Expressen-tv bra val i (k)valtider

Konkurrens är bra. Tvingar fram kreativitet. Förnyar och väcker vårt intresse som i sin tur ger upphov till nydanat intresse.

Det var tankar hos mig när jag i efterhand tittade på tidningarna Expressen och Dagens Industris partiledardebatt. ”Debatten 2018” var namnet på tillställningen som redan där gav prov på uppkäftighet och djärvhet.

Jag måste säga att jag upplevde partiledarna på ett nytt sätt, från en ny vinkel och mer avspänt än i SVT:s uppblåsta och tämligen tungsinta upplägg helt befriat från nytt tänkande. Okej, det återstår ännu några sändningar så jag får väl ge public serviceorganet ännu en chans.

Naturligtvis hade enminutersregeln för varje talare en avgörande betydelse. Debatten fick ett bra tempo och gav goda möjligheter till uppföljande frågor från programledarna, Anna Ekelund och Niklas Svensson, som också utnyttjade detta till fullo.

När partiledare som i SVT:s fall tilldelas en talartid för hela programmet blir det för många ofta helt omöjligt att få uttömmande svar på frågor som diskuteras. Vi tittar och lyssnar för att få svar, långrandigt käbbel kan producenterna bespara oss.

Naturligtvis gillar jag när programledarna biter sig fast och vill komma sanningen så nära som det bara är möjligt.

Expressen-sändningen uppges ha lockat 1,5 miljoner tv-tittare och lägger man då till alla oss som tittat på tvåtimmarsdebatten i efterhand blir det en mycket bra siffra.

Även tekniskt sett var sändningen för mig en positiv överraskning.

Alla tjänar på konkurrens och naturligtvis har Expressen hittat en bra framtidslösning på att snabbt förmedla nyheter, nyheter som serveras när det händer och dygnet runt. Bra där. Nu inväntar jag med stort intresse hur uppläggen blir med TV 4 och SVT:s partiledardebatter. Namnet är redan upptaget. ”Debatten 2018” är redan avdiskad.

Ytterligare en detalj. När programmet håller på att avvecklas puffar programledarna för andra debatter i andra medier. Man hänvisade t o m till lokalmedia. Det hade aldrig kunnat inträffa i public service. Bara en sådan sak, men inte helt oviktig.

Jag blir glad när media tänker nytt och möter framtiden på detta sätt.

Sociala medier ersätter journalistik

Det är tisdag kväll. En man ringer till Sveriges Television. (Jo, det händer) Han tycker inte om att det är allsång på tv.

-Allsång är väl trevligt, blir svaret.

-Det är för mycket allsång, kontrar mannen.

-Men det är ju hela meningen med programmet.

-Nu förstår jag inte, säger mannen som börjar bli än mer irriterad.

-Det är ju ett allsångsprogram, svarar medarbetaren.

-Den varningen har gått mig spårlöst förbi, säger mannen än mer frustrerad.

-Vi ska väl inte behöva varna för ett allsångsprogram. Nu driver ni allt med mig, säger medarbetaren som börjar ge upp.

-Jag bor ensam, har ingen sångröst och därför blir min ensamhet än mer påtaglig när jag ser och hör alla glada människor på tv.

-Byt kanal, hör han varefter samtalet bryts med ett klick.

img_1369_168435660

Så långt samtalet med SVT.

Men om mannen istället hade ringt en kvällstidning hade resultatet kunnat bli ett helt annat.

”Kritiken mot allsången och SVT”.

”Trögt manus, smärtsam humor och bristande mångfald”.

”Hur länge har den här allsången på skansen hållit på!?”

”Dummaste jag sett på länge”.

”Mellansnacket är ju oooolidligt.”

”Vart är mångfalden? Titta på publiken! Titta på artisterna! Saknar hela Sverige”.

”Sanna Nielsen har dock pojkvännen Joakim Ramsell på plats som stöd. Han sitter långt fram i publiken.”

De sistnämnda citaten är hämtade från Expressen som i sin tur har citerat sociala medier och då företrädesvis Twitter.

Mannen som inte gillade allsång behövde således inte ens ringa till kvällstidningen.

Du lättar dina känslor på sociala medier så är du numera garanterad såväl rubriker som genomslag. Sociala medier har tyngd och slagkraft. Varför??? När nyhetsmedia slimmar personalstyrkan är det lätt och kostnadsfritt att ersätta avlönade och utbildade kritiker (journalister) med ett allmänt tyckande på sociala medier.

Vart tog kvalitetstänkandet och seriositeten vägen? Jag är gammal nog att minnas när kvällstidningars redaktioner fnös och skrattade åt veckopressen som t ex Svensk Damtidning. Men det var då!