Etikettarkiv: Makt

Sölvesborg har skyltat om

Publicerat av

Ända sedan valet 2018 har Sverigedemokraterna varit stolta över att styra Sölvesborg och har sett det som sitt mäktigaste kommunala styre och som sitt främsta skyltfönster. Inte minst efter årets stora framgångar i valet. Ett resultat som gav eko ut i Europa vilket i sin tur lockade till ett stort antal journalistiska besök och en betydande nyfikenhet.

Men nu har skyltfönstret fått ett annat utseende och innehåll. Det tidigare samstyret har fallit och i dag, fredagen den 21 oktober 2020, är det en ny och tämligen oväntad politisk styrning som gäller. För Blekinge är det en ytterst oväntad lösning.

Nu ska moderater och socialdemokrater samregera med Centerpartiet och SoL-partiet. Det är Moderaterna som har tagit initiativet till samgåendet, något som chockade såväl sverigedemokrater som Kristdemokrater vilka nu tvingas gå i opposition.

När väl chocken lagt sig tidigt på morgonen kom kritiken som på beställning. Louise Erixon anser att konstellationen är ett svek mot väljare som lagt sin röst på antingen Moderaterna eller SoL-partiet som hon menar hade velat ha en fortsättning på samstyret.

I dag har Louise Erixon utvecklat sin kritik till olika massmedier:

”Vi kom aldrig så långt som till förhandlingar. Det handlade mer om moderata företrädares inkomster än politiskt innehåll.”

Jimmie Åkesson har som partiledare uttalat sig till Expressen och är inne på samma linje som Erixon:

”Det går inte att prata om några förhandlingar. Det enda Moderaterna varit intresserade av är att diskutera hur de ska få behålla alla sina välbetalda ordförandeposter”, säger han till tidningen. 

Även LO har på riksplanet och i sociala medier mycket nogsamt utnyttjat dagens överraskande motgång för Sverigedemokraterna.

”Det som nu hänt i Sölvesborg visar på ett tydligt sätt hur svårt det kan vara att samarbeta med Sverigedemokrater. Något som borde få även statsminister Kristersson att tänka till.”

Den presskonferens som hölls i Sölvesborg på fredagen ägnades till stor del åt att kritisera Louise Erixon och hennes ledarskap.

Även på riksplanet handlar det om att skaffa sig makt med alla tänkbara medel. Se bara på den svekdebatt som med all rätt nu drabbar Liberalerna som svalt stora och viktiga politiska ställningstaganden mot att få ministerposter.

Åter till Sölvesborg och vad som ska hända där med ett nytt och oprövat styre. Det vet ingen, varken Socialdemokrater eller Moderater. I dag har man sagt att man ska låsa in sig för att fundera på just ett program för Sölvesborg. Vem som dragit nit- eller vinstlott återstår att se men oavsett så är det en spännande konstellation som har sett dagens ljus. Men ett direkt resultat är redan att Prideflaggan nu kommer att vaja på den kommunala flaggstången. Vilket i sig är en befrielse och självklar framgång.

Thorell – en politisk överlevare

Publicerat av

Jag träffar en tidigare kollega på stan. Han säger:

”Thorell har slutat som ordförande i Ronneby fullmäktige efter många år. Vad tänker du skriva om det?”

Inget alls! Han skriver så mycket om sig själv på Facebook, så… Nej, helt onödigt att lägga tid och kraft på det.

I bilen hem tänker jag på frågan. Jag parkerar bilen och har bestämt mig, jag kan ju skriva det som Nils Ingmar Thorell inte själv skulle välja att torgföra. Inte heller bör det bli en dödsruna, det är ju trots allt bara en tämligen unik politisk gärning på slak lina som har avslutats. Med det sistnämnda menar jag att han har varit en politisk överlevare i olika konstellationer på såväl kommunal- som landstings- och regional nivå. Folkpartiet, som numera går under benämningen Liberalerna, har ju inte direkt varit något parti som samlat några större skaror.

Det har alltså gällt för den förre ombudsmannen Thorell att hoppa rätt och riktigt på tuvorna som i flera fall utgjort bräckliga politiska konstellationer.

Jag tänker speciellt på valet 2006 som blev inledningen på en utfasning av ett 80-årigt långt socialdemokratiskt styre i Ronneby. När Jan Anders Palmqvist i det läget gjorde sitt yttersta för att få sitta kvar på ordförandestolen i kommunstyrelsen blev det en mycket märklig konstellation som räddade honom.

Dåvarande Folkpartiet med Nils Ingmar Thorell i spetsen valde då att kroka arm med såväl socialdemokrater som Kristdemokraterna, med Ulla Svensson som boss. En verkligt udda kommunal regering som dessutom bara kunde ståta med 23 mandat av 49. Man ville bygga på samverkan, betonade man. Jo, jo det var väl lätt att säga men betydligt svårare i praktiken.

Så mycket samverkan blev det inte trots att man hade goda avsikter. Näringslivsråd skulle skapas och en isbana utredas. Men jag tror att Thorell var den som gjorde den bästa affären. Han fick ta över klubban i kommunfullmäktige efter socialdemokraten Nils Olov Olofsson och det greppet släppte han först i torsdags den 29 september 2022! Dessutom blev han ordförande i dåvarande förskole- och grundskolenämnden.

Den märkliga konstellationen klarade sig hjälpligt fram till valet 2010 men då kom ångvälten Alliansen och tog över styret. Det blev tack och farväl till Socialdemokraterna och Jan Anders Palmqvist. Men Thorell hoppade nu till en betydligt större politisk tuva och räddade därmed både sig själv och partiet kvar vid makten. Dessutom fick han behålla ordförandeklubban i fullmäktige.

Och med den klubban har han utövat en hel del makt. Mest makt utövade han den 14 december 2008 då i den bräckliga trepartiregeringen, s, fp och kd.

Man ville lägga ner högstadiet i Bräkne-Hoby. Röstförfarandet i fullmäktige blev en thriller. Den slutade 24 – 24 eftersom Ulla Svensson, kd lagt ner sin röst. Nils Ingmar Thorell hade i det läget utslagsröst i sin egenskap av ordförande. Han tvekade inte och nedläggningsbeslutet var ett faktum. Gruppen i Bräkne-Hoby hade redan bildat ”Landsbygdsupproret”. Beslutet följdes av en omfattande demonstration med elever och föräldrar som tågade genom stadens gator. Beslutet stod fast.

Då hade Nils Ingmar Thorell inte många vänner i Bräkne-Hoby. Men han stod pall i stormvinden och med min erfarenhet, som har mött honom i många journalistiska uppdrag, måste jag säga att han alltid varit rak och tydlig.

Nu slutar han som kommunfullmäktiges ordförande efter att hanterat klubban där i 16 år. Fullmäktige har varit hans hemvist under 43 år i följd. Nu svingar han en betydligt lättare klubba, nämligen som distriktsordförande i SPF Seniorerna Blekinge.

Makt viktigare än egna strategier

Publicerat av

Varför har Kristdemokraternas besked, att ”man kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för”, vållat näst intill politisk orkan?

Uttalandet är inte märkligt på något sätt. Det som nu har sagts rent ut på riksnivå handlar istället om politisk uppriktighet som uppenbarligen har varit så svår att klämma fram. Äntligen kan detta vara slutet på åratal av hyckleri.

Jag menar, att det Kd nu har sagt högt och tydligt, är vad som redan sker och har skett i många av landets kommuner. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, säger det också i dagens ledare:

”Alla partier har vid olika tillfällen valt att luta sig på SD för att få igenom sin politik”.

Jag väljer att ta Ronneby kommun som exempel. Den borgerliga alliansen hade i dag aldrig suttit vid makten om man inte haft stöd av SD. Men även i Ronneby har det hycklats och trots denna tydliga utveckling har media i Blekinge inte uppmärksammat vad som skett. Inte heller den s k oppositionen har i nämnvärd grad opponerat sig.

En förklaring till den uteblivna reaktionen är naturligtvis att SD i Ronneby spelat alliansen i händerna. Vem kan uttala kritik när kommunen uppenbarligen utvecklas och inte heller tror jag att väljarna bryr sig om vem eller vilka partier som står bakom en positiv utveckling.

Självklart har alliansens företrädare samtalat och förhandlat med SD innan ärenden har slussats genom den politiska beslutsprocessen. Att motsäga det påståendet vore att grovt förvanska verkligheten. Eller som Nicolas Westrup, sd:s gruppledare i Ronneby, hade uttryckt saken i en av stadshusets korridorer:

”Nu kan vi kohandla!”

Man kan säga att allt är förhandlingsbart, som MP en gång sa på riksnivå, för det handlar ytterst om att kunna behålla makten.

Daniel Suhonen, socialdemokrat och drivande kraft av reformisterna, ställer i dag en högst berättigad fråga till sitt eget parti:

Samma fråga kan i dag ställas i många kommuner där det finns ett väl utvecklat samarbete med SD för bara i ett fåtal fall har man varit så rak i sin redovisning som KD och Ebba Busch Thor nu är.

Ett citat av Tove Lifvendahl förklarar på ett lättfattligt sätt problematiken:

”Det hedrar Kristdemokraterna att de både ger upp de fåfänga försöken att bota tandvärken med en halsduk runt huvudet, och därtill visar väljarna och parlamentet vederbörlig respekt”.

 Naturligtvis kommer KD att vinna på att de nu offentligt meddelat att de bryter isoleringsstrategin i Sveriges riksdag. Partiet har redan nått höga höjder i opinionsmätningarna och mer kommer, men det i sin tur kommer också att gå ut över SD som kommer att tappa väljare till KD. Naturligtvis kommer attraktionskraften också att öka bland gruppen M-väljare, vilket också inflytelserika politiska kommentatorer är överens om.

”Tåget har gått”

Det har nu blivit allt tydligare att ”tåget nu har gått” för övriga partier som inte har orkat ta fram alternativa programlösningar för att hindra ett högernationalistiskt parti med tydliga rasistiska tendenser att få för mycket makt.  Det har varit en enfaldig taktik att inte tilltala eller se en politisk motståndare med sådana åsikter.  Den taktiken har tvärtom lett till att SD fått allt fler sympatisörer. Taktiken har lett till handlingsförlamning inom övriga partier, som det är dags att bryta nu om man inte vill att SD:s åsikter ska ta över landets politiska inriktning.