Valet är över och nu gästspelar Sune Håkansson åter i denna blogg vid väl valda tillfällen. I dag berättar han vilka kyrkor som måste stängas under den kallaste perioden. Allt för att spara el.
”Kyrkor stängs lite här och var i landet. Än så länge är det mest tillfälligt. Orsaken är de höga energipriserna. Uppvärmning kostar.
Läser vi i hembygdsböckerna om gamla tider, så var det då uselt med uppvärmningen. Men det hjälpte till en del att besökarna visste att det var så. Man kom rejält påpälsade. Därtill kom många, kyrkorna var fullsatta. Det gav en viss värme. Det var också tillåtet att stampa, för att höja temperaturen.
I vårt län har kyrkorådet i Ronneby pastorat beslutat att under de kallaste månaderna hålla stängt i bl.a. Förkärla, Edestad och Hjortsberga. Inom gamla Listerby pastorat hålls endast Listerby kyrka öppen som vanligt.
Problemet, som också gäller för fritidshus, obebodda villor etc. är att det saknas en del kunskap. Hur långt kan man sänka temperaturen utan att vinsterna av den lägre energiförbrukningen äts upp av skador av olika slag?
Lång sikt
Troligen får vi därtill, efterhand, också en debatt om vi skall stänga en del kyrkor permanent. Själv kan jag på en rundtur om kringsvid tre mil besöka fyra kyrkor. Ingen av kyrkorna torde ha varit i närheten av fullsatt under de senaste åren. Förvisso kan ”Musik i sommarkväll” dra en del, i Saxemara kan det då bli fullsatt.
När kyrkorna byggdes, var det i princip kyrkoplikt. Alla skulle, varje söndag, besöka kyrkan. Redan i min ungdom konstaterade vi att besöksantalet hade minskat. Men besökarna var likväl många nog för att man utöver åhörandet av Guds ord också kunde få en social kontakt. Denna var nog lika viktig.
Varje år sjunker andelen av folket, som är medlemmar i Svenska kyrkan med 1-2 procentenheter. Snart är vi nere under 50 procent.
Förvisso märks det effekter också av den regeländring som tvingade fram dubbning av gravstenarna. Därav följer att kyrkogårdarna läggs om, men därtill att antalet besökare till kyrkogårdarna sjunker. Det finns inte längre någon släktgrav att besöka.”
Sune Håkansson