Etikettarkiv: Karlshamn

Fredagen den 13 oktober 2023

Publicerat av

Jag tillhör inte den vidskepliga skaran, men visst tvivlar jag ibland när det inträffar otrevliga händelser på just en fredag den 13: e. Det behöver inte vara katastrofer, krig eller jordbävningar, även om det också har inträffat.

Nej, det kan röra sig om förändringar som berör mig mer eller mindre på ett personligt plan. Fredagen den 13 oktober upphör Gourmet Grön i Karlshamn med sin verksamhet efter 30 år. Visserligen med olika krögare genom åren men med ett grundmurat och genomtänkt koncept som dessvärre blivit alltmer urvattnat de senaste åren.

För Paul och Lisbeth Bosse var det ett slags kall mer än bara en restaurangverksamhet som vilken annan. Året var 1993 och jag kommer väl ihåg den lilla, trånga men oerhört gemytliga restaurangen på Drottninggatan. Den ringa ytan innebar en lockelse i sig och manade oss till att tidigt beställa bord.

Belysningen var lätt dämpad och mitt bland uppdukade gröna godsaker satt krögaren själv och läste en god bok medan vi gäster tog runda på runda för att fylla våra fat. Stämningen var nästan lite religiös. Alla var fullt upptagna av det som bjöds, allt det nya, obekanta och gröna.

Paul Bosse och senare också hans fru Lisbeth förkunnade för alla som ville lyssna att detta var den nya maten som skulle göra oss friskare och betydligt sundare. Paul hade egen erfarenhet av vad det gröna från växtriket hade för inverkan på redan lite sjuka kroppar. Det var nästan som en predikan. Vi lyssnade och lät oss väl smaka. Köttet var bannlyst även om det senare kom att finnas på faten men i väl avvägd omfattning.

Flytten ner till piren innebar att verksamheten med betydligt större utrymmen kunde växa till nya höjder med bland annat underhållning till maten. Det är på denna plats som Gourmet Grön nu går i graven. Inte med samma krögare och inte heller med samma gröna utbud som förr om åren.

Vi besökte restaurangen för några dagar sedan. Utbudet av grönt var tunt kompletterat med varma kötträtter. Och det var något som saknades. Ryktet om en snar stängning hade säkert spridit sig bland tidigare gäster. Det var gott om lediga bord och inte alls den trängsel som var rådande förr om åren.

Dessutom var stambordet borta, där konstnären Signar Bengtson tronade med utsikt över hamnen och oljefabriken. Han var aldrig ensam. Vid bordet fanns som regel också Anders Englesson, mannen på cykel som iklädd blå overall tog sig till politiska möten, först som KPMLR-re sedan miljöpartist. Vid bordet hos Signar som pensionär.

Att hälsa på de två diskuterande gentlemännen var ett måste. Inte störa, bara höra hur dom mådde. Vid ett tillfälle ville de veta varför jag och mitt sällskap ofta sågs i Karlshamn?

”Jag gillar Karlshamn, speciellt sommartid, var mitt ärliga svar. Motfrågan från Englesson blev:

”Är du ironisk?”

Jag förstod hans fråga eftersom pirenbygget och några andra heta politiska frågor var som mest aktuella just då.

Nu saknar jag inte bara Paul och Lisbeth Bosse utan även hela det unika konceptet med just Gourmet Grön som dessbättre ynglat av sig runt om i landet och övriga Europa. Ja, jag saknar också gubbarna vid stambordet, konstnären och politikern.

Det är ju nu ett ”Gourmet Grön”, som det en gång var med det ursprungliga konceptet behövs mer än någonsin.

Den osannolika verkligheten

Publicerat av

Torsdagen den 23 februari hade för min del just startat. Det var dagen före årsdagen av ett storkrig i Europa. Hur länge ska människorna i Ukraina orka kämpa mot det besinningslösa våldet? Dom ska inte bara försvara sig, dom bär dessutom hela Europas framtid på sina axlar, inte utan stöd, men ska stödet räcka till?

Varje morgon under det gångna året hade startat på samma sätt – att kolla senaste nytt om läget i Ukraina. Allt annat vore otänkbart. Kriget är så nära och berör. Självklart är det så för många av oss svenskar.

Denna morgon överskuggades kriget i Ukraina av en inhemsk nyhet. Ja, den kablades egentligen ut redan kvällen innan, men en god bok gav angenäm avkoppling från allt elände. Polischefen Mats Löfving hade på kvällen den 22 februari hittats död i hemmet. Detta efter att under dagen varit huvudnyheten i alla medier. Även utrikes. Utredningen om den så kallade polisskandalen hade redovisats av utredaren.

Ett mediadrev av sällan skådat slag slutade med en personlig tragedi. En tragedi som hade kunnat undvikas om arbetsgivaren/polisen skött detta personalärende på ett mänskligare sätt. Nu slutade ärendet med ett dödsfall. En person uppslukad av sin gärning hade under utredningens gång förlorat vänner på olika plan. Svårt att inte känna medkänsla.

På sociala medier visste många precis hur dödsfallet skulle ha kunnat undvikas. Mats Löfving skulle ha bett om förlåtelse och gott vidare! Lätt att tycka, lätt att veta hur andra ska reagera, lätt att veta när man saknar bakgrunden. Lätt att tycka när man inte tar hänsyn till alla våras olikheter.

Dagen rullade vidare och jag bläddrade lite planlöst på ”paddan” och hittade en lokal nyhet i BLT från tisdagen den 21 februari. Den handlade om kommunfullmäktige i Karlshamn som hade haft sammanträde på måndagskvällen. Ännu en gång hade ett ärende upprört heta känslor.

Man hade röstat om att möjligen ge fullmäktiges nyvalda ordförande Björn T Nurhadi, Sd, en ny titel, nämligen Borgmästare. Per-Ola Mattsson avsatt kommunalråd och Socialdemokrat fnös åt förslaget och hade kraftfullt utstött ett enda ord – ”LÖJLIGT”. Efterträdaren till Mattsson, moderaten Magnus Gärdebring, hade kontrat med – ”Fin symbol”. Det påstås dessutom att Mattsson i den heta debatten kontrat med – ”Titelsjuka”. Sedan i måndags kväll har därmed Karlshamn en borgmästare. En osannolik verklighet!

På eftermiddagen kunde vi svenskar glömma all förtret och dåliga nyheter. Våra svenska skiddamer körde ifrån den norska motsvarigheten i sprintfinalen på ett sätt som gjorde norskorna till statister. Sverige tog storslam med guld, silver och brons men knep också fjärdeplatsen. Storstilat och osannolikt med tanke på tidigare år. Glädje, glädje och stor myskänsla.

Glädjen fanns kvar när jag senare på kvällen via nätet tog mig till Ronnebys upplaga av kommunfullmäktige. Den första som dök upp var en polis, något senare två poliser. Hade det varit nytt politiskt bråk? Nej, nej, polisen redovisade trygghetsmätningen 2022. Tryggheten har blivit mycket bättre och det tyckte några politiker säkert var resultatet av att just de själva genom åren i talarstolen talat om stor otrygghet. Självförtroendet är det inget fel på. Men jag vill tro att polisens ökade närvaro har haft en viss betydelse.

Något senare vid samma sammanträde utbröt något som bäst kan beskrivas som kaos. Det handlade om att det blivit ett fel i Sverigedemokraternas redovisning av sitt ekonomiska partistöd som årligen fördelas till partierna. Felet hade rättats till men nu var frågan hur ärendet skulle handläggas. Frågan ställdes av oppositionsrådet Ola Robertsson, s. Det var efter den frågan som kaoset blev ett faktum. Hur ska ärendet beredas och behandlas framöver, var också en fråga. Ingen visste. Kanske kunde det bli en fråga för kommunstyrelsens arbetsutskott, försökte någon.

Inte heller kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson hade något vettigt svar. Han utbrast uppgivet:

”Ärendet har havererat”! Sedan gick han ner och satte sig.

Det var då vi fick veta att det inte fanns något ärende att klubba. Ärendet hade klubbats vid ett sammanträde med fullmäktige redan i fjol. Den felaktiga redovisningen hade godkänts redan då. Rättelsen som nu skett behövde alltså inte bli något nytt ärende. Mötet kunde fortsätta, om än något stukat. En osannolik nyhet utan värde.

Kvällen avslutades med Aktuellts utmärkta direktsändning från Kiev. Krigets alla sidor och bedrövelser fick bli en sammanfattning av det europeiska storkrigets årslånga helvete. Nu är det Leopard 2 som ska förändra kriget. Men vem vill och kan stoppa kriget? Den frågan vill jag ha svar på.

Kan importerad riksdagsledamot vinna?

Publicerat av

Det blev Abborremåla (Ronneby) och västra Blekinge mot Karlskrona när moderata ombud i lördags skulle rangordna riksdagslistan inför nästa års val.

Listan toppas nämligen av inflyttade Åsa Coenraads i Abborremåla som följs av Elin Petersson, Karlshamn och Camilla Brunsberg, Karlskrona.

Enligt SVT Blekingenytt kände Moderaterna i örlogsstaden sig överkörda. Dom sa sig ha känt sig som statister under valproceduren.

Men behöver verkligen Karlskronamoderaterna i Karlskrona redan känna sig besegrade? Jag menar, en tredjeplats på riksdagslistan är inte fy skam. Camilla Brunsberg är välkänd men kanske ändå en smula okänd i övriga fyra kommuner i länet. Gränserna är nämligen knivskarpa vilket valet nu visade.

Men, allvarligt talat, kan verkligen en nyligen importerad riksdagsledamot från Västmanland bli så känd på knappt ett år att hon skulle kunna utgöra ett allvarligt hot? Jag tror det blir riktigt svårt med tanke på att Blekingar av hävd är försiktiga när det gäller nya bekantskaper.

För att vara en känd och inte minst erkänd Bleking måste man bevisligen kunna ståta med minst tre generationer i rakt nedstigande led. I Karlskrona är det minst fem generationer, om det ens räcker?

Vem är då Åsa Coenraads som nu vill be om blekingars röster? Hon är född 1978 och är således 43 år och därmed näst yngst av dom tre toppkandidaterna. Coenraads kom in i riksdagen 2010 och sedan våren 2018 är hon ordinarie ledamot i trafikutskottet med ansvar för luftfartsfrågor. På den punkten, måste jag tillstå, behöver Blekinge all hjälp.

Jag har faktiskt träffat Åsa Coenraads en gång. Platsen var Trehörnan mitt i byn Abborremåla där hon nu bor tillsammans med kärleken Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande i Ronneby.

Det var midsommarafton 2015 mötet skedde. Så kärleken är ju inte direkt ny. Vi bytte bara några vänliga fraser.

Hon sa – ”jaså, är det du som är bloggaren?”

Jag svarade – ”Ja”.

Därefter fortsatte midsommarfirandet som om inget hade hänt.

Jag kan således inte uttala mig om hur duktig hon är som riksdagsledamot. Däremot tycker jag det var onödigt hårt av SVT Blekingenytt när de lät antyda att Åsa Coenraads kunde vinna nomineringen på grund av sin kärlek till Blekingemoderaternas ordförande Roger Fredriksson. De skrev:

” Den tredje toppkandidaten är Åsa Coenraads, som sedan 2010 suttit i riksdagen för Västmanland. I våras flyttade hon till Blekinge för kärleken. Just denna kärlek är något som, enligt källor inom partiet, kan komma att få stor inverkan på utfallet, då Åsa Coenraads sambo är kommunalrådet och länsförbundets ordförande, Roger Fredriksson.”

Denna gång kunde Roger Fredriksson också spara sin annars flitiga kommentar:

När nu Moderaternas riksdagslista toppas av Åsa Coenraads och inte av Camilla Brunsberg måste jag nog ompröva mitt förtroende för Blekinge Läns Tidnings politiska chefredaktör, Anders Gustafsson. Han var kallad till SVT Blekingenytt som politikexpert och ombads gissa utgången. Han satte alla sina slantar på att Brunsberg skulle toppa listan. Kanske måste jag nu byta lokaltidning? Hans tanke var allt för lokal.

Inte första gången Marie klubbat fel

Publicerat av

Marie Sällström, s, Karlshamn, har som fullmäktiges ordförande skapat flera rubriker de senaste veckorna. Rubriker och artiklar som i sin tur lett till flera kraftfulla fördömanden från ledarredaktionen på Blekinge Läns Tidning men också i skarpt formulerade insändare.

Det började med att en majoritet av fullmäktiges presidium beslutade att kommunens revisorer skulle granskas externt. Detta i sin tur resulterade i att revisorerna la ner sitt arbete. Lite senare tvingades fullmäktiges ordförande Marie Sällström ta tillbaka beslutet. Det var lagstridigt.

I insändare bl a med hjälp av redovisade arvoden har Marie Sällström utnämnts till Karlshamns främsta makthavare. I folkmun: ”Det är Sällström som styr i kommunen.”

Under alla mina år som journalist i Blekinge har jag åtskilliga gånger bevittnat vilken makt Marie Sällström har med ordförandeklubban men också det språkbruk som kom till användning redan i hennes egenskap av landstingsråd och senare förste vice ordförande i dåvarande landstingets fullmäktige.

Du ska få ett prov på detta. Jag skrev blogginlägget den 16-2-2016 när debatten om ett nytt sjukhus var som hetast. Även då blev det fel på grund av forcering med klubbslagen och känsliga ärenden.

2016-02-16

Efter drygt 30 års journalistarbete där jag företrädesvis bevakat politiskt arbete trodde jag att jag vid det här laget upplevt det mesta och värsta. Den uppfattningen fick jag rejält ompröva efter att på måndagen har upplevt sammanträdet med landstingsfullmäktige.

Det skulle handla om att ta beslut om sjukvårdens programplan i Blekinge 40 år framåt i tiden. Istället blev det en maktdemonstration med ledande politikers egen prestige som tydligt och klart går före länets utveckling. Det handlade om språkbruk och om makt med klubban som denna dag svingades av Marie Sällström, förste vice ordförande och socialdemokrat.

Först något om innehållet i debatten som skulle ha fokus 40 år framåt i tiden men där ledande socialdemokrater men också kristdemokrater och miljöpartister vägrade att ens diskutera vad ett eventuellt nytt sjukhus kan innebära med ett sådant långtgående perspektiv.

Deras vilja var desto hetare när det gäller att skyffla över ansvar och arbetsinsatser till anhöriga när nuvarande sjukhus har visat sig allt för trånga och otidsenliga. På deras språk heter det att satsa på vård i hemmet med läkare som gör hembesök. Det låter lockande och patientmedvetet men det hade varit mer hedersamt om man talat om för allmänheten vad som ligger bakom ett sådant förslag.

Dessa partiers företrädare talar ofta om att man vill sätta patienten i främsta rummet och det är väl en självklarhet för alla partier. Nils Ingmar Thorell, liberalerna betonade att så är fallet men tog ner patientperspektivet på ett mer nyanserat plan när han sa:

”Vi är i dag längre ifrån patienten här i Blekinge än vad vi var på 1970-talet!”

Ingalill Blum Siggelsten, kd, å sin sida hade en helt annan bild av verkligheten. Hon kunde tänka sig att på direkten sjösätta programplanen med bl a att lappa och laga två otidsenliga sjukhus utan att först ta reda på kostnaden.

”Vi måste komma igång. En ytterligare utredning är onödig och förhalar vården, sa hon och därmed hade hon också talat om för alla att – det får kosta vad det vill, bara vi kommer igång.

Jag kan i detta fall inte undvika att citera Andreas Cervenka när han i dagens Svenska Dagbladets Näringsliv kommenterar turerna i Swedbank:

”En sak tycks förena makthavare som tappat fotfästet: de börjar förutsätta att omgivningen är idioter. De verkar helt övertygade om att människor snällt kommer att svälja allt de säger, hur svajigt det än är.”

Jag menar att detta också gäller makt- och prestigebundna politiker på landstingsnivå som i och med det sätter sig över demokratin.

Som jag skrev redan i går blir det nu ändå, intensivt motstånd till trots, en utredning om bygget av ett nytt sjukhus som alternativ till renovering av befintliga fastigheter. Men du ska veta att det beslutet med Lennarth Förbergs, m,  yrkande på en återremiss satt hårt inne och hade tjänstgörande ordförande, Marie Sällström fått råda hade den inte godkänts.

Det blev en ordentlig palaver när Förberg vandrade fram till podiet och förklarade att man inte hunnit begära votering

” Det ska va ordning och reda! Vi har inget High Chaparral här. Nu är det röstat och klart och inget som vi kan riva upp.” I det läget var Sällströms bedömning att återremissen var avslagen.

Det var först när Sällström längre fram i röstförfarandet själv upptäckte att flera yrkanden hängde samman med just Lennarth Förbergs yrkande som hon insåg misstaget och rättade sig själv. Röstningsförfarandet togs om och nu blir det en utredning.

Sällström som tidigare under dagens förhandlingar sträckt upp såväl Thorell, som skulle tagga ner och Tim Svanberg, centern för att han citerade frågor från JanAnders Palmqvist från 2014, avslutade sammanträdet utan att alla frågor hanns med.

Ganska unikt men hade sin förklaring i att hon skulle svinga fullmäktigeklubban även i Karlshamn senare på kvällen. Det gäller att vara rädd om arvoden. Frågorna som återstod var tydligen inte viktiga.

Ett riktigt High Chaparralmöte!

Det är i Karlshamn det händer

Publicerat av

Vad vore en dag utan en osannolik nyhet hämtad från Karlshamn? Inte rolig. Ett skratt om dagen har länge ansetts berikande på många sätt och där har vi många politiker i Karlshamn, låg som hög, att tacka för god underhållning. Men jag undrar verkligen vad skattebetalarna säger om den politiska röran och med en ekonomi i fritt fall. När kommer en ny skattehöjning?

För ett tag sedan fick vi t. ex. veta att fullmäktiges presidium i nämnda kommun hade tagit beslut att granska granskarna, alltså revisorerna som har till uppgift att just granska politiska beslut och hur de efterlevs. Ledamöterna i presidiet hade tröttnat på revisorernas återkommande information om brister. Mest allvarligt var att revisorerna gav offentlighet åt resultatet av sin granskning.

Men nu har presidiet upptäckt att man tog ett beslut som saknade laglig grund. SVT Blekingenytt avslöjar i dag att beslutet var felaktigt. Det har visat sig att presidiet saknar rätten att själva initiera en sådan granskning, enligt SVT Blekingenytt, som har talat med Gertrud Ivarsson, C, som är förste vice ordförande i kommunfullmäktiges presidium.

Ivarsson erkänner i intervjun att de tog beslutet lite hastigt ( i sann karlshamnsanda?) utan att undersöka vad lagtexten säger. Tablå! Ett så hastigt och oövertänkt beslut är avslöjande nog för vilken samtalston som är rådande bland politiker som tillhör de granskande eller granskade.

Därmed öppnar detta för att kommunrevisorerna kan återuppta sin granskande uppgift. Revisorerna ansåg, när det stod klart att de själva skulle bli granskade, att det skulle vara omöjligt att fortsätta sitt arbete under sådana förhållanden.

Nu ser vi fram emot fortsatta avslöjanden om hur det politiska arbetet fortskrider i Karlshamns kommun. Att revisorer behövs just där är ställt utom allt tvivel.

Till revisorerna vill jag säga – håll ut, håll kontakten och håll avstånd så blir vi alla uppdaterade.

Är det ungdomarna som flyr Ronneby?

Publicerat av

Ronneby har länge haft stor arbetslöshet bland unga. Högst i Blekinge. Dessutom har kommunen under lång tid haft betydande problem med att kunna erbjuda bra boende med såväl lägenheter som att skaffa åtråvärd mark för husbyggande.

Mycket talar för att detta är anledningen till att Ronneby svarar för det största tappet av invånare av Blekinges fem kommuner, enligt siffror från SCB i dag.. Det kan finnas fler skäl. Ronneby har det senaste året tappat 261 invånare. Sölvesborg är den enda kommunen i Blekinge som har plussiffror.

Ronneby har därmed en ordentlig arbetsuppgift framför sig. Vad är den egentliga anledningen till befolkningstappet? Är det ungdomar som flyr kommunen? Ronneby har den klart högsta arbetslösheten bland unga. Eller är det studerande som överger kommunen för studier vid högskolor i landet? Naturligtvis kan de sistnämna återkomma till kommunen men det brukar ta ett antal år innan utbildning och eventuell familjebildning har genomförts.

Skattesatsen har betydelse men frågan är hur mycket den har påverkat befolkningsutflyttningen.

Sölvesborg har ökat med 4 invånare. Ingen större siffra men pekar ändå på en trend. Kommunen har i dag 17 456 invånare.

Karlshamn minskar med 71 invånare. I Karlshamn bor i dag 32 402 invånare. Skattesatsen är dock hög, 34,37 kronor.

Karlskrona minskar med 107 personer och har nu 66 515 personer. Skatten i Karlskrona är 33,69 och 78,9 procent av invånarna har jobb.

Olofström har tappat 115 personer och har nu 13 311 invånare. Skattesatsen där ligger på 33,75.

Ronneby har således tappat mest invånare i Blekinge. Tappet är 261 personer och kommunen har nu 29 372 invånare. Skattesatsen i Ronneby är 33,95. Folksammansättningen i Ronneby är 49 procent kvinnor och 51 procent män. Medelåldern är 43,5 år. 75,7 procent av befolkningen i Ronneby har jobb.

Blekinges folkmängd är nu 159 056 vilket är en minskning med 550 personer under 2020. Största minskningen i landet!

Det är med andra ord hög tid att man i Blekinge spottar i händerna och börjar åtgärda nu kända problem. Speciellt Ronneby har en rejäl åtgärdslista att beta av.

Det bästa jag läst om det värsta

Publicerat av

Så inleddes tisdagens (24.11.2020) ledare i Blekinge Läns Tidning. En välskriven och väl underbyggd ledare som måste ha fått hårt prövade skattebetalare i Karlshamn att rysa. Inte nog med att man fått en skattehöjning på 57 öre, som måste ha känts som en rejäl örfil, utan nu också få svart på vitt att kommunen saknar en sund förvaltningskultur. Därav jämförelsen med Grekland som ” symboliserar vad som händer med en ekonomi när man lever över sina tillgångar och ignorerar nyckeltal om hur verkligheten förhåller sig.”

Det är Carl-Vincent Reimers, ledarskribent på BLT, som står för denna pedagogiska jämförelse. Han gör det utifrån en färsk granskningsrapport av kommunens revisorer som är allt annat än nådiga i sin kritik.

Utifrån rapporten pekar Reimers på fyra punkter som han sammanfattar med följande mening – ”Pengar slängs ut på förvaltningarna utan att någon längre vet vilka ekonomiska mål som gäller.”

  1. ”Det mest allvarliga är att Karlshamns politiker saknar ett effektivt och tydligt arbete med budgetramar.”
  2. ”För det andra saknar nämnderna kompetent ekonomisk vägledning för att kunna spara, trots att detta är precis vad en kommun som Karlshamn behöver.”
  3. ”För det tredje är kommunens överskottsmål alldeles för lågt för att kunna täcka de väldiga investeringar som man gör från kommunens sida.”
  4. ”För det fjärde verkar det rödgröna styret sakna en strategi för att förbättra arbetsmiljön för kommunens 3000 anställda, med höga kostnader som följd.”

Så långt texten i ledaren.

Jag är skyldig en förklaring till mitt uttryck i rubriken ovan. Det är naturligtvis inte budskapet i sig  från revisorerna som får mig att tycka att den miserabla och avslöjade ekonomin i Karlshamn är det bästa jag läst. Det är nämligen upptäckten att vi i Blekinge åter har begåvats med kunniga och duktiga ledarskribenter på Blekinge Läns Tidning. Skribenter som skärskådar det som sker eller snarare INTE sker i våra fem kommuner. Ointresset för kommunernas göranden och låtanden har genom åren varit häpnadsväckande lågt.

Jag vill i detta nu lyfta högt på kepsen för just BLT som har utfört ett bra hantverk med Karlshamns senaste miljonrullningar. En skattehöjning på 57 öre på intjänad hundralapp ska inte få gå opåtalat förbi. Skattetrycket är redan hårt i Blekinge och nu måste befolkningen i Karlshamn betala med högsta skattetrycket i länet. En sådan ”julklapp” mitt i pandemin och med hög arbetslöshet hjälper naturligtvis inte fartblinda politiker att nå upp till den befolkningsutveckling som man har flaggat för under tiden som miljonerna rullat ut i tomma intet på t ex Östra Piren.

Det som nu sker i Karlshamn visar att varje kommun behöver vakande ögon på sig. Vi får aldrig släppa okunniga politiker vind för våg. När de gapar över för mycket och upptäcker obalansen måste ekonomisk kunskap ifrågasättas före lättvindiga skattehöjningar som gör länet än mer isolerat.

Tack BLT för orden i rättan tid.

Karlshamn säger nej av princip

Publicerat av

Anders Gustafsson, politisk chefredaktör på Blekinge Läns Tidning, slår i dag hål på Per-Ola Mattssons förklaring till gårdagens (2/6) nej till att stödja etableringen av en flyglinje från Ronneby till Frankfurt.

Mattsson menar att han egentligen är för en etablering men att det är Region Blekinge som ska stå för kostnaden och inte kommunerna. På regional nivå har han röstat ja till satsningen.

Men i Karlshamn kan han som kommunstyrelsens ordförande inte styra utan att fråga Miljöpartiet, det parti som redan den 30 mars i år talade om vad man stod i denna fråga – ”inga pengar till flyget”!

Miljöpartiet agerade på tre fronter. Såväl MP i Karlskrona som Ronneby gjorde gemensam sak med Karlshamn att säga nej till flyglinjen. I Karlskrona och Ronneby hade partiet ingen framgång med sin negativa inställning i frågan att ge näringslivet i Blekinge ett lyft.

Anders Gustafsson har helt rätt när han i dagens krönika fastslår – ”Låt inte MP diktera näringslivspolitiken i Karlshamn.” Han påpekar också vikten av att Karlshamn är i stort behov av att förbättra sina insatser gentemot näringslivet. Han skriver:

”Förra året hamnade Karlshamns kommun på plats 277 – blott 13 andra kommuner rankades ha ett sämre företagsklimat i hela Sverige”.

Även Charlott Lorentzen, mp, bör i sina bästa stunder förstå vad en flyglinje mellan Ronneby och Frankfurt skulle betyda för ett näringsliv i Blekinge som genom åren inte varit direkt bortskämt med väl fungerande kommunikationer. Men nu blir det ett rungande nej av princip, inte av ett klokt framtidstänkande. Principen innebär dessutom att såväl socialdemokratiska kommunalrådet som SD säger nej av samma skäl. I regionen har båda partierna sagt ja till att stödja etableringen av flyglinjen.

Nu ska frågan också upp i fullmäktige och att även då hävda att det är Region Blekinge som ska stå för kollektivtrafiken vore att dra dumheten allt för långt. Flyget kan väl knappast sorteras in under begreppet kollektivtrafik.

För Karlshamns del handlar det om 250 000 kronor årligen under tre år. Karlskrona och Ronneby har redan sagt ja. Pinsamt är också om frågan skulle falla på grund av att en kommun i Blekinge försöker stoppa projektet. Även Region Kalmar är en av parterna och ska i så fall ansvara för 30 miljoner kronor.

I Karlshamn sa oppositionen (M, L, KD) ja till satsningen och reserverade sig efter ett nej från den styrande gruppen, S,MP,C,SD och V.

Om Miljöpartiet hade sagt nej till tidigare charterresor till t e x Turkiet hade jag haft lättare att förstå en protest. Men någon sådan har tidigare inte framförts från MP.

Ronneby Airport är av största vikt för hela Blekinge. Vill verkligen Karlshamn vara den part som måste ikläda sig dumstruten och stå varaktigt i skamvrån? Näringslivets bästa för framtiden måste väl ändå vara viktigast inte minst nu efter Coronaupplevelsen. För det i sammanhanget låga beloppet 250 000 kronor, väljer man bort solidariteten med övriga kommuner och regionen ”av princip”.

Sune H utvecklar sitt länsförslag

Publicerat av

Naturligtvis är jag med på tåget när Sune Håkansson, Ronnebypartiet föreslår skrotning av fem kommuner och att göra Blekinge till en enda kommun. Jag ville enbart påvisa hur svårt det blir, hur splittrat Blekinge är i denna fråga. (Se mitt blogginlägg längre ner.)

Trevligt hade också varit att få reaktioner från länets övriga politiker. Vill ni också utveckla Blekinge? Ni är välkomna på:

bengtbloggen@hotmail.com

I dag försvarar Sune Håkansson sina spekulationer och hänvisar till en artikel i ”Dagens Samhälle”:

”Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.”

Här följer Sune Håkanssons hela inlägg:

En kommun i Blekinge

”Motionen om en enda kommun i Blekinge har gett en del kommentarer. Det behövs måhända några klargöranden.

Blekinge är splittrat, exempelvis politiskt. Olofström kan anses vara det starkaste S-fästet. I Sölvesborg styr SD, i nära samarbete med M.

 I Ronneby styr en mandatmässigt mycket svag allians, som kräver stöd från SD.  Där finns internt inom SD en allt hårdare kritik mot att SD inte får ett mer synligt inflytande. Naturligtvis ger SD:s framgångar i opinionsmätningarna förväntningar inom SD, samtidigt som man inom Alliansen anar vad som händer efter nästa val.

Likväl gäller att det finns stora olikheter inom Sverige. Vi styrs av en riksdag.

Det finns stora olikheter inom Blekinge. Vi bildar en region, före detta landstinget.

Det är inte konstigare att låta Blekinge styras av ett kommunfullmäktige.

Mest förståelse har jag för invändningen att Sölvesborg och Olofström mer naturligt hör samman med Skåne.

Spekulationer

Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Pessimism

Jag menar att det finns skäl för pessimism om Blekinges utveckling, kanske än mer för Ronnebys utveckling. SD:s ökade inflytande, alternativt att så många partier ”stjäl” SD:s åsikter, är en del av pessimismen. Utan flyktingströmmen hade antalet invånare varit minst tio procent färre.

I Karlskrona, men även i Karlshamn, planerar man för en våldsam befolkningstillväxt. Karlskrona har målet 100 000 invånare, Karlshamn 50 000 invånare. Varifrån skall dessa invånare tas?

Samtidigt är Karlskrona på väg att nära nog avveckla skolan i Tving.

I Ronneby säger kommunalrådet till media att den ekonomiska situationen har försämrats under de senaste månaderna. Tio miljoner kronor i nya statsbidrag ger därför inget utrymme för ”expansion”. Detta sägs när Alliansen gjort självmål genom att plocka bort matserveringar på kommunens trygghetsboenden. Pensionärernas ilska är inte att ta miste på. Kyrkans sopplunch har fått fler besökare än någonsin. Att pensionärsorganisationerna är förhållandevis tysta är förunderligt.

Redan vid budgetbehandlingen påpekade jag att det inte är svårt att göra en budget i balans. Det är svårare att göra en budget, som håller. LOVen inom äldreomsorgen kommer att kosta kommunen tiotals miljoner kronor i anpassningskostnader.

Ronneby kommunlednings tankar om att flyga mer är också alarmerande. Tankegångarna synes inte ha stöd i de djupare centerleden.

Kovändningar

En kommun i Blekinge är inget nytt förslag. Motionen kommer sannolikt inte att få något större stöd i kommunfullmäktige.

Nåväl, kommunfullmäktige har svängt förr. I frågan om Ålycke var det länge 48-1 för att rusta upp en nedsliten byggnad. När kommunalrådet, långt om länge, insåg de ekonomiska konsekvenserna, blev beslutet annorlunda. Att det tog så länge att inse verkligheten har kostat kommunen miljoner kronor.

Vid en begravning lär det ha inträffat att man, när allt var överstökat, hörde knackningar inifrån kistan.

”Begravt är begravt”, fastslog prästen.

Jag är inte alls säker på att det är rätt att låta frågan om kommunsammanslagning i Blekinge vara begravd.

Sune Håkansson

Blekinge snart bortom räddning

Publicerat av

Även denna sommar har det talats en del om extremväder. Årets värmechock kom i två omgångar och var betydligt mer kortvariga än fjolårets.

Chockvågor har också präglat det politiska livet i Blekinge. Hösten kan bli extremt upplevelserik och bjuda på många obehagliga nyheter när den politiska processen med budgetar nu tar fart i länets fem kommuner. Regionen med sina långvariga och speciella problem inte heller att förglömmas.

Det talas allt mer öppet om kommande skattehöjningar. Detta trots att neddragningar med oönskade resultat som nedläggning av icke lagstadgad verksamhet redan har aviserats på flera håll. Det är bl a det ökade skattetrycket i Blekinges fem kommuner och det som väntar inom regionen som får mig att se mörkt på framtiden om inte staten räcker ut en hjälpande hand.

Det som i lika hög grad medverkar till min mörka framtidssyn är hur de politiska uppdragen utförs. Interna strider urholkar förtroendet och den politiska inriktningen med ideliga uppgörelser utan att komma tillrätta med en ansträngd ekonomi gör att jag sammantaget gör bedömningen att Blekinge tämligen snart är bortom räddning.

Jag ska ge några korta exempel på vad som medverkar till att göra Blekinge till ett allt mer ogynnsamt län att bo och verka i. Även om ni bara är måttligt intresserade av att följa länets politiska skeende i kommunerna och på regional nivå kan ni ändå inte ha missat de exempel jag nu ska peka på.

Okontrollerat maktbegär

Jag inleder med Olofström som sedan i våras lider av ett okontrollerat maktbegär som har slagit sönder ett mångårigt och tryggt politiskt arbete och som nu är skadat för lång tid framöver. Inget kommer att vara sig likt efter valet 2022 och vad detta kan föra med sig för industrikommunen Olofström kan vi bara ana.

Sölvesborg är ett ännu större sorgebarn där ledande politiker också har försvunnit men på helt egna ”meriter” och antagligen var det bäst som skedde innan än större skada hade hunnit åstadkommas. I den kommunen är det tjänstemännen som har reagerat över en extrem omläggning av den politiska inriktning som redan har inneburit allvarliga och beklagansvärda upplevelser för de som lever och verkar i Sölvesborg. Resultatet blev att en chef köptes ut för skattepengar till ett stort belopp.

I Karlshamn är det turbulent till följd av betydande penningrullning. Även i den kommunen har politiker pekat ut en ansvarig chef som skickats hem på grund av att han inte klarat tuffa besparingar inom Gymnasie- och Bildningsnämnden. Politikerna i Karlshamn beskylls för att satsa mer på östra kajen och en återvinningsanläggning än att slå vakt om utbildning och äldreboende.

Kulturskola hotad

Att Ronneby akutsparar är sedan länge känt. Främst är det skola och omsorg som står i skottgluggen för tuffa nedskärningar för att eventuellt undvika en skattehöjning som verkar ofrånkomlig. Redan i höst försvinner 45 resurstjänster inom skolan vilket medför att utsatta elever drabbas eftersom sådan verksamhet inte är lagstadgad. Även chockbeskedet att kulturskolan är hotad har fått allmänheten att reagera vilket bl a ska manifesteras med en demonstration på torget kommande lördag.

Karlskrona har sina ekonomiska problem som har liknats vid sand som rinner genom ett såll. Det handlar om slarv med glömda hyresavtal och ett antal andra åtaganden som får mer skattepengar att rulla allt snabbare.

Det är således besparingar och inskränkningar som blir den samlade bilden av länets fem kommuners nära framtid, inte minst med oundvikliga skattehöjningar väntande bakom årsskiftet.

Oförklarligt avsked

Samma är naturligtvis förhållandet för Region Blekinge där slantarna rullar lika snabbt om inte snabbare än i kommunerna. Underskotten växer och det har visat sig att skattepengar är lika odryga om de handskas av borgerliga eller vänsterpolitiker. Att starta ett politiskt arbete med att oförklarligt avskeda en av regionens högsta chefer kostade åtskilliga miljoner som hade behövts för att täta allt större ekonomiska hål i budgetar. Ännu en snar skattehöjning är att vänta vilket innebär ett extremt högt skattetryck för oss i Blekinge.

Vi är många som genom åren förslagit att Blekinge måste bli en gemensam kommun. Detta för att inte minst spara ansenliga summor med skattepengar. När jag nu torgför denna självklara idé gör jag det med en dåres envishet men vet också att idén INTE är genomförbar. Varför?

Det är samma politiker som i dag inte klarar politik och ekonomi som ska ta ett sådant beslut och du förstår säkert det omöjliga i att få maktbegärliga politiker att ta självklara och framtidssyftande beslut i den riktningen.  Men just därför är det kanske nödvändigt med ETT politiskt styre och färre inblandade politiker? Om vi inte ser upp kan snart fler kommuner i länet vara drabbade av samma  ovälkomna politiska färg som nu har drabbat Sölvesborg.

Annars är Blekinge snart, snabbare än vi kan ana, bortom räddning.