När synden kom till Kallinge

Det var tidigt 1970-tal i brukssamhället Kallinge. Tv-programmen kan man inte på något sätt påstå var speciellt lockande. Nyheten med två tv-kanaler hade folk redan vant sig vid. Hylands hörna var en gäspning och nu tyckte en man från Malmö att han ville bidra med något lockande för kallingeborna.

Han hyrde en gammal affärslokal på Bredåkravägen 39. I lokalen tänkte han locka med sexshow! Ingen då boende i Kallinge kunde förstå hur en gammal och övergiven mjölk- och speceriaffär kunde utgöra en lockande atmosfär till sådan verksamhet.

Jag hittade annonsen från den 7 januari 1972 när jag letade efter annat historiskt material och kom mycket väl ihåg dramatiken och uppståndelsen.

Efter att ett antal liknande annonser hade varit införda i lokaltidningarna var verksamheten i mjölkbutiken det klart dominerande samtalsämnet på orten. Intresset var stort men lockade en helt annan publik än vad arrangören hade tänkt sig.

Utanför lokalen flockades en hel rad med kvinnor, många äldre och gifta. De kollade noga vilka som kom för att ta en titt på danska miss Tollie och andra avklädda damer med intetsägande ”artistnamn”. Damerna utanför lokalen iakttog och antecknade bilars registreringsskyltar vilket snabbt medförde att endast bilar från Kronoberg dök upp runt husknuten. Män från Kallinge eller Ronneby hade inte en chans att ta sig förbi många vakande ögon.

Jag arbetade på BLT:s Ronnebyredaktion vid denna tidpunkt. En äldre kollega gjorde stora ansträngningar för att vi två skulle få bevista en strip-afton i de gamla affärslokalerna. Han ringde otaliga samtal till arrangören som inte visade något större intresse av att få besök. Kollegan gav inte upp och fick till slut grönt ljus. Vi skulle om en vecka få tillträde och vi skulle få fotografera. Två dagar före besöket sprack nyhetsbubblan; verksamheten skulle upphöra och anledningen lär ha varit de spejande tanterna.

Husmödrarna andades ut och det talades länge om den totala segern över syndens näste på Bredåkravägen 39.

Allt återgick till det gamla vanliga. Fotboll på Jernvallen, bio på Sagabiografen och möjligen någon enstaka resa ut till Ronneby för en filmrulle på antingen Centrum eller Röda kvarn. I januari 1972 var det ”En flicka på gaffeln” med Peter Sellers och Goldie Hawn som lockade och på Röda kvarn 6 desperados med Ernest Borgnine och George Hilton. Men så fanns det också en liten korvkiosk.

Den nedlagda mjölkbutiken var dåvarande Handelsbolagets filial. I dag finns det på samma plats en bilaffär men i en ny byggnad. Handelsbolaget bytte senare namn och blev Konsum. På bilden nedan hur butiken såg ut 1972.

Midsommarafton med tågstrul

DSC04914

Att resa är att upptäcka. Upptäcka vad? Om tåget kommer i tid? Kommer det någonsin och kommer det att gå ända fram? Är toaletterna avstängda? Finns det mat och dryck ombord? Får jag sittplats?

Det är mycket som ska klaffa när man gör en resa i dag. Jag träffade två resenärer på midsommarafton. De var trötta men ändå rätt sansade resprövningarna till trots.

De kom till stationen i Lund halv nio på morgonen. Resan skulle avslutas med avstigning i Bräkne-Hoby. Resan slutade i Karlshamn där de hämtades upp med privatbil. Då var klockan strax efter tre på eftermiddagen. Skulle de ha fortsatt resan hade de fått byta till landsvägsbuss, som kanske skulle kommit.

Tågstrulet i södra Sverige har pågått under hela midsommarhelgen och orsakades av ett blixtnedslag i Åkarp mellan Malmö och Lund. Detta resulterade i ett signalfel och flera tåg fick ställas in. På stationen i Lund var informationen osäker för att inte säga ofullständig och långa stunder frånvarande.

När besked gavs från högtalarna var det en informatör som lärt sig läxan att i lägen som dessa gardera sin egen information. Tider angavs men med brasklappen att tiden kunde plussas på eller kanske rent av minskas.

Landsvägsbussar brukar ersätta strandsatta tåg men denna dag efter blixtens otrevliga träffsäkerhet fanns inga bussar att uppbringa. Mer rätt är att inga busschaufförer gick att få tag på. Inte en midsommarafton. Att det också är en betydande resdag och landets mest omhuldade ”nationaldag” tas ingen hänsyn till. Trafikbolagen, som alla andra, arbetar med slimmad personaltäthet som inte ger utrymme till personal i reserv.

När ett tåg väl rullade in på stationen i Lund var det redan trångt och rörligheten ombord på tåget begränsades betydligt vilket ställde till nya problem när det meddelades att flera toaletter ombord var avstängda. De som kunde användas låg naturligtvis anttingen sist eller främst i tåget. Tala om spänningsmoment!

Konduktören ombord försökte lätta upp stämningen men hens gamla klyschor var bara svåra att förtränga när resenärer på väg till årets viktigaste middag i det gröna, sill, nubbe och nypotatis såg detta såväl som jordgubbar och grädde fara all världens väg.

Dom resenärer jag skulle ha delat middagsbordet med landade i Ekfors utanför Bräkne-Hoby när vi andra satt och längtade efter den traditionella jordgubbstårtan. Således ett blixtnedslag i Åkarp som även påverkade oss som kommit i tid med privatbil. Att tvingas vänta ett par timmar på en utsökt tårta spetsad med jordgubbar kan vara en prövning i sig även om man sitter i vår vackra natur med solvarma vindar och med toaletten inom några meters räckhåll.

Jag måste säga att jag var ordentligt imponerad av resenärernas lugn och behärskning när vi pumpade dem på uppgifter om hur resan mellan Lund och Karlshamn med sex timmars stillasittande egentligen varit. I detta sammanhang hade naturligtvis god sill, nypotatis och en nubbe en viss inverkan.

Resten av midsommarafton förflöt precis så behagligt och festligt som midsommaraftnar ska upplevas. Årets upplaga dock oförglömligt solig och varm. Jag tror resenärerna i dag delar min uppfattning.