Jag har funderat en del över fenomenet, men nu tycks jag inte längre vara ensam om mina tankar. Nu har t o m media börjat uppmärksamma bristen på svenska gubbar.

Jag tycker att bristen är mest märkbar när jag gör ett eller annat teaterbesök. Salongerna brukar mestadels vara besuttna av besatta damer. Samma brukar förhållandet vara när besök görs på andra kulturella arrangemang.

Var är gubbarna, brukar jag tänka medan jag låter ögonen svepa över församlingen. Samma är förhållandet när det gäller föreningslivet och det ideella arbetet. Damer kokar kaffe. Damer brer mackor. Damer bakar våfflor. Damer så långt ögat når.

Men närma dig en grill, liten som stor och du kan se minst en eller möjligen två gubbar stå i röken. Märklig fördelning. Inte många gubbar, men precis lagom. Fler skulle bara göra damerna nervösa.

Men det är något lurt med det här med gubbar som bristvara. På hockeymatcherna finns dom och även på andra idrottstävlingar. Men där finns också damer, ja, kvinnor även om gubbarna fortfarande är i majoritet.

När gubbar nu är en bristvara i Sverige och tidningarna slår upp detta med nästan krigsrubriker, alltså stora bokstäver, blir därför nästa fråga – bristvara, men på vilket sätt? Är det brist på gubbar rent statistiskt eller är det brist på gubbar jämfört med damer eller rent av brist på aktiva gubbar i största allmänhet.

Jag läser hastigt vad en slags expert på området, en man från LRF!!??, säger till tidningen:

-Det är ju en katastrof för svenska folket…

Katastrof??!!

I artikeln heter det vidare:

”I maj såg det ut att gå vägen. Men nu står det klart att det kommer att råda brist på svenska gubbar till midsommar”.

Aha. Nu förstår jag. Gubbarna uteblir även till midsommardansen. Ja, kanske stämmer även den spaningen. Det brukar mest vara mammorna som dansar med barnen runt stången.

Det är fortfarande tidig morgon och när jag efter två koppar kaffe återvänder till tidningen ser jag liksom lite klarare. Rubriken stämmer fortfarande och den är så stor att jag knappast kan missa den, men jag har tydligen missat något i den s k brödtexten.

Det är brist på svenska jordgubbar till midsommar!

Med andra ord den gamla vanliga visan. I år har rubrikmakarna känt sig manade att ändra lite i rubriken. Lurigt som tusan och aningen bedrägligt beteende, i alla fall gentemot oss morgonpigga men inte fullt vakna gubbar. Tydligen är det också meningen att rubrikerna nu ska locka när nu inte längre överdrifterna kan säljas med hjälp av löpsedlar.

Glad Midsommar!