Efter drygt 30 års journalistarbete där jag företrädesvis bevakat politiskt arbete trodde jag att jag vid det här laget upplevt det mesta och värsta. Den uppfattningen fick jag rejält ompröva efter att på måndagen har upplevt sammanträdet med landstingsfullmäktige.

Det skulle handla om att ta beslut om sjukvårdens programplan i Blekinge 40 år framåt i tiden. Istället blev det en maktdemonstration med ledande politikers egen prestige som tydligt och klart går före länets utveckling. Det handlade om språkbruk och om makt med klubban som denna dag svingades av Marie Sällström, förste vice ordförande och socialdemokrat.

Först något om innehållet i debatten som skulle ha fokus 40 år framåt i tiden men där ledande socialdemokrater men också kristdemokrater och miljöpartister vägrade att ens diskutera vad ett eventuellt nytt sjukhus kan innebära med ett sådant långtgående perspektiv.

Deras vilja var desto hetare när det gäller att skyffla över ansvar och arbetsinsatser till anhöriga när nuvarande sjukhus har visat sig allt för trånga och otidsenliga. På deras språk heter det att satsa på vård i hemmet med läkare som gör hembesök. Det låter lockande och patientmedvetet men det hade varit mer hedersamt om man talat om för allmänheten vad som ligger bakom ett sådant förslag.

Dessa partiers företrädare talar ofta om att man vill sätta patienten i främsta rummet och det är väl en självklarhet för alla partier. NilsIngmar Thorell, liberalerna betonade att så är fallet men tog ner patientperspektivet på ett mer nyanserat plan när han sa:

”Vi är i dag längre ifrån patienten här i Blekinge än vad vi var på 1970-talet!”

Ingalill Blum Siggelsten, kd, å sin sida hade en helt annan bild av verkligheten. Hon kunde tänka sig att på direkten sjösätta programplanen med bl a att lappa och laga två otidsenliga sjukhus utan att först ta reda på kostnaden.

”Vi måste komma igång. En ytterligare utredning är onödig och förhalar vården, sa hon och därmed hade hon också talat om för alla att – det får kosta vad det vill, bara vi kommer igång.

Jag kan i detta fall inte undvika att citera Andreas Cervenka när han i dagens Svenska Dagbladets Näringsliv kommenterar turerna i Swedbank:

”En sak tycks förena makthavare som tappat fotfästet: de börjar förutsätta att omgivningen är idioter. De verkar helt övertygade om att människor snällt kommer att svälja allt de säger, hur svajigt det än är.”

Jag menar att detta också gäller makt- och prestigebundna politiker på landstingsnivå som i och med det sätter sig över demokratin.

Som jag skrev redan i går blir det nu ändå, intensivt motstånd till trots, en utredning om bygget av ett nytt sjukhus som alternativ till renovering av befintliga fastigheter. Men du ska veta att det beslutet med Lennarth Förbergs, m,  yrkande på en återremiss satt hårt inne och hade tjänstgörande ordförande, Marie Sällström fått råda hade den inte godkänts.

Det blev en ordentlig palaver när Förberg vandrade fram till podiet och förklarade att man inte hunnit begära votering.

” Det ska va ordning och reda! Vi har inget High Chaparral här. Nu är det röstat och klart och inget som vi kan riva upp.” I det läget var Sällströms bedömning att återremissen var avslagen.

Det var först när Sällström längre fram i röstförfarande själv upptäckte att flera yrkanden hängde samman med just Lennarth Förbergs yrkande som hon insåg misstaget och rättade sig själv. Röstningsförfarandet togs om och nu blir det en utredning.

Sällström som tidigare under dagens förhandlingar sträckt upp såväl Thorell, som skulle tagga ner och Tim Svanberg, centern för att han citerade frågor från JanAnders Palmqvist från 2014, avslutade sammanträdet utan att alla frågor hanns med.

Ganska unikt men hade sin förklaring i att hon skulle svinga fullmäktigeklubban även i Karlshamn senare på kvällen. Det gäller att vara rädd om arvoden. Frågorna som återstod var tydligen inte viktiga.

Ett riktigt High Chaparralmöte!