Vill man sälja en vara ska förutsättningen att fullt kunna njuta av den uppfyllas på olika sätt. Säljer man, som Ronneby kommun, fiskekort i en sjö bör några självklara krav vara uppnådda. Tycker jag.

Många invånare i Ronneby har allt för länge, klagat på tillgängligheten när det gäller fisket i Skärsjön strax utanför stadskärnan. När man för åtskilliga år sedan började plantera in ädelfisk i sjön var det en rik upplevelse att ta sig till denna sjö.

Det fanns en bra gångstig runt sjön. Utefter stigen fanns det bryggor varifrån ett bra fiske möjliggjordes. I sjön kunde man hyra en båt och det fanns också en väl tilltagen p-plats.

En dagsrapport nu i juli månad 2020 visar ett påtagligt förfall som på intet sätt inbjuder till att betala för fiske. Stigen är väl upptrampad och används flitigt av intillboende. Problemet är att naturen lever och växer som den vill i full frihet, vilket bl a innebär att sjön blir allt svårare att se och nå.

Bryggorna är i ett miserabelt skick vilket en av bilderna ovan också visar. Halva bryggor ligger på kant i vattnet och utgör ingen lockande plattform för fiske.

Båten i sjön är borttagen. Ronneby kommun uppger på en av sina hemsidor att skälet till detta är förstörelse. Kanske inte så konstigt eftersom misskötseln ger intryck av att kommunen inte bryr sig.

Nu måste eventuella köpare av fiskekort i Skärsjön slåss med sly vilket innebär att ett kast med spö innebär mer trassel än att lyckas få en firre på kroken.

Upplevelsen när man glad i hågen anländer med fiskekortet i handen ska inte vara en besvikelse i stil med att hamna på en förfallen bakgård i en storstad.

Skärpning Ronneby kommun. Rusta snarast upp och gör Skärsjön till en välkomnande fiskesjö värd namnet – och pengen. Arbetskraft lär inte saknas.