Julen står för dörren, som man säger. Allt tycks glittra och stråla och lyckan tycks total. Julklappshandeln slår ständigt nya rekord.  Gemenskapen likaså.

Alla verkar lyckliga och förväntansfulla – eller är allt bara en fasad, ett spel inför omgivningen?

Eller är det enbart så att mörkret i december förändrar oss människor så radikalt?

Lucia är en fin tradition. Hon kommer med ljus i denna mörka tid. Och så luciasångens första versrader;

”Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt glans av din fägring.”

För att uppnå detta har flickor genom åren tävlat i ett förnedrande skönhetstest. Vi har fått möjlighet att utse den vackraste av sju flickor. Företrädesvis är det lokala tidningar som har valt att agera på detta sätt. Å vi alla har ryckts med av bara farten.

Nu när man har insett vad denna urvalsmetod kan leda till har arrangörer tvingats nyansera uttagningsmetoden högst radikalt. Nu rekryterar man utefter uppnådd sångprestation. Å detta för att om möjligt rädda hela denna vackra högtid för framtiden.

Tävlandet har tagit sig andra uttryck. För tävla ska vi i december månad som slutar med den största och ljudligaste tävlingen av alla. Nyårsfyrverkeriet! Även detta firande, för att avsluta ett år och välkomna det nya, har i många stycken urartat. Flest, störst, vackrast och mest påkostade fyrverkeriet ska bräcka grannarna med krutrök och brinnande pinnar som på morgonen efter mest påminner om ett plockepinn som tvingar grannen att plocka, plocka och kanske blir detta startsignalen för att nästa nyårsafton ge igen med en ännu större kanonad.

Som jag sa, luciatävlingen är på upphällningen men nu har lokaltidningen hittat en annan tävlingsform. Nu bjuds vi in att tävla om Blekinges snyggaste julgran. Tävlingen är begränsad till att endast gälla kommunala granar. Ronneby är med i tävlingen. Granen där räddades med ett undanstoppat reservkapital och bör nu ha god chans att vinna hela tävlingen. Spänningen är olidlig för att inte tala om prestigen.

Men störst av alla decembertävlingar är ändå privatpersoners julbelysningar. Den person som leder överlägset just nu, dagarna före jul, har köpt belysning för 300 000 kronor!! Han har klätt hus, uthus, fruktträd ja, allt på tomten förekommande är klätt mad lampor. I hans fall rör det sig om 58 000 lampor. Behöver jag förtydliga att han är elektriker.

Tänk vad många munnar som hade kunnat mättas med dessa slantar.

Jag säger stackars grannar. Om han nu har några grannar efter denna rekordslakt. Trafiken förbi hans hus har ökat med 3000 procent. Gatan måste repareras för en halv miljon. Å hur många lampor han måste ha i reserv vill jag inte ens veta.

Vad är det då som frammanar denna tävlingshets i den mörka decembermånaden? Är det en ny form av statusjakt? Är det en form av underhållning eller är det ett utslag av ensamhet och rädsla för mörkret som gör att vi inte kan tänka klart? Jag har inte svaret. Jag fortsätter att fundera.

Lite positivt är ändå att många jag har talat med den senaste månaden berättat att de radikalt har ändrat sina julvanor. Inte minst har de tröttnat på allt för många och för dyrbara julklappar. Många nämner att de numera har valt att inom familjen arrangera ett slags julklappslotteri. Inget paket över 20 kronors värde. Jag tror att det finns hopp om mänskligheten trots allt.

På tal om mörker i december å julefrid så skulle jag inte förvånas om någon  plötsligt efter julmatens intagande reser sig upp och inför församlad släkt reciterar ”Tomten” av Viktor Rydberg och att han dessutom återupprepar sitt personliga rekord i att felfritt läsa de elva stroferna. Ett mysigt inslag i sättet att mysa jul.