Burkberg hittat i Ronnebyskog

En jägare formligen snubblade över ett berg av burkar i skogen. Det var stora högar av burkar och på flera olika platser i terrängen.

Jägaren kontaktade familjegruppen i KRIF hockey som nu har sanerat och plockat bort en ansenlig mängd burkar.

Vem eller vilka kör då ut i skogen för att slänga så här många burkar istället för att panta dom och få betalt? Förklaringen är, menar klubbmedlemmar och andra, att det rör sig om en liga eller ligor som begår inbrott på Miljötekniks avfallsanläggning i Angelskog. Man sorterar därefter bort skadade eller importerade burkar som inte ger någon pant i Sverige.

”Det är i det läget vi har kommit in för att sanera de platser som har hittats”, säger Micke Berglund som är en av många i KRIF-gruppen som arbetar med projektet Pantamera.

”Vi får ersättning för alla slag av burkar och vi har avtal med en rad företag och andra som skänker burkar och petflaskor”. Pengarna används till att betala hyra av tider i ishallen för såväl seniorer, juniorer som pojklag, fortsätter Micke Berglund.

Projektet Pantamera startades för ca ett år sedan och fram till i dag har gruppen skramlat ihop nära nog 100 000 kronor!!

Medlemmarna gillar att samla burkar men var näst intill i chocktillstånd när de kom fram till burkbergen i den aktuella skogen. Miljöteknik har informerats om de upphittade burkarna och är tacksamma över hanteringen som säger att man inte har resurser att rensa upp det som ratas av inbrottsligorna.

Jag är inte säker på att Ronneby kommun numera delar ut något miljöpris men skulle så vara fallet finns det nu en lämplig pristagare att nominera. KRIF gör här en samhällsinsats i dubbel bemärkelse. Riktigt bra!

Foto: Jonas Melén och Micke Berglund

Saknar Ronneby kommun regelverk?

Jag tar mig för pannan och blir chockad över en kommentar från Peter Lindström, Ronnebypartiet efter att han läst min blogg om revisorernas granskning av bl a föreningsavtal som gäller anläggningar.

Så här kommenterar han blogginlägget på Facebook:

Peter L

Peter LindströmEtt övergripande regelverk vore inte fel. 

Peter Lindström är ledamot i Fritid- och Kulturnämnden och avslöjar därmed indirekt att kommunen saknar ett övergripande regelverk för avtal med föreningslivet. Jag vill inte tro att det är så illa. Däremot måste nu frågan ställas – har verkligen en förvaltningschef oinskränkta rättigheter att handskas hur som helst med kommunala medel när det gäller att skriva avtal med föreningar? Var går en rimlig gräns, om det nu finns regelverk?

Att som i KRIF-fallet ge ett dolt ekonomiskt stöd i form av att köpa inventarier i föreningens VIP-rum för drygt 100 000 kronor. Måste inte nämnden stå bakom ett sådant beslut eller i varje fall presidiet? Eller har denna ekonomiska hjälp dolts med presidiets goda minne? I så fall är tilltaget än mer betänkligt. Ett avtal som löper över flera år ska t ex underställas kommunstyrelsen för beslut.

De signaler jag har fått pekar i annan riktning, nämligen att presidiet inte har känt till de ”turer” med KRIF som jag har relaterat i bloggen. Politikerna i presidiet har framställt önskemål att få en egen redovisning men fått beskedet av revisorerna att man vill ta ett helhetsgrepp och det kan ta sin tid.

Till Peter Lindström vill jag säga att frågan inte gäller föreningsbidrag utan avtal som reglerar t ex drift, underhåll och publikintäkter i anläggningar.

Kommunrevisorer granskar föreningsavtal i Ronneby

Det är en rad verksamheter som nu ska granskas av Ronneby kommuns revisorer. Det berättade revisionsnämndens nya ordförande, JanAnders Palmqvist vid senaste sammanträdet med fullmäktige.

Bl a ska man granska avtal som kommunen har skrivit med föreningslivet, avtal som på senare tid har ökat i snabb takt. Speciellt är det avtal som reglerar verksamheten vid olika anläggningar.

Bl a är det avtal med ishockeyklubben KRIF i Kallinge som har tilldragit sig ett särskilt intresse. Många av avtalen med denna klubb ligger långt tillbaka i tiden även om flera av dem har skrivits i närtid. Det har under resans gång t o m uppstått tolkningsproblem när det gäller vem som äger Kockumrinken.

Kockumhallen byggdes av Ronneby kommun men med material som hade skänkts till föreningen av sponsorer. Alla vi utomstående kommuninvånare har alltid fått höra att hallen är kommunägd.

Ett avtal gäller en vaktmästare i Kockumhallen. Personen har bl a haft till uppgift att boka tränings- och matchtider. Problemet är emellertid att en anställd vid fritidskontoret har haft samma bokningsuppdag som vaktmästaren i Kockumrinken. Eftersom kommunen betalat även vaktmästarens tjänst har det betalats två löner för samma arbetsuppgifter.

När detta uppdagades för några veckor sedan, sannolikt av revisorerna, sas avtalet upp och vaktmästaren i Kallinge blev uppsagd. Den senare uppgiften hämtad från ledarhåll i KRIF.

Granskningen gäller dessutom ett avtal där kommunen har betalat för möbler och tv-apparater som finns i klubbens VIP-avdelning. Enligt uppgift har kommunen för detta betalat drygt 100 000 kronor. Pengar som enligt uppgift skulle hjälpa upp klubbens dåliga ekonomi.  Denna hjälp, som ett dolt bidrag, har kommit klubben till del trots att man redan har en betydande skuld till Ronneby kommun.

Denna senare handling har visat sig djupt odemokratisk och har bevisat att kommunen därmed har bedömt föreningar olika. Mindre föreningar som häftat i skuld till kommunen har genast stängts av från anläggningar medan man inte handlat på samma sätt med KRIF.

Detta är exempel som gäller avtal som är skrivna med KRIF men det finns fler uppgörelser att titta på för revisorerna som bara är i inledningen av sin granskning.

Ett problem som uppstår när kommunen har skrivit avtal som innebär att föreningar ikläder sig ett visst arbete och ansvar, är att det lätt har upplevts av klubben att man genom avtalet ”äger” och har oinskränkt tillgång till just ”sin” idrottsanläggning.