Jag gillar böcker. Helst gamla böcker med många år på nacken. Nötta och aningen kantstötta av tidens tand gör dem extra vackra. Många gånger kan bokens utseende vara bättre än innehållet. Är såväl utseende som innehåll bra, ja, då är lyckan total.
En boks omslag kan vara enkelt, likaså titeln som kan bestå av endast ett ord med fyra bokstäver. Jag har en sådan bok. Jag har genom åren vårdat den ömt. Tittat på den då och då. Den minner om min ungdomstid. Mitt första jobb.
Titeln är PLÅT. Mer behöver inte sägas. Det är en bok om Kockums Jernverk som fanns i Kallinge, norr om Ronneby, mellan åren 1849 – 1991.
Boken trycktes 1934 och var då ett snyggt och smart sätt att göra reklam för en rad produkter med ett gemensamt – PLÅT. Kockums tunnplåt och som man skriver – ”plåttillverkningen vid Kockums Jernverk har allt sedan verkens grundande varit baserad på stål från egna stålverk.”
Boken är rikt illustrerad med bra bilder och text som utförligt förklarar hur tillverkningen går till. Tunnplåten fanns i en mängd olika utföranden – vanlig svartplåt – galvaniserad plåt – pressplåt för lättare och svårare pressning – karosseriplåt (blankvalsad plåt) – dynamo och transformatorplåt – stålplåt för spadar – legerad plåt.
Samtidigt som företagsledningen gjorde reklam för en bra svensk produkt kan man också se bokens innehåll som ett uppslagsverk. I boken beskrivs utförligt de olika tillverkningsstegen och vilka artiklar som då tillverkades av plåten från Kallinge.
Företagsledningen omnämner noggrant att deras ingenjörer ständigt är sysselsatta med förbättringar av produkterna. Dessutom noteras att framstående experter från England, Tyskland och Amerika har anlitats för att lösa uppdykande problem inom tillverkningen.
Boken innehåller också en omfattande tabellavdelning med uppgifter om tjocklek, vikter och t e x. förvandling av engelska fot och tum till millimeter. Man får också veta järnets temperatur vid glödgning och mycket, mycket annat. Ja, helt enkelt ett dåtida uppslagsverk om en verksamhet som bedrevs vid Örmo i Småland med start 1846, Kallinge 1849 och Ronneby 1856.
Boken minner om en industriell storhet med en verksamhet som var global. Den skapade inte minst många arbetstillfällen. När boken gavs ut 1934 fanns det totalt ca 600 anställda vid de olika verken. Kockums genomgick sedermera en rad utvecklingsfaser, men det är en annan historia. Jag vill med denna text endast ge en bild av hur väl utvecklad verksamheten var redan på 1930-talet.
Bruksområdet i Kallinge ägs i dag av Ronneby kommun och förvaltas sedan den 1 juli 1991 av det kommunala bolaget ABRI.
