När Ronneby kommun nu byter förvaltningschef (se mitt blogginlägg från 10.6) för Fritid- och Kultur vill man passa på och utreda en eventuell uppdelning av dessa två verksamheter.
Tommy Johanssons förordnande löper ut den 31 augusti och medan man söker en ny förvaltningschef kommer man att lösa dessa arbetsuppgifter med en tillfällig ersättare.
– I uppdraget för ersättaren finns bl a uppgiften att utreda fördelar och nackdelar med en separering av fritid och kultur, säger kommunalrådet, Roger Fredriksson.
Vad som ligger bakom dessa tankar är osäkert men mycket talar för att det är erfaranheter av den organisation som fram till nu har gällt. Problemen behöver inte enbart finnas i förvaltningens sätt att hantera frågor med stor spännvidd inom fritid/idrott och kultur. Sammanslagningen av de två nämnderna ställer naturligtvis också höga krav på kunskap och engagemang hos ledamöterna.
Inte minst har det visat sig svårt att hitta en förvaltningschef som har lika stor kunskap och engagemang inom båda områdena. Ofta överväger ett av intresseområdena, vilket också har gällt ledamöterna i den nu gemensamma nämnden.
Vi vet hur det gick i Karlskrona när såväl hockey som handboll var framgångsrika i sina respektive serier. Kulturen fick stryka på foten och ett länge diskuterat kulturhus fick ännu en gång skjutas på framtiden.
Idrotten har det väl förspänt gentemot kulturen. Det finns reglerat vad som krävs för avancemang när det gäller tävlan på elitnivå. Tävlingsarenor ska ha en viss storlek för att godkännas och där har sällan politiker något att sätta emot.
Det finns även regler när det gäller teater, scener ska ha vissa minimimått för att kunna ta emot alla föreställningar. Logeutrymmen, omklädningsrum för skådespelare, ska finnas och dessutom ljud och ljus naturligtvis. Några krav inom detta område har, såvitt jag vet, inte förts fram i Ronneby.
När kommunen därmed inte kan ta emot vilka teateruppsättningar som helst hämmas naturligtvis det kulturella intresset och utbudet. Att invånare kräver teater av rang och därmed lokaler därefter har ledande politiker lätt för att negligera. I dessa fall finns inga tvingande regler, bara enkla önskningar som står sig slätt gentemot idrottens betydligt tuffare regler. Med icke starka eller beslutsamma politiker väger därför kulturfrågor lätt när det gäller valet av idrottsarena respektive kulturhus.
