Etikettarkiv: Kalle Sandström

Palmqvist fick rätt efter sex år

Publicerat av

I slutet av april i år uppmärksammade jag här i bloggen att en helomvändning var att vänta i landstinget/regionens syn på att flytta ut verksamhet från Karlskrona till Ronneby. I dag kom bekräftelsen på att mitt tips hade med verkligheten att göra. Alltså inget fake news.

Det är ett 50-tal tjänster som ska flyttas till Ronneby och det gäller Blekinge Kunskapscentrum och tandvårdsstaben som flyttar in i lokaler på Soft center.

Jag måste medge att det är ett historiskt flyttbeslut som nu förverkligas. Tidigare har varje sådan tanke varit bannlyst. Det var detta jag uppmärksammade i denna blogg den 27 april i år när jag redovisade en hetsig debatt mellan Jan-Anders Palmqvist och Kalle Sandström, båda socialdemokrater. Den förstnämnde ville ha flytt medan Sandström ansåg det omöjligt.

Ta del av min text från april:

Postat 2018/04/27

En kontakt med god insyn i Region Blekinge och Landstingets sammanslagning anser att det finns utomordentligt goda möjligheter att ett antal framtida tjänster inom den nya organisationen kan bli placerade i Ronneby.

Sonderingar har gjorts när det gäller lämpliga lokaler, och sådana finns, men ännu har inga beslut tagits. Däremot sägs det vara brist på lämpliga lokaler i Karlskrona där all administration i dag finns.

Region Blekinge och landstinget ingår som bekant ”äktenskap” som ska ta sin början vid årsskiftet 2018/2019.

Frågan är om man kommer att lyckas bättre denna gång än vad som blev resultatet 2012?

I detta läge kan jag nämligen inte låta bli och tänka tillbaka på när Jan-Anders Palmqvist (s) och ledamot av regionstyrelsen 2012 föreslog en flytt av regionens verksamhet till SOFT Center i Ronneby. Vilket ramaskri det blev. Flytta till Ronneby??? Aldrig i livet, hojtade bl.a. tjänstemännen.

Palmqvist hade läst på och föreslog i sin motion, förutom en flytt, att ändra en paragraf i Region Blekinges förbundsordning som föreskriver att regionens säte skall vara Karlskrona.

Jan-Anders Palmqvist framförde i debatten synpunkten att både statliga myndigheter och annan verksamhet tenderar att lokaliseras till färre orter. Han skrev i sin motion:

” Genom åren har vi sett att offentliga statliga och regionala arbetstillfällen har förlagts antingen till Karlskrona eller i de fall man är representerad på två ställen, Karlskrona och Karlshamn. Detta leder i sin tur till att verksamhet såsom olika typer av privat serviceverksamhet också koncentreras till dessa orter”.

Hemläxan då blev att varje parti skulle gå hem och diskutera en möjlig inomregional förändring av Region Blekinges säte.

Av den diskussionen har det inte hörts mycket. Ronneby var för långt bort och centralt. Nu förlägger man i stället många av regionens styrelsesammanträden till rådhuset i Karlshamn.

När placeringsorten diskuterades 2012 dundrade landstingsrådet Kalle Sandström och fastslog att regionens verksamhet ska inrymmas i lokaler som ägs av regionens medlemmar, antingen av landstinget eller någon av kommunerna. Lokalerna i Ronneby som diskuterades då fanns på SOFT Center som är privatägt.

”Målet är inte att spara pengar!”

Publicerat av

Ska straffet bli höjd landstingsskatt?

För första gången ska vi i Blekinge få möjlighet att välja de politiker som vi tycker bäst ska kunna styra nya Region Blekinge. Från den 1 januari 2019 slår regionen och landstinget ihop sina pengapåsar.

Ett samgående borde i företagsvärlden innebära att man slimmar verksamheten och sparar pengar. Men inte i offentlig verksamhet. Tillträdande regiondirektör, Peter Lilja, i dag landstingsdirektör, har i stället sagt att ”målet är inte att spara pengar, däremot ska vi bli effektivare”.

Låt mig starkt betvivla sanningshalten i detta hans uttalande. Han har sagt det förr, ändå har landstingets miljonunderskott upprepats år efter år. I år ser underskottet ut att bli 50 miljoner kronor!

Fram till söndag bör vi väljare därför ta oss en rejäl funderare på varför sjukvården i Blekinge kostar 120 miljoner mer jämfört med Kalmar och Kronoberg. Den frågan har hittills blivit obesvarad av såväl styrande politiker (s,v,mp) och ledande tjänstemän.

Att lägga en röst i valet till landsting och region blir ingen lätt uppgift. Med ideligen återkommande miljonunderskott och nu hot om skattehöjning från sittande politiska ledning borde det i rimlighetens namn vara en lätt uppgift att göra upp med hela rasket, sopa rent, vädra ut och testa nya politiska krafter. Inte sedan 1923 har det skett någon förändring, vilket i sin tur talar sitt tydliga språk om väljares ointresse för en bättre tingens ordning.

Svårigheten ligger i att hitta alternativen på den borgerliga sidan. Där finns i dag ingen kandidat som kan anses vara den självklara ledaren att ta över. Jag känner fortfarande en bedövande besvikelse över hur just den borgerliga oppositionen velade bort den viktiga framtidsfrågan med ett nytt sjukhus som kunde ha givit Blekinge en trygg och miljömässigt fullödig vård. Borgerliga partier splittrades och såg mer till lokala intressen i Karlskrona än att lösa hela länets sjukvårdsproblematik. Inte ens Miljöpartiet orkade/vågade ha en egen uppfattning.

När politiker i dag säger att man måste undersöka varför vården i Blekinge är 120 miljoner dyrare än i angränsande län måste motfrågan bli, varför har inte den utredningen redan genomförts? Varför just nu några dagar före valdagen?

I nu genomförda valdebatter har bl a Erik Lindborg, kd, pekat på ett ledningsproblem. Alexander Wendt, m, påstod i samma debatt att läkarna klagar på att de administrerar ihjäl sig. De anser att de arbetar mer vid datorn än att ägna sig åt patienterna.

Skyhöga kostnader för hyrläkare har länge varit den största anledningen till uppkomna miljonunderskott. Detta problem har ledningen länge lovat att rätta till men har fram till nu inte lyckats. Återigen en trovärdighetsfråga som inte blir lätt att skaka av sig. Målet nu är att vara oberoende av hyrpersonal från nyåret.

Men det målet kommer inte att nås, har landstingsrådet Kalle Sandström upprepat vid flera tillfällen. På den punkten är jag beredd att tro honom.

När Kristdemokraterna i valrörelsen har talat om ett ledningsproblem är det naturligtvis lätt att peka på en ledningsstab som storleksmässigt går att jämföra med betydligt större landsting. Även kostnaden för densamma är häpnadsväckande stor. När landstingsdirektör Peter Lilja klär om vid årsskiftet och sätter på sig regiondirektörens kostym har han i samma stund utökat sin lön till 145 000 kronor i månaden. Det är i runda slängar 9 000 kronor mer än vad ministrarna i dag tjänar.

Hans lön ökade från 108 000 kronor till 125 000 kronor på två år. Nu får han ytterligare ett påslag med 20 000 kronor i månaden.

Just den kartläggningen av tjänstemäns kraftfulla löner tycker jag att gruppen ”Opinion Västblekinge” har utfört med bravur i insändarform. Men hur många väljare tog del av den iögonfallande redovisningen? Allt för få, skulle jag tro.

Att rösta för en bättre hantering av vår sjukvård i Blekinge blir därför ett spel med ”Svarte Petter”. Bara ett mirakel kan rädda oss redan skattetyngda blekingar från en ytterligare pålaga för att politiker inte kan handskas med våra skattemedel.

Hur är det nu landstingsrådet Kalle Sandström brukar upprepa likt en speldosa? ”Vi är på god väg när det gäller att rätta till ekonomin”. Den vägen tycks allt för krokig och lång. Blekinge behöver förnyelse i sjukvårdsorganisationen.

Ps! Kan möjligen borgerliga alliansens sena utspel om en dygnet runt-öppen närakut bli det som kan väga över i vågskålen för västblekingarnas intresse? Ds!

Lyssnarkupp i Radio Blekinge

Publicerat av

Direktsändningar i radio kan ha sina poänger ibland. Som i dag när Radio Blekinge drog iväg till Karlshamns lasarett för att direktsända en landstingsdebatt.

Det var när man skulle diskutera Blekinge landstings ofta ifrågasatta och kritiserade dåliga ekonomi när en lyssnare ur publiken i rutig skjorta fick ordet.

Mannen presenterade sig artigt och berättade att han hette Bengt Olof Dike. Han var upprörd över att landstingsrådet, Kalle Sandström ofta säger att ”vi är på god väg”.

-Du har sagt så under alla år du har suttit som landstingsråd, men det har inte blivit bättre.

När debatten startade hade varje politiker fått berätta för lyssnarna något de är bra på men som ingen känner till. Då berättade Kalle Sandström att hans barnbarn gillade när han lagade köttbullar.

Det avslöjandet utnyttjade Bengt Olof Dike som avrundade med en rejäl skrapa:

-Med tanke på dina färdigheter i köket kanske du skulle välja det istället och lämna landstinget!

Programledaren avkrävde Kalle Sandström en kommentar. Den kan du lyssna till här:

Givetvis representerade Bengt Olof Dike allmänheten. Han har varit moderat politiker men uteslöts för ca 18 år sedan då han också var politisk redaktör på Norrköpings Tidningar.

Man kunde också ha upplyst lyssnarna om att Bengt Olof Dike ingår i gruppen ”Opinion Västblekinge” som ofta skriver insändare i ämnet landstinget Blekinge.

Jag tycker att Kalle Sandström med lite distans till sitt uppdrag hade kunnat ta sig ur det pinsamma kravet på sin avgång med att t ex upplysa Dike om att han har sin fulla rätt att rösta på vem han vill i valet till Region Blekinge.

Men roligt var det!

Kalle unik makthavare i Blekinge

Publicerat av

Unik är kanske ett väl laddat ord när man ska bedöma makthavare i Blekinge, men sticker ut gör han onekligen och det på flera sätt.

Jag syftar på landstingsrådet Kalle Sandström. Även när det har blåst storm kring hans uppdrag har han alltid ställt upp för att kommentera och den delen lever han fortfarande upp till. Strax ett bevis på vad jag syftar till.

Men Kalle Sandström är unik även ur en annan synvinkel när jag jämför honom med övriga politiker i Blekinge. Han skriver själv och han använder inget maktspråk. Inte heller snuttifierar han sina kommentarer. Han tar med andra ord kritikerna på allvar. Andra politiker bryr sig inte ens om att svara.

Ett nu aktuellt ämne gäller det kontantlösa samhället som inte minst pensionärernas organisationer driver kraftfullt i stark motvind. Bankerna vill inte självmant ändra sina inkomstbringande åtgärder att stänga ute kontanthanteringen.

Därför var det positivt när Blekinge Läns Tidning på lördagen i en ledare riktade sig till landstingsrådet Kalle Sandström med en begäran i ämnet. ”Vägra inte kontanter, Kalle Sandström” var den samlade rubriken för budskapet.

Tidningen skrev:

”Sedan den 1 januari kan man inte längre betala med kontanter inom Folktandvården i ­Blekinge. Den som önskar göra det är hän­visad till centralkassan vid Blekingesjukhuset i Karlskrona eller Karlshamn. I fredags berättade BLT att sjukhusens restauranger och ­kaféer från och med i onsdags inte längre tar emot kontanter. ”Vi har ju många moderna betalningssätt i dag, som betalkort och swish”, kommenterade ansvarig chef Magnus Helge förändringen (BLT den 4 maj).

2013 fattade Landstinget Kronoberg beslut om att patienter inte längre skulle erbjudas att betala patientavgiften kontant, mer än vid lasaretten i Växjö och Ljungby. Det var ett ­beslut som sedan prövades i domstol med hänvisning till Riksbankslagens formulering att sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel. Hösten 2015 kom Högsta förvaltningsrätten fram till att beslutet skulle rivas upp och att landstinget har en skyldighet att ta emot betalning av patient­avgifter kontant. Har Landstinget Blekinge analyserat sina beslut utifrån denna dom?”

Kalle Sandström svarar utförligt i ett inlägg på Facebook men han är ändå inte beredd att ändra på landstingets inriktning i Blekinge även om han säger sig förstå problematiken och vilken grupp av människor som är mest drabbad. Han skriver:

”BLT: s politiske chefredaktör Anders Gustafsson tar i sin ledare 5/5 upp utvecklingen i vårt land mot ett kontantlöst samhälle. Specifikt handlar det om landstingets restauranger och caféers beslut att begränsa möjligheten att betala med kontanter. I rubriken uppmanar han mig att inte vägra kontanter!

Jag tycker det är ett intressant ämne att fundera över. Det är frapperande att se hur vi svenskar använder kort som betalningsmedel, för såväl stora som små inköp. För att inte tala om vilket genomslag Swish fått som betalningsmetod. Jag kan erkänna att jag själv tillhör dem som sällan bär kontanter på mig.
Vi behöver inte komma längre än till Tyskland för att se ett helt annat  användande av kontanter. Visst går det att betala med kort, men det är ju ingalunda lika självklart som här.

Anders Gustafsson tar upp några trådar som jag vill kommentera:

  1. Ett kontantlöst samhälle är en fara ur beredskapssynpunkt. Slås det elektroniska systemet ut fungerar inte våra basala affärstransaktioner. Svårt att säga emot Försvarsberedningen och Riksbanken som sagt detta. Men är det ett problem som måste åtgärdas, måste det ske genom lagstiftning. Vi kan inte förvänta oss att enskilda aktörer löser detta.
  2.  Det finns en dom som säger att sjukvården inte kan kräva kortbetalning. Den handlar just om avgifter i den offentligt finansierade sjukvården som alla ska ha tillgång till. Domen kan dock inte tillämpas på landstingets andra verksamheter. Exempelvis som i detta fall personalmatsalar.
  3. Politiskt styrda organisationer (i det här fallet landstinget) ska ta ett större ansvar för att bevara kontanter som betalningsmedel än privata näringsidkare. Ett märkligt resonemang, inte minst i detta fall där landstingets del är mycket, mycket marginellt i det totala restaurang, café och affärsutbudet.
    De som borde ta störst ansvar, bankerna, är väl de som kommit längst i avskaffandet av kontanter!
  4. Även fortsättningsvis kommer det att gå att betala med kontanter i den mest publika delen av landstingets restaurangverksamhet, caféet och kiosken på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Det som kan vara lite mer problematiskt är motsvarande verksamhet i Karlshamn där caféet är integrerat med personalmatsalen. I det stora hela bedömer jag dock åtgärden som väl avvägd och rimlig.”

 

Landstinget Blekinge saknar kompetens?

Publicerat av

 Lokaltidningen Sydöstran toppade idag med rubriken ”Nu ska vi se över kompetensen”. En tämligen oskuldsfull och harmlös mening men samtidigt en självklarhet för att nå det yttersta resultatet i en verksamhet.

Däremot blir det till en chock och djup oro när man vet att rubrikens innehåll gäller Landstinget Blekinge och dess kompetens. En verksamhet av denna art, en av samhällets viktigaste, borde väl fortlöpande se till att man har högsta kompetens inom organisationen.

Varför ska kompetensen ses över först nu när det brinner i knutarna? Jo, av den nu avslöjade anledningen att en enskild tjänsteman har kunnat skriva ett avtal värderat till 20 miljoner kronor bakom ryggen på landstingets styrelse.

Än värre blir det när vi numera vet att detta miljonavtal redan i våras överklagades till förvaltningsrätten som underkände avtalet. Nu är detta beslut dessutom överklagat och därmed har ett nybyggt centrallager i Nättraby hittills stått tomt. Landstinget skulle börjat använda lagerbyggnaden i april i år.

Nu avslöjar Sydöstran i två väl underbyggda artiklar att denna tomma lokal genererar hyreskostnader gentemot landstinget med 5 000 kronor per dag! Fram till nu har landstinget Blekinge betalat 1,2 miljoner kronor för en icke använd lokal.

Hyreskontraktet som tjänstemannen skrev är tioårigt och värderat till 20 miljoner kronor.

Denna fabulösa affär har nu fått det ekonomiska landstingsrådet Kalle Sandström att vakna och kanske rent av förstå att nu är goda råd dyra. Nästa år är det val och affärer av detta slag har knappast landstinget Blekinge eller landskapets skattebetalare råd med.

Nu i det yrvakna tillståndet har han givit landstingsdirektören, Peter Lilja, i uppdrag att göra en grundläggande översyn!?! Men Peter Lilja har nu också fått Sandströms uppdrag att se över informationsvägarna – ”eftersom vi borde ha fått mer information i detta ärende”, säger Kalle Sandström till Sydöstran.

Det är tydligen inte enbart regeringen som har det svårt med informationsvägarna. Information i all ära, menar då Kalle Sandström i samma andetag att landstinget Blekinge i dag 2017 är helt i avsaknad av delegationsregler. Likaså upphandlingsregler. Om så inte är fallet har tjänstemannen grovt åsidosatt sin tjänsteplikt och gjort sig skyldig till grovt tjänstefel. Men med tanke på vad Lilja först nu har fått i uppdrag att utreda, ja, då återstår endast att konstatera att Landstinget Blekinge är att beteckna som en atlantångare som inte bara saknar kapten utan också styrman.

En enda politiker har fram till nu reagerat på publicerade uppgifter och det är kristdemokraternas politiska sekreterare, Pelle Nordensson, antagligen eftersom han fått en direkt fråga från tidningen.

Han säger: ”Det finns stora brister. Att tjänstemän skriver avtal för 20 miljoner kronor bakom ryggen på landstingsstyrelsen är anmärkningsvärt. Det är häpnadsväckande att Kalle Sandström inte agerade när han fick vetskap om lagret i Nättraby”.

Vem ska nu avgöra och rätt hantera nuvarande kompetens när man fram till nu tydligen struntat i detta. Att handskas och rätt förvalta skattemedel kräver inte bara kompetens utan också respekt inför länets många skattebetalare.

Alexander Wendt högg i sten

Publicerat av

Alexanderhugg är ett drastiskt och oväntat sätt att lösa ett till synes omöjligt problem. Moderaternas oppositionsråd Alexander Wendt gjorde ett försök med detta när argumenten tröt för en återremiss.

Lösningen blev för Alexander Wendt att ljuga och bluffa. På annat sätt kan man inte tolka hans oförlåtliga tilltag att under gårdagens sammanträde med landstingsfullmäktige påstå att han hotats i mail. Hot är allvarligt inte minst om det riktas mot offentliga personer som t ex politiker. Att ljuga om hot är lika allvarligt och måste resultera i förlorad heder. Ingen, inte ens Wendt har i dag kunnat bekräfta att han hotats till livet vilket alla i går trodde var hotet.

Sydöstran Alex

I dag har det genom Sydöstran och en insändare från gruppen ”Opinion Västblekinge” framkommit att ”hotet” bestod av luft, ett försök att rikta intresset åt annat håll än vad Wendt skulle säga i debatten. Hotet bestod av ett mail från ”Opinion Västblekinge” vari man upplyste Wendt om att han och övriga från oppositionen skulle utnyttja kommunallagens 5 kapitel 36:e paragrafen, vilket öppnar för att kräva en minoritetsåterremiss. Om så inte skedde fanns det andra politiker att rösta på i 2018 års val. Det var hela hotet!

När Sydöstran i dag med hjälp av landstingsrådet Kalle Sandströms frågor till Wendt via Twitter börjar sanningen krypa fram:

”Var det detta som var hotet. Är detta verkligen sant?”

Då svarade Wendt:

”Sant att jag fått flera mail från VBO men tyvärr inte det jag refererade till. Så känslig är jag inte”.

Då kontrade Kalle Sandström:

”Redovisa mailet du hänvisar till. Många känner sig vilseledda.”

När Sydöstran därefter, enligt sin nätupplaga, ringer Wendt ändrar han sig och berättar att det var just mailet från Opinion Västblekinge som var hotet.

I det läget kommenterar landstingsrådet, Kalle Sandström, uppgiften på följande sätt:

”Wendt tunnar ut respekten för riktiga hot. Frågan är i vilket syfte det skedde?”

Min kommentar:

Alexander Wendt inte bara tunnar ut respekten för riktiga hot, han har med detta minst sagt huvudlösa agerande också raderat ut all respekt och heder för hans person och inte minst i hans egenskap av ledande politiker i Landstinget Blekinge.

Jag kan inte efter detta dåliga ”dramaturgiska” tilltag av Wendt förstå hur han framledes ska kunna tro att han ska bli trodd vid sitt ord. Rött kort och avstängning, för att tala idrottsspråk.

Jag drar mig till minnes hur debatten har gått inför nedläggningen av dagaukuten i Karlshamn. Socialdemokraterna som lovade att bevara akuten i Karlshamn i förra valet har fått veta att de efter sitt svek inte kan räkna med att bli återvalda 2018. Är detta då också att betrakta som ett hot som måste lämnas till Landstinget Blekinges säkerhetsavdelning för eventuell polisanmälan?

Naturligtvis är detta det politiska spel som alltid har funnits och som kommer att fortsätta. Att som Wendt vilseleda ett helt fullmäktige och nyhetsmedia och leka med ordet hot, det gör man inte ostraffat.

Här nedan en del av ”hotmailet” till Wendt:

Benny Rolandsson

Snällt julsamtal med känt landstingsråd

Publicerat av

Sol 3

Vissa hävdar att vi skulle få en bättre och fredligare värld om det vore jul lite oftare. Den som tänker så hänvisar till att alla, ja, nästan alla, blir betydligt snällare när denna högtid vankas. Naturligtvis är det belöningen i form av en eller flera julklappar som hägrar.

Jag sitter på kammaren och funderar över detta fenomen. Utanför fönstret är det vitt av dimma, inte snö, som jultraditionen bjuder. Kan det verkligen stämma att fler blir snällare och kanske lite ångerfulla enbart för att det är jul?

Jag tänker på landstingsrådet Kalle Sandström. Blir han också snällare inför julen? Skulle han rent av kunna tänka sig att ångra ett eller annat beslut om sjukhus och personal? Jag slår honom en signal och han svarar tämligen snabbt.

-Hur är det i dimman?

Kalle: Ganska bra.

Vad gör du?

Kalle: Förbereder julen. Kollar om jag har glömt något?

Ska du vara tomte i år?

Kalle: Nja, någon tomte är jag väl inte direkt även om jag känner mig som en ganska snäll person.

Bara ganska?

Kalle: Vad ville du?!?

Hur går det med sjukhusets stora underskott?

Kalle: Kan jag inte få slippa den frågan nu när det snart är jul?

Okej! Kanske rimligt.

Vem har hand om pengarna hemma, du eller Angela?

Kalle: Svår fråga. Vi försöker vara demokratiska. Fast jag vill ju bestämma…

Hur går det med sjukhusbygget?

Kalle: Jag vet inte. Jag hör att det knackas i väggarna och att det borras.

Hade det inte varit bättre att slippa oljudet från bygget och låtit uppföra ett nytt sjukhus i Ronneby?

Kalle: På ett sätt hade det varit bättre och ska jag vara riktigt ärlig?

Ja, var det!

Kalle: Jag har funderat mycket över detta. Å nu inför julen har jag nästan känt ånger över vårt beslut att bygga i Karlskrona.

Varför?

Kalle: Det jag säger nu behöver du väl inte föra vidare?

Kanske!

Kalle: Jag känner för Ronneby. Jag är ofta där för att uppleva kultur, men samtidigt känner jag att det är jag som bestämmer och inte den borgerliga alliansen i Ronneby. Men jag är splittrad eftersom jag nästan hellre kör till Ronneby än till Karlskrona.

Hallå! Det där var väl nästan snällt.

Kalle: Har du fler frågor?

Hur blir det med de nya ambulanserna? Flera av de nya bilarna har stått stilla ett helt år på grund av brist på personal. Betalar ni för dåligt?

Kalle: Snälla, kan jag inte få slippa den frågan?!

Nej!!!

Kalle: Vi kommer antagligen att sälja ambulanserna. Då har vi löst problemet. Då saknar vi inte längre personal och pengarna för bilarna behöver vi till att lappa och laga på sjukhuset i Karlskrona.

Pang!

Var det en fågel som flög fel och in i fönstret i dimman? Jag har bestämt slumrat till. Drömmen är över.

DSC04467

 

Pressen på Kalle Sandström hårdnar

Publicerat av

I dag var oppositionen i landstingets styrelse ytterst nära att få igenom kravet på en sammantagen konsekvensanlays av ett nytt sjukhus kontra att lappa och laga två sjukhus. Det hela slutade med att ordföranden, landstingsrådet, Kalle Sandström, s, fick avgöra med sin utslagsröst.

Omröstningen slutade nämligen 7 – 7 efter att vänsterns, Erik Ohlson, Ronneby lagt ner sin röst. Beslutet innebär dock att majoriteten måste återkomma med en investeringsplan för de kommande två årens lappa- och lagaverksamhet vid de två sjukhusen. En sådan plan saknas nämligen i dag och man kan med fog påstå att man fram till nu levt efter parollen – löpande räkning!

Kostnaden för att bygga ett nytt sjukhus har aldrig utretts, vilket omöjliggör för ledamöterna att ta ställning till hur skattemedel bäst ska hanteras. Denna skandal bär nu socialdemokratiska landstingsrådet och hans partikamrater jämte miljöpartiet och vänstern ansvaret för. Erik Ohlson kan inte frånta sig detta ansvar genom att att han la ner sin röst.

Det var fp, m och c som i dag i landstingsstyrelsen la ett yrkande att uppdra åt landstingsdirektören att utreda de samlade konsekvenserna av ett nytt sjukhus som alternativ till två renoverade sjukhus.

Intressant var att miljöpartiets, Thomas Nihlén röstade emot. Därmed var detta sannolikt sista chansen att få till en utredning om vad ett nytt sjukhus skulle kosta. En utredning finns, men den kastades i ett tidigt skede i papperskorgen. Den utredningen visade nämligen att landstinget Blekinge skulle spara åtskilliga miljarder på att bygga nytt. Det är det som gör hela sjukhusfrågan så sjuk. Ursäkta ordvitsen.

Kristdemokraterna som tidigare röstat med majoriteten var inte på plats.

Sjukhus

Nu satsas stora belopp på att lappa och laga där ingen vet vad slutsumman blir. Ännu en gång har landstingets majoritet visat nonchalans för skattemedel genom att inte utreda och kostnadsberäkna sin verksamhet.

Nu kan vi endast lita till läderbaggen som huserar på den mark som landstinget vill använda till att uppföra nya byggnader i Karlskrona. Av detta skäl har Länsstyrelsen ännu inte kunnat ge klartecken.

Plask, plask i ankdammen

Publicerat av

Ankor

En till landstingsrådet Kalle Sandström närstående tjänsteman kommenterade Ronneby kommuns presskonferens i måndags om ett förslag till placering av ett nytt sjukhus med orden – en ankdamm!

Om nu ledande socialdemokrater inom landstinget anser att debatten bör föras på denna låga nivå tror jag att många Blekingebor känner sig kränkta på flera sätt. Uttalanden i dagens lokaltidningar av såväl Kalle Sandström,s, som kommunalrådet i Karlshamn, Per Ola Mattsson,s, visar tydligt att de varken vill lyssna eller förstå vad erbjudandet från Ronneby egentligen innebär.

1:a plasket i ankdammen svarar Kalle Sandström för när han i Sydöstran i dag säger:

-Ronneby kan inte bestämma över oss.

Dessutom tillägger han:

-Det är lite udda att en kommunledning talar om för en annan kommun, en landstingskommun, vad den ska göra.

Ingen politiker i Ronneby har ens tänkt tanken att styra över landstinget. Detta poängterades med eftertryck på måndagens presskonferens att det rör sig om ett seriöst erbjudande till landstingsstyrelsen och inget annat.

2:a plasket i ankdammen serveras av s-märkta kommunalrådet i Karlshamn tillika f d landstingsråd, Per Ola Mattsson, som säger:

-Det är inte byggnaderna utan innehållet i vården som är det viktiga. Istället för att prata hus en gång till borde man t ex lägga kraften på att diskutera hur vi gemensamt ska klara cancervården i södra Sverige i framtiden.

Antingen har Mattsson svårt att förstå eller så gör han sig dummare än han borde vara som ledande politiker. Det är just en förbättring av vården som är den stora poängen med Ronnebys förslag. Blekinge kan få hela 8 viktiga miljarder, 200 miljoner årligen räknat på 40 år, till vården, bl a primärvården, om man väljer att bygga ett nytt sjukhus mitt i Blekinge. Så mycket pengar blir det över om man väljer nybyggnation istället för att lappa och laga med löpande räkning där ingen vet vad slutsumman kommer att stanna på.

Plask nummer 3 i ankdammen kommer även det från Per Ola Mattsson när han säger:

-Jag har ingen uppfattning om vi ska ha ett eller två sjukhus i länet!!!

Det plasket måste ha skickat jordbävningsvågor till västra länets invånare som redan i dag har börjat tala om att flytta från Karlshamn om vården ytterligare försämras vid sjukhuset i Karlshamn. Per Ola Mattsson har tydligen redan glömt att han själv varit med i partidistriktet och bestämt att Blekinge ska behålla två sjukhus och lappa och laga dessa till okänd kostnad.

Plask nummer 4 är signerat Malin Norfall, s-märkt oppositionsråd i Ronneby som medverkade vid måndagens presskonferens och därmed visade enighet i erbjudandet men som inte vågade ställa upp på gruppbild med övriga partier. I dag säger hon:

-Min åsikt i frågan är att om landstinget beslutar att det ska vara ett sjukhus i Blekinge är den bästa placeringen Ronneby!!!

När tidningen därefter berättar för henne att Kalle Sandström tycker det är konstigt att en kommun agerar i en landstingsfråga, säger hon:

-Det kan jag också tycka!!!

Uttalandet behöver ingen kommentar.

Kommunalrådet, Roger Fredriksson i Ronneby, m, förstår inte de s-märkta kommentarerna.

-Vi lobbar ofta gentemot regering och riksdag. Varför anses det mer allvarligt att vi i Blekinge för en viktig dialog som handlar om riktigt mycket skattepengar som vi alla, oavsett politisk tillhörighet, bör handskas så klokt som möjligt med.

Frågan återstår – vad ska vi göra med de plaskande ankorna så att de förstår att Ronneby vill både deras och alla Blekingars bästa?