Släkten är värst i Karöfars

Medan vi i publiken upplever sommarens första riktiga sommarkväll 2015 är det på scenen också varmt och svettigt men året är 1958.

Karön, skärgårdens pärla strax utanför Ronneby, är skådeplatsen för en social uppgörelse som saknar motstycke. Stadens socitet har dragit sig undan och flytt till sommarhuset när Tosia Bonnadan lockar den aningen enklare befolkningen för fest och glam.

DSC04115

Sommarkvällen på Karön 1958 var tydligen också varm och inte minst svettig för familjen Silverknopp och deras svärson, doktor Kurt Henriksson. Det är en synnerligen invecklad släkthistoria som rullas upp inför öppen ridå och resultatet av kvällens palaver är rolig, överraskande och ytterst pinsam för en viss överhet inom familjen.

Hos den här familjen är det inga döda stunder och när sommarkvällens överraskning rusar in i familjens liv, ja, då är svettpärlorna högst framträdande. Det är mycket spring, höga röster, gräl, skratt och gråt men också glädje, inte minst när vissa av de inblandade utbrister i sång och det gör de tämligen ofta.

DSC04120

”Karöns lilla Kitty” som är namnet på årets sommarteater är förlagd till Kvitterplatsen och det tycker jag om och jag är imponerad av att man på denna lilla scen med enkla medel lyckas förflytta oss till Karöns speciella miljö. Jag tänker på badgästerna som plötsligt dyker upp på tomten och blir bryskt bortkörda av översten, Hector Silverknopp, som besöker dotter och svärson.

 

DSC04121Det är helheten hos ensemblen som medför att jag blir glad och nöjd med det jag får återuppleva från sent 50-tal men naturligtvis måste också bredden innehålla toppar.

Det går snabbt och lätt att ta huvudpersonen, Kitty Klang, revysångerskan från Eslöv (Hanna Beckman) till sitt hjärta. Hon sätter verkligen fart på såväl släkt som föreställning när hon rusar in med sin äkta skånska dialekt. En liten koll på äktheten visade att hon är från Malmööö.

DSC04127

Roligt är det också att Håkan Robertsson, trots flyttbestyr för Folkteatern, åter har tagit plats på scen – och vilken plats han tar. Rollen som överste Hector Silverknopp är ju en roll som han utan besvär kan ikläda sig. Jag tänker på humör och gester och trots en envis förkylning med en del hostattacker bär han upp rollen med värdighet och rutin.

Naturligtvis är även Christoffer Stenström, som den numera fullfjädrade advokaten, en av mina favoriter. Han har vuxit in snabbt i dessa återkommande roller och nu har han fått ett betydligt större utrymme än vid tidigare års sommarföreställningar. I år uppträder han t o m som sångare. Plötsligt i andra akten förnimmer jag att han även måste vara en hejare på att imitera förre utrikesministern, Carl Bildt, hans partikollega i det civila. Det är i hans lite längre repliker som likheten blir roande, i varje fall för mig.

DSC04136

Urban Jönsson är textförfattare som fritt efter ”Hurra, ein Junge” av Franz Arnold och Ernst Bach har lyckats väl med såväl förvecklingar, skratt och inte minst en oväntad upplösning på hela skäktuppgörelsen.

Roligt också att Magnus Rosén är tillbaka hos Folkteatern och nu i den viktiga rollen som regissör. Magnus är duktig på att lyfta fram varje rollgestaltning vilket blir till en helgjuten ensemble.

Bilder i ordning: (klicka för större format)

Överstinnan Lilly Silverknopp (Mia Österhof), doktor Kurt Henriksson (Pontus Larsson), Marianne Henriksson, född Silverknopp (Mathilda Becker), överste Hector Silverknopp (Håkan Robertsson).

Familjen samlad med Ville, allt-i-allo (Linus Lindström) i bakgrunden när det dyker upp objudna gäster på gräsmattan.

Naturligtvis är det översten som bryskt kör bort okända badgäster som försöker gena över gräsmattan till badet.

Ville (Linus Lindström) och Kitty Klang, revysångerska från Eslöv (Hanna Beckman) som bryter ut i sång av ren glädje när de besöker Tosia Bonnadan.

Advokat Julius Sträckberg (Christoffer Stenström) och Birgit Lund, Mariannes vän (Elaine Stråth) visar ett visst intresse för var andra. Mest intresserad tycks advokaten vara.

 

 

Äntligen invigning av minnestavla

img205

Äntligen, efter drygt fyra år, har det blivit dags att inviga en minnestavla med information om Kvitterplatsen i Ronneby Brunnspark.

På fredag den 15 augusti är det dags för en konsert med Mikael Wiehe, Pernilla Andersson, Emil Jensen och en rad lokala artister och strax före kl. 18.30 invigs minnestavlan av Nils Ingmar Thorell, ordförande i Fritids- och Kulturnämnden.

Yvonne Olsson, Ronneby är en av de artister som har fått plats på minnestavlan. På bilden ovan, som jag tog på tidigt 70-tal, framträder en ung Yvonne Olsson tillsammans med Arne ”Isen” Israelsson. Klicka i bilden för förstoring.

Ur pressmeddelandet i dag:

” Minnestavlan ger en kort information om Kvitterplatsens historia och nämner 12 artister som uppträtt på scenen under årens lopp.

 Utöver de personer som nämns på tavlan har en lång rad artister uppträtt på Kvitterplatsen, sedan den invigdes 1955 som friluftsteater.”

Demokrati kan ta lång tid. I detta fall tog det drygt fyra år.

Det hela började med en motion från centerpartiets fullmäktigegrupp den 19.5.2010. Genom gruppledaren Kenneth Michaelsson föreslogs att döpa om Kvitterplatsen i Brunnsparken till ”Tommy Körbergs sång- och kvitterplats”.

Motionen remitterades till dåvarande Biblioteks- och Kulturnämnden, Byggnadsnämnden, Fritids- och Turistnämnden samt Tekniska nämnden och svaret blev följande enligt sammanträdesprotokollet från fullmäktige den 16.12.2010:

”Av remissvaren från nämnderna och skrivelse från två undrande pensionärer framgår med enighet att namnbyte på Kvitterplatsen bör avslås. Skälen härför är bland annat att platsen historiskt har getts namnet Kvitterplatsen utifrån kopplingen till Brunnsparkens naturvärde och de fåglar som kvittrar i området. Det finns dessutom andra artister och allsångsledare som verkat under många år och det kan därför vara svårt att särskilt peka ut en person som ska namnge platsen.”

Däremot gav fullmäktige dåvarande Biblioteks- och Kulturnämnden ”i uppdrag att ansvara för uppsättande av minnesplaketter samt att arbeta fram kriterier för vilka som bör uppmärksammas på detta sätt”.

Man ansåg att det fanns anledning att uppmärksamma även andra personer som bidragit till verksamheten. En liten arbetsgrupp har under senare år arbetat med att vaska fram lämpliga namn. Dessutom uppmanades allmänheten på kommunens hemsida att föreslå namn som skulle finnas med på minnestavlan. Beslutet blev således en tavla med 12 namn. Från början var det meningen att flera tavlor skulle sättas upp för varje artist. Se bild nedan.

Kvitterplatsen