Så skrev jag i denna blogg för ett år sedan den 7 mars 2015. I dag när regeringens utredare Göran Enander redovisade sin utredning om brandskum innehållande PFAS bekräftade han på punkt efter punkt min kritik. I utredningen heter det bl a:

”Beträffande myndigheternas arbete kan konstateras att det finns brister i samverkan och problem med att sprida relevant information inom och mellan myndigheterna. Kontakterna med den lokala nivån kan utvecklas. Inledningsvis har också flera myndigheter agerat defensivt.”

Göran Enander redovisade på dagens presskonferens att det kan gå 1,5 till 2 år efter att en miljöpåverkan påvisats till att resultatet redovisas!

”Medvetenheten och kunskapen om grundvattnets betydelse och värde och vad som påverkar dess kvalitet är allt för låg i samhället. Myndighetsansvaret för grundvattenfrågor är delat på flera myndigheter och uppfattas av många som rörigt och svåröverblickbart, ansåg Göran Enander som i rapporten kräver en skärpning av såväl lagstiftning som myndigheters sätt att arbeta.

Tillsyn och uppföljning är för svag och ett bevis för detta redovisades vid en information i Kallinge i mars i fjol då generalläkaren berättade att hon personligen slagit larm om PFAS redan 2011 men att inget hade hänt därefter.

Göran Enanders analys av hur högfluorerande ämnen till dricksvattentäkter har kunnat pågå i många år utan att upptäckas är den här:

”Min analys landar i att kemikalielagstiftningen är för svag, grundvattenfrågorna uppmärksammas inte i samhället, tillsyn och egenkontroll enligt miljöbalken (och annan lagstiftning) fungerar dåligt, miljöövervakningen är otydlig och ofullständig. Samordningen mellan och inom myndigheter kan förbättras och inventeringen av PFAS-förorenade områden behöver intensifieras och saneringsmetoder utvecklas.”

I Sverige finns 350 brandövningsplatser så det är således även den civila verksamheten som i hög grad bidrar till att giftet sprids, inte enbart militären.

Noterbart är också att 1,2 miljoner människor hämtar vatten från enskilda vattentäkter och här är naturligtvis kontrollen lika med noll när det gäller att upptäcka PFAS.

Vattenföroreningarna i Kallinge upptäcktes 2011 och med tanke på att vi idag har 2016 är detta ett bevis om något på hur långsamt myndigheterna arbetar, som utredaren också har påpekat.

Det som nu har inträffat i Kallinge och på andra platser i landet kräver ett omfattande saneringsarbete och i samband med detta varnade Göran Enander från att gräva i sådana områden. PFAS rör sig långa sträckor och därför krävs snabbt större kunskap om hur grundvattnet rör sig. Då måste jag påminna om att gräva det är just vad som nu sker på F 17 när man bl a bygger ny helikopterhangar.

I Kallinge har befolkningen ställt frågor kring sina höga värden i blodet. I rapporten slås nu fast:

”Att dricka vatten med mycket höga halter av PFAS under lång tid misstänks kunna öka risken för negativa effekter som påverkan på sköldkörteln, levern, fettomsättningen och humanförsvaret.

Resultaten från ett antal publicerade vetenskaplig artiklar under perioden 2014-2016 pekar på att PFAS, liksom många andra kemikalier, har förmågan att påverka såväl hormon- som nerv- och immunsystem.”

Naturligtvis är det bra att regeringen nu tillsatt en utredning och att den har redovisats, men var kommer de drabbade människorna in i bilden? Vem tar hand om deras oro?

Utredningen har visat hur myndigheterna lever sina egna liv som små bubblor var och en på sitt sätt men har ingen eller sparsam kontakt med varandra. Tack för beskedet men det lugnar ingalunda.

Utredaren gjorde tidigt under presskonferensen klart hur allvarligt han ser på situationen i Kallinge och andra drabbade samhällen. Han jämförde med giftskandalen med BT Kemi i Teckomatorp på 1960-70-talet.