att städningen av båtvarvet i Saxemara inte är ett enmansuppdrag.

DSC03302

Utsikten är bedövande vacker med havsviken och välfyllda bryggor där Saxemarabyggen ligger tätt intill varandra vid de många bryggorna.

Niklas är nöjd med starten och avslöjar att han i dag har fler uppdrag än vad han hinner med. Han trodde inte att det skulle finnas så mycket arbete som låg och väntade. Härligt, naturligtvis men samtidigt är det så mycket de vill ha klart.

Redan nu efter bara två månader har uppstädningen förändrat hela varvet. Trots att vi är många som vill se och lyssna till framtidsutsikterna är det lätt att få plats.

Byggnaden är bra men några detaljer är viktiga att snabbt åtgärda, betonar Niklas och nämner taknocken som är för smal. Under vintrarna kommer det in snö under taket och den blöter ner sågspånen på vinden.

Dessutom ett läckage i sluttningen mot norr. Regnvatten läcker in vid grunden och det måste  snabbt stoppas med olika insatser.

Nästa stora åtgärd är att reparera och rusta upp den gamla båtslipen så att även lite större båtar ska kunna tas upp och in i stora varvshallen.

Niklas Nyström är utbildad vid Litorina Folkhögskolas båtbyggarlinje i Karlskrona men han är också skribent och kulturbärare. Han har drivit ett båtbyggeri i Mönsterås men är nu etablerad Bleking och bosatt i Ronneby.

Han har naturligtvis redan träffat Per Dunsö. Tillsammans hoppas de kunna förverkliga en av Pers innersta drömmar, att arrangera ”Musik i skjulet”.  Niklas hoppas att det kan bli verklighet redan i sommar.

DSC03316

I varvsvimlet träffar jag naturligtvis chefen för Blekinge Museum, Marcus Sandekjer. Han strålar av lycka och uttrycker sina framtidstankar med fyra ord – det här blir jättebra!

Han berättar att styrelsen är på betydligt bättre humör nu när de har kunnat se den snabba förändringen. Nu drar alla åt samma håll.

DSC03303

På en av bryggorna står en av varvets stora tillskyndare, Björn O Svensson. Han ser ut att må väldigt bra just nu och han berömmer det arbete som redan har utförts.

Därefter pekar han stolt ut bryggornas stora raritet framför alla andra.

– Ett Saxemarabygge, säger han och pekar mot den tvåmastare  som ligger förtöjd vid bryggan. Nästan brevid försöker en man få liv i en gammal tennkulemotor. Vi väntar och vill njuta av välljudet men måste ge upp. Mannen måste också ge upp. Det vill sig inte riktigt denna dag.

DSC03310

Blekinge Museum äger sedan 2006 Saxemara båtvarv i Ronneby kommun. Ambitionen från museets sida är att göra Saxemara båtvarv till både ett levande kulturarv men också ett tillgängligt besöksmål.

När jag lämnar varvet gör en tanke sig påmind: underbart att unga människor med kunskap och idéer vill föra kulturarvet vidare. Vi har flera sådana exempel i Ronneby för närvarande. Härligt!

Läs mer och titta på fler bilder på min hemsida; www.mediam.se 

Klicka för större BILDER.

Saxemara båtvarv byter entreprenör

Publicerat av

100_0029

Niklas Nyström, Mönsterås blir ny entreprenör efter Sonny Olsson som lämnar Saxemara båtvarv efter nyår.

Klart är också att Blekinge Museum fortsätter att vara ägare till detta sista kvarvarande båtvarv med historisk miljö och med ambitionen att hålla träbåtsbyggeriet i Blekinge levande.

Dagens pressmeddelande från Blekinge Museum och dess chef Marcus Sandekjer får du här i sin helhet.

Pressinformation: Ny entreprenör på Saxemara båtvarv

Blekinge museum äger sedan 2006 Saxemara båtvarv i Ronneby kommun. Hösten 2013 sade Sonny Olsson som driver verksamheten upp sitt kontrakt från årsskiftet 2013/14. Museets styrelse har gett museichefen i uppdrag att via en arbetsgrupp tillsätta ny arrendator.

Arbetsgruppen, bestående av Blekinge museums representanter samt Björn O Svensson (Hembygdsförbundet och närboende), Lars Werner (Litorina Folkhögskola) och Lena Brorsdotter (Ronneby kommun) har efter många överläggningar valt att gå vidare med Niklas Nyström som ny entreprenör på Saxemara båtvarv i Ronneby.

Niklas Nyström är bl.a. utbildad på Litorina Folkhögskolas båtbyggarlinje i Karlskrona. Han har sedan 2003 arbetat delvis som navigationslärare och båtinstruktör för Medborgarskolan och för Båtägarskolan (bl.a. förarbevis, kustskepparexamen och utsjöskeppare). Niklas är även leveransskeppare samt frilansreporter för tidningen Klassiska Båtar. Han innehar i dag en båtverkstad i Mönsterås kommun och en välbesökt båtbyggarblogg ( www.grisslan.blogspot.se )

Viktigt för beslutet var Niklas dokumenterade hantverksskicklighet, liksom hans upparbetade kontaktnät i båtvärlden samt hans utåtriktade arbete. Ambitionen från museets sida är att göra Saxemara till både ett levande kulturarv och ett tillgängligt besöksmål – och då krävs kunskap på många olika områden.

Kontraktsförhandlingar inleds efter årsskiftet och tillträde sker i vår.

Grupp ska utreda varvets framtid

Publicerat av

DSC02936

Det är tidig lördag. Tämligen varmt för att vara sista dagarna i oktober. Diset dröjer sig kvar när vi samlas i små grupper utanför församlingshemmet i Saxemara. På avstånd skymtar de svagt röda brädväggarna som omsluter Saxemara båtvarv, en del av det blekingska kulturarvet.

Båtvarvet startades 1917 och är det sista i sitt slag och ska naturligtvis värnas och räddas åt eftervärlden. Det ligger i Ronneby kommun men borde naturligtvis vara en hela länets angelägenhet, tänker jag i samma stund som jag sträcker fram handen för att hälsa på K G Svensson, moderat och vice ordförande i Blekinge Museum. I dag ägare av Saxemara båtvarv.

Vi har i stort sett bara skakat hand när jag frågar hur han ser på ägarrollen. Svaret kommer snabbt:

– Varvet borde ägas av Ronneby kommun! Vår ekonomi i museet är sådan att vi inte på ett bra sätt kan förvalta denna fastighet och verksamhet. Vi borde aldrig ha köpt varvet.

När jag lite senare i mötets inledning konfronterar honom med uppgiften upprepar han i stort sett sin inställning. Museichef Marcus Sandekjer leder samtalet och gör snabbt klart för de många deltagarna att detta är vad en styrelsemedlem, K G Svensson tycker. En viktig upplysning, i annat fall hade diskussionen redan där kunnat vara punkterad.

Om båtvarvet haft en annan geografisk placering, t.ex. i Karlskrona kommun, hade han då haft samma krassa inställning, funderar jag medan samtalen fortsätter med olika förslag på framtida lösningar.

Salen i församlingshemmet är utnyttjad till sista plats. Museichefen är uppriktigt förvånad men glad över att så många har kommit.Alla har dessutom samma inställning – det anrika båtvarvet i Saxemara måste bevaras och leva vidare som båtbyggeri men också som en turistattraktion.

I slutet av mötet får vi veta att en arbetsgrupp nu har bildats som ska utreda och lämna förslag på hur varvet bäst ska kunna bevaras i kombination med ett modernt båtbyggeri av träbåtar. I gruppen ingår bl.a. markägare, museichef, historikern Björn O Svensson och Lena Brorsdotter, Ronneby kommun.

Gruppen ska ha sitt första sammanträde den 4 november och en inriktning ska kunna presenteras för styrelsen i Blekinge Museum den 11 december.

Flera styrelseledamöter jämte museichefen bedyrade att den fortsatta hanteringen ska ske med en öppen attityd.

Flera efterlyste Ronneby kommuns eventuella inställning till den framtida verksamheten vid varvet. Fram till i dag har kommunen betalat 100.000 kronor per år. En avsiktsförklaring antogs i kommunen 2006 då man gjorde klart att pengar skulle kunna plockas fram om behov uppstod. Sedan dess har det varit tyst från museets sida.

Björn O Svensson betonade vikten av att Blekinge museum måste leva upp till stiftelsens stadgar, att bl.a. slå vakt om kustkulturen.

Rädda Saxemara båtvarv

Publicerat av

Du som är intresserad av kultur ska i morgon lördag styra dina steg till församlingshemmet i Saxemara. Inbjudare är Blekinge Museum som vill ha en diskussion om det anrika båtvarvets framtid. Tiden är 10-12.

Blekinge Museum äger varvet som man köpte för 2,5 miljoner kronor av Tage Olsson. Meningen var att det skulle skapas underlag för en entreprenör och att varvet genom detta skulle bevaras i kombination med ett modernt båtbyggeri av träbåtar.

Tanken var dessutom att varvet som besöksmål skulle utvecklas och att det i utställningsdelen skulle användas ny teknik för att visa varvet för intresserade besökare.

När nuvarande entreprenör och arrendator av varvet, Sonny Olsson sa upp kontraktet stod det klart att Blekinge Museum kan stå utan arrendator vid årsskiftet.

Blekinge Museum söker en efterträdare till Sonny Olsson men kan också tänka sig en försäljning av varvet, vilket museets chef, Marcus Sandekjer försökt tona ner efter att han citerats om detta i Blekinge Posten den 26 september.

Ronneby Musei- och Hembygdsförenings ordförande, Björn O Svensson var den som 2005 initierade köpet av Saxemara båtvarv. Han satt då också i Blekinge Museums styrelse.

I dag är han kritisk och har mött beskedet om en eventuell försäljning med bestörtning.

Lördagens diskussion med allmänheten kommer att bli vägledande för hur båtvarvets framtid kan komma att te sig. Att Blekinge Museum saknar pengar är inte heller bra, men en del anser att rätta intresset aldrig har funnits hos styrelsen att agera och leva upp till ursprungsidén att göra Saxemara båtvarv till en betydande turistattraktion.