Kan vi rätt uppskatta vår frihet?

DSC04921

Det fanns en tid, för bara något år sedan faktiskt, som nyhetsmedier på riksplanet beklagade sig över s.k. nyhetstorka. Mestadels sommartid.

Numera gäller nyhetstorka enbart lokala gammalmedier med undantag givetvis för sociala medier där flödet är konstant med stort som smått. Senast i helgen upphöjdes sociala medier till oanade höjder när det gjordes gällande att dessa kanaler stoppat en planerad statskupp i Turkiet.

Naturligtvis är det upprepade terroristattacker som tyvärr står för merparten av nyhetsflödet med tillhörande extrasändningar. Vi hinner numera varken begrunda eller förstå ett terrordåd innan det är dags för ännu ett. Det är blodigt och förenat med många dödsfall.

I Sverige är vi hittills lyckligtvis förskonade från dessa övergrepp. Dödandet sker i Europa nära oss och borde få oss att tänka till – att rätt uppskatta vår frihet och vårt fredliga samhälle. Vi i Sverige kan lugnt ägna oss åt bär- och svampplockning och möjligen uppröras över att några miljöaktivister lyckas veckla ut en banderoll om brunkol. Visserligen lyckades de ta sig upp på entrétaket till Rosenbad men därifrån är steget ändå långt till en statskupp – även om det var en kupp i sig.

Naturligtvis är Frankrike utan motstycke det land i Europa som drabbast hårdast fram till nu. Landet har haft tio större terrordåd under de senaste 18 månaderna. Senast attacken i Nice den 14 juli, Frankrikes nationaldag, som resulterade i 84 döda och många allvarligt skadade.

Bryssel är ett annat exempel som ligger bara ca tre månader tillbaka i tiden. Även där många döda och skadade på flygplatsen och i tunnelbanan. Siffran stannade vid 35 döda och 300 skadade.

Vi i Sverige hade knappast hunnit fatta omfattningen av terrordådet i Nice när det redan kvällen efter blossar upp ett allvarligt försök till statskupp i Turkiet. Även om militärkuppen misslyckades är resultatet förödande efter att 294 människor mist sina liv och ca 1400 skadats allvarligt.

I Turkiet övervägar man nu att införa dödsstraff men då kan landet glömma alla planer på att bli EU-land.

I nyhetsväg måste vi naturligtvis även väga in Storbritanniens brexit som har gjort Europa än mer osäkert och instabilt.

Vi har många dödsskjutningar i USA, nu senast har åtta poliser dödats. Men USA utgör inte heller någon stabil plattform för framtiden. Naturligtvis tänker jag på Donald Trump som tyvärr anses ha stora möjligheter att bli landets nästa president. Jag kan i varje fall inte tänka mig att han skulle vara en garant för att våldet skulle bli mindre i USA eller i världen i övrigt.

Kriget i Syrien är sedan länge ett mänskligt nederlag på grund av omvärldens oförmåga att ingripa.

Min uppräkning är bara en liten del av det som allvarligt hotar vår framtid. Vad har kunskap och världsomspännande nätverk för betydelse när det trots allt till slut handlar om religion, politik och länders råvarotillgångar.

Med detta i backspegeln tror jag att vi i det här landet har blivit mer ödmjuka och inser vad vår frihet egentligen är värd.

Nu tar jag cykeln till blåbärsstället som ligger bara 1000 meter från min bostad. I skogen är det möjligen bara myggen som anfaller. Visst lever vi i ett tryggt och vackert land. Men det kräver naturligtvis att vi då och då skänker just detta faktum en tanke. Gör vi det?

Var Berlinmurens fall ett skämt?

Jag tillhör det omtalade och beryktade köttberget. Jag föddes ungefär i mitten av andra världskriget. Av kriget minns jag inget annat än ett par kalla vintrar och dom minns jag knappast heller. Vintrarna var under min barndom nästan mer kommenterade än kriget, det krig som aldrig nådde Sverige.

Våra pappor gjorde långa beredskapstider och våra mammor var aktiva i kyrkans syjunta. Inte minst beredskapstidens upplevelser satte naturligtvis sina spår i ständigt återkommande berättelser, mer eller mindre kryddade efter en eller flera groggar.

Beteckningen köttberg och omdömet att vi skulle vara den hittills mest radikala generationen kommer att förfölja oss ner i graven. Förmodligen kommer vi också att spöka inför kommande generationer, de som nu successivt tar vid för att föra utvecklingen vidare.

Vi fick uppleva att Berlinmuren byggdes för att stoppa flykten av östberlinare till väst via Västberlin. Ett makabert sätt av Östtyskland att fängsla sitt eget folk. En mur som vi i väst aldrig förstod därför att vi fått lära oss att leva i fred och frihet.

Naturligtvis var glädjen nästan obeskrivlig på båda sidor när muren äntligen föll 1989 efter 28 års förnedring. Europa öppnades och skulle aldrig mer slutas, vi ville ha ett gemensamt Europa, ett Europa som skulle bli starkt i sin öppenhet och fredsvilja.

Därför är det nu obegripligt att förstå vad det är som nu sker i Europa. Murar och taggtrådshinder har uppförts i en omfattning som är svår att jämföra med något tidigare. En bro för frihet – Öresundsbron – är Sveriges regering nu beredd att stänga! Man vill inte stänga för att sätta stopp för svenska medborgare att fly landet. Nej, nu vill det öppna och gemensamma Europa sätta gränser för antalet asylsökande. Vi klarar inte längre att leva upp till Sveriges välkända och generösa öppenhet och solidaritet.

Vart tog allt det positiva och öppna vägen? Vi känner oss plötligt vilsna i vårt eget land och vårt gemensamma Europa.

Inga blekingar reser till Mars

Mars

Jag såg en unik rubrik i går – ”Inga blekingar till Mars”.

I dag ändrades rubriken till – ”Inga svenskar reser till Mars”.

Det är en enkel resa till Mars det handlar om och med avresa 2024. Ungefär som när många svenskar, även blekingar,  emigrerade till Amerika. Några enstaka kom tillbaka men först när de uppnått pensionsålder. I detta fall utlovas ingen returbiljett.

Resan till Mars beräknas ta 210 dagar, nästan ett helt år, men vill man bli första människan dit kan det kanske vara värt restiden. Att bli nybyggare på Mars är inte fy skam. Få är utvalda. Bara ett 30-tal kommer att få chansen. I dag är de 100, så några ska ytterligare falla bort.

Europa har 31 kvar av redan utsållade men ingen av dessa kommer från Blekinge. Tråkigt för lokala medier eftersom det har utlovats betal-tv från Mars.  En betydande del av projektet ska betalas med just tv-rättigheter.

Vilka blekingar skulle jag då ha velat se få en enkel biljett till Mars? Tanken svindlar och jag blir snabbt riktigt road när olika namn dyker upp i mina tankar.

Jag menar, det finns ju en rad personer i detta län som redan nu lever i det blå. I varje fall uppträder de på ett sätt som placerar dem på en annan himlakropp. Jag menar, uppdraget på Mars gäller att kolonisera den röda planeten. Och när de väl slagit ner de första bopålarna ska ytterligare ett antal jordbor följa efter.

Att bygga på Mars kan väl inte vara svårare än att bygga ett nytt sjukhus på urberget i Karlskrona.

Dessutom borde Blekinge få dispens vid uttagningen och då tänker jag på länets höga arbetslöshet, men även på den initiativförmåga och totala brist på ekonomiska betänkligheter när det gäller andras pengar.

Jag vill i dag inte föregripa dina egna tankar och fantasier och väljer därför att inte nu nämna några namn. Tänk tanken – vem skulle du vilja ge en enkel biljett till Mars?