Sockerbruket i Ronneby brann ned 1872

Upprepas ett namn på en speciell byggnad genom årtionden är det lätt hänt att det lever vidare till nya generationer.

Ronneby har en sådan byggnad, det s k Sockerbruket. Byggnaden som sticker ut mitt i centrum har namnet till trots aldrig inrymt något sockerbruk. I mitten av 1960-talet benämndes fastigheten av ledande kulturpolitiker för att vid sidan av Heliga Kors kyrka vara tätortens äldsta kulturbyggnad. Inte heller det stämmer.

Jag ska strax med hjälp av en tidigare politiker, nu avliden, förklara hur det hänger ihop.

Det var när Blekinge Läns Tidning publicerade en artikel den 12 februari med rubriken på sidan ett -”Aktivitetshus döms ut – kan bli en dödsfälla” som jag fick anledning att dyka djupt i mitt arkiv. Genomgående i artikeln är det ”Sockerbruket” som nämns.

Det manus som jag letade upp innehåller en insändare som publicerades i lokalpressen i mitten av 1960-talet. Insändaren är undertecknad av två ledamöter i dåvarande fullmäktige, Göran Tidman och Per Thano. Båda hade 1994 varit med och startat Ronnebypartiet. Insändaren kom till efter en synnerligen intensiv debatt som gällde ”Kulturkommunen Ronneby”.

I debatten påstods att ”Sockerbruket” jämte Heliga Kors kyrka skulle vara tätortens äldsta kulturbyggnad. Göran Tidman var uppbragt av det sagda och påbörjade en mindre forskning. Jag citerar vad han kom fram till och hur insändaren utformades:

”Den 14 september 1731 fick postinspektören Schaey i Karlshamn privilegiet att anlägga ett sockerbruk i Ronneby. Bruket skulle raffinera rörsocker som importerades från Västindien. Byggnaden som uppfördes var fem våningar hög, byggd av engelsk och öländsk pannsten, en imponerande byggnad i lilla Ronneby.

Den kom att genomgå skiftande öden. Sockerbruket lades ned på 1830-talet, ett kopparslageri inhystes där. Kockums kärlfabrik övertog huset. En brand förstörde byggnaden år 1872. Inget finns nu kvar av sockerbruket. Ett liknande hus uppfördes åren efter branden. Först tillkom de undre våningsplanen och omkring år 1900 påbyggdes huset med de båda övre planen.

Tillverkningen kom på 1890-talet att inriktas på bl a emaljerade kärl, övre planen användes som förråd.

Den nuvarande byggnaden är sålunda inget sockerbruk. Den stora 4-våningsbyggnaden står dock på det gamla sockerbrukets grund. Man bör mera rättvisande kalla huset för det s k Sockerbruket. Huset har inget större kulturellt värde. En riktig byggnadsteknisk undersökning torde visa diverse skraltigheter.”

Så långt insändaren. Det ska förklaras att det i mitten på 1960-talet väcktes idéer om att Kulturcentrum skulle kunna utnyttja lokalerna. Ronnebypartiet avstyrkte dessa idéer med motiveringen att fastigheten var svår och dyr att bygga om. Nu anses lokalerna också kunna vara en dödsfälla enligt en undersökning genomförd av Räddningstjänst.

Men – en dödsfälla kan man göra något åt. Bruket – som byggnaden numera kallas – har i mångas mening ett kulturhistoriskt värde. Den gamla industribyggnaden där generationer av ronnebybor arbetat sedan slutet av 1800-talet är en viktig del av Ronnebys historia. I många andra kommuner har man bevarat sina gamla industribyggnader och renoverat dem med stolthet till bl a konsthallar eller kulturhus. Även om det blir dyrt att åtgärda dödsfällorna skulle det vara värt pengarna att skapa ett landmärke i staden som ronnebyborna kan känna stolthet över – igen.. I stället för att låta byggnaden mer eller mindre förfalla, borde man skapa något.  

Om ett landmärke för Ronneby kommun

För en tid sedan föreslog jag i denna blogg var ett nytt landmärke för Ronneby borde uppföras. Jag hade valt östra infarten till Ronneby intill E 22. Nu svarar Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening på mitt förslag.

Vännen Bengt Mauritzson, i Ronneby ärkenestor inom journalistiken och främste opinionsbildare med tribunerna Snäckebacken och bengtbloggen (i yngre dagar BLT och Radio Blekinge), har hedrat vår fb-grupp med ett viktigt och intressant inlägg.

-Om ni tycker att jag nu ”smörjer” lite i en obehövlig presentation så är det alldeles riktigt och beror på att jag liksom tar höjd för att våga framföra en avvikande mening i en detaljfråga utan att Bengt tar sin hand ifrån oss.

Landmärket på den inköpta marken vid E22 och Ronnebys östra infart borde naturligtvis vara ett nybyggt, tidsenligt länssjukhus på en optimal plats för hela Blekinge. Detta är klockrent och motsägs inte av ett enda sakligt argument men omintetgörs ändå av den östblekingska föreställningen att Karlskrona är världens centrum, fast det inte ens är centrum i Blekinge. Det är ju där problemet i grund och botten ligger – men å andra sidan får man väl försöka förstå att framtiden inte skulle vara särskilt ljus för de karlskronapolitiker som hade släppt ifrån sig länslasarettet till Ronneby med aldrig så goda skäl. Det gör de generande svaga argumenten och den smutsiga hanteringen av hela ärendet förklarliga men allt annat än försvarliga! Nu lyckades man bygga fast sig ytterligare bland bergknallarna på Vämö, men jag är ganska övertygad om att avräkningens dag kommer och då blir det i stället sakskäl som fäller avgörandet!

Ett annat landmärke på platsen? Ja, för all del, men varför inte hellre reservera denna areal för ett framtida sjukhus. Varken politiker eller opinioner är eviga. Snarare än vi tror kan läget vara annorlunda, sakskäl och förnuft åter gångbara, och då är det här välbelägna markområdet ett trumfkort att ha i beredskap. Detta hindrar inte att vi, precis som Bengt skriver, behöver ett ordentligt landmärke i Ronneby, och jag tycker det är givet att det landmärket bör vara det blivande Ronneby Museum som sedan ett år är under utredning på en imponerande ekonomisk ambitionsnivå, om nu någon trodde något annat.

Men museet bör inte ligga i periferin, utan helst mitt i eller så nära det medeltida stadsområdet som möjligt. Det är centrum som fordrar upprättelse och behöver stärkas med en besöksmagnet av liknande nationell klass som Brunnsparken. Med guldgubbarna från Vång, Gribshunden och de stadshistoriska samlingarna finns det lysande förutsättningar för det. Jag skall utveckla museifrågan och utredningen lite närmare, för Bengt har rätt i att det verkligen inte hörts särskilt mycket.

I kommunen pågår beredning av museifrågan som skall leda fram till ett förslag för politiken att besluta om. Kommunstrategen Anders Engblom som håller i det arbetet har en referensgrupp till sitt förfogande och genom denna, där jag ingår, och god kontakt med Anders har jag insyn i vad som händer och möjlighet att framföra mina synpunkter. Däremot har jag varken tillräcklig överblick eller utredarens mandat att rapportera från själva utredningen. Det kommer han själv att göra vid musei- och hembygdsföreningens årsmöte den 23 mars. Men jag kan försöka sammanfatta vad jag själv tycker och försöker driva.

Den ekonomiska nivå som både kommunstyrelsens ordf. och kommundirektören vid olika tillfällen nämnt (100-120 mkr) för den här investeringen antyder att det är fråga om ett prestigeprojekt med räckvidd utanför landets gränser. Ett landmärke. Det är en utmärkt förutsättning.

Vad har vi då att visa? Omlandets förhistoria med Vång-projektet och de spektakulära guldgubbarna förstås som en självklar öppning med framtida potential. ”Det danska Blekinge” berättas det bäst om i Ronneby, en stad som varit dansk längre än den varit svensk och som var en av Östdanmarks mest betydande handelsstäder. Ett par meter under den nuvarande staden ligger det medeltida Ronneby med gator, husgrunder och olika restposter av mänsklig verksamhet, nästan hela innerstaden är klassad som fast fornlämning. Självklar som ojämförligt dragplåster i en medeltidsdansk kontext är förstås utställningen av Gribshundens kvarlevor och historia, som ju är den direkta orsaken till att hela museifrågan nu är i skarpt läge. Ronneby hälsobrunn, industrin och kommunikationerna, det moderna Ronnebys viktigaste inslag bör föra utställningarna fram till nutid.

Museets placering? Inom stadsområdet, gärna inom det medeltida stadsområdet – det är innerstaden som behöver stärkas, dit vi vill få besökare och turister. Ordet upprättelse ligger nära till hands. Likaså skulle jag gärna se att någon äldre representativ byggnad kom till användning, ungefär som när Kockums gamla färdiglager fick leva vidare som Kulturcentrums magnifika konsthall. Gamla el- och vattenverket, Rådhuset och Fredriksbergsskolans äldsta del, alla byggnader av arkitektonisk och teknisk kvalitet, har besetts och diskuterats och skulle tillföra en extra dimension som också har med upprättelse och ett slags botgöring för tidigare synder att göra.

Endast Fredriksbergsskolan är tillräckligt stor för att rymma museet, men båda de andra kan å andra sidan kompletteras med nybyggnader som en spännande arkitektutmaning. Ett helt nybyggt museum på lämplig plats kan naturligtvis också tänkas. För mig är det självklart att Ronneby Museum organiseras som en självständig institution med säte i Ronneby och med sin egen ledning och personal. Det samarbetsavtal med Blekinge Museum som redan finns bör anpassas till den nya situationen.

Men att från Ronnebys sida genomföra en satsning i den här storleksordningen med uttalat syfte att ge kommunen och dess invånare något att vara stolta över och sedan lämna över museet som något slags filial till Blekinge Museum, det skulle vara ett oförlåtligt självmål som jag tror ingen vid närmare eftertanke kan tycka är rimligt.

Organisationsfrågan har ännu inte riktigt varit uppe på bordet, vilket kanske kan tolkas som att den är känslig. Blekinge Museum har en viktig roll i projektet och i utredningen, så det gäller att inte äventyra consensus beträffande Vång-fyndens och Gribshundens exponering och samarbetet med BlM överhuvud taget.

Men samtidigt menar jag att projektet är Ronnebys och gäller Ronneby, och det måste vi vara tydliga med. Så långt mina personliga reflektioner. Anders Engblom rapporterar och besvarar frågor i samband med årsmötet i Möllebackagården den 23/3 kl 1900. Är man inte medlem i Ronneby Musei- och Hembygdsförening kan man bli: ring 0457/13464 på vanlig kontorstid!

Mitt svar till vännen Björn O. Svensson:

Tack för utförligt svar Björn. Jag förstår hur du tänker när du föredrar att satsa på historiska lokaler i centrala Ronneby. Jag kan i vissa stycken ge dig rätt i det tänket men jag vill ändå ytterligare förklara hur jag tänker med mitt val av att placera ett nytt museum utanför centrum och vid östra infarten till Ronneby intill E 22.

Att utnyttja äldre lokaler, även om de är lämpliga utrymmesmässigt, blir det oftast mer kostnadskrävande att bygga om och förbättra än att bygga helt nytt. Se exempelvis vilka kostnader och problem som landstingets utdömda lokaler i Karlskrona är på väg att gräva djupa hål i en redan ansträngd landstingsekonomi.

Dessutom är det alltid svårt att göra äldre byggnader anpassningsbara för rörelsehindrade. Att bygga nytt och framtidsinriktat på ett eller högst två plan blir betydligt mer ekonomiskt. Jag föredrar därför att en ny byggnad uppförs som kan inrymma såväl ”Guldgubbar” som unika vrakfynd från ”Gribshunden”. Dessutom ska Ronnebys rika historia här vara väl representerad.

Jag vill också att en ny byggnad ska inrymma såväl restaurang som café och försäljningsutrymme. Här bör det givetvis finnas utrymme för en rejält tilltagen turistinformation som bjuder in besökare till övriga sevärdheter och upplevelser i Ronneby kommun.

Jag föredrar att placera den aktuella byggnaden i nära anslutning till E 22 och det av flera skäl. Det ska vara lätt att fånga upp ofta stressade och bekväma bilister som har andra mål än Ronneby, t ex Öland eller Österlen. Bilisterna ska inte behöva leta efter ett lockande landmärke som är placerat i ett redan trångt centrum som Ronneby utgör med tämligen små ytor för parkering.

Redan när Ronneby köpte mark för ett tilltänkt sjukhusbygge vid östra infarten tänkte man klokt för anläggande av parkeringsytor, ja, t o m med en ny mötesplats för tågresenärer. Det är denna markyta jag nu anser bör inrymma Ronnebys nya landmärke, en plats som är lätt och smidig att nå och att den kan bli en riktig pärla rent byggnadstekniskt. Det behöver inte bli en betongklump som många tänker sig så fort man för ett nybygge på tal.

I detta fall har jag haft Vandalorum i Värnamo som ett praktexempel när det gäller att välja lämplig plats. Vandalorum är ett centrum för konst och design och är placerat mitt i vägkrysset för E 4:an och väg 27. Bättre kan det knappast vara.

Smält mina tankar och återkom gärna Björn och vad tycker övriga intresserade Ronnebybor? Tyck till!!

Bygg Ronnebys landmärke vid österled

Varje gång det ropas på idéer som kan ge Ronneby kommun ett lyft dyker det alltid upp en artikel som jag inte kan glömma. Den publicerades inför kommunvalet 2010. Jag låter den fungera som ett slags avstamp.

Rubriken på artikeln – ”Ge oss ett Turning Torso” ledsagas med en bild på tre politiker, Sune Håkansson, Kenneth Michaelsson, Roger Fredriksson, då sex år yngre än i dag. Roger Fredriksson, då oppositionsledare sa:

”Det saknas en identitet. Tiden som IT-kommun är förbi.”

I artikeln lovade samma politiker att det skulle utlysas en tävling. Byggnadsnämnden skulle få i uppdrag att genomföra tävlingen om ett framtida landmärke.

Det blev aldrig någon tävling om ett nytt landmärke, om nu inte torget ska räknas som ett sådant. Ett gammalt och ganska slitet tema i så fall. Tävling blev det nämligen, ett antal arkitekter bjöds in för att ännu en gång förändra torgets utseende. För vilken gång i ordningen vågar jag inte ens gissa efter all stensättning och omgruppering av träd.

Något landmärke är inte torget i Ronneby. Inte i dag så vi lämnar det därhän.

Uppropet och krav på landmärke kvarstår. Behovet är skriande och för stunden är det ett upplevelseprojekt som diskuteras. Det är ”Guldgubbarna” i Västra Vång och inte minst vrakdelar från det danska förlista fartyget ”Gribshunden” som måste bli en turistmagnet av rang för Ronneby. Naturligtvis är detta ett projekt som måste ha nationell status, inte minst ur ekonomisk synvinkel.

Jag känner till att en arbetsgrupp i Ronneby kommun är verksam i vilken även Björn O. Svensson ingår. Hur långt har denna grupp kommit? Man måste denna gång tänka på vikten av att hålla allmänheten välinformerad. Intresset är brett och hett även internationellt.

Det har en längre tid förts diskussioner var man kan finna lämpliga lokaler. Hittills har förslagen varit väl futtiga. Jag menar storleksmässigt. Varför inte bygga herlt nytt?! Bygg intill Ronnebys östra infart, nära till E 22. Bygg där ett framtida sjukhus borde ha legat men som stoppades av Karlskronafixerade landstingspolitiker.

Jag vet att det finns ledande politiker som vill använda det 15 hektar stora markområdet vid Ronnebys östra infart till bl a ett nytt köpcentrum men betänk att ett upplevelsecentrum med ”Guldgubbar” och ”Gribshunden” naturligtvis måste ligga lättillgängligt för trafikanter på E 22.

Östra infarten är ett perfekt område som med varsam hantering kan kompletteras med annan verksamhet. I den tilltänkta nya upplevelsebyggnaden borde även ett stadsmuseum inrymmas. Ronneby har en rik näringsverksamhet att se tillbaka på och får inte falla i glömska. Det kan inte bara vara ett ansvar för ett antal ideellt arbetande historiker att förverkliga.

Här vid östra infarten skulle Ronneby kunna skapa det landmärke som i många år har efterfrågats, inte minst av politiker. Ronneby behöver inget ”Turning Torso” kommunen behöver ett lockande landmärke.

Obs! Flygfotot visar den mark som Ronneby kommun köpte in för ett tilltänkt sjukhus men som nu kan bebyggas med ett lockande landmärke. Området är 15 ha stort. Klicka för större bilder.

 

I natt landar Jakt-Viggen i Sörbydal

Viggen 1

I natt sker en tämligen unik transport med det Viggenplan som från i morgon kommer att utgöra Blekinges vackraste landmärke.

Det har tidigare i dag lyfts upp på en trailer inne på F 17 och ska i natt förflyttas ca. tre kilometer till sin nya placering i Sörbydal mellan E 22 och riksväg 27. Länets bästa placering. Transporten övervakas av militär personal.

Under morgondagen ska JA 37 Viggen med en kran lyftas upp och monteras på en pelare. Invigning sker sedan lördagen den 24 maj klockan 11 – 13.

På platsen kommer också en rastplats att finnas.

Årets valtal på Snäckebacken

DSC00533

”Dimman skingras, kölden flyktar

och naturens dvala lyktar.”

Det är Johan Ludvig Runeberg som har skildrat våren med dessa ord.

Hur gamla vi än är så föds vi på nytt vid denna tid på året.

Å våren – den kommer allt tidigare med gräsbränder å redan nu eldningsförbud.

Jordgubbarna är mogna redan i april – även här i vårt Blekinge – för närodlat ska det va –  och snart kan vi väl avnjuta nypotatis lagom till julafton.

I ett vårtal ska man tala om blommor å naturligtvis har jag plockat en bukett.

I den bukett jag i kväll vill ge till er – här på toppen av Snäckebacken- finns blommor som kan få hela Ronneby kommun att blomstra för lång tid framöver.

Jag tänker på byn Vång utanför Johannishus. Där är ordet GUBBAR inte längre ett skällsord. Där i jorden är gubbarna GULD värda och kan snart bli till en turistattraktion som i omfattning kan mäta sig med BIRKA.

Jag tänker på GRIBSHUNDEN – det danska kungliga skeppet som sjönk och la sig till rätta i vår skärgård. Detta båtvrak har redan nu lockat inte minst danska forskare till våra trakter. Med lite fantasi och betydligt mer pengar kan detta bli en attraktion med guldkant.

Å jag tänker på SAXEMARA BÅTVARV som har fått en ny möjlighet i form av en ny och intresserad arrendator och att ägaren till varvet – BLEKINGE MUSEUM – ser nya möjligheter tillsammans med Ronneby kommun. Båtvarvet är unikt och borde naturligtvis vara en angelägenhet för hela-  och jag menar – HELA Blekinge.

Jag tänker på KARÖN – denna pärla i min vårlika bukett som nu ska väckas till liv efter sin allt för långa TÖRNROSASÖMN. Det är äkta och genuina RONNEBYKRAFTER som nu rensar upp och dammar av ett stycke av det bästa och ädlaste som Blekinge kan ståta med i denna vår vackra skärgård.

I min fantasi kan jag se KARÖLINE och med hjälp av en minnesbild från kvällens arrangör Björn O Svensson i Ronneby Musei- och Hembygdsförening kan jag återse båtarna KARÖ, Turist, Freja, Balder, Ronneby och Blekinge tuffa fram på Ronnebyåns vackra vattenyta.

Ja – en härlig syn. Men då måste naturligtvis först betongklumpen vid hamnen fraktas bort. Det är på gång. Det är på gång.

Jag tänker på Ronnebys snart unika landmärke i form av en JAKTVIGGEN på pelare vid eken som delar på vägen mot kontinenten och KRONOBERG. Den kommer att tala om att vi i Ronneby är en tredjedel av det flygvapen som nu återstår. Där under vingarnas beskydd ska bilåkande turister kunna avnjuta sin medhavda matsäck. Mitt i Blekinge vid vår älskade ek.

– Något positivt håller på att hända med Ronneby

Vi ser möjligheter istället för hinder. Vi har rätat på ryggen och insett att vi i Ronneby har ett unikt läge – vi utgör navet i hela Blekinge.

När vi nu hälsar våren tillbaka vill jag också att vi i hyllningen ska tänka på alla de krafter – inte minst de ideella – som arbetar för vår kommuns bästa – å som en ringa belöning ska omfamnas i form av ett fyrfaldigt leve…