Succé för senaste turistbyrån

DSC04209

Det är på landsbygden som den kreativa kraften finns och lever. Människor utanför centrum har fått lära sig att gör vi inget själva händer det heller inget. En för alla, alla för en är budskapet som i många fall fått bygder att blomstra.

I Bräkne-Hoby fick musikern Jonas Renvaktar en idé som han lätt fick konstnärerna Kjell Hobjer och Kim Demåne att tända på. Ett gammalt fryshus förvandlades snabbt till en konstinstallation och blev en alternativ turistbyrå med hjälp av text och en karta målad direkt på husets väggar.

Naturligtvis är det en långdragen och ganska unik debatt om en turistbyrås vara eller inte vara i Ronneby centrum som har fått konstnärerna att agera. En strålande idé och inte minst rolig. Denna alternativa turistbyrå i Svenstorp strax utanför Bräkne-Hoby behöver varken broschyrer eller bemanning. Den står där den står och är således tillgänglig dygnets alla timmar och den är redan en av de mest fotograferade byggnaderna i Ronneby kommun.

DSC04210

Den har egentligen inga likheter med den affär i Ronneby som har till uppgift att dela ut broschyrer till besökande turister. Jo, vid närmare eftertanke finns det några.

Vid torget i Ronneby fanns några träd som ansågs locka fåglar till besök. Träden rycktes upp med rötterna och förpassades till en plats utanför centrum. I Bräkne-Hoby behövde några träd sågas ner för att synliggöra två väggar.

Dessutom uppfyller denna alternativa turistbyrå ett annat krav som politiker och tjänstemän i Fritid- och Kulturnämnd ansett viktigast av allt, nämligen att den finns där turisterna finns och i detta fall betyder det utmed Backarydsvägen. Turistbyrån har även en trafiksäker plats. Det finns en väg som trafikanten lätt kan glida in på för att stanna och begrunda de alternativa besöksobjekt som beskrivs på söderväggen.

DSC04211

Initiativet är helt i linje med det budskap som länets politiker har klubbat för den turism som anses vara så viktig men som ändå inte tas på fullt allvar. Det är samarbetet som haltar trots att ämnet tas upp och betonas varje vår.

Jag vill att turismen ska tas på allvar och därför vill jag jämföra en turistbyrås viktighet med ett näringslivskontor. Jag vill inte tro att företagare intresserade av att etablera sig i Ronneby kommun skulle behandlas på samma dåliga sätt som turister i dag behandlas. Turister tillför kommunen pengar, viktiga slantar men då måste turisten också känna sig välkomnad och väl omhändertagen. Det finns ett ord för detta – service!

Obs! Klicka för större bild.

 

Kjell skapade söndagskö i Ronneby

Många blekingar förstår inte Kjell och Kjell i sin tur förstår inte oss Blekingar.

Naturligtvis handlar det om konstnären Kjell Hobjer. Bostadsort Bräkne-Hoby. Född 51. Ett geni, slagfärdig som få och med en rak och okonstlad syn på livet.

Kjell H 1

Han har vänner, många riktiga vänner, men vi ser honom mest ensam på tåget, på gatan, på fiket eller på en parkbänk sugande på en cigg. Många ser honom som ständigt berusad, men det gör ingen vän. Riktiga och nära vänner känner en snäll och vänlig Kjell. Många dömer utifrån utseende och bristfälligt tandbestånd.

Med ett yttre som Kjell blir man ett offer som samhället har svårt att acceptera. Som sådan blir du utsorterad och portad som restauranggäst.

Märk väl, i söndags eftermiddag skapade Kjell en lång ringlande kö till Centrumbiografen. Kjell satt i långsoffan och hälsade välkommen till filmen – ”Vet ni varför jag är som jag är?”. Utsåld föreställning där filmaren Henrik Friberg hälsade välkommen. Bakom dokumentärfilmen står också journalisten Martin Hult.

Kjell stannade för att se introt, som han uttryckte det. Efter föreställningen när applåderna kom fick vi veta att Kjell tagit tåget hem till Bräkne-Hoby. Friberg framförde en hälsning – ”kom gärna på besök och köp min konst.”

Filmen är rak, varm och så nära konstnären den kan bli. Filmarna har lyckats ge en bild av Kjell som många säkert har haft svårt att hitta.

Kjell 3

Kjell är en konstnär med stor bredd där publiken får ta del av hans offentliga utsmyckning med bl.a. ”Gubbkvinna” i Ronneby Brunnspark och hans inte lika kända glaskonst.

Kjells träffsäkra kommentarer i filmen är många. Den här stannar kvar i minnet därför att den är så självklar och träffsäker och som visar hur vi människor är:

”Om jag inte har några tavlor med mig när jag går på stan, frågar folk om jag inte har några tavlor att sälja… och har jag tavlor med mig… är det ingen som vill köpa. I andra fall är det fel färg…

Hur f-n ska ni ha det?”

Ja, hur ska vi ha det i vår framtida relation med länets store konstnär?