Listersjön blev till soptipp!

Ibland undrar man hur folk tänker, eller om de överhuvudtaget tänker. En person som kan tänka sig dumpa ett antal färgburkar, med färg kvar, i en sjö kan väl knappast vara begåvad med något som kan komma i närheten av ansvarstänkande.

Mina två naturkamrater Bertil Friberg och Bengt Ignell vistas ofta i skogarna runt Listersjön och Sännen. Mestadels är dom där för att njuta av naturlivet, men nu i veckan bjöd besöket på en helt annan upplevelse. Intill strandkanten i Listersjön hittade de ett stort antal målarburkar. De plockades upp av de två och då fann man att burkarna hade slängts i sjön med målarfärg kvar i burkarna.

Då ska man veta att denna nedskräpning har skett i ett naturreservat, nämligen Sänneshult naturreservat, som omfattar såväl Listersjön som Sännen. Burkarna återfanns i norra Tolsebodaviken intill en ofta besökt och populär rastplats.

-Detta är för bedrövligt och det är inte första gången vi har hittat sopor vid just denna rastplats. Sopor av allehanda slag har vi hittat i skogen och intill rast- och parkeringsplatsen, berättar Bertil Friberg.

Nu vill Bertil Friberg och Bengt Ignell att kommunen på något sätt ska sätta fokus på detta ofog.

Allmänheten som besöker området bör också ha extra uppmärksamhet på vad som sker. Har ni redan gjort iakttagelser bör ni berätta detta för ansvarig avdelning på Ronneby kommun.

På bilden ovan är det Bengt Ignell som idkar sophantering i Listersjön. Resultatet ser du längst upp.

Foto: Bertil Friberg.

Vandring i historisk vildmark

DSC04852

Vi sitter på en ö i utkanten av en stor mosse. Vi har tagit rast för att avnjuta innehållet i våra ryggsäckar. Över oss knarrar några korpar som tycker att de måste varna omgivningen. I övrigt är det härlig tystnad.

Vi har vandrat i kanten av en kanal där man förr bröt torv och där vattnet nu glittrar i solljuset. Vi har vinklat av och styrt stegen ut på den stora mossen och passerat en speglande göl. Det har varit sug och gung i stegen när vi passerat lågt växande tallar.

Vi är fyra skogsvandrare som nu låter fikat smaka och jag tänker:

Visst är det häftigt, nästan lite overkligt att så här nära central bebyggelse uppleva ett stort stycke orörd natur, ja, vildmark. Vi är ju ändå bara 7 km norr om Kallinge och 8 km väster om Tving. Vårt syfte är att utforska Storemosse väster om Listersjön.

DSC04855

I detta stora och unika naturreservat som omfattar 172 hektar finns rariteter av skiftande slag. Ute på mossen hittade vi blommande tranbär, blåbär, lingon och faktiskt också hjortron. I mossen finns en s k myrsjö (Mossegölen) och två vattenfyllda äldre torvtäkter. På fastmarken finns ek- och bokskog men också barrnaturskog, västlig taiga.

I slutet av fjolåret beslutade Länsstyrelsen att utöka detta naturreservat som ligger inom område av riksintresse för naturvård. Delar av reservatet är klassade som nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt av Skogsstyrelsen.

DSC04856

En del av Storemosse var efter andra världskriget ett nära bombmål för F 17:s flyg. ”Bomberna” tillverkades av Kockums i Kallinge och hade naturligtvis ingen sprängverkan men i djupet finns stora mängder med järn- och cementklumpar.

Ute på mossen fanns på 50- och 60-talet en hemlig anläggning, en avlyssningsstation. Byggnaden stod kvar in på 80-talet och utgjorde övningsuppdrag för bl a dåvarande hemvärn. Den vidsträckta mossen utgjorde en störningsfri omgivning vilket var viktigt med dåtidens radioteknik.

Jag minns att jag under min uppväxttid vid Bredåkra station frågade far vad det var för allvarliga män iklädda hattar och grå tränskott (trenchcoat) som ofta steg av tåget och hämtades med taxibilar.

-Det ska du inte bry dig om, svarade han alltid. Långt senare berättades att de utgjorde avbytande personal vid avlyssningsstationen.

DSC04847

Att vandra i en mosse av detta slag är en upplevelse utöver vanliga utflykter i Blekinges rika natur. När Länsstyrelsen nu ska göra Storemosse än mer tillgänglig för allmänheten ska du ta god tid på dig men också se till att du har sällskap av naturkunnig ledare. Vi hade detta i form av välutbildade Bertil Friberg som under vandringen genomförde fortlöpande utbildning med förhör av oss tre övriga.

DSC04859

Vandringen blev till en rik och spännande upplevelse under ett antal eftermiddagstimmar. Vi som deltog var Mats Pihlgren, Evert Oskarsson , Bertil Friberg, och jag själv som dokumenterade med såväl sinnen som kamera. Obs! Klicka för större bilder.

Vandring

 

Ugglekväll på bästa TV-tid

IMG_0811

Varför sitta inne och uggla när man kan uggla ute?!

Nya trenden Uggling går ut på att sitta på huk och stirra rakt fram på inget. Därefter tar man en bild som läggs ut på internet.

Den trenden har vi några naturkramare inte ens kommit på tanken att prova. Nej, vi spanar i mörkret stående helt tysta och vi är ute efter att få lyssna till livs levande ugglor.

Vi genomförde en sådan safari för några kvällar sedan.

På en skogsväg mitt i frälsemarken norr om Kallinge står vi blickstilla. Vi andas genom näsborrarna och vill absolut inte få några nysattacker. Hosta är också bannlyst.

Det är vindstilla och på långt håll hör vi en hund ge skall. Vi blickar upp mot en stjärnprydd himmel som bara kan beskådas långt från centrumbelysningar. Inte ett enda ljud, inte ett prassel, inte ens några vildsvin. Antagligen har de fått vittring på oss för länge sedan.

Vi gör halt längre fram i skogen intill mäktiga Listersjön. Vi står vid södra sidan och här känner vi kölden bita i kinderna. Det är tre minusgrader och på avstånd hör vi kattuggla och pärluggla. Vi med ganska mycket tinnitus hör ugglorna lite svagare än övriga men litar på kamraterna att de hört rätt.

Vi passerar en åkerlapp i skogen och får vildsvin i blickfånget. De föredrar att åter ta sig tillbaka till den täta skogen. Vi i vår tur gör halt på några platser ytterligare innan vi tar plats vid en värmande brasa som gjord för korvgrillning.

IMG_0815

Att inmundiga grillad korv över öppen eld är något som gud skapade för oss naturälskare som inte ens drar oss för några minusgrader och mörker. Det är naturutbildade Bertil Friberg och hans hustru Mia som är värda för oss denna ugglekväll. På bild i mörkret fick jag också hyggligt korn på bl a Evert Oskarsson, Mats Pihlgren och Stig Lindström.

IMG_0816

Bertil Friberg är rena naturbegåvningen och en trygg och kunskapstyngd vän som vi i gamla skogsvandrargruppen uppskattar att vägledas av några gånger per år.

OBS! Klicka för större bild.

Naturreservat Store Mosse utvidgas

Länsstyrelsen i Blekinge förbereder en utvidgning av naturreservatet Store Mosse norr om Kallinge. Den utvidgade delen omfattar ca 30 ha mark och består till största delen av sumpskog dominerad av tall och glasbjörk. I markområdet finns två torvgravar och den lilla Mossegölen.

Ärendet har varit ute på remiss. Remisstiden löper ut den 14 december och Ronneby kommun har nyligen behandlat ärendet. I kommunens beslut heter det bl a:

”De förändringar som görs avseende syftet med reservatet ser Ronneby kommun som positiva.”

Mossen

OBS! Klicka för större bild. Länsstyrelsen motiverar utvidgningen av Store Mosse på följande sätt:

”Store Mosse har varit naturreservat sedan 1981. Myrkomplexet innehåller öppna blöta mader, sumpskogar, öppen mosse och tallmosse. Tallmossen innehåller ytor med små senvuxna tallar och ytor med högstammig tallskog som är påverkad av dikning och torvtäkt. Förutom våtmarksbiotoper finns det lövblandskogar i den mellersta delen av Listersjön.

Sedan naturreservatet bildades har en omvärdering av hur naturvärdena ska bevaras och utvecklas samt vilken skötsel som behövs för att bevara naturvärdena i reservatet gjorts. Till exempel pågår en spridning av gran både in i ädellövskogarna i anslutning till Listersjön samt ut på mossen. Reservatets syfte, föreskrifter och skötselplan föreslås därför ändras.”

Ronneby kommun skriver i sitt remissyttrande till Länsstyrelsen:

” Ronneby kommun eller dess bolag äger ingen mark och har inga rättigheter inom området. Områdets speciella och stora naturvärden som bl a gör att det till stor del omfattas av Natura 2000 samt till viss del fågelskyddsområde gör det bevarandevärt. Karaktären av vildmark gör det även intressant ur friluftssynpunkt och här finns goda möjligheter att informera om såväl naturvärden som kulturlämningar.

Store mosse är en av Blekinges största myrar. Naturreservatet omfattar den östra delen av myren samt en del av Listersjön. Här finns öppnare delar med enstaka tall, kärr, sumpskogar, men också barr- och ädellövskog. Stora delar av reservatet är vått och svårtillgängligt.

Ta gärna en FOLDER – om du kan

Utflyktsguide

Blekinge har enastående möjligheter till rika naturupplevelser, inte minst om du utnyttjar alla skyddade områden. Experter menar att de naturområden som finns i Blekinge är unika och mycket väl kan mäta sig med sydeuropa.

Länsstyrelsen står bakom tryckningen av en alldeles förträfflig utflyktsguide. I den finns ett rikt kartmaterial kompletterat med bilder och text som lotsar besökaren fram till alla naturreservat.

Så långt är allt väl men när du väl anländer till flera av de lockande målen blir servicen aningen haltande. Jag tänker på de s k brevlådor som länsstyrelsen har satt upp vid respektive parkeringsplatser.

”Tag gärna en folder” kan man läsa på locket.(Se bild nedan)

 DSC04070

Erbjudandet är lockande men blir till en besvikelse när du väl följt inbjudan. I lådan finns inga foldrar och det är säkert åtskilliga år sedan de tog slut, om de någonsin funnits. Nu har lådan istället blivit en bostad åt spindlar som säkert uppskattar tak över huvudet.

 DSC04071

Jag har bl a besökt Sänneshults naturreservat som ligger mellan två bedövande vackra sjöar, Listersjön och Sännen. De som spontant kommer till platsen hade säkert uppskattat en folder med en karta på vandringsledens sträckning och inte minst en förklarande text som beskriver naturområdet.

I lådan hade också foldrar kunnat placeras som lockar till besök av andra naturområden. Det är inte alla som besöker Naturum eller turistbyråer.

Med andra ord – Länsstyrelsen bör skärpa sig. Eller varför kan inte också kommunerna göra en insats?!

 

Flygkatastrof nära vid Listersjön

Det är inte bara ryska militärflygplan som ”glömmer” att slå på sin transponder, vilket på senare tid  varit nära att orsaka kollisioner med passagerarflygplan.

En sådan glömska – att slå på transpondern – var i maj 2011 nära att orsaka en flygkatastrof i höjd med Listersjön, sydost om F 17 i Kallinge.

Ett privatplan, en Piper PA-28, var då ytterst nära att kollidera med två JAS-gripen.

Jag har hört talas om denna incident tidigare men då angavs inte hur nära de tre planen var att kollidera. Det är först nu när Agne Widholm, utredningsledare vid Haverikommissionen, berättar för Officerstidningen hur allvarlig incidenten egentligen var.

Instruktören i privatplanet har uppgivit för Haverikommissionen att avståndet till mötande plan var 200 till 300 meter. Därför ansåg han att ingen undanmanöver krävdes.

JAS-förarna har en helt annan bild, enligt utredningen. Enligt det bakre JAS-planet i roten var avståndet till privatplanet inte mer än 50 till 60 meter och han hade tänkt göra en undanmanöver – men hann inte!!

Hastigheten för JAS-planen var i det läget ca 140 meter per sekund. Hur nära planen egentligen var varandra har utredningen inte kunnat avgöra.

– Vi kan inte säga att den ena har mer rätt än den andra, säger Agne Widholm, utredningsledare vid Haverikommissionen till Officerstidningen.

Utredningen visar att flera misstag bäddade för incidenten över Listersjön i maj 2011.

Bl.a. har det framkommit att privatplanet inte slagit på sin transponder. Enlig instruktören berodde det på att han trodde att eleven hade gjort det. Detta har också medfört att man i efterhand inte kunnat räkna ut hur nära planen var.

– Flygledarna borde ha påpekat att transponden inte var påslagen, säger Agne Widholm till Officerstidningen.

Främsta orsaken till incidenten uppges dock vara att flygledarna inte följde upp utfärdade klareringar. Att de gett såväl JAS-roten som privatplanet samma in- och utklareringspunkt.

I privatplanet, en Piper PA 28, fanns en instruktör och en flygelev. Dessa hade planerat en flygövning med start och landning på F 17 i Kallinge. Eleven var under grundutbildning och skulle öva navigering.

TOLSEBODA – en by i skogen

Tolseboda

Varje by, stor som liten, har en historia.  Vi som lever i nutid behöver dock hjälp för att rätt förstå vad som drev människan i skogsbygden och hur livet kunde te sig. Därför är det naturligtvis en lycka att varje generation tycks ha begåvats med ett antal sökare.

Sökaren har fötts med nyfikenhet, en stor portion envishet och drivs av en sällsam kraft att få återberätta det som redan har glömts. Vi skulle snabbt bli historielösa om inte dessa osjälviska krafter fanns i vårt annars så prestigefyllda och egensinnigt präglade samhälle.

Ett färskt exempel är ”TOLSEBODA – en by i skogen”, en läsvärd bok med nästan 200 sidor som är resultatet av fem års forskning med ett gemensamt intresse och mål, att dokumentera byn Tolseboda.

Byn är belägen norr om sjöarna Listersjön och Sännen i norra delen av Ronneby kommun och ska inte förväxlas med Tulseboda i Olofströms kommun.

DSC03130

Det är Bertil Friberg, välutbildad naturkännare i Kallinge, som har varit ansvarig för arbetet med dokumentation och efterforskning. Det var också han och hustrun Ann-Marie som fick släkt och vänner i byn att förenas i en grupp med ett gemensamt intresse – Tolseboda i dåtid. Sent 1800-tal till tidigt 1900-tal.

– Givetvis handlar det om många timmar men intresse och nyfikenhet överskuggar ambitionen att föra statistik över gruppens sammanlagda tidsåtgång, säger Bertil som upplever ett av sitt livs absoluta höjdpunkter när han nu håller boken i sin hand.

Boksläpp2

I författargruppen har följande sju ingått: Ingemar Sänneskog, Bertil Friberg, Gun Gudmundsson, (äldst i gruppen med sina 90 år), Erland Persson, Gunilla Svensson, Inga-Britta Olofsson och Bengt Ignell. (Klicka för större bild) Foto: Ann-Marie Friberg.

Förutom ett digert dokumentationsarbete har gruppen lyckats väl i sina ansträngningar att med hjälp av tidsenliga foton ge de många berättelserna en extra tyngd.

Det har ofta talats om kyrkan mitt i byn, men här har kyrkan bytts ut mot skolan som samlande plats. Gunilla Svensson har på ett imponerande sätt beskrivit skolans omfattande och unika verksamhet under åren 1865 – 1951. Hon berättar hur lärare anställdes och vilket ansvar föräldrar då hade i verksamheten.

Även barnen fick uträtta arbetsinsatser. Dokument berättar:

”Före 1911 hade barnen städat och eldat i skolan. Den 23 juli 1911 beslöt skolrådet på lärares önskan att skollokalernas eldning och städning skulle verkställas genom särskild person.”

Skolhus

Naturligtvis innehåller boken en rad levnadsöden och beskrivningar av de människor som var bosatta i Tolseboda. Bertil Friberg beskriver på ett levande sätt många av dåtidens verksamheter i och runt byn. Han skildrar t.ex. kolningen som under 1600-talet och framåt var av stor vikt för skogsbygdens folk. Det handlar om kolbottnar, tjärbränning och lite modernare kolugnar. Även den betydande flottningen i Listersjösystemet skildras.

Erland Persson berättar om skogsbruket under 1930-40-talet.

Sägner saknas inte heller. Det berättas om den siste snapphanen ”Snoppe” som bodde i en bergsforfmation som fortfarande lockar till besök och kallas ”Snoppestue”. Dagsverkaren ”Vantakallen” mötte ett grymt öde men fick ett berg uppkallat efter sig.

Naturligtvis är detta en efterlängtad bok som du inte bara läser en gång utan säkert återvänder till flera gånger när du behöver stilla din nyfikenhet.

Boken kan du köpa hos Bertil Friberg, Hindvägen  10, 372 50 Kallinge. Tel. 0457 – 205 96.