Brunnsparken – trivselplats med anor

En måndag kväll alldeles i början av juni. Solen värmer så där lagom svenskt vid denna tid på året. Rododendronträden är i full blom och färgprakten enastående. Gräsmattorna välansade och gröna torkan till trots.

Ett folkhav ger liv åt den historiska platsen Ronneby brunnspark. Alla generationer är representerade men mest lyser ungdomar som om några timmar ska uppleva sitt livs första brunnsbal. Man kan nästan ta på den spända förväntan som gör snart färdiga studenter till ständigt rörliga men samtidigt ovana fotoobjekt uppställda för färgmatchning mot blålila rododendronblommor i väldiga klasar.

Jag vet inte om ungdomarna är medvetna om eller tänker på vilken unik plats de egentligen får utnyttja inför balen. Brunnsparken i Ronneby är unik och vacker, så vacker att den 2005 utnämndes till Sveriges vackraste park. Året efter blev den uppmärksammad som Europas fjärde vackaste park. Lägg därtill dess mer än 300-åriga bakgrund som trivselplats och kurort, så är det en klassisk plats man vistas i.

När jag står under taket till Brunnshallarna och blickar ut över folkhavet som färgrikt böljar fram och tillbaka i parken tänker jag på alla generationer som genom århundranden besökt parken på liknande sätt.

Jag tänker på mina egna förfäder. Farmor Betty Fredrika, enda barn till torparen August Andersson och hans hustru Cecilia Håkansdotter i Runamo, som gavs möjligheten att en sommar vistas på Ronneby brunn. Själv är jag tredje generationen efter Betty som åtskilliga gånger fått njuta av prakten i park och brunnsskog.

Alice som i veckan ska springa ut för Munktrappan i Ronneby centrum som student är femte generationen. En sjätte, Lucy, struntar i folkhavet och har just upptäckt stentrappan med ett fotsteg till Brunnshallarna och gör upprepade övningar. Även gräsmattan är naturligtvis inbjudande.

Brunnsgäster har genom åren kommit och gått medan parken fått hysa allt fler aktiviteter som är typiska för sin tidsålder. Vi kommer fortfarande ihåg 1944 när Ronneby brunn öppnade sina portar för många av nazismens och andra världskrigets offer.

Man kan utan överdrift påstå att Ronneby genom århundraden med sina industrier och Brunnshotell och park har visat på sociala skillnader, brunnsmiljön med välbärgade gäster som kunde söka skugga under lummiga träd och järnindsutrin där arbetare slet ut sig för att få mat till familjen.