Jag har genom åren allt för ofta sett och hört politiker som hävdar att de tar sitt ansvar och avgår när de har handskats ovarsamt med skattemedel. Hur då ansvar? Hur tar man ansvar genom att sticka svansen mellan benen och dra? Att ta ansvar är väl att stanna kvar likt sjökaptenen och försöka rätta till de fel man begått?

I dagens två lokaltidningar dyker begreppet upp igen. Nu gäller det f.d. socialdemokratiska politikern Mats Johansson som fick kicken från Karlskrona HK i december. Föreningen redovisade i går öppet sina miljonskulder. Stora problem återstår.

Nu säger Mats Johansson:

– Visst tar jag ansvar, men bara fram till december!

Han känner således endast ett visst ansvar för att föreningen nu står med byxorna nere med bl.a. leverantörsskulder i storleksklassen 3 miljoner kronor. Men det var onekligen han som ansvarade för budgeten och den gäller fortfarande.

Reportern ställer frågan:

– Vad krävs för att få föreningen på fötter?

Mats Johansson svarar:

– Hårt arbete. Alla behöver kliva fram och ta ansvar.

– Jag tog mitt ansvar när jag fick lämna föreningen.

Hänger du med? Jag gör det inte.

Hade Mats Johansson varit en hedersman, en framstående ledargestalt, borde han också ha ställt upp med hårt, oavlönat arbete för att eventuellt reda ut de stora ekonomiska problemen.  Då hade både han och föreningen kunnat få lite av hedern tillbaka. Inte minst inför fortfarande lojala leverantörer.