Statsminister Stefan Löfven ställer in sitt Almedalstal. Ett inte alls oväntat besked. Jag menar – vilket parti skulle han ha företrätt? Han har ju några att välja på som nu metodiskt binder upp honom och ställer hårdnackade krav.

Hans möjlighet att bedriva socialdemokratisk politik har snabbt underminerats. Detta för att han envist vill bita sig fast vid makten, en makt som nu är så urvattnad att den mest påminner om kaos. Och det kaoset vill Stefan Löfven leda.

”Alla måste bjuda till. Inget parti kan få allt. Så enkelt är det”, sa han på en presskonferens med talmannen på måndagen.

Det är tre partier som nu vill ha del av makten. Centern säger sig redan ha en uppgörelse med Socialdemokraterna. Detta dementeras dock kraftfullt av Miljöpartiet som fortfarande ingår i regeringen. Det är enbart ett utkast. Påstår dom. I så fall far Lööf med osanning.

Vänsterpartiet har tröttnat på att utgöra dörrmatta och kräver inflytande i budgetförhandlingarna, vilket i sin tur inte gillas av Centerpartiet som vill ha eget inflytande över regeringen. ”Det får Miljöpartiet helt enkelt finna sig i”, sa Lööf i dag på morgonen.

Men det räcker inte med en rödgrön röra. Stefan Löfven måste också hålla sig väl med en politisk vilde, nämligen Amineh Kakabaveh och hon har en betydande makt, hur otroligt det än kan låta i svensk politik. Vilden ställer åtta tuffa krav på Löfven annars är han illa ute i onsdagens riksdagsomröstning. Som det ser ut i dag är han tvingad att gå henne till mötes på i alla fall några av kraven.

När en politisk vilde kan avgöra fyra partiers framtid (S, V, Mp och C) måste detta betecknas som både unikt och inte minst upprörande.

Jag instämmer helt i vad Anders Gustafsson, politisk chefredaktör på Blekinge Läns Tidning skriver i sin huvudledare i dag. Han rundar av med en kraftfull bild av den sköra politiska verklighet som just nu råder i Sverige:

”Så här kan inte landet styras. De partier som vill släppa fram Stefan Löfven som statsminister måste också vara vuxna nog att sätta sig ner och förhandla vid samma bord och se till att Sverige kan styras.”

Begreppet ” Den rödgröna röran” myntades av dåvarande statsministern Carl Bildt, m, i en debatt 1994 med dåvarande oppositionsledaren, Ingvar Carlsson, s.

Stefan Löfven har vid flera tillfällen hävdat att de partier som röstade bort honom har försatt Sverige i ett farligt och allvarligt läge. Den händelsen är dock inte i närheten av vad som kan hända med Sverige när en politisk vilde och fyra partier som har svårt att kompromissa ska leda Sverige framåt.

Ve och fasa. Även med tanke på pandemin hade jag föredragit ett extra val. Inte minst för att få Sverige på fötter igen. Det är vi svenskar värda när partier som nu vill rösta fram Löfven igen ställer så vitt skilda krav att de näppeligen kan infrias av s. Kraven ställs enbart av skälet att man vill förbättra sina opinionssiffror.