Är kungen verkligen centerpartist?

När det politiska skeendet på lokala planet inte lockar är ”Politikbyrån” i SVT ett alldeles utmärkt substitut. Redaktionen med Aida Pourshahidi som programledare tar ut svängarna rejält och räds inga frågeställningar. Dessutom sitter inbjudna gäster på detaljer som kan bjuda på lagom avvägt skvaller.

I går onsdag tog man ett riktigt unikt grepp. Politikbyrån ställde frågan hur politisk Sveriges officiellt mest opartiska kung egentligen är? I programmets absolut sista del var redaktionen så varm i kläderna att man vågade påstå att kungen med största sannolikhet är centerpartist!

Beskedet måste fått rojalisterna att sätta kvällsgroggen i halsen. Jag kunde riktigt känna hur luften i många hem i såväl slott som koja liksom tog slut. Inandningen efter centerbeskedet måste ha haft en chockverkan likt ett större jordskred.

                                Foto: SVT

Det var Svensk Damtidnings egen kung, Johan T Lindwall, som först lät linda in kungens politiska hemvist. Johan, som har följt i kungens fotspår längre än någon annan, menade att många säkert tror att kungen är mest moderat. Aningen neutral moderat i så fall. Om en sådan någonsin har existerat. Med det ville man ha sagt att kungen alltid intresserat sig mest för företagssektorn.

Men när det blev dags att gå riktigt på djupet blev svaret: som kung är han moderat men som person centerpartist, slog Svensk Damtidning fast.

Förklaringen till detta skulle i så fall vara, menade man, att kungen gillar jordbruk, jakt och fiske. Kort sagt, det som sker på landsbygden. Blir man som svensk år 2023 ansedd att hysa centerpartistiska känslor för att man gillar att fiska? Vad sänder sådana signaler till Centerpartiet?

Nu tror jag inte att partiet i mitten kan dra allt för höga växlar på den nu ”avslöjade” politiska hemvisten för kungen. Vad skulle han förresten svara om någon vågade ställa den raka frågan?

”Nu blir det för nära. Nu blir det övertramp”, skulle kungen med all sannolikhet svara. Den sortens svar har ofta förekommit i alla de program som redan har sänts med anledning av att kungen i år och inte minst i helgen firar sina 50 år på tronen.

Deltagarna i Politikbyrån var djupt eniga om att kungen har en rejäl makt utan att egentligen har någon formell makt. Det var till exempel han som fick Nobelstiftelsen att ändra sina häpnadsväckande inbjudningar. Det räcker med att kungen väljer att besöka ett objekt i stil med ett visst vindkraftverk för att just det då kommer att hamna i blixtbelysning när hela svansen av svensk mediabevakning hakar på. Numera är det inte enbart Svensk Damtidning som bevakar vad kungen har för sig.

Politikbyrån kom också fram till att Carl XVI Gustaf egentligen är Sveriges hemligaste politiker. Dessutom tycker jag nästan synd om Centerpartiet som naturligtvis inte kan använda kungen på sina affischer i nästkommande val.

Tack redaktionen för ett annorlunda grepp som hjälpte till att göra kungen lite mer mänsklig och vardaglig.

Nobelstiftelsen spelade rysk roulette

När politiker vill testa ett nytt lagförslag brukar det heta att man skickar upp en testballong. Man vill veta hur den klarar sig, om det blir storm eller inga vindar alls.

Nobelstiftelsen däremot valde en helt annan metod. Man laddade och spelade rysk roulett inför kungahus, politiker och svenska folket.

Stiftelsen inledde med ett löst skott. Tidigare blockerade Jimmie Åkesson skulle nu få vara med och skåla med Kungen. Nobelstiftelsen hade mjukat upp sina regler för inbjudan till Nobelfesten. Det resulterade i att folk lyfte på ett ögonbryn, möjligtvis hördes också ett lågmält mummel.

Sverigedemokraternas ledare kom med ett snabbt svar – han tänkte inte gå på nobelfesten. Han var upptagen! Ett inte alls överraskande svar efter alla år av isolering.

Nästa skott från Nobelstiftelsen var betydligt starkare. Nu var det helt andra och mäktigare personer som skulle bjudas in för att skåla med Kungen och internationella pristagare. Nu var även ambassadörer från Ryssland, Belarus och Iran inbjudna till fest.

Bland de första att protestera var Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, som avstod festligheter om Rysslands ambassadör skulle delta. Lika snabb att avstå var Centerpartiets Muharrem Demirok som avstod av samma skäl som Dadgostar.

Även L-ledaren och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson var överraskande snabb och rak i sin reaktion. Han sa:

”Jag kommer inte att sitta och skåla med den ryska ambassadören samtidigt som Putins vidriga och blodiga anfallskrig fortsätter i Ukraina.”

Även Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi hade samma uppfattning.

Statsminister Ulf Kristersson hade betydligt svårare att bestämma sig. Han sa sig ha reagerat ganska starkt, men sa till media att han ville återkomma. Han poängterade att ”det är upp till Nobelstiftelsen att bestämma vem som välkomnas”.

Magdalena Andersson, s, skrev på sociala medier att ”Nobelkommittén behöver ta en allvarlig funderare på vad det innebär att till prisceremonin bjuda in en representant för den regim som bedriver ett vidrigt och illegalt krig i Ukraina och som dessutom hotat Sverige.”

En partiledare som aldrig tvekade var Kristdemokraternas partiledare, Ebba Busch. Hon tänkte gå oavsett vilka som skulle bjudas. Tyvärr överraskas jag inte av hennes svar. Fest och glamour med vackra klänningar och en extra chans att få visa upp sig för media är för Ebba mer lockande än att kraftfullt protestera mot det krig som pågår inte långt från oss och mot att krigsherrens ambassadör skulle sitta med och skåla. Skrämmande att Sveriges vice statsminister blottar en så ovärdig inställning till ett vidrigt och illegalt krig.

I detta läge lät Nobelstiftelsens ordförande, Vidar Helgesen, meddela att man trots protester stod fast vid sitt beslut att bjuda in nämnda regimers företrädare, men de skulle bara få närvara vid ceremonin och inte den efterföljande festen.

Det sägs att Sveriges Kung inte har någon makt, och det stämmer ju. Eller? Sent på kvällen sipprade det ut att Kungen starkt övervägde att avstå Nobelfestligheterna om stiftelsen framhärdade i sitt beslut.

Redan morgonen efter lät Nobelstiftelsens ordförande meddela att man ändrat sitt beslut. Ingen ambassadör från Ryssland, Belarus och Iran skulle längre bjudas in!

Även om Nobelstiftelsen starkt förnekar Kungens betydelse och tveksamhet att delta var det han som fick stiftelsen att göra en helomvändning. Hur skulle det ha sett ut om Kungen uteblivit som prisutdelare och vem skulle ha iklätt sig värdskapet och utbringat kvällens skål?

I det här fallet hade Kungen makt och han var dessutom kristallklar på vems sida han står när det gäller kriget i Ukraina. Dessutom slipper vice statsministern Ebba Busch en annars ofrånkomlig svekdebatt som lätt kunnat sänka en redan kantrad Kd-skuta som hela tiden tar in alltmer vatten.